Tom Clancy's Ghost Recon: Wildlands

• Genre: Open world taktisk shooter
• Släppdatum: 7 mars 2017
  
• Utvecklare: Ubisoft Paris
• Utgivare: Ubisoft
• Plattform: PC/PS4/XB1

Ghost Recon-serien har hållit fullt pådrag i hela femton år nu, men det är först med Wildlands som Ubisoft tar steget in i den omåttligt populära open world-genren, samtidigt som det också är ett av de första spelen i genren som fokuserar på samarbete. Det kanske inte lever upp till förväntningarna efter den bombastiska E3-visningen, men jag måste säga att Ubisoft har lyckats väldigt bra med tanke på att de är ute på djupa vatten.

Wildlands är en taktisk shooter i tredjeperson, dock i förstaperson när man siktar. Man har valt att gå tillbaka till nutid istället för framtid som i de senaste Ghost Recon-spelen, och använder alltså realistiska vapen och utrustning. Handlingen utspelar sig år 2019 i Bolivia, där drogorganisationen Santa Blanca har fått alltmer inflytande och makt, och gjort landet till det största när det kommer till att producera kokain. USA har haft organisationen på kartan en tid, men bägaren rinner över när den amerikanska ambassaden bombas och en av deras agenter dödas, så då skickar USA ut sina elitstyrkor för att få stopp på Santa Blanca. Storyn är väl inte så jätteintressant och jag tyckte det var svårt att hänga med, men den är å andra sidan inte speciellt viktig. Det enda man behöver veta är att det nästan enbart handlar om droger.

Kör man ensam får man tre AI-kamrater till sin hjälp, och kan då till exempel använda Sync Shots för att markera fiender som man vill ta kål på i snabb följd. Jag har dock kört co-op, som alltså stödjer upp till fyra spelare, och jag rekommenderar verkligen att man gör detta eftersom spelet är helt byggt för samarbete. Man kan chatta med varandra, men mikrofon är nästan ett måste eftersom planering och utförande är A och O för att lyckas med uppdragen. Det är inget arkad-actionspel som Just Cause, utan Wildlands handlar om att smyga och ta ut fiender utan att bli upptäckt.

Ett typiskt scenario är till exempel att infiltrera ett fiendeläger där det kryllar av patrullerande vakter, och då är det viktigt att först ta reda på vart alla fiender är genom att använda kikare eller drönare. När de har markerats ut kan man sedan sakta men säkert ta sig mot sitt mål. Alla spelare bör ha olika roller om man vill lyckas. Till exempel kan en vara krypskytt och ta ut fiender i vakttorn, en annan ta hand om fiender på nära avstånd med maskingevär, en tredje skaffa information med hjälp av drönare eller lockbete, och en fjärde kan lägga minor och skjuta ner helikoptrar med explosiva vapen. Låter det svårt? Det är det också - till och med på normal svårighetsgrad får man en rejäl utmaning, och då finns det även två högre nivåer.

Spelvärlden är verkligen enorm och Bolivia är ett riktigt snyggt land - i alla fall om Ubisoft får bestämma. Hela 21 olika områden fyllda med uppdrag väntar, varje område kontrollerat av en boss. Du får själv välja din väg och bestämma om du ska ta dig an de svåraste uppdragen först, och hur länge du ska vänta på att besöka slutbossen. Till din hjälp finns en mängd farkoster såsom sportbilar, lastbilar, gaffeltruckar, helikoptrar, flygplan, och diverse båtar. Miljöerna går från tropisk djungel till öken och snöklädda berg – världen är fantastiskt varierad, och många farkoster är också unikt placerade. I ett torrt bergsområde som påminde om vilda västern var det i princip omöjligt att springa runt på fot eller köra bil, helikoptern var ett måste.

Det dynamiska vädersystemet och att man ser hur långt som helst gör också världen väldigt trovärdig och levande - att ta en helikoptertur på natten och se marken krylla av ljus från billampor är en ren fröjd. Likaså att åka runt med båt och hitta en hemlig grotta fylld med tropiskt vatten och skatter. Jag spelade på PC och det krävs en hyfsat modern dator för att kunna köra det i 60 fps, men mängden inställningar är bland det bästa jag sett, så det går att skräddarsy till perfektion.

Tyvärr finns det dock en hel del att klaga på. Kanske det värsta är att resurser som man plockar upp lite här och var inte delas med sina lagkamrater, utan var och en måste gå runt och samla samma saker. För det första är de svåra att hitta även om de syns på kartan, för det andra är de svåra att ta rent mekaniskt, och för det tredje kan man inte plocka upp dem samtidigt utan man måste turas om. Det tar för lång tid helt enkelt; det finns mängder av resurser som krävs för att uppgradera sin karaktär, och man hade kunnat göra systemet så mycket smidigare genom att låta alla dela på resurser.

Annars finns det sidouppdrag som ger bra mycket mer resurser, samt uppdrag som låser upp olika slags support från rebellerna. Dessa är väldigt repetitiva, men också väldigt obligatoriska. Vi tog nästan aldrig hjälp av rebellerna, och att uppgradera sin karaktär ger inte så mycket - det finns för lite valmöjlighet. Det mesta man kan välja mellan är några procents bättre sikte eller hälsa eller uthållighet, och efter att man har valt alla viktiga uppgraderingar såsom kikare, fallskärm, värmesyn, C4 osv så känns det inte som mycket annat är lönt att uppgradera. Väldigt synd, eftersom man vill ha så olika roller som möjligt, men i Wildlands kommer ni troligtvis att välja många likadana färdigheter.

Spelet är också ganska krångligt, rent generellt sätt. Till exempel måste man först hitta intel för att få tillgång till huvuduppdrag och andra grejer som visas på kartan, hur man når slutbossen är lite oklart, att gå in i menyn och byta tillbehör till sina vapen är så jobbigt att jag inte orkar bry mig, rebellsupport är svårt att använda, och när man väljer att respawna vid en lagkamrat har man ingen aning om vart man kommer att dyka upp – man kan hamna flera hundra meter ifrån dem, eller precis bredvid. Jag önskar definitivt att det fanns fler farkoster också, eftersom de är en av de roligaste bitarna i spelet, Ubisofts fysiklagar till trots. Speciellt fler flygplan hade jag velat se.

Det sista jag vill peka ut är att Wildlands är otroligt buggigt. Mina lagkamrater fastnade både under vattenytan och inuti diverse objekt, så att de var tvungna att döda sig själva och respawna. När jag körde bil sprang jag enligt mina medspelare i själva verket efter den, vilket jag inte gjorde på min skärm. Vi sprängde kokainplantor i ett garage i ett uppdrag och sedan låstes dörren och vi kunde inte komma ut. En läkare som vi skulle skydda blev helt plötsligt självmordsbenägen och sprang ut ur sitt hem, rakt emot fienderna. Hittills har en del buggar fixats men var beredd på att stöta på buggar här och där.



Slutsats: Ghost Recon Wildlands är ett mycket bra förstaförsök till ett open world-smygarspel med fokus på samarbete, och konceptet kommer garanterat att sneglas på av andra spelutvecklare. Att spela ensam blir väldigt enformigt, fast älskar man spel som Just Cause och GTA lär man ha kul ändå. Dock är det i co-op som Wildlands skiner, även om det egentligen inte gör något speciellt i övrigt jämfört med liknande spel. Vi har sällan skrattat så mycket som i detta spel.

Spelvärlden som Ubisoft har byggt upp med Bolivia som modell är fantastisk, både grafiskt och när det kommer till variation av miljöer och platser. Musiken är skön och bidrar mycket till stämningen, menylåten är soft att lyssna på. Själva skjutardelen kan bli ganska frustrerande dock på grund av hur oförlåtande uppdragen är, och allt resurssamlande förstör verkligen flytet i spelet. Dessutom är det otroligt buggigt. Men det är ändå ett bra spel som bjuder på en underbar frihet och nya spännande platser runt varje hörn, och det ser lovande ut för en eventuell uppföljare, då många av spelets problem har ganska enkla lösningar.