Life is Strange: Before the Storm

• Genre: Grafiskt äventyr
• Släppdatum: 20 december 2017          
• Utvecklare: Deck Nine
• Utgivare: Square Enix
• Plattform: PC/PS4/XB1

Life is Strange var ett av 2015 års bästa spel enligt mig. Berättelsen om tonårstjejerna Max och Chloes äventyr på Blackwell Academy var som att befinna sig i en coming of age-film och jag har alltid undrat vad som skulle hända efteråt då det fortfarande fanns många frågetecken att reda ut. Ni som inte har spelat Life is Strange ännu bör inte läsa denna recension eftersom den kommer att innehålla spoilers från första spelet.

Before the Storm är dock inte en uppföljare, utan en prequel. När jag först fick reda på detta blev jag besviken, jag ville ha mer Max och Chloe och var inte säker på att en prequel var nödvändig, och speciellt inte av några andra än de som faktiskt utvecklade Life is Strange (helt omeriterade Deck Nine). Men med tanke på att detta är det sista vi får av de gamla karaktärerna på grund av att originalutvecklarna Dontnod väljer att berätta en helt ny saga med tvåan, så blir de drygt tio timmarna vi får i Before the Storm desto viktigare. Jag måste säga att jag känner mig tveksam till att de gör en tvåa utan de karaktärer de har etablerat efter endast ett spel, men framtiden får väl utvisa om de lyckas lika bra igen.

Vad som står klart är däremot att Deck Nine har lyckats. De har lyckats återskapa Life is Strange-känslan ganska perfekt faktiskt. Before the Storm handlar främst om hur Chloe träffade Rachel, denna mystiska tjej som var spårlöst försvunnen i ettan. Max är inte med överhuvudtaget, detta utspelas före Life is Strange under en period då hon inte hade haft någon kontakt med Chloe på flera år.



Eftersom Max inte är med förändras även gameplayet. Max är den som kan spola tillbaka tiden och således försvinner det momentet. Detta gör tveklöst själva spelandet sämre (det lilla som finns, Life is Strange är närmast en visuell novell) eftersom det ersätts med ”talkback”, vilket går ut på att man väljer rätt sak att säga för att ”vinna” argumentet. Jag förlorade aldrig någon av dessa och jag förstår inte heller riktigt vitsen med dem, de känns väldigt mycket som något som bara ska vara där för att originalet hade något liknande. Pussellösandet blir också klart sämre eftersom de inte är baserade på tidsmanipulering och heller inte i närheten lika avancerade. Att göra saker som att duka bordet eller reparera en bilmotor kanske inte är det roligaste heller, men det finns höjdpunkter som att spela brädspel och delta i en pjäs, och graffiti är imo roligare än att fotografera.

Spelets styrka är istället precis som i ettan karaktärerna och deras relationer, som görs fantastiskt bra. Before the Storm är ett måste för alla som gillade Life is Strange, för det gör hela storyn så mycket sorgligare. Det förbättrar faktiskt upplevelsen av originalet i efterhand och har fått mig att titta igenom originalet igen bara för att se alla referenser till Rachel som tidigare inte betydde särskilt mycket. Visst, det var jobbigt när man fick reda på att Rachel var död i LiS, men man kände henne inte. Efter att ha lärt känna henne i Before the Storm och sett hennes fina relation med Chloe blomma ut blir det som en smäll rakt i solar plexus så luften går ur en när man tänker på vad som väntar dem och vad som en gång fanns. Bara så oerhört tragiskt, och ännu mer så om man valde att rädda bukten istället för Chloe i LiS, vilket jag nu ångrar djupt. Det finns helt enkelt inte många spel som får en att tänka på spelet i veckor efteråt.

Eftersom spelet utspelas på samma skola som LiS stöter man på ett antal studenter och lärare man redan känner, som Victoria, Nathan, Dana, rektorn, med mera, och det är intressant att se hur de var på den tiden och även om ens beslut inte har lika stor betydelse som i LiS så är det alltid kul att se hur man valde jämfört med resten av spelarna. I sista episoden känns det som att utvecklarna fick slut på tid och vissa aspekter blir därför påskyndade, men överlag tycker jag den är jättebra. Rachel gillade jag direkt - där Max är lugn och osäker, raka motsatsen till Chloe, utstrålar Rachel självsäkerhet och har något vilt inom sig som ibland till och med överträffar Chloe, samtidigt som hon är perfektionist i allt hon tar för sig och är skolans mönsterelev och stjärna. Chloe som protagonist är precis lika bra som man kan förvänta sig.



LiS hade ett enastående soundtrack och man har återskapat detta suveränt i Before the Storm. I ettan köpte Dontnod in licensierade låtar, men i tvåan har de flesta låtarna gjorts av det brittiska indiebandet Daughter. De har lyckats pricka in det känslosamma och mystiska Life is Strange-soundet med ett flertal bra låtar som jag satt kvar och lyssnade på i spelet när tillfälle gavs. Extra roligt är att det fiktiva bandet Pissheads låtar har gjorts av utvecklarna själva och faktiskt är bland de bättre imo.

Röstskådisarna gör också ett mycket bra jobb för det mesta (Rachels föräldrar och särskilt mor undantagen, hon låter verkligen som en robot). Däremot är det trist att Chloes ursprungliga röstskådis inte är med då det var strejk när de spelade in det. Originalet är originalet liksom och det är så hon ska låta även om ersättaren inte är misslyckad på något sätt.

Sen är det kul att grafiken har fått sig en liten uppgradering, framförallt ansiktsuttryck, läppsynk och animationer är lite bättre i Before the Storm, som bygger på Unity istället för Unreal Engine 3. När man går tillbaka och jämför med LiS så ser det direkt hemskt ut där i vissa scener (när de är i poolen t.ex...). Jag gillar stilen och tycker de ska fortsätta med den, men det vore önskvärt nu när de har fått in lite kosing från spelen att de förbättrar ansiktsanimationerna ännu mer till Life is Strange 2, något jag också tror på eftersom de har valt att köra på Unreal Engine 4.

Nu när jag har kört de tre episoderna har jag bara episoden Farewell kvar som kommer i januari, en bonusepisod med Max och Chloe som kommer att bli det sista vi ser av dem. Där kommer även de ursprungliga röstskådisarna att komma tillbaka. Väldigt vemodigt men hella skönt att åtminstone ha en episod kvar.

Giffarna är för övrigt inte från spelet utan från nåt klipp på YT som inte är canon. Men tyckte det passade bra i och med att detta spelet är det sista vi ser av Max och Chloe. I en perfekt värld så...



Slutsats: En av årets bästa berättelser enligt mig. Om man gillade Life is Strange måste man spela detta, det är både bra på egen hand samtidigt som det förhöjer upplevelsen av originalet genom att man får vara med om Rachel och Chloes relation. Även om det är en prequel är det rekommenderat att köra spelen i den ordning de släpptes för maximal impact.