Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Som registrerad användare på MinHembio kan du utnyttja många funktioner som du annars inte har tillgång till:

  • Skapa ett galleri och filmsamling
  • Skriva inlägg i forumet
  • Skapa prisbevakningar på Prisjakt
  • Annonsera gratis på Marknaden.
  • Ge omdömen på produkter och butiker

 Klicka här för att bli medlem.

Användarnamn  
Lösenord  
     
     
 
 Glömt ditt lösenord?
Klicka här
 

Shadow of the Tomb Raider

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2018-09-29  |  545 besökare




  • Genre: Actionäventyr
  • Släppdatum: 14 september 2018         
  • Utvecklare: Eidos Montreal
  • Utgivare: Square Enix
  • Plattform: PC/XB1/PS4


L
ara Croft är tillbaka i sitt sista äventyr i trilogirebooten som påbörjades 2013. I Shadow of the Tomb Raider reser hon och hennes bästa vän Jonah till Amazonas i Peru för att försöka hitta den legendariska förlorade Inkastaden Paititi och stoppa den onda organisationen Trinity från att förgöra världen.

Till denna sista del i serien märks det att man lyssnat på röster som menat att det var för mycket action i de tidigare spelen. Rise var iofs nedtonad på den biten utanför själva storyn, men Shadow tar det ännu några steg vidare. Jag skulle nästan kalla det en visuell upplevelse snarare än ett ”spel”, då jag efter 10 timmar hade vart med om kanske tre eldstrider. Jag gillar att utforska gravar och klättra, men till och med jag kan tycka att det är FÖR lågt tempo. Avgörande är förmodligen att det inte är Crystal Dynamics som gjort detta, utan Eidos Montreal. Det märks överlag att de inte riktigt vet hur de ska få alla bitarna på plats, de två första spelen av CD var fantastiska.

Det blir alltså en väldans massa klättrande. Jag körde på hard, vilket innebär att jag inte fick några hjälplinjer. Det gjorde klättrandet roligare, men samtidigt är kontrollen inte perfekt, ibland ramlar man bara av utan att det är ens fel, ibland missar hon kastet med repet så man faller handlöst ner. Jag tror klättrandet hade gynnats av att hon var lite smidigare/snabbare och av att man kunde låsa upp flera perks som gjorde det enklare.

Striderna som jag gett så mycket beröm i de föregående spelen känns inte rätt här. Vapenljuden har ingen oomph, fienderna blöder inte när man skjuter dem och reagerar dåligt när de blir träffade. Ibland fortsätter de bara springa rakt mot en som att man inte träffar alls fastän jag skjuter rakt i magen på dem. Det känns lite som att man skjuter låtsasvapen och det blir mycket ryckiga rörelser och teleporterande i närstriderna för att de ”sugs in” mot en när de försöker slå en. Att undvika med dodge känns lite 50/50 och man kan dessutom stå bakom väggen och skjuta fiender fastän man borde ha träffat väggen.



Desto bättre då är smygandet och jag försökte alltid smyga när jag fick chansen. Lara känns som ett rovdjur som nu har mängder av olika sätt att göra sig kvitt sina angripare. Att hoppa fram från buskar och döda med kniven är ett beprövat knep, men hon kan även hoppa ner från träd, få dem att döda varandra med skräckpilar, smörja in sig i lera och attackera från lerväggar, dra ner soldater i vattnet, rigga döda kroppar med bomber eller skjuta lockpilar med dödlig nervgas, med mera. Kort sagt, är du Larminators fiende så är du mer eller mindre fucked och jag hyser stor respekt för Trinitys militär som inte flyr från uppgiften fastän de ser vilken fullkomlig massmördare Lara är. Särskilt med tanke på hur korkad deras AI är, en gång kom fem fiender efter varandra till samma buske jag gömde mig i.

Trinity är bättre utrustade senare i spelet med värmesensorer och full kroppsrustning, men det hjälper ju inte. Jo, det hjälper mot pilar. Det är faktiskt lite komiskt att pilbågen ska vara Laras nya signaturvapen, men en pil i huvudet är meningslöst mot de som bär huvudskydd. Det räcker att de har en huvudmask som inte ens täcker ansiktet. Jag hade smygit igenom ett helt läger och metodiskt tagit ut 6-7 fiender. Kom fram till sista vakten och sköt honom rakt i ansiktet med en pil bara för att chockad se honom överleva fastän masken inte ens täckte ansiktet. Tur då att man tidigt får tillgång till ett maskingevär som man med fördel använder resten av spelet när eldgivning behövs. Sen tycker jag det är märkligt att man inte kan plocka upp pilarna man skjutit, det krävs en skill för att ”öka chansen” för det. Borde ju vara helt naturligt.

När det gäller gravarna, så finns det nio riktiga gravar (mer kommer i form av betald DLC) som belönar dig med en ny skill och ett antal mindre kryptor som ger dig utstyrslar med olika egenskaper. Jag har gjort hälften av gravarna och de är massiva och snygga, men jag tycker inte att de var direkt roliga att lösa. Det är mycket springande fram och tillbaka, som att de är gjorda för att ta lång tid att lösa även om man skulle känna till lösningen från början. Vad hände med de fysikbaserade pusslen från spel som Tomb Raider Legends? Även Rise gravar kändes klart bättre, men det har väl med Crystal Dynamics att göra. De fällor som finns i gravar och kryptor handlar i stort sett om att skära av ett rep för att utlösa dem i förtid.



Framförallt så är kruxet att det tar ganska lång tid att ens ta sig till pusslen när man väl hittat graven och när man ska ut så måste man ta sig tillbaka samma väg man kom. Man kan snabbresa i spelet, men bara mellan lägereldar. De skulle verkligen behöva patcha in så att man kan snabbresa varifrån man vill för att spara in på onödig restid, speciellt efter man har klarat spelet och bara vill fixa 100 %.

Där man verkligen har lyckats är dock med presentationen. Det visuella är grymt, grymt bra, det är den snyggaste och mest realistiska djungeln jag har varit i i ett spel. Lara interagerar med de olika växterna på ett naturligt sätt och jag älskar att kameran stöter undan växterna om man snurrar runt den i buskaget. Det är också stor variation på allt som renderas så att man aldrig direkt tröttnar och vill se nya områden hela tiden. Det är en härlig känsla att hitta typ en grön lagun mitt i djungeln bland massa små vattenfall och bara plaska i och dyka runt, Lara kan simma helt fritt nu och undervattensvyerna är också läckra och varierade.

Ska man klaga på något så är det att de glömt göra henne blöt (hon kommer upp ur vattnet med helt torrt hår), att en del animationer är väldigt stela och har återanvänts från förra spelet, och att frameraten inte håller upp i en viss stad i spelet. Sen är Lara själv rätt omgjord från Rise, till en sämre modell enligt mig. Något orealistiskt med tänderna/munnen och den släta hudtonen som gör att det ser mindre naturligt ut, jämför man t.ex. med Elena från Uncharted 4 så är UC4 långt före där. Men överlag är det mycket imponerande visuellt och absolut en anledning att spela spelet.

Minst lika imponerande som grafiken, om inte mer, är ljudet. Ljudmixen i djungeln är superb, med diverse djur som skriker från olika håll så att man tror att man är där. Vrålapor, jaguarer och fåglar som man inte har hört talas om skapar en mäktig ljudbild. De tog in en expert på sydamerikanska ljud, som åkte till Mexiko och tog hem åtta väskor med lokala instrument. Vulkaniska stenar som man slår mot varandra, något som kallas för en dödsvissla av lera, en urholkad stubbe och horistonell stock som fungerar som trummor - det finns många instrument som ger helt sjuka ljud som imponerade på mig medan jag spelade och att se vilka instrument som avger de ljuden känns surrealistiskt. Det finns inte direkt något soundtrack, utan det mesta är bakgrundsljud. Allt inspelat i Dolby Atmos vid Pinewood Studios. Detta är rent örongodis.



Sen har man också lagt in alternativet att byta till lokala röster på byborna. Det fungerar dock inte så bra imo då Lara svarar på engelska, så det blir bara konstigt. Men en intressant tanke som kan utvecklas.

I slutändan så tycker jag aldrig att Lara blev den Lara som vi känner henne som. Kanske kommer det i nästa spel. Hon använder aldrig sina ikoniska dubbla pistoler, hon är inte lika atletisk som Lara ska vara, hon är inte lika skämtsam och självsäker, utan mer att hon har en stirrig blick och talar med alla som att hon trampar på deras föräldrars grav. På så sätt är det en besvikelse, det blev aldrig den fulländade resan man hade hoppats på. Detta är en annan Lara Croft än vi är vana vid helt enkelt. Och vad som hände med hennes bästa vän Sam från ettan får man tydligen bara reda på om man läser serietidningarna, de nämner bara henne i en rad i spelet.

Efter tre spel har också mekanikerna blivit repetitiva, man vet vad man kan förvänta sig. Till framtiden tycker jag man bör få henna att släppa loss lite mer och ta mer risker med gravar, göra det lite mer overkligt med mer mystik och set pieces. Mer fokus på riktiga pussel, hellre fler pussel som inte är lika stora. Ge henne de dubbla pistolerna och ta tillbaka den klassiska Lara.

Sen när jag hade klarat spelet så tänkte jag gå tillbaka och hundraprocenta, men då hade tydligen min uppgraderade kniv försvunnit av någon anledning. Mycket märklig bugg. Fanns några andra buggar också, som bland annat att ett fiskstim stod och skakade på samma plats i vattnet och en gubbe som låg långrak 10 meter upp i luften. Har även läst om att många inte kan ta 100 % pga buggar.

Så måste jag nämna att man kan ta selfies i spelet också, som man ju kan i många spel nu. Men här kan man ändra Laras ansiktsuttryck, vilket gör det helfestligt när Lara skrattar vid helt olämpliga tillfällen. Jag spenderade hyfsat bra med tid på att ta foton som ”psyko-Lara”. Synd bara att kameran är ganska begränsad i vart man kan snurra.



Slutsats: Trean avslutar inte lika starkt som de två tidigare spelen. Smygandet är roligt, men eldstriderna är direkt dåliga. Tempot är lite väl lågt med all klättring och långsamma sekvenser där hon kryper eller klämmer sig genom trånga gångar, och pusslen tyckte jag mest var överdrivet långdragna. Lara blir aldrig den klassiska Lara och storyn är klart mer ointressant än i de tidigare två spelen. Det mest komiska är att Lara går igenom alla komplexa gravar medan alla andra hinner fram långt före henne.

Däremot fungerar det riktigt bra som en audiovisuell representation av Sydamerika. Det är galet snyggt och ljudet är jätteautentiskt, så bara för den sakens skull är det värt det imo. Jag skulle rekommendera att plocka upp det lite senare i reabacken.



Prisjakt © 2000 - 2019 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.