Super Mario 3D World + Bowser's Fury

• Genre: Plattform
• Släppdatum: 12 februari 2021                                           
• Utvecklare: Nintendo EAD Tokyo
• Utgivare: Nintendo
• Plattform: Switch

Nintendos Wii U-konsol blev försäljningsmässigt en katt-astrof men det släpptes ändå en hel del bra spel till den. I och med Switchs succé har det fallit sig naturligt för Nintendo att porta flera av dessa spel till den betydligt större målgruppen på hybridkonsolen och det originella Super Mario 3D World är det senaste i raden. Det är samma spel som på Wii U fast man har lagt till onlinemultiplayer, co-op för fyra spelare på Captain Toad-banorna, lite högre upplösning, det går lite snabbare och man klättrar lite högre. Eftersom jag redan recenserat det här kommer jag prata om extraäventyret Bowser’s Fury som kan väljas direkt från startskärmen.

I Bowser’s Fury faller Mario genom en geggig massa och hamnar i Lake Lapcat, en sjö strösslad med plattformsöar och bebodd av kattliknande versioner av Marios klassiska fiender. Tänk ett äventyrsbad med Thailandsvatten där du rider på dinosaurien Plessie till diverse lekfulla hinderbanor. Låter väl kul och avslappnande? Det hade det säkert varit också om inte för en rasande, gigantisk Bowser som är nedkladdad med den svarta gegga som täcker stora delar av sjön. Bowser Jr. är så förtvivlad över sin fars förvandling att han ber ärkefienden Mario om hjälp och lyckligtvis är Mario inte den som lämnar någon i sticket, varken sina vänner eller fiender.



Till skillnad från andra Mariospel är Bowser’s Fury helt och hållet open world. Spelet laddar in världen i början och inom kort är man fri att gå vart man vill utan laddningstider. Öarna man färdas till fungerar som traditionella ”banor” men man kan ta dem i valfri ordning och lämna när man vill om man t.ex. tycker det är för svårt. Varje ö har fem Cat Shines att samla och när man tar en Shine uppdateras ön automatisk så att nästa utmaning är redo, kanske tillkommer det nya fiender eller en plattformsbana på tid.

Mario är dock inte fri att bara lulla runt och plattforma som han vill. Med jämna mellanrum exploderar Bowser av ilska… den klarblå himlen blir åskmörk, regnet öser ner, och meteorer och Bowsers drakeld tar sikte mot den stackars rörmokaren. Man kan antingen försöka undvika och vänta ut det eller ta en Shine för att han ska försvinna. När man tagit tillräckligt många Shines är det dags för Mario att klösa tillbaka – i form av en jättekatt som matchar Bowsers storlek! Nu blir det helt plötsligt en bossbattle i episk skala och efter Mario naturligtvis har vunnit låses nya öar upp. På så vis fortsätter det fram till slutstriden.



Jag hade egentligen tänkt spela detta i co-op för vi trodde det hade riktig co-op där båda styr varsin likvärdig karaktär precis som i huvudspelet 3D World, men co-op-delen är förenklad i Bowser’s Fury. Spelare två tar över Bowser Jr. som mer eller mindre är en odödlig gud som kan flyga vart han vill och smäcka till fiender. Det är perfekt lämpat för yngre spelare eller nybörjare, men för oss Marioveteraner blev det snabbt tråkigt för både spelare ett och två. Så jag fick spela ensam istället och det var roligare då man inte bara fick en magisk medföljare som kunde lösa alla problem åt en. Man kan välja att använda Bowser Jr. när man spelar ensam också samt ställa in hur mycket hjälp han ger, så där var det bara att beordra honom att inte lyfta ett finger.

Överlag tyckte jag Bowser’s Fury var bra, men det är inte särskilt långt så om man redan har spelat huvudspelet och inte vill spela om det skulle jag inte säga att det är värt fullpris för enbart Bowser’s Fury. Grafiskt och estetiskt tilltalande, 60 fps med lite framedrops då och då men inget störande i dockat läge (30 fps i bärbart läge). Även om många av banorna var roliga att spela var plattformandet lite för enkelt för mig och utmaningen bestod mest i att hitta/leta efter saker. Att man lägger så många Shines bakom block som endast kan förstöras av Bowsers eld (så man måste vänta på honom) kändes mest som utfyllnad då de inte var svåra att hitta. Hela Bowser-mekaniken kanske inte är något de ska satsa på i andra spel då jag mest tyckte det störde flytet samtidigt som det blev rätt tröttsamt att möta samma boss flera gånger, men den öppna världen är något jag mycket väl kan tänka mig är Marios framtid. Det blir färre laddningstider, det är friare… man behöver inte hoppa in i tavlor eller välja bana från en världskarta. Och att rida runt på Plessie och rejsa med honom var också befriande.



Slutsats: Har man inte spelat Super Mario 3D World redan, som många Switch-ägare inte har, så har man ett fantastiskt Marioäventyr framför sig och det är inget snack om att man bör köpa det och dessutom få Bowser’s Fury som bonus. Som synes i min 3D World-recension dyrkade jag det när det släpptes och rekommenderar det starkt, särskilt om man har vänner att spela med. Har man inget intresse av 3D World och bara är ute efter Bowser’s Fury är jag däremot mer tveksam. Det är ett bra spel, men samtidigt kort (3-7 timmar) och det går inte att köpa löst. Det hade vart bra om det gick att köpa löst till ett lägre pris för de som redan spelat 3D World helt enkelt.