Pokémon: Let's Go, Pikachu! / Let's Go, Eevee!

• Genre: RPG
• Släppdatum: 16 november 2018          
• Utvecklare: Game Freak
• Utgivare: Nintendo/The Pokemon Company
• Plattform: Switch

När Pokemon kommer till Switch för första gången blir det i form av ett spel som försöker tilltala både de nya Pokemon GO-spelarna och de som har varit med sedan seriens begynnelse. Många har uttryckt oro för detta, men även om det är mer av ett instegsspel för nybörjare så har det lyckats fånga Pokemonkänslan samtidigt som konceptet har förbättrats på vissa plan. Dessutom är ett mer traditionellt Pokemon utannonserat för nästa år.

Spelet som i vanlig ordning kommer i två versioner (Pikachu eller Eevee) är en nyversion av GBA-spelet Pokemon Yellow och innehåller således bara de 151 Pokemon som fanns då (+2 extra). Bättre grafik förstås, Mega Evolutions, dubbelstrider och Aloa-versioner är med, och storyn är ändrad i viss grad, men i grunden utspelas händelserna på ett liknande sätt med Team Rocket, den sovande Snorlax och spöktornet i Lavender Town för att nämna några klassiska ögonblick. Det är därför nostalgiskt att starta spelet i min karaktärs rum, gå ner för trappan och se hans mamma, och sedan gå ut och träffa Professor Oak för att få min första Pokemon precis som jag gjorde i Yellow för 20 år sedan och som de gjorde i TV-serien.

Några andra viktiga förändringar mot Pokemon Yellow är att man inte längre kan cykla, istället kan man rida fram på de Pokemon som är stora nog för det. Ens stora (och ganska stöddiga) rival från Yellow, Gary, har de också ersatt med en snällare variant som är ens bästa vän och rival samtidigt.



Det omständiga HM-systemet från Yellow, som försvann med Sun & Moon, är tacksamt nog frånvarande även i Lets Go. Förr behövde man binda HM:s som Surf, Cut och Flash till Pokemons vilket gjorde att man var tvungen att ha med sig dem i partyt hela tiden. I Lets Go kallas dessa för specialtekniker och kan användas när som helst utan att ta någon plats, vilket är jättebra. Andra funktioner som tillkommit i senare spel, som att kunna byta kläder och välja kön på sin karaktär, liksom nya typer som Ice, Fairy, Steel och Dark samt vissa nyare moves, är också med i Lets Go.

De tre allra största förändringarna är dock följande: Man har hela tiden med dig sin Pokemon Box med alla sina Pokemon, vilket gör att man inte behöver gå till Bills PC i ett Poke Center om man vill byta ut någon från partyt. Otroligt efterlängtat och smidigt.

Random Encounters är borttaget. Du ser nu alla Pokemon spawna och vandra omkring i världen i realtid. Det gör det mindre tidsödslande att leta efter vissa Pokemon, eftersom man t.ex. inte behöver slåss mot/fly från 50 zubats på Mt Moon innan man hittar en Onyx. I Lets Go är det bara att undvika dem på kartan tils det man vill ha spawnar, vilket dock kan ta sin tid det med. Abra, en sällsynt psykisk Pokemon som är känd för att teleportera bort i GBA-spelen teleporterar nu istället iväg på kartan om man inte är snabb nog. En annan positiv aspekt är att man enklare ser hur stora eller små alla Pokemon är nu när de vandrar omkring. Jag tycker det är ett bättre system än random encounters och skulle tro att man hela tiden har velat ha det så, men inte har haft kraften till det. Nu behöver jag aldrig mer använda repels, det är bara att undvika de jag inte vill slåss mot.



Slutligen liknar sättet man fångar Pokemon på Pokemon GO snarare än Yellow, men istället för att svepa med fingret gör man en kaströrelse med kontrollen. Målet är att tajma det rätt med den krympande cirkeln för att få bonus-EXP och öka chanserna att den fångas. Man kan också använda olika bär precis som i GO för att öka fångstchansen eller få den att röra sig långsammare.

Jag tycker det finns både fördelar och nackdelar med detta. En fördel är att det känns mer troget serierna när man faktiskt behöver trycka på en knapp för att aktivera pokebollen (faktum är att man kan köpa en pokebollkontroll som tillägg, för övrigt det enda sättet att få tag i Mew), kasta den och att man ser på skärmen när Pokemonen slår undan den eller aktar sig.

Nackdelarna är desto fler. Man slåss inte mot dem för att ta ner hälsan till rött för att underlätta fångandet som man alltid gjort i de traditionella spelen, det är mer turbaserat nu. Även om man använder en ultraboll + bär + sätter det bästa möjliga kastet (Excellent) så är det långt ifrån säkert att man lyckas. Det går heller inte att söva eller paralysera dem som alltid varit ett bra sätt att underlätta fångandet. Dessutom flyger och studsar vissa omkring på skärmen så mycket att man slänger bort en hel del bollar enbart för att kontrollen har svårt att registrera när man gör kast åt sidorna. Alltid enklast att träffa när de är centralt.



Tränarna har också fått en mindre roll för ens expande. Normalt är tränarna en god källa till mycket exp, men de har nerfats ordentligt och det ger nu mycket mer att fånga Pokemon i det vilda. Tränarstriderna längs rutterna blir tämligen repetitiva då det finns så många och enda anledningen att göra dem är egentligen för att få pengar.

När det gäller kontrollerna så går det inte att styra med prokontrollern, något jag var skeptisk till innan jag spelade. Men att ta loss en joycon och spela med enbart den är faktiskt perfekt, man kan slappa och spela medan man tar något att dricka i andra handen. Inte helt olikt Pikmin 3 så känns det som jag är ett med kontrollern, vare sig jag letar runt bland menyerna eller använder rörelsetekniken till att klappa min Eevee. Att klappa och ha en bra relaton till Eevee (eller Pikachu) är för övrigt bra att göra då en bra relation mellan tränare och Pokemon kan leda till att attacker ibland undviks eller att de omgående skakar av sig statuseffekter som sömn/paralysering i vissa fall.

Med avseende på grafiken så visst, de kan göra bättre, men man har ändå tagit ett steg närmare animeserien med Lets Go och gjort det snyggaste Pokemonspelet hittills. Bara en sån sak som att se R:et i Team Rocket mot en bakgrund av universum, grafiken när en Pokemon evolverar, eller vattnet när man surfar på en Pokemon på oceanen ger en känsla av att man spelar en lightversion av animen.

Har du någon att spela med går det i Lets Go att spela coop, vilket förstås underlättar för de yngre även om spelet redan är tämligen enkelt. Det innebär att man tar sig an duellerna två mot en, orättvist kanske men allt är tillåtet i Pokemons värld.



För de som har spelat och samlat monster i Pokemon Go så har safariparken ersatts av ett ställe som låter en importera Pokemon från mobilen till spelet och tvärtom. Man kan även byta och slåss mot andra spelare online i vanlig ordning, också det enda sättet att få tag i vissa Pokemon. Det jag inte gillar är att man låser Mew bakom tillbehöret Poké Ball Plus som kostar 550 kr extra. Lite dåligt i ett spel med taglinen ”Catch ém all”.

Sen tycker jag även det är dags att skippa det pipande lätet från alla Pokemon. Bara Eevee och Pikachu har riktiga röster och det låter ju bra. De borde låta som de gör i serierna.




Slutsats: Pokemon Lets Go är en trevlig återkomst till Kanto och den första Pokemonstoryn fast i ny inramning. Det har lite väl många tränare som ger för lite exp, fångstsystemet är för chansartat, och spelet är enkelt, men i grunden är det en bra återberättelse av Yellow och det introducerar dessutom några stora förbättringar såsom omkringströvande Pokemon och Pokemon Box i fickan. Serien har dessutom aldrig sett bättre ut rent grafiskt och det här spelet känns som den grundpelare som Pokemon alltid har behövt för att lyckas på det stationära formatet. Lets Go är en bra startpunkt för nya spelare skulle jag säga, medan veteraner kan finna nöje i att återuppleva sin barndom.