Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Som registrerad användare på MinHembio kan du utnyttja många funktioner som du annars inte har tillgång till:

  • Skapa ett galleri och filmsamling
  • Skriva inlägg i forumet
  • Skapa prisbevakningar på Prisjakt
  • Annonsera gratis på Marknaden.
  • Ge omdömen på produkter och butiker

 Klicka här för att bli medlem.

Användarnamn  
Lösenord  
     
     
 
 Glömt ditt lösenord?
Klicka här
 

Bloodstained: Ritual of the Night

Skriven av: Zoiler  |  Datum: 2019-06-27  |  248 besökare

 

  • Genre: Metroidvania
  • Släppdatum: 18 juni 2019                    
  • Utvecklare: ArtPlay
  • Utgivare: 505 Games
  • Plattform: PC/PS4/XB1/Switch


B
loodstained: Ritual of the Night är ett Metroidvania från självaste experten på genren, Koji Igarashi, och ses som en spirituell uppföljare till Castlevania: Symphony of the Night. Iga, som han kallas, jobbade på Castlevania mellan 2001-2010, men i takt med att Konami förändrades insåg han att han var tvungen att bryta sig ut om han ville fortsätta skapa liknande spel. Så han skapade sitt eget företag för att göra just detta och försöka mätta behovet hos de många Castlevania-fans som hungrigt suktat efter ett nytt 2D-spel i serien, något Konami tyvärr inte har gett oss på väldigt länge. De yngre spelarna idag känner väl snarare till Castlevania från Netflixserien än från spel.

Men 40 timmar, 99,70 % av kartan och runt 9 000 dödade monster senare kan jag bekräfta det: Castlevania så som vi minns det från förr är tillbaka. Inte i namnet eller med samma lore kanske, men allting annat är som en kopia av serien, vilket inte är så där jättekonstigt eller förvånande då det trots allt är seriens producent som gjort Bloodstained. Alla som har spelat 2D-Castlevania kommer att känna sig hemma, men även de som diggar andra Metroidvania som Ori eller Hollow Knight lär gilla detta.

Här spelar man som Miriam, en ”shardbinder” som kan binda till sig demoners själar/kristaller och kopiera deras krafter. Hon väcks ur sin långa vila när hennes tidigare vän Gebel plöstligt blivit ond och hon måste stoppa honom, så hon sätter sig på närmaste båt till slottet fullt av monster. Ah... ja storyn var kanske inte den mest intressanta och framförs sparsamt via röster och karaktärsporträtt, men det har aldrig varit Castlevanias starka sida. Förutom i de senaste 3D-spelen Lords of Shadow, men av någon anledning gillade inte folk den serien överlag.



Gameplay är snarare fokuset och det är riktigt beroendeframkallande. I vanlig ordning så gick jag bärsärkargång och gick fram och tillbaka mellan skärmarna för att döda fiender tills varenda en var utsugen på varenda itemdrop och kristall. Varje skärm blir en slags minispeedrun där det gäller att hitta den kombination och det moveset som så snabbt som möjligt dödar fienden man är ute efter och byter skärm för att göra om processen på nytt. Det ledde också till att jag tämligen tidigt blev OP och jag hittade även snabbt en kombination av kristaller och vapen som i stort sett gjorde sönder spelet. Bossarna dog på några sekunder innan jag hann se deras attacker eller moveset, och jag njöt i fulla drag av det absurda spektaklet.

Nu behöver man ju inte spela så. Jag har sett de som klarat av spelet och bara dödat en tiondel så många monster som jag, det är upp till var och en. Man får mer utmaning på så sätt också, jag hade verkligen inga problem med nåt i detta på grund av hur jag valde att spela och de kombinationer jag hittade. Men det är samtidigt befriande att det är så fritt och öppet att välja hur man vill spela. Jämför med Witcher 3 t.ex. Där är du låst till vilket vapen du spelar med; du hittar oftast vapen som är två eller tre nivåer för höga för att använda och striderna blir väldigt enformiga.

I Bloodstained däremot kan man välja mellan mängder av olika vapen och kristaller, så man kommer upp i miljarder olika kombinationer. Jag har läst runt lite och nästan alla spelar med olika combos eftersom de hittar olika vapen och kristaller och sedan föredrar olika builds. Man har dessutom monstermedhjälpare, passiva kristaller och två former av magiattacker, PLUS rustning och ringar som kan påverka olika saker, så det är himmelriket för den som vill variera spelstil eller bygga OP-builds. Nämnde jag att många vapen har hemliga specialattacker som man kan lista ut genom knappkombinationer och att man kan uppgradera kristaller så de blir ännu starkare eller får andra egenskaper? OCH man kan ändra Miriams utseende och klädstil. I fall det nu inte var varierat nog.



En annan rolig grej är att man kan hitta ingredienser till maträtter och rustningar/vapen som man sedan kan både crafta OCH bryta ned. Att crafta är vägen att gå om man vill ha de bästa vapnen, de hittar man inte och de går inte att köpa. Men däremot hittar man tidigt ett åttabitarsmynt som kan användas för att crafta ett av typ 20 unika vapen. Fler mynt går att köpa om man vill, men det som är intressant är att man kan bryta ned vapnet efteråt om man inte gillar det och prova med något annat. Jämför med Dark Souls där man är låst i de val man gör när man craftar och därför inte kan experimentera på samma sätt. Att bryta ned vapen är också användbart om man har slut på en ingrediens eller inte hittar den och ser att t.ex. en rustning ger en viss ädelsten som behövs till många recept, då kan man bara farma rustningen.

Fiendevariationen är bra, det finns över 100 inräknat de olika bossarna, även om vissa är jätteversioner av andra eller olika skins. Men man känner också igen många av dem som t.ex. flygande medusa, men här är det flygande ögon istället.

Musiken är catchy och jag kan inte säga att den är dålig, men den når inte upp till vad jag hört tidigare. Den komponeras av Michiru Yamane som har jobbat på flera Castlevaniaspel, bland annat Aria of Sorrow och Symphony of the Night. Ibland hummar jag på en låt efter att ha spelat, men så övergår det till att jag börjar humma på de äldre spelen, eller så är jag osäker på vilken låt det faktiskt är jag hummar på. De påminner så mycket om de tidigare, men känns inte lika originella eller att de står ut lika mycket.



När det gäller grafiken så tycker jag det märks tydligt att det är ett budgetspel. Det ser lite ut som ja, som de här videorna när någon gör Zelda i Unreal Engine. Fugly. Det är snyggt ibland, men ofta inte, kan ha med stilen att göra. Vissa av karaktärsporträtten gillar jag inte alls.

Det största problemet är dock alla buggar och glitchar. Jag tror inte jag spelat ett buggigare spel den här generationen. Vid ett fåtal tillfällen togs all min utrustning av så jag fick sätta på den igen, och när jag försöker använda två likadana ringar så tas den ene av helt slumpmässigt så man måste kolla hela tiden. Kraschat har det gjort, men bara en gång. Visserligen när jag hade grindat Dark Matter i en timme, så jag förlorade runt 25 diamanter men ändå. Dark Matter hittade jag inte, förmodligen för att det står fel eller för att det är fel på sannolikhetsprocenten (som skulle vara 1 % drop rate och jag hade dödat 300 st vid det laget. 4 % för diamanterna och de droppade som godis). Ibland står det ??? fastän jag hittat ett föremål, det ska såklart fyllas i. En boss gick inte att klara vid ett tillfälle för att det buggade så jag fick låta tiden gå ut och försöka igen, och då gick det. En annan gång stod en boss bara där i nästan en minut medan jag fick slå på henne.

Men det är bara mina buggar, jag vet att många andra har haft stora problem. Bland annat en spelförstörande bugg som drabbade alla som började spela innan en viss patch. Jag spelade därför utan uppdateringar och mitt game lär väl förstöras sen när jag slår på det igen, så det är synd om det kommer DLC. Vidare så läser jag om att de nya patcharna också förstör saker och gör frameraten hackig på Xbox One X, PS4 verkar krascha väldigt ofta, Switch-versionen verkar vara en total röra, så utvecklarna har gått ut och sagt att de ska fokusera på den. När detta är löst vet jag inte, men jag skulle råda att avvakta med köp tills de har fått till en stabil version. Spelet i sig är nämligen väldigt bra.


Slutsats: ”Castlevania” är tillbaka igen i form av Bloodstained. Inte sedan Dawn of Sorrow har jag spelat ett lika beroendeframkallande metroidvania. Stor variation och frihet i hur man antar sig uppgiften och bygger sin karaktär är dess största styrka, tillsammans med det pokemonliknande kristallsamlandet, medan presentationen inte är lika bra. Men i vilket fall så skulle jag vänta med köp tills alla buggar är fixade, för i dagsläget känns det inte helt säkert att köpa det på någon plattform.



Prisjakt © 2000 - 2019 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.