Call of Duty: Black Ops Cold War

• Genre: FPS
• Släppdatum: 13 november 2020
• Utvecklare: Treyarch/Raven
• Utgivare: Activision
• Plattform: PC - Xbox Series X|S - Xbox One - PS5 - PS4

Kalla kriget är efter ett uppehåll återigen i centrum för den storsäljande actionserien, som känns mer avskalat och old-school än någonsin.

Årets Call of Duty tar oss tillbaka till tidigt 80-tal, en tidsperiod som andas retro och som utan tvekan har varit populär i all slags media den senaste tiden. Kampanjen utspelar sig mellan originalet och tvåan och återser familjära ansikten såsom Mason och Woods, men huvudpersonen Adler är ett nytt tillskott och skapar med sina snobbiga glasögon, bakåtslickat hår, och förmågan att alltid ha en cigarett i munnen intrycket av en lömsk jäkel. Storyn handlar om en Sovjetisk antagonist som fått tag i amerikanska kärnvapen och hotar med att spränga sönder hela Europa. En story som knappast får vana CoD-spelare att lyfta på ögonbrynen, speciellt inte när det gäller kampen mellan USA och Sovjet.



Det jag brukar uppskatta med kampanjerna i CoD är hur man dras med på en resa världen runt genom uppdrag från alla möjliga kontinenter. Så är även fallet i Cold War där man bland annat får strida i Ryssland, Kuba, Turkiet - och givetvis Vietnam. Miljöerna är snygga och varierade med allt från ökenlandskap till vintriga berg, och ger tillsammans med de välanimerade karaktärerna och detaljerade ansiktena ett verklighetstroget intryck. Dock tycker jag inte att det är ett steg upp från förra årets Modern Warfare, nya spelmotorn till trots, men det flyter på bra och ser snyggt ut med tanke på all smaskig action.

Kampanjen är hyfsat kort och skulle må bra av ett par timmars förlängning. Mellan uppdragen får man nämligen möjlighet att mingla med sina lagkamrater i spelets hubb. Ett roligt inslag, men som sagt så skulle jag skulle vilja spendera mer tid med karaktärerna. Genom spelets gång får man också valmöjligheter som ofta handlar om att rädda eller döda skurkar. Dessa val påverkar slutet, men i det stora hela spelar de inte någon jättestor roll utan fungerar mer som lättsamma RPG-element. Ett annat nytt inslag taget från samma skola är att man kan skapa sin karaktär och ge den färdigheter såsom att vapen laddas om snabbare eller att man tål mer skada. Även ett par sidouppdrag har smugit sig in men dessa känns lite väl multiplayeraktiga och saknar identitet.



Eftersom det mest populära läget, Warzone, numera är både självständigt och gratis är multiplayeraspekten i Cold War mer avskalat än tidigare. Zombies är efter en kort paus tillbaka, nu i ett mer old-school-format med en typiskt övergiven herrgård som överlevnadsplats. Personligen tycker jag spelläget är uttjatat vid det här laget och det är fortfarande krångligt att sätta sig in i, men fans lär ha mycket att göra eftersom det kommer en hel del gratis DLC i fortsättningen.

Det sedvanliga multiplayerläget innehåller tre nya lägen: Fireteam: Dirty Bomb liknar Battle Royale och utspelar sig över stora områden med 40 spelare i lag om 4 och här gäller det att blanda annat samla uranium och detonera bomber, Combined Arms känns igen från andra spel som Overwatch och går ut på att överta kontrollpunkter som succesivt närmar sig fiendens bas, samt VIP Escort som är mer traditionellt och där man måste hjälpa att eskortera eller döda en speciell person i laget. Av dessa tyckte jag VIP Escort var roligast då det liknar de mer klassiska lägena och konceptet tvingar fram en skön laganda. Men mina favoriter är helt klart ändå Team Deathmatch och Kill Confirmed som känns mer old-school än någonsin. Speciellt skönt är det att slippa ha en massa helikoptrar över huvudet som skjuter ner och bombar mig var tionde sekund på grund av Killstreaks, vilket är mer dominerande i de mer objektorienterade lägena.




Slutsats: Black Ops Cold War fortsätter att solidifiera Call of Duty:s framgångsrika resa utan att göra några banbrytande förändringar. Visst är kampanjen imponerande med sina karaktärer och miljöer, med det numera obligatoriska smyguppdraget som min personliga favorit, men kampanjen är lite väl kort och nyheterna när det gäller multiplayer är för få. Det positiva är att all kommande DLC som till exempel nya banor är helt gratis, och jag gillar även att man har förenat erfarenhetssystemet för alla lägen så att man slipper att levla upp varje läge individuellt. Cross-gen och cross-platform är givetvis också ett plus.

De tio banor som finns i multiplayer är relativt kompakta vilket enligt mig är bra då det ökar tempot rejält (även om alla vill köra Moskva hela tiden), men jag skulle vilja ha en längre kampanj och kanske något annat co-op-läge än zombies. Grafiken och ljudet samt själva skjutandet håller dock hög klass och utvecklarna har lyckats väldigt bra med att få fram känslan av kalla kriget, på deras egna lite galna sätt, med coola karaktärer där både Reagan och Gorbatjov gästspelar, samt det typiskt Sovjetiska, mastodonta huvudtemat i spetsen. Det känns som att det är dags för serien att ta steget in i next-gen nu, men om man inte orkar vänta och bara måste ha ett renodlat actionspel där precision är a och o finns här mycket kul att hämta i Cold War.



(Activision gav oss en kopia av spelet i recensionssyfte)