Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Som registrerad användare på MinHembio kan du utnyttja många funktioner som du annars inte har tillgång till:

  • Skapa ett galleri och filmsamling
  • Skriva inlägg i forumet
  • Skapa prisbevakningar på Prisjakt
  • Annonsera gratis på Marknaden.
  • Ge omdömen på produkter och butiker

 Klicka här för att bli medlem.

Användarnamn  
Lösenord  
     
     
 
 Glömt ditt lösenord?
Klicka här
 

Resident Evil 2

Skriven av: Freezard  |  Datum: 2019-02-08  |  186 besökare



  • Genre: Skräck/Action
  • Släppdatum: 25 januari 2019
  • Utvecklare: Capcom
  • Utgivare: Capcom
  • Plattform: PC/Xbox One/PS4


M
ed Resident Evil 7 hittade Capcom hem igen med sin moderserie, och efter många års tjat från fans och producenter tar de sig an uppdraget att hotta upp ett av de bästa skräckspelen någonsin – Resident Evil 2.

Till skillnad från RE1-remaken på GameCube så är detta en fullständig remake, byggt från grunden i RE7-motorn. Givetvis är spelet sig likt, men storyn har ändrats lite, kontrollen är moderniserad, nya element från RE7 har lagts till, musiken är omgjord, och vartenda litet rum har fått justeringar. Det är en kreation med mycket kärlek, och det är egentligen otroligt att de har ändrat så mycket men ändå lyckats återskapa känslan från originalet så väl.

Den största förändringen är såklart grafiken, som ser minst lika bra ut som i RE7. Miljöerna är otroligt snygga och detaljerade, något som fick mig att vilja kolla runt vartenda hörn (vilket ibland ställde till problem när jag samtidigt blev jagad av en zombie, men det var svårt att hålla ögonen borta). Spelvärlden känns verkligen levande och realistisk, och stämningen är på topp genom hela spelet. Jag kände aldrig att det var någon bit som var sämre än andra, eller att kvalitén sjunk mot slutet som i RE7. Skuggor och ljussättningen är höjdpunkten när det kommer till grafiken, och används fenomenalt för att göra spelaren livrädd, något jag fick bevittna när jag till och med blev skraj av skuggan av en liten leksak. Även effekter som dimma och eld imponerar, samt vatten. Aldrig har jag sett en blöt pelare så snygg. På Xbox One X som jag körde på märkte jag inte av några prestandaproblem alls för den delen heller.




De gamla, klumpiga kontrollerna från originalet är ersatt av en mer RE4-liknande kontroll, där kameran är satt över axeln. Kanske inte min favorit, jag föredrar helt klart förstapersonsperspektivet från RE7, men jag hade ändå inga problem vad gäller stridssystemet. Karaktären man styr är ändå lagom klumpig, så att problemen från originalet till viss del finns kvar, vilket gör det hela mera skräckfyllt på ett bra sätt. Att sköta inventariet är också tillbaka, dock inte i lika extrem tappning som i de gamla spelen, och jag saknar att man inte kan sätta ut föremål vart som helst som i RE0. Men överlevnadsbiten är definitivt där, och det gäller att ta med sig rätt föremål men inte för många, utan precis så att man klarar sig.

För mig är hjärtat i RE att utforska en stor, mystisk byggnad. En byggnad som liknar vilken annan som helst, men som du upptäcker är fylld av hemligheter och fällor ju mer du utforskar den. Och konceptet från RE1 med herrgården är tillbaka i tvåan, i form av en polisstation. Trots att Capcom med tvåan i princip körde RE1 på repeat så fungerar det precis lika bra. Det är något med de gamla RE-spelen som moderna skräckspel saknar: ett simpelt upplägg med backtracking och löjligt enkla pussel, få utsatta karaktärer som gör att du känner dig lagom men inte helt ensam, hetsig utforskning av nya områden för att senare gå tillbaka till ett sparrum och i säkerhet planera vilka områden du ska rensa på fiender. Men huvudingrediensen är ändå att du slängs in på okänd mark med knapphändig story och information och själv får välja väg och hur du ska ta dig igenom farorna.



RE-spelen är kända för att vara ganska korta men innehålla mycket omspelningsvärde. Så är även fallet i RE2-remaken, som tar en 10 timmar att varva på normal svårighetsgrad. Höjer man till Hardcore tar det några timmar till, då spelet inte sparar automatiskt och man är tvungen att spara med bläck, precis som i originalet. Kör man på Standard kan man nämligen spara hur många gånger som helst vid sparpunkterna, men jag tyckte ändå det var lagom svårt. Det är inte en jättestor skillnad att spela som Claire eller Leon. Mest är det storyn som är lite annorlunda, samt att man har tillgång till olika vapen, men när man har klarat spelet kan man köra om det i ett nytt läge och då är det större skillnad på placering av föremål och story. Som tur är har Capcom lagt in en mängd utmaningar som att klara spelet på ett antal timmar, klara det utan att spara eller använda läkemedel, och så vidare. Belöningarna är riktigt bra också och kommer till och med i form av nya spellägen med andra karaktärer, samt nya vapen.

Som jag skrev tidigare så är varje rum omgjort, så den som spelat RE2 innan kommer att känna igen sig, men ändå inte. Det finns mycket nytt att se, med andra ord. Den andra stora skillnaden är att zombies är mäktigare än någonsin tidigare, alla RE-spel inräknade. Jag blev väldigt förvånad när jag upptäckte att inte bara kan zombies ta emot många skott i huvudet, de reser sig också om och om igen. När du minst anar det. Det enda sättet att säkerställa att de odöda inte längre… ehem, lever, är att skjuta ut hjärnan på dem. Om man vill kan man också skjuta av ben och armar, men för den som gillar att ta sig igenom spel lugnt och metodiskt och att ta kål på alla fiender de ser, så lär RE2 sätta stopp för det. Och det är inte enbart på grund av zombies, men jag kan inte gå in på mer än så. Det som jag tyckte var lite dåligt dock är att zombies campar utanför dörrar som de inte kan gå igenom, så det blir väldigt svårt att ta sig förbi. Också trist att stöta på ”samma” zombie flera gånger på grund av att det inte finns tillräckligt många modeller.




Den nya musiken är bra när det gäller hektiska sektioner, men jag tyckte inte det fanns några låtar som stod ut. Låten i sparrummet är inte alls lika bra som i originalet, men som tur är finns originalmusiken att köpa som DLC. Jag störde mig också på att Claire stönar och håller på hela tiden, till och med när man har fullt med liv. Det blir överdrivet och skapar en slags falsk otrygghet, som att man alltid är i fara. Annars tycker jag att ljudet var bra i övrigt: röstskådespelet är ljusår bättre än i originalet, lyssna bara på polischefen Irons, och zombies ger av sig hiskeligt skrämmande skrik.



Slutsats: Capcom har gjort det igen, och visar att de fortfarande är bland de bästa inom skräckgenren. RE2-remaken är en blandning av det bästa från old-school RE, RE4 och RE7, och det hela vävs ihop på ett fantastiskt sätt. Grafiken är i världsklass med utomordentliga miljöer som får polisstationen att kännas läskigt verklig, och skuggor och ljussättning används på ett riktigt bra sätt för att skapa en häftig och skrämmande atmosfär. Capcom har lagt till nya segment som påminner om RE7, och det ganska korta äventyret vägs upp av ett högt omspelningsvärde.

Jag gillar verkligen också att trots att det är en remake så är huvudspelet intakt, vilket syns på olika föremål och detaljer som ger sköna 90-talsvibbar. Det finns småsaker att klaga på, de största vilka är musiken samt intetsägande bossar, men dessa är enkla att ignorera när helhetsupplevelsen är så pass bra. Gratis DLC med ny story är på väg, och framtiden ser ljus ut för RE-fantaster om Capcom kan fortsätta att producera spel av lika hög klass som RE2-remaken.



Prisjakt © 2000 - 2019 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.