Need For Speed: Payback

• Genre: Racing
• Släppdatum: 10 november 2017          
• Utvecklare: Ghost Games
• Utgivare: EA
• Plattform: PC/PS4/XB1

Need For Speed är ju en gammal klassisk bilserie som funnits sedan 1994 och som sedan 2002 har varit lika årligen återkommande som FIFA. Under tre år 2009-2011 kom det till och med två spel per år, vilket var att gapa efter för mycket och försäljningen tog då en smäll av varumärkets urvattning. Efter NFS: Rivals dåliga försäljning 2013 bestämde sig EA för att skippa de årliga släppen för första gången på över 10 år och reboota serien 2015 med namnet Need For Speed helt enkelt, men inte heller det blev lyckosamt och släppet stördes av krav på att alltid behöva vara online. Två år till gick och här är vi idag 2017 med Need For Speed Payback. Spelet ligger på mediokra 62 på Metacritic och har fått hård kritik från bland annat YouTubers för sina lootlådor och nu är frågan hur lång tid det dröjer innan nästa Need For Speed, var det här spiken i kistan på ett bra tag?

När jag såg E3-trailern för spelet blev jag peppad. Det var snyggt, det hade episka actionsekvenser där man stal en Koenigsegg från en lastbil i farten, och det var storydrivet precis som mitt favoritspel NFS: Most Wanted från 2005. Men när jag väl satte mig och spelade gick luften tyvärr ur mig.

Storyn är väldigt cheesy och svagt presenterad. Du har tre karaktärer (Tyler, Mac, Jess) som kan vara de mest generiska karaktärerna genom tiderna, och inte särskilt snyggt gjorda heller. Huvudpersonen Tyler är verkligen helt generisk och dialogen är riktigt risig och dåligt framförd. Det är svårt att bry sig om dem eller vad som händer med dem i deras jakt på att ta ner kartellen The House som högg dem i ryggen och stal bilen som de själva tänkte stjäla. Storyuppdragen går ut på att köra från checkpoint till checkpoint i extremt linjära och scriptade events, nästan omöjliga att misslyckas med.

Polisjakterna, som bara finns i dessa events och inte när man kör fritt i staden, handlar om samma sak. Kör in i checkpoints så flyr du från dem i slutet när de slutar jaga dig. Jämför med Most Wanted där man behövde lura bort dem genom att köra smart och taktiskt runt staden, kanske lura dem att köra in i lyktstolpar eller köra mot trafiken och hoppas de krockar. Samtidigt kan du i Payback krocka sönder dem Burnout-style, komplett med slowmotionkrascher, med din odödliga supertank till bil. Fysiken är minst sagt märklig och det blir komiskt när man frontalkrockar med civila bilar som kommer från andra hållet och de voltar iväg som om de vore gjorda av papper, medan ens egen bil inte får en skråma.



Det är dock actionsekvenserna jag vill åt så storyn är på så sätt det jag vill spela, om jag nu ska spela något. Därför är det rätt trist att se deras progressionsystem. Need For Speed är känt för att det brukar gå att pimpa bilarna med en massa olika delar och dekaler och förbättra sina bilar på sånt sätt. I Payback är detta utbytt mot Speed Cards. Efter ett vunnet lopp får du välja bland tre kort och hoppas du får ett som förbättrar din bils stats. Du kan t.ex. få ”Speed 4” eller ”Acceleration 3” och om det är bättre än vad man har ökar det ens bils totala rankning. Varje lopp/event har en rekommenderad rankning. Ligger du efter så blir det svårare men det går fortfarande att vinna mot gummibands-AI:n som bestämmer när din rankning är tillräckligt långt efter för att du ska förlora.

För att kunna lyckas i storyn behöver du således ha en viss rankning, som i det sista kapitlet tar ett rejält stort kliv för att hålla borta spelaren från slutet av storyn tills de har lagt tillräckligt med timmar. Det enda sättet att få upp sin rankning är att spela om en massa events man redan gjort, dvs grinda bort timmar, och hoppas att man får bättre kort än vad man har, vilket inte ens alltid är fallet. Man kan köpa kort i butiken för spelpengar, men de är sällan särskilt mycket bättre än de man redan har. Man kan också få Premium Shipments (lootboxes) här och var eller byta in TRE av de fartkort man har mot ETT nytt i en faktisk, rullande slotmaskin i spelets butik.

Det finns förstås ytterligare ett sätt att få tag i fartkort så att man kan höja rankningen på sin bil för de som inte orkar grinda, och det är att köpa Premium Shipments för riktiga pengar och gambla på att man får bra kort. Det går även att betta på ens egna resultat inför varje event, t.ex. om man tror att man ska kunna ha ledningen i 60 sekunder innan man tar hem segern så kan man spela på det. Lyckas man så vinner man pengar, lyckas man inte så förlorar man. Vid ett tillfälle utbrister spelets kommentator att man ska gambla på oddsen och till och med spelets marknadsföring framhäver gamblingsdelen av spelet: “They can then push their cars to the limit and raise the stakes by betting on their own performance, where they can either multiply their winnings or risk losing it all”



Jag tycker det är väldigt tråkigt att vissa spel tar den här vägen. Det känns inte som ett spel som är gjort för att spelarna ska ha så roligt som möjligt, utan ett som är designat av kostymer som vill utnyttja spelberoende för att få folk att köpa mikrotransaktioner. Belgiska spelkomissionen undersöker nu om de inte behöver licens för detta och jag hoppas den här typen av metoder tar slut så fort som möjligt. Det är dessutom enligt mig ett farligt beteende för yngre som kommer i kontakt med detta på fel sätt.

Grafiken är okej, men det är något konstigt skimmer över vegetationen som gör att den ser ut att studsa när man panorerar kameran. Framförallt är staden inte särskilt intressant, den har inga direkta landmärken och det finns inga roliga events att göra. Ljudet är, ja röstskådisarna är inte bra, men musiken är inte heller särskilt påtaglig eller minnesvärd. Det finns ingen cockpitview och inget stöd för rattar/pedaler. Multiplayer har jag inte testat men från vad andra recensenter skriver så är det inte alls bra.

Sen är det också märkligt att det kostar pengar att fasttravela? Det är som att de vet att det är tråkigt att köra genom staden till nästa event och därför tar de betalt för att man ska slippa det så att man ska ha mindre pengar till antingen fartkort eller bilar. Ja, nya bilar måste köpas för pengar och de kostar en hel del, samma valuta som man köper fartkort för. Och man kan inte heller byta fartkort mellan olika bilar, så vill man göra flera bilar bättre är det mycket grinding – eller verkliga pengar – som krävs för det.




Slutsats: Jag är helt klart besviken, jag tyckte spelet såg intressant ut under E3. De här påträngande mikrotransaktionerna och lootlådorna är tyvärr inte till för mig som singelplayergamer, utan för andra. De förstör flytet i spelet och uppmanar till repetitiv grinding. Men faktum är att även om man tar bort detta så är detta ett av de sämre Need For Speed-spelen även sett till spelkänsla, presentation och utbud. Detta får tummen ner av mig.