Destiny 2: Curse of Osiris

• Genre: Online FPS
• Släppdatum: 5 december 2017
• Utvecklare: Bungie
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC/Xbox One/PS4

Drygt en och en halv månad efter PC-versionen av Destiny 2 dyker den första expansionen upp, som förhoppningsvis bara är en mjukstart på DLC-resan.

I Curse of Osiris ger man sig ut till Merkurius för att ta reda på mer om den mystiske Osiris, en mäktig Warlock som bannlysts från samhället på grund av hans djärva experiment med Mörkret och hans besatthet av robotrasen Vex. Lite besviken blir jag då han knappt syns under hela kampanjen - istället är det hans Ghost som hänger med spelaren, som i och för sig är rätt så humoristisk, men jag ville väldigt gärna veta mer om personen som expansionen är uppkallad efter. Som tur är får man reda på mer om Osiris förhållande till Ikora, vilket räddar upp det hela lite.

När man hittar fram till huvudområdet på Merkurius möts man av en riktigt häftig utsikt. The Lighthouse återvänder från ettan även om den är tämligen tom och ointressant här, och den är omringad av ett slags ökenlandskap med sanddyner, bleka klippor och den enorma solen i bakgrunden. Efter ett tag får man tillgång till en stor portal som tar en till Infinite Forest, där de flesta av uppdragen håller hus.

Infinite Forest låter lite mer spännande än det är. I själva verket är det bara en slags halv-slumpmässig simulatorvärld som byggs upp framför ögonen på spelaren, och består mest av genomskinliga polygoner i olika färger (tänk Tron) samt lite vegetation. Eftersom det är de tidsresande Vex det handlar om så får man dock även besöka simulatorn i dåtiden och framtiden, och dåtidsmiljön är riktigt läcker och visar Merkurius som någon slags idyllisk, färgsprakande savann. Det finns även ett nytt område i EDZ som är välgjort och en bra utökning, men det är bara ett uppdrag som utspelas där.



Själva uppdragen är hyfsade men det blir tjatigt att ständigt gå in och ut ur Infinite Forest, eftersom den slumpmässiga världen inte är särskilt intressant att återbesöka. Alla ”nya” fiender som man möter är också bara re-skins av redan existerande Vex-fiender, förutom ett par bossar, men slutbossen var mest en besvikelse, liksom det retliga slutet. Efter att ha sett vad Bungie kan göra med bossar och mellansekvenser i huvudspelet känns det som finns i Osiris blekt. Ett helt uppdrag är i princip kopierat från en Strike ur huvudspelet – fy skäms. Kampanjen är dessutom över på runt tre timmar, vilket är synd eftersom förutsättningarna är bra men storyn hinner aldrig blomma ut.

Förutom kampanjen finns tre äventyr som faktiskt är mer intressanta än uppdragen, några regionala kistor att hitta samt en futtig Lost Sector. Det cirkulära huvudområdet på Merkurius tröttnar man på snabbt, det är inte så himla stort som man först tror eftersom Sparrows är förbjudna i området så man måste springa omkring överallt. Det finns bara en offentlig händelse som mest frustrerade mig eftersom jag hela tiden dog av någon anledning när jag gick in i jumppads, vilket dock visade sig vara en bugg och precis har fixats i en patch.

Självklart finns det nya vapen och utrustning i expansionen, och Bungie har ökat Power Leveln till 335 så att man kan fortsätta farma utrustning. Spelarnivån har också ökat till 25 som max vilket verkar vara helt betydelselöst eftersom inga nya färdigheter finns att välja mellan. Till slut har några nya kartor för Crucible tillkommit samt en ny mini-raid vilket kan vara höjdpunkten i expansionen då den innehåller häftiga bossar och en del pussel faktiskt. Bungie har fått massvis av kritik då de valde att låsa ut det svåraste innehållet i huvudspelet för spelarna som inte köpte Curse of Osiris genom att höja Power Leveln, men efter några dagar erkände de sitt misstag och har numera ändrat tillbaka den i den första patchen.



Slutsats: Curse of Osiris är en hyfsad expansion som dock är för kort och innehåller för lite för att motivera det höga priset på 20€. Mycket av innehållet känns som om att det är överblivna rester från utvecklingen av Destiny 2 med en story som knappt hunnit börja innan den är slut. Kampanjen är inte dålig på något sätt, och är man nyfiken på mer av världen så är det häftigt att besöka några av de nya områdena, speciellt med den Egyptiskt-liknande musiken i bakgrunden - men förvänta dig inte att expansionen håller kvar dig längre än ett fåtal dagar. Annars är det helt okej att hoppa över Osiris i väntan på något mer spännande och rikare innehåll.