Taiko no Tatsujin: Drum Session!

• Genre: Musik
• Släppdatum: 2 november 2018
• Utvecklare: Bandai Namco
• Utgivare: Bandai Namco
• Plattform: PS4

Trumspelet Taiko no Tatsujin som länge huserat i japanska arkadhallar har lyckats ta sig in i väst, dessvärre helt i originaltappning.

Taiko är ett rytmspel med ett väldigt simpelt gameplay, men som tar lång tid att bemästra. Det gäller att trumma i takt, precis som i Donkey Konga. Dock finns dock inga trummor att köpa för PS4-versionen, så istället använder man handkontrollen och simulerar trumslagen med två olika knappar. Kanske inte optimalt, men det fungerar hyfsat bra ändå, i alla fall så länge man inte ger sig in på den högsta svårighetsgraden.

Totalt finns det 74 låtar plus fler på gång i form av DLC. Man kan köra ensam eller två samtidigt i huvudläget som mer eller mindre är quickplay. Välj en låt och en av fyra svårighetsgrader, sedan gäller det att antingen klara låten eller fixa en Full Combo (inte missa en not). Sätter man en not precis i takt får man ”good”, sätter man den hyfsat får man ”ok”, annars ”bad” och då bryts combon. För högsta poäng gäller det att inte missa någon not, att man inte sätter noterna helt i takt är inte lika viktigt. På Easy och Normal är det också ganska enkelt att sätta dem i takt, men på Hard och Extreme är spelet inte alls lika snällt när det gäller träffsäkerheten. Ett plus för de många inställningar som erbjuds, något som det annars brukar vara snålt av i musikspel.



Efter varje låt finns det ett slags bingo som belönar dig med mynt beroende på olika mål som du uppnått. Det kan till exempel vara att sätta en Full Combo, få tillräckligt många ”good”, eller få en viss poäng. Mynten kan du köpa loot boxes för som ger dig nya sätt att klä upp din lite märkliga karaktär, samt alla möjliga sorters ljud som kan ersätta trumslaget. Vad jag vet går det inte att få dubbletter, så det är tack och lov snälla loot boxes denna gången. Lite jobbigt att själva bingoanimationerna tar så lång tid bara, det hade varit bra om det gick att skippa.

Förutom quickplay finns också ett rankat läge. Här möter man andra spelare i en duell, dock inte live utan det är replays på en låt de tidigare har spelat. Kul ändå, speciellt då motståndaren, låten, samt svårighetsgraden är helt slumpmässiga (inom ramen för sin egen rang givetvis). Matchmakingen verkar bra vad vi har testat, för trots att man mest får möta japaner så har det hittills aldrig känts orättvist. Som en bonus kan man också låsa upp exklusiva prylar under olika säsonger.



Så hur är det med låtarna? Jo, Bandai Namco har tyvärr inte anpassat låtvalet till oss i väst utan vi får samma stuk som japanerna. Detta innebär ett gäng J-pop-, anime-, samt originallåtar av Bandai Namco. För mig som inte är frälst i denna genre blir det snabbt tjatigt och alla låtar låter nästan likadant. De är också väldigt korta, så det är svårt att göra comeback om man ligger efter i rankat. Även spellåtarna är väldigt japanska, och jag kände bara igen Tekken 7, Ridge Racer, och Tales of Berseria (synd då att de valde en anonym låt i Tekken 7 när soundtracket innehåller så många bra). I slutändan är det de klassiska låtarna som är de enda jag egentligen känner igen, plus Frozen på japanska, och eftersom låtarna är de viktigaste i spelet är detta väldigt synd för jag får inget sug av att sätta på en speciell låt.



Slutsats: Taiko no Tatsujin är ett kul partyspel för upp till två spelare samtidigt, något som man kan plocka fram på helgerna och köra loss lite på Easy eller Normal. Utmaning finns absolut för de som vill investera mer tid i spelet, men det kan bli svårt att matcha trumspelare då det inte säljs några trummor i Sverige. Däremot finns det trummor att köpa för Switch-versionen, som egentligen är likadan förutom några utbytta låtar, men kruxet är att den versionen inte har något onlineläge. Det finns alltså ingen ultimat version, och hade Bandai Namco gett oss västerländska låtar som i till exempel Jam with the Band och Elite Beat Agents till Nintendo DS så hade Taiko no Tatsujin blivit så mycket mer eftertraktat. Men istället blev det ett hyfsat kul partyspel som främst är till för japanska fantaster.