God of War

• Genre: Actionäventyr
• Släppdatum: 20 april 2018                   
• Utvecklare: SIE Santa Monica Studio
• Utgivare: Sony
• Plattform: PS4

När jag recenserade God of War: Ascension för fem år sedan så gav jag det en sjua och sa att något radikalt måste hända med serien till nästa spel eftersom konceptet hade stagnerat. Satsningen då på multiplayer var helt fel väg att gå och nu när God of War är tillbaka på PS4 är det ett singelplayeräventyr för hela slanten som gäller. Och det är definitivt radikalt annorlunda mot föregångarna.

I det här spelet får de grekiska gudarna och varelserna ge plats för de nordiska och Kratos får lära sig att vara pappa när han tillsammans med sin son Atreus ger sig av på en lång och mödosam resa för att uppfylla sin fru Fayes sista önskan och sprida hennes aska från den högsta toppen i de nio rikena.

Det är nu ett mycket större fokus på story än tidigare, en cynisk man hade sagt att de har The Last of Us-fierat God of War. Detta gör också att tempot blir klart, klart långsammare än tidigare spel, med många lugna turer i roddbåten man använder för att ta sig fram, klättersekvenser, promenader och andra sekvenser som är till för att bygga upp relationen mellan Kratos och Atreus. Jag tycker det är kul att man har satsat på storyn som är mycket bra presenterad, även om jag inte gillar Atreus som ofta fungerar som utvecklarnas direkta röst till spelaren (”ska vi utforska lite nu?” ”Det där är fel håll”), men samtidigt blir tempot lidande och spelet kanske aningen för långt och fyllt av transportsträckor till följd av det. Överlag tycker jag storyn är bra, men inte fantastisk.



Mycket har som sagt förändrats i själva spelmekaniken. En stor grej att man ser Kratos i tredjeperson över axeln nu istället för en låst kamera längre ifrån. Detta får direkta konsekvenser i striderna eftersom man har mycket sämre överblick. I de gamla spelen såg man nästan alltid fienderna, även de som kom bakifrån. Nu däremot har man mindre koll och får lita på varningspilar och Atreus utrop för att få reda på om någon försöker hugga dig i ryggen.

Det tog rätt lång tid att vänja sig vid de nya striderna och jag är fortfarande osäker på om det verkligen är bättre nu, men jag har vant mig och det känns verkligen gött när man blir ett med handkontrollen och lyckas rulla undan och parera i sista stund och levererar en kontring samtidigt som man beordrar Atreus att attackera med sin pilbåge och utnyttjar alla kombos man kan låsa upp. Jag gillar striderna överlag och tycker till och med att det finns för få tillfällen att faktiskt strida på grund av det långsamma tempot. Procentuellt så kanske man slåss 5-10 % av speltiden? Om inte ännu mindre. Jämfört med de gamla spelen eller ett spel som Bayonetta så måste det vara klart mindre.

En annan stor grej är att Kratos numera använder en yxa istället för sina legendariska kaossvärd. Utöver att man kan använda den i närstrid kan den även kastas och sedan kallas tillbaka när som helst med ett knapptryck. Jag kan tycka att detta drag är lite för OP, när man har problem så är det alltid säkrast att kasta yxan. Den kan både stunna fienderna, gör helt okej med skada, och man riskerar inte att ta skada från annat än projektilattacker. Att många fiender inte staggras eller snabbt tar sig ur din komboattack gör det också svårare och mer riskabelt med närstrid.

Normalt brukar jag köra God of War på de högre nivåerna, men jag testade i början och tyckte inte det var roligt. Man dör snabbare, ja det är okej. Men fienderna har mycket högre hälsa, vilket leder till att varje fight tar för lång tid. Innan släppet sa utvecklarna att de inte bara skulle ge fienderna mer hälsa och skada på de högre svårighetsgraderna, men det är i stort sett vad som har hänt, så det är en besvikelse.



Numera är God of War också ett light RPG, inte långt ifrån Horizon: Zero Dawn. Man samlar resurser, material och pengar som sedan kan användas för att uppgradera ens rustning. Detta tycker jag är ett steg bakåt, jag ser hellre att varenda kamp i ett actionspel som detta beror på spelarens skill, och inte vilken nivå Kratos har på rustning eller vapen. Jag tycker inte att alla spel behöver ha rollspelselement, eller bli som Ubisoftspel där man bockar för aktiviteter på kartan och letar samlingsföremål. Ge mig hellre ett styrt spel där alla får uppgraderingar på samma ställe, det finns tillräckligt med spel som inte gör detta ändå. Postgame i God of War är mest en jakt på meningslösa saker med ett ooptimalt fasttravelsystem (långa laddningstider som mörkas av en aktiv laddningsskärm, och alldeles för få waypoints/omständigt att ta sig till dem), däremot finns några givande sidouppdrag och tuffa fighter att fylla ut speltiden med. Att hundraprocenta tar runt 50 timmar, medan storyn är runt 20 timmar, så det är redan värde för pengarna när eftertexterna rullar.

Det som imponerar mest med God of War är dock presentationen. Visserligen tycker jag musiken är lite sådär, den gör sitt jobb men inte mer, men ljudbilden är fantastiskt bra. Bara ljudet av att slänga hammaren, höra den studsa mot en klippa och falla ner och sedan kalla tillbaka den och ta emot den i handen låter grymt. Dialogen är också välgjord som vanligt. Kratos röstskådis Christopher Judge sa nyligen att spel inte längre är dit röstskådisar går när filmkarriären är över och när han läste manuset utan att känna till vad det var för, så trodde han att det var någon högbudgetfilm. Och det är ju sant, dagens speldialog är ofta mycket, mycket bra och där har vi verkligen kommit långt sedan Resident Evils dagar. Jag gillar nya Kratos stoiska, hårda röst och hans kommanderande sätt att tala till sin son (på tal om det – kolla in introscenen i Angry Joes recension om ni inte har gjort det. Klockrent, haha). Han låter som en person man inte vill j-vlas med, precis som hans anlete ger intryck av. Atreus blir jag mest irriterad på, men dialogen är bra, det är inte hans fel hur hans karaktär är. Jörmungandrs röst är riktigt häftig, kontrollen skakar och det känns verkligen som att en stor best talar till en.

Ger man Sony Santa Monica fem år och en PS4 Pro så är det ganska goda chanser att spelet även blir hyfsat snyggt grafiskt, och självklart är det så. God of War är utan tvekan ett av dagens snyggaste spel. Kratos karaktärsmodell är larvigt detaljerad, belysningen ruggigt bra, och miljöerna vidsträckta och storskaliga. Skala är överhuvudtaget något som God of War gör jättebra, och har alltid gjort. Stora saker känns stora, men det är också ett spel med mycket små detaljer, som att man ser Kratos utandningsånga i kylan eller att det droppar vatten från årorna. Jag gick omkring i snön och tänkte att snart måste väl de gamla snöspåren försvinna som de brukar göra i spel, men det hände aldrig. Och sedan när jag kom tillbaka så hade snön blåst över där jag gått, fast man såg fortfarande att jag hade gått där. Det enda egentliga klagomålet är väl att jag tycker ansiktsuttrycken inte når upp till t.ex. Uncharted, och att eld och vatten kunde gjorts bättre, men överlag är det top notch – ingen som kommer bli besviken på grafiken direkt.

Och vad vore ett God of War utan episka bosstrider och scener? Det finns en del såna som jag inte tänker spoila, men ibland kändes det som att jag tittade på Lord of the Rings, så långt har grafiken kommit. Och det får en att fundera på hur PS5 kommer att se ut. Men ja, de här scenerna är helt galna, önskar bara att det fanns ännu fler för det är de som får spelet att stå ut från andra spel.



Pussel har alltid vart en del av God of War-serien och mja, jag tycker inte de har lyckats här. Många pussel går ut på att hitta/lokalisera saker, det finns inte så många ”riktiga” pussel. Det finns ett som går på tid som är rätt intressant och de fällbaserade pusslen är roliga om än enkla, men precis som med Tomb Raider hade jag gärna sett fler avancerade. Det känns som att man avstår från att lägga in såna i storyn för att folk inte ska bli frustrerade. Uncharted 4 gör pussel klart bättre än GoW.

Och att man ÄNTLIGEN kan välja om man vill buttonmasha X eller hålla in är helt perfekt, så skönt att bara hålla in knappen istället för att trycka som en galning. Bästa förändringen.


Slutsats: Sony har fått till några fullträffar med sina singleplayerspel och God of War är ännu ett i raden. Det finns en del brister och jag tycker inte det är något perfekt spel. Det kunde gärna få ha varit kortare med fler strider och ett högre tempo, jag tycker liksom inte att jag får tillfälle att strida så mycket som jag skulle ha velat och fasttravelsystemet är inte bra. Relationen med Atreus gjorde inget för mig även om jag uppskattar det ökade fokuset på karaktärisering och att man går bort från gorekänslan som infann sig i de senare spelen. Lite för lite blod nu till och med. Postgame är ganska tråkigt och pusslen lite för få och simpla.

Nu tycker jag inte att det jag nämner ovan gör spelet dåligt, men det är brister som gör min speluppevelse sämre. Storyn är t.ex. redan överlägsen mot de tidigare spelen, även fast den inte kan mäta sig med de bästa. Men höjdpunkterna är däremot riktigt grymma och gör hela spelet värt det. De här episka scenerna som inte direkt finns i några andra spel där man slåss mot jättar och alla möjliga varelser är vad God of War alltid har gjort bäst och nu när grafiken börjar påminna om filmer så har de aldrig varit bättre.