Hej alla glada,
Då startar jag den förta filmrecentionen då.
Filmen är Bandits.
-Artigt bankrån-
Billy Bob Thorton, Bruce Willis och Kate Blanchett, är en ovanlig kombination.
Dessa namn får tankarna att flyga till helt skilda filmvärldar.
Willis, som den hårde Die Hard, Thorton den väloljade munnen och Blanchetts "två blå och en snyting" ögon.
Dessa ingredienser, örongodis och bankrånare kan få oväntade reaktioner.
Och dra mig baklänges igenom en fågelholk!! - Blande de bästa rånar-rullar jag har sett!
Filmen kastar oss in i scenen i Banken Alamo, vilket kan förknippas med filmen "The Alamo", med John Wayne från 1960, där det amerikanska fortet attackerades av 7000 Mexikanare mot 156 jänkare!!)
Situationen känns igen här.
Bankrånarna Joe (Willis) och Terry, en sinnesförvirrad, hypokondriskt och med tinnitus (Thornton) rymde från det "isolerade" fängelset, och steg in i banken för att förverkliga sin dröm, att ha en nattklubb med kök i Acapulco.
Media, lokala polisen, insatstryrkan, gisslan, och reportern Darrel från "Criminals at Large" som har följt dessa två igenom deras råntåg finns utanför banken, medan dessa två herrar försöker samla sig i kaoset att ta sig ur banken, vilket kan tolkas som att försöka svälja en plåttermos.
Vi blir bekanta med att Darrel berättar att Joe och Terry dör under bankrånet.
Darrel fick möta dessa två i en interjuv hemma hos Darrel, lika oväntat som Löfbergs Lila.
Under pistolhot fick Darrel lyssna på Joe´s och Terrys avslöjande Sleepoverbanditds-tåg.
Artigt presenterar de: "Vi rånar Er Bank", stiger in i bankdirektörernas hus, sover över för att nästa dag gå till banken med direktörn och dess familj för att utföra rånet.
Rånen utförs i sedvanlig anda, de delar upp sig för att sedan träffas på nästa utvalda bank.
Till sin hjälp har de med Joe´s kusin, Pollard, som är deras ansikte utåt. En konstig sådan.
Jobbar som stuntman.....
Efter ett vanligt utfört bankrån, delar de på sig och Terry får soppatorsk på motorvägen och ger sig iväg för att hämta soppa. Tråkigt nog när han anländer står det en polis vid platsen. Undertecknad stoppar en bilist, och får med sig en desperat, i symbios med Terry, hemmafru Kate.
Med en till i båten börjar det bli gungigt.
vi får se en bisarr, rapp och underlig resa mellan Joe, Terry och Kate.
Pollard blir såld på en dam i rosa stövlar, Joe kan inte slita sig loss från Kate och Terry förlamas titt som tätt i sin konstanta oro över sin tumör i huvudet.
Det är sällant att ett soundtrack är så bra i en film som denna.
Bilden visar vad den ska göra, utan krusiduller. Fin och harmonisk nyans.
En kockren rulle, med repliker snabba som kulor.
Trevlig filmkväll önskar K. Ahlgren och F. Barkelius