Outcast: Second Contact

• Genre: Action/äventyr
• Släppdatum: 14 november 2017
• Utvecklare: Appeal
• Utgivare: Bigben Interactive
• Plattform: PC/Xbox One/PS4

Efter en misslyckad Kickstarter för några år sedan har Appeal tagit saken i egna händer och hottat upp sin klassiker från 1999.

Jag minns demot av Outcast när det kom ut, och vet att spelet var det första i sitt slag i 3D av vad som nu kallas open world. Men med åren hamnade spelet i skymundan och jag hade sedan länge helt glömt bort hur det en gång revolutionerade spelvärlden med sin voxelgrafik. Kanske för att det tog många år tills open world blev populärt på riktigt, och att det idag i princip är standard. Outcast var helt enkelt en one-hit wonder som skapade en skara av de mest lojala fans man kan hitta.

Second Contact är en lite märklig remake. Grafiken är omgjord helt och hållet men nästan allt annat är orört, så det blir ändå att spela ett spel från 1999. Något som funkar bra i många fall (se Crash Bandicoot N-Sane Trilogy), men bristerna i just Outcast blir väldigt påtagliga. Jag var verkligen inte imponerad i början men jag bestämde mig för att vänta på första patchen för att ge det en riktig chans, för det är inte acceptabelt för ett spel att bland annat inte ha några ljudinställningar - speciellt inte när ljudnivån är superhög och vissa ljud är all over the place.



Storyn följer en marinsoldat vid namn Cutter som har fått i uppgift att hämta hem en rymdsond som skadats av utomjordingar och som följd har öppnat upp ett svart hål viket leder till att jorden blivit sårbart. Ja, ni hör själva… sci-fi när det är som bäst. Introsekvensen som i remaken är utbytt till en pastellmålad berättelse kan vara den längsta och mest sömnframkallande jag har lyckats ta mig igenom. Tyvärr blir det inte bättre när äventyret börjar.

De utomjordiska karaktärerna som befolkar världen är urtrista och även om det finns en hel del dialog så är storyn generisk som attan. Men det jag störde mig på allra mest var de utomjordiska namnen som används för alla möjliga saker. Det är som att någon har suttit och försökt komma på de mest sci-fi-låtande orden man kan tänka sig, det blir så löjligt cliche-aktigt när alla ord låter likadana och måste innehålla så mycket av ’xyz’ och dubbelvokaler som möjligt (ta till exempel de olika regionerna som alla slutar med ’zaar’). Nytt i remaken är att varje ord följs av en kort förklaring i blå text, vilket upprepas gång på gång fastän man läst vad ett ord betyder 100 gånger. Sjukt irriterande, speciellt när det ändå finns ett lexikon som man kan kolla i för just det ändamålet.

Musiken som är remastrad är inte så pjåkig och påminner mycket om Star Wars. Den ger absolut en äventyrlig känsla. Ljudeffekterna däremot är dåliga. Röstskådespelet är horribelt och spelas dessutom upp i dålig ljudkvalité vilket ger en robotaktig klang i all dialog. Det låter som att de använt sig av en enda skådespelare till alla utomjordiska raserna och det blir bara plågsamt att lyssna på i det långa loppet.



Själva open world-momentet är väldigt old-school med mycket frihet att gå vart som helst och göra vad man vill. Till skillnad från många moderna spel finns det ingen som guidar dig eller säger vart du ska, förutom folk du pratar med, men den informationen kan också vara kryptisk. Världen består av en handfull olika regioner som du tar dig till genom portaler och uppdragen utspelar sig ofta över flera regioner. Uppdragen blir aldrig särskilt spännande och handlar mest om att springa runt och hämta saker, och eftersom regionerna kan vara stora så blir det många tråkiga transportsträckor fram och tillbaka. Världen är också smockfull av material och föremål som en robot ständigt rapporterar om (tänk robotrösten i Half-Life när man närmar sig typ syra) när något är inom synhåll. Sjukt irriterande och att det dessutom inte står någon beskrivning av vad föremålen gör i inventariet hjälper föga.

Även om patchen förbättrade kontrollen något så är det fortfarande frustrerande svårt att styra Cutter. Bara att lyckas springa är en utmaning i sig, då springa + vänster/höger = rulla, så man rullar oavsiktligt titt som tätt. Att hoppa, simma eller bara vända sig går också väldigt stelt till. Stridssystemet är lika jobbigt och känns utdaterat med många år, där varje fiende tar typ 10 skott att döda. Eftersom vapen bara går att köpa och uppgradera i en region kan man spela halva spelet utan att inneha något annat vapen än pistolen. Jag rekommenderar att man sätter på regenerering av hälsa och skiter i vapen och istället springer fram till fienderna och kör boxningsdueller. Det är faktiskt roligare än att använda vapen i det här spelet (förutom eldkastaren som är löjligt obalanserat stark men ammon försvinner på nolltid).



Slutsats: Med alla framgångsrika remakes av gamla spel som kommer ut förstår jag att Appeal också vill hoppa på tåget, men de har missat att göra om de viktigaste delarna i Outcast och Second Contact håller därmed inte riktigt måttet i dagens läge. Visst är den omgjorda grafiken riktigt bra på vissa ställen, i synnerhet när det kommer till vädereffekter, vatten samt himmelen, och musiken bidrar till en lite småmysig stämning. Karaktärer och animationer samt i viss mån texturer ser dock inget vidare ut, men det som förstör spelupplevelsen är den tama storyn, det horribla ljudet, den frustrerande kontrollen och det utdaterade stridssystemet. Second Contact är därför mest ett spel för fansen av originalet - för alla andra finns det redan mängder av bra, moderna open world-spel att välja mellan. Outcast får knappt godkänt av mig då det räddas av den sällsynta friheten i utforskandet av den hyfsat snygga världen.