Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Som registrerad användare på MinHembio kan du utnyttja många funktioner som du annars inte har tillgång till:

  • Skapa ett galleri och filmsamling
  • Skriva inlägg i forumet
  • Skapa prisbevakningar på Prisjakt
  • Annonsera gratis på Marknaden.
  • Ge omdömen på produkter och butiker

 Klicka här för att bli medlem.

Användarnamn  
Lösenord  
     
     
 
 Glömt ditt lösenord?
Klicka här
 

Final Fantasy XII: The Zodiac Age

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2017-08-10  |  252 besökare

 

  • Genre: RPG
  • Släppdatum: 11 juli 2017                     
  • Utvecklare: Square Enix
  • Utgivare: Square Enix
  • Plattform: PS4


Ä
ven om Final Fantasy är den största japanska rollspelsserien så har jag faktiskt missat ganska många av de betydelsefulla genom åren då mitt första spel i serien var FFX. FFXII som släpptes i slutet av PS2:ans livstid för drygt tio år sedan är ett av de jag missat, så jag var glad över chansen att få spela en lite upphottad HD-version och ta igen det jag missat.

Jag har alltid tyckt att FFXII står ut som ett rätt annorlunda spel i franchisen. Stilen är mörkare och påminner inte riktigt om de andra spelen, karaktärerna ser mer mänskliga ut i jämförelse. Detta beror på att det utvecklades av skaparna bakom SRPG-serien Final Fantasy Tactics, som gjort flera spel i världen Ivalice där tolvan utspelar sig, bland annat Vagrant Story.

Den mäktiga inledningsfilmen chockar mig lite, det är så här ett rollspel ska inledas tänker jag medan jag funderar på hur fasen FFXV kom undan med en introduktion där ett pojkband puttar fram en bil som fått soppatorsk till sången Stand by Me. Under inledningen i FFXII går tankarna inte helt osökt till Star Wars och framförallt The Clone Wars, där en mäktig bröllopsceremoni med pompa och ståt presenteras samtidigt som Clone Wars-liknande farkoster och trupper marscherar fram. Introt lyckas på ett distinkt och kortfattat sätt presentera premissen för spelet – Rabanastre, huvudstaden i kungariket Dalmasca, blir angripet av det fientliga imperiet Archadia, kungen och prinsessan dödas och kaos följer. Två år senare antar man rollen som Vaan, en simpel kille som lever på gatan utan några bekymmer och som drömmer om att bli luftpirat. Under spelets gång stöter han så på nya vänner och dras in i konflikter där han blir pjäs i ett politiskt maktspel där världens öde står på spel.

Från det jag hört om FFXII sedan tidigare så har många liknat det vid ett MMO. Jag kan förstå lite varför. Det har ett stridssystem där man kan ”programmera in” precis vad ens partymedlemmar ska göra via Gambitskärmen. Man kan t.ex. programmera att de ska prioritera helning framför attacker, att de ska hela en karaktär om denne har 50 % liv, använda eldattacker på fiender som är svaga mot eld, använda sleepga på karaktärer som har somnat, eller ta en manadryck om de har 20 % mana eller mindre. Det är väldigt detaljerat och man måste köpa kommandona under spelets gång. Synd bara att det inte fanns ett kommando för att hålla sig på avstånd från fienden men aja.



När man väl har programmerat in ett bra system behöver man i stort sett inte göra något själv. Man ser fienden på kartan och springer nära, sedan är den död inom någon sekund. Om någon i partyt skulle dö så har man ju redan satt någon på att återuppliva dem sedan tidigare, om någon blir förgiftad så har man redan gett en lösning på det också. Så det blir väldigt automatiskt.

En annan grej som är riktigt bra är att man kan sätta spelet på 2x eller 4x hastigheten. Detta speedar upp spelet markant, men musiken och mellansekvenserna påverkas inte. Jag spelade faktiskt konstant på 4x hastigheten och bara flög igenom fienderna utan att behöva tänka på något. Bossar som presenterades i häftiga bombastiska sekvenser var döda några sekunder senare, de flesta fiender överlever inte mer än några tiondelar. Det kanske låter tråkigt men det är rätt tillfredsställande att se hur man bygger det perfekta systemet och blir starkare och mer oövervinnerlig. I och med att det går i 4x så blev jag rätt överlevlad, vilket gjorde att jag egentligen inte hade problem med någon boss förutom slutbossen där jag faktiskt behövde tänka lite för en gångs skull och använda mig av items samt protect, haste, shell och sånt som jag inte använt under hela spelet.

Samtidigt så är det rätt stor skillnad i svårighetsgrad om man går utanför ”storyn” och ger sig in i grottor där man ännu inte ska vara, då får man genast problem. För det spelar ingen roll hur överlevlad man är, det är utrustningen som till störst del avgör hur stark man är och den låses upp i affärer i takt med att man kommer framåt i storyn, så det är ändå reglerat på sånt sätt. Därtill finns extrabossar som kan ta en hiskelig tid att ta ner och som kräver de bästa vapnen, samt en slags arena som man kommer åt från startmenyn där man kan testa sitt party mot 100 vågor av allt starkare fiender.

Den stora skillnaden mot PS2-versionen är annars att det tidigare exklusiva japanska jobbsystemet Zodiac har byggts in i remastern. Kort sagt innebär det att man får välja ”jobb” såsom bågskytt eller röd magiker istället för att alla delar på samma skills. Det funkar bra, men i slutändan så har man ändå för mycket poäng och för få skills att lägga ut på. Tycker även att de kunde ha varit mer distinkta för som det är nu så känns alla karaktärer lite för lika varandra fortfarande och delar samma färdigheter många gånger.



Grafiken är såklart också remastrad i HD samt lite finputsad, fortfarande 30 fps dock. Den håller väl upp rätt okej, men det är inte som att jag lider av att köra 4x hastighet för jag springer ändå inte runt och kollar in omgivningarna. Texturerna är på sina håll bedrövliga och ansiktsanimationerna håller inte för dagens standard – de kan inte uttrycka känslor i stort sett utan har mer eller mindre samma ansikte hela tiden, de kan knappt skratta. Men men, det är ju ett PS2-spel, man får ta vad man får.

När det gäller musiken så är det som att de har kopierat Star Wars-stycken på många håll. Även det att kameran visar vart scenen utspelar sig ett tag innan den går närmare, klassiskt Star Wars. Vissa karaktärer är helt som tagna ur Star Wars också. Prinsessan Ashe/Leia, Vaan/Luke, framförallt är det solklart att Balthier är en kopia av Han Solo. Annars var ”skogsharen” Fran min absoluta favorit och jag anser att Ashe är spelets egentliga huvudperson, medan Vaan bara är en bricka i spelet som följer med för att man ska lära känna de andra, klart bättre, karaktärerna. Han är värre än Tidus. Hans barndomsvän Penelo har knappt någon roll under hela spelet heller. Men överlag är karaktärerna spelets styrka, bara lite synd att storyn tappar fart en bit in i spelet, där också dungeons blir onödigt, extremt komplexa och långdragna. Där måste man vara en härdad JRPG-fantast för att orka ta sig vidare.

Det finns också så kallade Hunts i spelet där man kan jaga monster och få belöningar för det. Det är ett roligt koncept, men problemet är att man måste först hitta den som delar ut jakten, sedan hitta monstret utan någon annan vägvisning än vart den är på kartan, och sedan tillbaka och lämna in det. För mycket backtracking och runtletande för min del tyvärr.

Sen kan man också klaga på spelets antagonister. Det är i stort sett ett sällskap med riddare vars ansikten man aldrig får se och vars namn är näst intill omöjliga att lägga på minnet. Språket/dialogen är för övrigt väldigt elegant och gammaldags spelet igenom, även om röstskådespelarna inte alltid gör dem rättvisa. Ett långt spel är det också, därav den sena recensionen. Det tog mig över 100 timmar att klara av, visserligen pga att jag expade mycket i onödan, men ja man får vara beredd att lägga ner mycket tid. Men det är det värt imo.





Slutsats: Final Fantasy XII är ett klassiskt JRPG som lever på sina karaktärer och ett beroendeframkallande gambitsystem. Presentationen är tekniskt inte något att ståta med idag, men mellansekvenserna imponerar fortfarande och det är verkligen Final Fantasys motsvarighet till Star Wars på många sätt. Man får vara beredd att lägga ner mycket tid för att ta sig igenom det, men det är det värt enligt mig. Så om du precis som jag inte hade spelat det tidigare och är sugen på ett långt äventyr i det okända kan det vara läge att plocka upp PS2:ans svangsång – nu i HD.



Allmän produktfakta
 Här finner du egenskaperna hos produkten. Ifall du anser att något är fel kan du, om du är inloggad, redigera dessa på produktens Prisjaktsida.
 

Allmänt

Genre Äventyr RPG
Format Download Fysisk utgåva
Max antal spelare 1 st
Rek. åldersgräns 16 år
Spelsamling Nej

Design

Exklusiv utgåva (samlarutgåva/limiterad) Nej

Funktioner

Funktioner

Spellägen

Flera spelare per dator/konsol Nej
LAN-stöd Nej
Onlinestöd Nej
Virtual Reality-stöd (VR) Nej

Övrigt

Lanseringsår 2017
Utgivare Square Enix
Utvecklare Square Enix

Länkar

Tillverkarens produktsida
Prisjakt © 2000 - 2017 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.