Control

• Genre: Action/Äventyr
• Släppdatum: 27 augusti 2019               
• Utvecklare: Remedy Entertainment
• Utgivare: 505 Games
• Plattform: PC/XB1/PS4

Remedy Entertainment, skaparna av Max Payne, är tillbaka med ett nytt spel tre år efter lanseringen av deras senaste spelfilmsblandning Quantum Break, den här gången med det psykologiska actionäventyret Control.

Här tar man sig an rollen som Jesse Faden, den nya VD:n för Federal Bureau of Control, en hemlig myndighet som fångar in och studerar märkliga fenomen som bryter mot fysikens lagar, typ X-Files. Detta gör de i sitt högkvarter, The Oldest House, en byggnad som ligger mitt i Manhattan och ser ut som en vanlig byggnad på utsidan, men som på insidan är jättelikt, formbart och fungerar som en port mellan dimensioner. När Jesse kommer till The Oldest House har en interdimensionell ras, The Hiss, tagit sig in och tagit över byggnaden och även om Jesse har rest till byrån av andra skäl har hon nu inget annat val än att försöka förgöra The Hiss, som har förmågan att ta över och demonisera både objekt och människor och utgör ett hot mot världen om de skulle komma ut.

Lyckligtvis är Jesse inte försvarslös. Tack vare en händelse i hennes barndom har hon begåvats med övernaturlig potential och under spelets gång låser man sakta men säkert upp en handfull behjälpliga krafter, såsom telekinesi och hjärnkontroll. Tillsammans med ett paranormalt tjänstevapen med regenererande ammo som man får i spelets början och som enbart kan användas av byråns VD är hon en kraft att räkna med.



Huvudberättelsen pushar en relativt snabbt och linjärt genom spelet, men det finns också ett mindre linjärt metroidvaniaelement med låsta dörrar som man inte kan öppna förrän man har rätt passerkort, och sidouppdrag som man oftast hittar genom att utforska byggnaden. Fienderna spawnas till och från. Om man har rensat ett rum så kan de dyka upp igen bara några minuter senare. Även om jag tycker striderna i grunden är underhållande, visuellt är de ofta spektakulära eftersom så mycket i omgivningen går att förstöra eller kasta, så sker de ibland lite för frekvent för min del och kan dessutom pågå nästan löjligt länge i vissa fall. Jag har till exempel fått prestationen för att döda 1 000 fiender, så nog blir det en del. Jag menar, ja, jag slåss gärna, men kanske inte när jag letar efter vart jag ska och går till ett rum jag nyss rensade för två minuter sedan och ser att de respawnar igen. Jag tycker de kunde ha dragit ner på antalet fiender och lagt in många fler bossar.

Eftersom man kan använda olika lägen på vapnet (shotgun, pistol, sniper, osv), modda vapnet och Jesse med olika effekter man hittar (som t.ex. mindre energikostnad för att använda telekinesi eller 50 % mer skada om man träffar huvudet) och dessutom kan använda och sätta ut skills på de olika paranormala krafterna, så har man rätt många medel att ta till under striderna, men i mitt fall innebar det många gånger att jag på säkert avstånd bakom ett hörn slungade föremål mot dem och använde snipern tills de var döda. I alla fall när det blev utmanande och risken att dö fanns, eftersom checkpoints kan vara ganska straffande, särskilt om man inte har hittat och låst upp närmaste kontrollpunkt. Med det sagt så känns det rätt badass att använda krafterna och t.ex. slunga en lagertruck mot två infekterade människor som flyger all världens väg medan omgivningen krossas.



Just förstörbarheten är rätt häftig, de flesta saker kan plockas upp och slungas iväg, och många objekt i miljön har också fysik och kan gå sönder. Man kan t.ex. skjuta sönder glasfönster eller toalettdörrar av trä i småbitar. Grafiken är snygg även om jag gärna hade sett mindre industriella miljöer (allt utspelas ju i en byggnad trots allt) och frameraten håller upp bra på Xbox One X förutom ibland när man siktar in med snipervapnet eller när det händer extremt mycket på skärmen samtidigt. Varje gång jag pausade så hackade det dessutom i några sekunder när jag skulle fortsätta igen. Spelet har ingen HDR och sen tyckte jag att det var väldigt svart på många ställen där jag önskar att Jesse hade en ficklampa. Röstskådisarna gör också ett föredömligt jobb ska sägas.

Sidouppdragen är av varierande kvalitet, men lite väl många fetchuppdrag för min del. Vissa sidouppdrag leder till intressanta saker som spektakulära bossar – testa t.ex att hjälpa en kille som stirrar på ett kylskåp eller gå och leta efter ett trafikljus! Dessa ger upplevelser man inte får i huvudberättelsen och är värda att utforska. Men sen finns där många tråkiga där man t.ex. ska samla in mögelexemplar, leta efter och eliminera fiender som gömmer sig över stora ytor, eller hitta växter som man sedan ska... prata med.



Så det blir en väldans massa letande efter saker, vilket inte är optimalt med tanke på att jag tyckte något av det jobbigaste med spelet var hur svårt det var att hitta till olika saker. Huvudberättelsen är linjär, men det finns rum på kartan utanför detta som tog mig evigheter att hitta till, och vissa hittade jag aldrig ens. Problemet beror till stor del på kartan. Man tar upp den med styrkorset så den kommer upp över spelbilden i realtid, vilket sänker frameraten rejält för övrigt, men sen verkar det inte gå att zooma eller röra den på något sätt. Jag hittade inga förklaringar till vad som var övre eller undre nivåer, vilket gjorde det svårt att hitta exakt hur man tog sig in till vissa platser. Timmar slösades på att bara stirra på kartan och försöka lista ut hur jag kommer till ett sidouppdrag. Sen kan det ibland ta upp till 10 sekunder innan kartan laddas in också. Det hade varit bättre imo om de bara gjort en karta med zoomfunktion på startskärmen som man kommer åt via en snabbknapp istället. Det finns heller ingen minikarta. Vissa gillar sånt, men jag spenderar gärna mindre tid på att leta och mer på själva innehållet.

Ett annat problem var så kallade Bureau Alerts, uppdrag som plötsligt kommer upp på skärmen som man bara har 20 minuter på sig att göra. I början gjorde jag dem fastän de avbröt mig när jag var mitt i huvuduppdraget. Jag släppte allt och sprang iväg till en helt annan del av byggnaden och dödade vad som kändes som oändliga vågor av fiender. Efter att ha gjort ett beskyddaruppdrag där jag hade klarat det, trodde jag eftersom mina kollegor fortfarande levde, så stod det inte som avklarat ändå. Det var droppen som fick mig att sluta göra dem. Inte som att jag behövde mer resurser ändå och det känns bara underligt att man ska släppa det man håller på med för att göra något helt annat, det tar ut en ur upplevelsen.



Storyn är.. udda kan man säga. Väldigt ”out there”. Det finns kassettband och projektorer att lyssna och titta på, men även galet många dokument med story om man vill få mycket mer bakgrund. Jag tyckte storyn var intressant till en grad och jag gillade samtalen mellan Jesse och NPC:erna där man kan höra vad Jesse tänker mitt under dialogen. Jesse själv är en bra huvudkaraktär, men jag hade gärna sett fler intressanta sidokaraktärer, de är ganska tråkiga allihopa. Jo, förutom en finsk vaktmästare då som gillar att sjunga på sitt modersmål – han kan även lite svenska!

Slutsats: Control är ett klassiskt singleplayerspel utan några krusiduller. Det är snyggt, har en bra mix av strider, pussel och story, Jesses krafter är roliga att använda och fysiken och förstörbarheten imponerar stort! En svårläslig karta som fick mig att irra runt i timmar, tidsbegränsade uppdrag som tog mig ur upplevelsen, vissa mindre roliga sidouppdrag, och lite väl frekvent respawning av fienderna (och ibland långa fiendevågor) försämrade min upplevelse. Överlag tycker jag det var bra. Jag kanske inte hade köpt det till fullpris, men det är värt att spela igenom.