Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Som registrerad användare på MinHembio kan du utnyttja många funktioner som du annars inte har tillgång till:

  • Skapa ett galleri och filmsamling
  • Skriva inlägg i forumet
  • Skapa prisbevakningar på Prisjakt
  • Annonsera gratis på Marknaden.
  • Ge omdömen på produkter och butiker

 Klicka här för att bli medlem.

Användarnamn  
Lösenord  
     
     
 
 Glömt ditt lösenord?
Klicka här
 

Metro Exodus

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2019-03-02  |  604 besökare

 

 

  • Genre: FPS
  • Släppdatum: 15 februari 2019              
  • Utvecklare: 4A Games
  • Utgivare: Deep Silver
  • Plattform: PC/PS4/XB1


M
etro Exodus är det tredje spelet i serien baserad på Dmitry Glukhovskys roman med samma namn. Serien utspelar sig i Moskva där ett kärnvapenkrig tvingat överlevarna att bosätta sig i tunnelbanorna eftersom ytan är radioaktiv och full av muterade monster. De två första spelen har enbart utspelat sig i Moskvas tunnlar, men i Exodus inser spelets huvudperson Artyom att mänskligheten utanför Moskva, tvärtom mot vad alla trodde, inte är utdödd, så han sätter sig på ett tåg tillsammans med en grupp soldater och sin fru Anna för att försöka få kontakt och hitta ett nytt liv någon annanstans.

Jag hade lyckats undvika serien fram till förra sommaren då jag lirade tvåan Last Light som jag tyckte var riktigt bra. Ett komprimerat linjärt singleplayeräventyr i stil med Half-Life där skräck blandas med action och tung stämning.

Metro Exodus har, tyvärr enligt mig, tagit klivet bort från detta och, som trenden är idag, satsat på något mer öppet. Världarna/hubbarna är inte helt öppna som i t.ex. Far Cry, men man springer omkring på mycket större ytor och kan välja att utforska och göra sidouppdrag som oftast ger material eller ny utrustning. Den bästa banan i spelet tyckte jag dock var Yamantau, som är en linjär bana mer i linje med de tidigare spelen. Jag utforskade det mesta så för mig tog det runt 30-35 timmar vilket jag tycker är för långt, men jag ville ha den extra utrustningen trots allt.

Det ska sägas att jag spelade på Xbox One X. Det är i nuläget rätt stor skillnad på PC- och konsolversionerna. Första gången jag satte på spelet blev jag smått shockad över hur dålig kontrollen var. Lång fördröjning och jättelik dödzon. Jag höjde genast känsligheten till max, men det nådde fortfarande inte upp till standarden jag är van vid och inte hjälpte det att jag hade spelat det suveräna Titanfall 2 strax innan. Utvecklarna har sagt att de är medvetna om problemet och att patch kommer nästa vecka. Med tiden vänjde jag mig, man får spela väldigt långsamt så funkar det.



En annan skillnad är grafiken förstås. 30 FPS på konsoler och så saknas ray tracing som ger ett mer naturligt ljus på biffiga datorer. Något jag saknade när min partner i tunnlarna hade en huvudlampa som inte ens lös upp hans ansikte. Om jag inte hade på min ficklampa så lös hans ficklampa knappt upp något alls för mig, det var becksvart förutom vid strålen. Men även om ljussättningen såklart inte når upp till PC-versionens som använder ny teknik, så är grafiken även på konsoler ett av spelets starkaste kort för det är ett riktigt snyggt spel, något som serien också är känd för.

Kontrollproblemen gjorde att jag för det mesta smög omkring och även om Metros stealth inte är helt optimal (kan inte gömma kroppar, fiender ser ibland genom väggar) så var det kul att smyga bakom banditer och knocka ut dem eller sätta en kastkniv i ryggen på dem. Monstren däremot är svåra att smyga mot eftersom de oftast ser dig först, men eftersom de springer rakt mot en så är det bara att ta fram sitt hagelgevär och braka loss. AI:n var inte bra i de tidigare spelen och den är inte bra nu heller. På första banan gömde jag mig bakom en pelare medan ett gäng människor kom till mig en efter en och dog. Vid de tillfällen jag hade medsoldater med mig så gömde jag bara mig eller sprang undan och lät dem ta hand om allt. När jag mötte en boss (som visades i spelets första E3-trailer) så hoppade jag till en sten bakom ett staket medan han bara stod där och tog emot skott efter skott.

Grejen är den att man inte vill skjuta för mycket heller eftersom det inte går att hitta ammo när man lootar fallna fiender, man kan bara hitta material så att man kan tillverka ammo vid speciella stationer. På normal svårighetsgrad var detta dock aldrig något problem. Man kan även använda kastknivarna och sedan plocka upp dem igen för att spara ammo. Andra saker material behövs till är medpacks, granater, rengöra vapnen (de blir smutsiga med tiden), laga gasmasken, etc, men det räcker som sagt om man utforskar lite i spelvärlden.
Det fiffiga är att man kan göra detta när som helst genom att plocka fram ryggsäcken. Härifrån kan man dessutom utrusta vapnen med olika mods (som sikten eller andra grepp) och det gör dem ytterst flexibla. Gasmasken används inte lika mycket i Exodus som i de tidigare spelen eftersom det mestadels går att andas på ytan, men den behövs då och då när man går ner i källare och tunnlar.

Ljudmixen på konsol är helt knas. Ens egna fotsteg låter högt och för snabbt, när några harar springer förbi så tror jag att det är monster eftersom ljudet på deras fotsteg är för högt och dessutom låter som något mycket tyngre djur. Vissa effekter låter för högt, andra för lågt. Artyoms stön när han ska häva sig upp för något eller tar en medpack låter som något från första DOOM. När flera personer ska prata samtidigt i dialogen så märker man att de inte alltid är synkade. T.ex. kan den ene svara på något innan den andre har pratat klart. Ett högt, gällt tinnitusliknande tjut används ibland oannonserat för att simulera att Artyom har ont, vet inte om de kollat säkerhetsnivån för det ljudet, men fick skynda mig att slita av hörlurarna varje gång. Vissa soldater på den första öppna nivån hade också väldigt enerverande dialog, de kunde inte säga en mening utan att säga biatch eller någon annan profanitet. Men musiken är ganska bra.



Däremot är Artyom själv lika stum som Link, vilket känns riktigt märkligt. Det blir att alla andra går igång med långa monologer och ibland frågar de Artyom saker utan att han kan svara. Det enda Artyom gör är att vifta med händerna och det gör spelet sämre i många lägen, stämningen förstörs. De hade nog vunnit mycket på att ge honom svarsalternativ när andra pratar med honom eller så att han kan prata när det är känsliga scener. Det märkligaste av allt är att han pratar under laddningstiderna när varje nytt kapitel laddas in, så de har ju en röst för honom.

Sen är spelet buggigt på konsloler. Det kraschade för mig 6-7 gånger, två gånger när jag skulle pausa för att kolla en sak och sedan kom tillbaka. Aldrig varit med om något liknande och eftersom spelet tar en evighet att starta på grund av de RDR2-liknande initiala laddningstiderna så är det ganska frustrerande. En gång tog jag av mig gasmasken före en mellansekvens där de tog in mig i en bil. Tydligen var bilen inte radioaktivt skyddad eftersom jag dog av andningsnöd under mellansekvensen utan möjlighet att göra något. Sen kroppar som skakar i marken efter att de dött, träd som flimrar, skott som inte registrerar, etc. Sen är det kanske ingen bugg men efter ett uppdrag blev jag av med all min utrustning och fick aldrig tillbaka mörkerseendeglasögonen som jag använt hela spelet.

Jag hade gärna önskat fler olika fiender också. De som finns är väldigt bra designade. De som har spindelfobi kommer inte gilla detta... spindlar som kryper över gasmasken/skärmen när man går genom spindelnät, och spindelfiender som kryper mot dig i trånga mörka utrymmen och som du måste lysa med ficklampan mot för att de ska springa iväg. Men annars finns det kanske en handfull olika monster och så människor.

Det bästa med Exodus är utöver grafiken dess story. Jag gillade karaktärerna och ville se hur det skulle gå för dem. Efter varje bana kom Artyom tillbaka till tåget för att hänga med gruppen och då fanns det mycket dialog att lyssna på. Det blev en skön paus från att traska omkring ensam i kloaker eller övergivna hus i natten som man annars gör. Och sen var det flera tillfällen i storyn som var väldigt coola och råa, men det får ni se själva.



Slutsats
: Lite besviken på Metro: Exodus, jag hade höga förväntningar efter att ha spelat dess föregångare. Kontrollen, AI:n, ljudmixen, smygmekaniken, huvudpersonens tystnad och buggarna drar ner äventyret, särskilt på konsol. Men tack vare läcker grafik, bra musik, intressant story och helt okej gameplayloop så är det ändå i slutändan en ganska bra upplevelse, även om jag gärna hade fått den mer komprimerad och linjär som de tidigare spelen.

Jag tycker Exodus är värt att köpa, men i så fall på PC eller om det senare släpps på nästa generations konsoler. Eller så väntar man och ser hur de patchar spelet, det är ju på gång. Men i dagsläget får man en sämre upplevelse än vad man skulle kunna få på konsolerna.



Prisjakt © 2000 - 2019 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.