Crackdown 3

• Genre: Actionäventyr
• Släppdatum: 15 februari 2019              
• Utvecklare: Sumo Digital
• Utgivare: Xbox Game Studios
• Plattform: PC/XB1

Crackdown är tillbaka efter hela nio år. Serien som startade som en miljonsäljare för Microsoft har fallit lite i glömska, och Crackdown 3 har dessutom haft en gropig utveckling. Det utannonserades på E3 2014 och hajpades upp för att det skulle använda molnet för väldigt avancerade fysikberäkningar som skulle visa sig i skademodelleringen där byggnader och material skulle kunna förstöras med hög detalj. Här på Gamescom 2015 pratar utvecklarna om hur man kan skjuta ett hål i en vägg för att använda som snipergömställe och senare visas rejäl demolering av byggnader upp, byggnader som när de faller krossar andra byggnader med spillror som ligger kvar. Även om multiplayerläget Wrecking Zone innehåller mer förstörelse än i de flesta spel så är det inte riktigt jämförbart med visionen de hade för spelet.

Kampanjen är mer traditionell, här går byggnaderna inte sönder eftersom strukturen behövs när man hoppar omkring efter gröna klot för att öka sin hoppförmåga eller klättrar upp för skyskrapor i jakten på nästa boss. Spelet ligger i skrivande stund på 60 på Metacritic och jag läste att en av utvecklarna svarade med att de ville göra ett spel för Crackdown-fansen. Må så vara, men resultatet är desvärre inte bra.

Jag spelade detta i coop och första dagen vi spelade tyckte jag det var rätt bra. Allt flöt på som det skulle, att hoppa upp för ”utmaningstorn” var roligt och utmanande och kontrollen satt som en smäck. Crackdown fungerar precis som i ettan som så att man blir bättre på det man gör. Om man använder raketer går man upp i explosioner, skjuter man ihjäl fienderna så går man upp i skjutvapen, hoppar man efter Agility Orbs så hoppar man högre och springer snabbare, osv. Så vi spenderade tiden med att hoppa omkring efter de gröna kloten och tog itu med fiender lite här och var.



Nästa dag var plötsligt uppkopplingen röd, ospelbart sa spelet. Vi försökte ändå men spelet hade rätt, det var helt ospelbart laggigt. Så det var bara att lägga ner för dagen.

Den tredje dagen slapp vi den röda varningen, men pingen låg på 170-200. Det var spelbart, men bara knappt. Det märktes mot fienderna att de hade ett överläge, och utmaningstornen var omöjliga eftersom man åkte av rörliga plattformar när man stod still. Utöver fördröjningen på en halvsekund när man skulle hoppa.

De två sista dagarna var uppkopplingen hyfsad. Inte som första dagen, men med några tiondelars fördröjning gick det ändå att klara utmaningstorn.

Jag har läst om andra som haft liknande problem, det verkar vara ganska slumpmässigt. Man ska ju inte behöva ha lagg 80% av tiden man spelar, ibland så illa att det inte ens är spelbart.

Men även om man skulle ignorera laggproblemet så är spelets uppdragsstruktur extremt repetitiv. Målet är att möta olika bossar och för att låsa upp dem måste man befria eller ta över olika baser tills man kan ta sig an bossen. Vad detta innebär i praktiken är att man möter samma fiender om och om igen, dödar dem i den mån det går, och sedan är det oftast någonting att skjuta sönder eller hacka. Efter bossarna brukar det som en bonus komma en ”lockdown” där man måste döda fler fiender. Senare i spelet är fiender överallt och de spawnar gärna precis över en och flyger runt som myggor och bombarderar en med skott. Utan autoaim hade det aldrig gått så jag förstår varför de har lagt in det. Dör man så spawnar man vid närmaste checkpoint, som ibland kan vara långt bort från där man dog. Bossarna i sig dör oftast väldigt snabbt dock, men de brukar ha fiender runt omkring sig de också. Det är helt enkelt väldigt tröttsamt och det finns liksom inget annat att göra i spelet än att skjuta just dessa fiender och hoppa runt efter gröna (och blå) klot.



Vad jag hade velat se är att man hade gjort uppgraderingen av ens förmågor i flera steg. Nivå 6 är högsta nivån och det kräver en del grinding. De flesta lär sluta på nivå 5. Nästan vid varje uppgradering får man en ny förmåga, t.ex. låser man bland annat upp möjligheten att slå i marken eller ladda ett knytnävsslag om man går upp i styrka. Men problemet är just att det finns så få förmågor och att det tar lång tid att gå upp i nivå. De borde ha haft kanske 15 nivåer så att man får fler förmågor och inte behöver vänta så länge till nästa ”belöning”. Men det hade ändå inte hjälpt mot uppdragsstrukturen som är det stora problemet.

Grafiken håller kanske inte RDR2-klass, men jag tycker det ser helt okej ut, snyggt på sina ställen. Vattnet ser inbjudande ut, partikeleffekterna är bra och precis som i ettan har spelet väldigt lång drawdistance och ser skarpt ut. Den naturliga dag-/nattcykeln ger vackra solnedgångar. Däremot är animationerna horribla, allting är ryckigt. Vet inte om det beror på uppkopplingen, men åker man hiss så hackar den fram, och bilarna gör likadant.

Storyn har jag inte nämnt och det är för att den är helt ointressant. Utvecklarna sa att den bara är där för att föra gameplayet vidare och det stämmer. Vi klickade förbi den till slut. Spelet har liksom inga karaktärer att prata om och frontmannen Terry Crews är ordentligt underanvänd, vilket man inte kunde tro när man såg alla trailers med honom före spelsläppet. Det jobbigaste med karaktärerna är snarare att de upprepar samma fraser hela tiden medan man spelar.



Slutsats: Jag tyckte Crackdown 3 var kul inledningsvis, men repetitionen tärde sakta men säkert ner mig och min cooppartner. Det hjälper inte att man i slutändan kan hoppa omkring som en superhjälte bland höghusen när det enda man kan göra i staden är att skjuta ett fåtal olika fiender in absurdum. Uppdragsstrukturen, den totala bristen på story och uppkopplingsproblemen i coop drar tyvärr ner Crackdown 3 till en rätt medioker upplevelse. Och jag gillade ändå Crackdown 1.