Yakuza Kiwami 2

• Genre: Action/Äventyr
• Släppdatum: 28 augusti 2018
• Utvecklare: SEGA
• Utgivare: SEGA
• Plattform: PS4
  
  

Året är inte ens över, och med Yakuza 6: Song of Life färskt i minnet så har vi blivit välsignade med ännu en remake i Yakuzafranchisens Kiwami-serie, Yakuza Kiwami 2. Jag klagar inte; Kiwami 2 markerar ett decennium sedan ursprungliga Yakuza 2 som denna remaken baseras på släpptes till den västerländska marknaden, och sedan dess har Yakuzas kommersiella framgångar och kultstatus ständigt accelerat och verkar inte visa tecken på att stanna av.

Yakuzastudion har fullt upp - en spin-off baserad på den japanska kultanimen Fist of the North Star har redan släppts i Japan och en uppföljare till Yakuza 6 är planerad och under utveckling. Förmodligen kommer Yakuza 3 få Kiwami-behandlingen också, vilket skulle få mig att skutta av glädje i och med att det blev min introduktion till en spelserie som ligger mig mycket, mycket varmt om hjärtat. Får trean lika bra behandling som Kiwami 2 fått så är saken biff.

Yakuza Kiwami 2 är mer eller mindre en fullständig remake av Yakuza 2 där man följer samma berättelse som berättades redan för tio år sedan, men som har uppdaterats för den västerländska publiken (pga dramaturgiska oklarheter), och utökats med ett nytt sidospår där spelaren får följa Goro Majima och vilket öde som beföll honom efter händelserna i kritikerrosade Yakuza 0.

I Yakuza Kiwami 2 har Kazuma Kiryu avsagt sig livet som yakuza i Tojoklanen och lever ett lugnt liv tillsammans med sin fosterdotter Haruka, men det visar sig snart att det inte går att bara lämna sitt förflutna – Terada, Kiryus efterträdare, mördas av Tojoklanens ständiga motpart, Omialliansen, vilket försätter Tojoklanen i en djupt allvarlig kris som hotar att upplösa organisationen. Kiryu tvingas återvända för att dels välja en ny ordförande och dels lugna krisläget mellan Tojo och Omi, men läget förvärras av att Omialliansens ”draken av Kansai”, Ryuji Goda, är fast besluten vid att provocera fram ett klankrig och störta Kiryu, som Goda ser som sin rival.



Yakuza 2 vet jag anses av många vara den bästa berättelsen i serien (numer delar den platsen med Yakuza 0, som anses vara lika lysande), och jag kan förstå varför. Det är många spännande mysterier och berättelser som skildras på samma gång, och den hetlevrade men ärevördiga Ryuji Goda är en förträfflig motpol mot den stoiske och lugna Kiryu Kazuma.

Sedan, sett till Yakuza Kiwami 2 som spel – tja, mycket gällande Kiwami 2 handlar om att plocka det som funkat i tidigare titlar och lägga till det till den nuvarande formeln, och förbättra det som redan finns. Dragon Engine som introducerades med Yakuza 6 är polerad – jämfört med lilla Hiroshima och bitar av Kamurocho så presenteras här hela Kamurocho och Sotenbori som vi tidigare bekantades med i Yakuza 0. Grafiken är förbättrad – animationer, fysikmotor och modeller är förbättrade och jaggies samt frame drops och så vidare som jag klagade på i Yakuza 6 syns inte till fullt lika mycket.

Jag halvklagade i senaste recensionen på att det kändes som att de skalat ned Yakuza 6 av ren nödvändighet i samband med förflyttningen från den tidigare motorn till Dragon Engine, men så är inte fallet i Kiwami 2 – det finns mängder av saker att göra, vare sig det handlar om att tråckla sig igenom myriader av sidouppdrag, spela minispel (vissa minispel som var med i Yakuza 2 2008 återvänder, som t.ex. golf), återbekanta sig med de större sidospåren i form utav cabaret club (från Yakuza 0) och Majima Construction (som är motsvarigheten till Yakuza 6s Clan Creator), en fight club-liknande tillställning som återfinns i tidigare titlar eller öh… använda Kiryus kissvanor till att spela Toylets, ett minispel om kiss som SEGA har lanserat sedan tidigare i verkligheten.



Just Cabaret Club Grand Prix och Majima Construction är mycket välkommet. Jag försvann helt i Real Estate- och Cabaret Club-lägena i Yakuza 0, och detta är inte annorlunda. Cabaret Club är en ren förbättring från motsvarigheten i Yakuza 0, och jag sitter fortfarande med spelläget och försakar huvudberättelsen eftersom jag hellre är upptagen med att ta hand om fiktiva gäster och klä mina hostesses i diverse outfits.

Clan Creator var en besvikelse i Yakuza 6 som snarare påminde om en konstant zerg rush, medan Majima Construction i det närmaste är ett tower defense-minispel med tydliga influenser från Clan Creator. Utmaningarna och anpassningsmöjligheterna i Majima Construction är fler, vilket gör att spelläget förmodligen glider in som en god trea i listan på de bästa huvudminispelen i Yakuzaserien, bakom Real Estate och Cabaret Club.

Sidouppdragen som man stöter på under spelets gång pendlar som brukligt mellan fågel och fisk i kvalité och framförallt ton, där man kan hamna i allt från att hjälpa Kiryus fosterhem att reparera taket genom att samla in pengar, till att råka snubbla in i en yakuzaboss underliga bebisfetish, eller att man måste köpa rena kalsonger till en vaktmästare som skitit på sig. Förutom att sidouppdragen är fantastiskt bisarra som vanligt, så finns det ytterligare ett incitament i Kiwami 2 – vissa sidouppdrag gör att man kan låsa upp en speciell, områdesspecifik Heat Action, som att en gitarrspelare man hjälpt på en bro lånar ut sin gitarr till Kiryu som prompt krossar någon stackars pugilistmotståndares skalle, eller att en försynt herre som man tidigare hjälpt vid ett snabbköp lånar ut sin dyrbara purjolök som därefter förvandlas till ett objekt att knäcka ben med.



Combatsystemet är som vanligt beat ’em up, eftersom Kiryu aldrig kommer att lära sig att lösa konfrontationer med annat än sina nävar, och medan det är fortsatt småträigt precis som i Yakuza 6 så har animationerna slipats en del, transitioner in och ut ur strider (och lokaler för den delen) är snabbare, och det finns fler, brutalare Heat Actions att tillgå, samtidigt som funktionen att plocka upp vapen som man sedan kan spara undan till senare återvänder från Yakuza 2. Man kan också ladda specialattacker genom att hålla inne respektive knapp (fyrkant för svagare attacker, trekant för ”tyngre”), som gör bossfighter lite enklare och ger fler, starkare alternativ till en redan bred repertoar av färdigheter som Kiryu – och spelaren – har tillgång till.


Slutsats: Yakuza Kiwami 2 är ytterligare en förbättring på en spelserie som går som tåget, med i princip förbättringar på alla fronter, eftersom spelet plockat vad som funkat från tidigare iterationer och antingen inkorporerat dem i en ny miljö, eller gjort det bättre. Medan det inte är ett perfekt spel, så kommer det verkligen till sin rätt, och övergången till en ny spelmotor är mer eller mindre fulländad. Om Yakuza 0 anses vara den bästa titeln i spelserien, så vågar jag gissa att Yakuza Kiwami 2 kommer ses som en hedersam tvåa på den listan.