En liten berättelse...
Jag skulle som vanligt vara först. Så har det alltid varit. Samsungs nya LED hade fångat mitt öga och stulit mitt hjärta. Svart, stilren och otroligt tunn. Dem senaste tekniken. Modellen hette UE46B7070 och i Maj 2009 stod hon äntligen i vardagsrummet i hela sin prakt. Drygt arton tusen kronor och väggfästet för dryga tusenlappen hade jag betalat. Jag hade slitit på helgerna mellan skolan. Men det var hon värd. Jag var lycklig. Sådär lycklig som bara nya prylar kan göra en. Och det här var prylarnas pryl... Min egen "Ellinor".
Men snart så började nyförälskelsen att lägga sig. Polarna som kom förbi lade märket till att allt inte stod rätt till med Ellinor. Betraktningsvinkeln vad rätt kass. Och autodimmingen var minst sagt irriterande. De nämndes i förbifarten vid våra schemalagda filmkvällar men ingen vågade säga det rakt ut.
Deras kommentarer grodde i mig och sakta blev fröet de sått en grodd. Grodden växte och snart var den för stor för att kunna ignoreras. Tankar som jag tryckt ner i mitt undermedvetna började bubbla upp till ytan. ”Är hon inte perfekt?” Jag skämdes lite över tanken... ”Det måste hon vara! Det är klart att en tv för så mycket pengar är perfekt! 10/10 poäng i M3 för guds skull”. Min osäkerhet blev större och större trots min motvilja. På kvällarna när hon var avstängd började jag kolla upp henne på nätet. På minhembio.coms forum klagade folk över något som kallades "clouding" eller "dimming". Mina polares kommentarer ekade i mig… Kvällarna gick och ju mer jag läste desto starkare blev den olustiga känslan i mig.
Snart gick det upp för mig. Den olustiga känslan var nykterhet. Nykterhet efter köpruset. Nyförälskelsen hade svalnat och min "Ellinor " var inte längre min "Ellinor" utan bara min TV. Efter en del undersökningar och testande med olika inställningar så kom verkligheten ikapp mig. Hon var långt ifrån perfekt.
Vid mörka scener så syntes det tydliga ljusa partier vid hennes kanter. Och för varje dag som gick så irriterade jag mig mer och mer på autodimingen. För att inte tala om när hon hade fått upp värmen rejält, då kom hennes sanna jag fram. Hur hade jag missat detta? Ångerrätten var sedan länge förbi och det fanns bara en sak att göra. 08-SAMSUNG.
Jag felanmälde henne och väntade. Hon delade fortfarande tak med mig. Hon fungerade, gick ju att se på, men jag kände mig enormt sviken och hennes närvaro var otroligt jobbig. Utan henne skulle jag i och för sig totalt kollapsa så jag bet ihop.
Och så efter fem veckor så hörde servicefirman av sig. Panelen som de beställt gick inte att få tag på så jag skulle få en ny tv. En ny ”Ellinor”. Denna gång skulle hon väl vara perfekt. Den första var ett sånt där måndags-ex som jag hört talas om. ”Hur otur jan man ha?” minns jag att jag tänkte. Hoppet tändes inom mig och jag mådde bättre än på länge.
Första kvällen tillsammans rasade dock allt ihop. Vid uppackningen tyckte jag att hon inte var sådär inpackad som nya prylar brukar vara. Några klistermärken satt lite snett och skyddsplasten runt hennes ram också. I min iver så ignorerade jag allt det. Det doftade nytt. Hon var äntligen här och ruset satte än en gång klorna i mig. Nu skulle det bli som jag drömt.
Självbedrägeri.
Hon var exakt lika dan. Om inte värre. Besvikelsen var total.
Gråtfärdig.
Jag kollade in hennes papper. Utbytesenhet. Kunde de vara så fräcka att jag fått någon annans ”Ellinor”? Någon annans tillbakaskickade tv.
Samma dag felanmälde jag henne. Jag började titta mig omkring efter andra modeller. Z5500, W5500, LE46B7-serien, G10:an och 5090:n.
Jag var till och med inne på LG ett tag.
Jag strulade runt med en massa modeller på olika affärer men blev bara mer och mer vilsen.
Efter tre veckor var panelen i ”Ellinor” bytt men jag hade redan tappat hoppet.
Jag satt med fjärrkontrollen i soffan. Det spelade ingen roll längre om hon nu skulle vara perfekt. Jag skulle aldrig kunna lita på henne igen.
Till en början så skötte hon sig fint. Mörka scener utan det minsta ljus i kanterna. Sakta tändes något inom mig på nytt. Något som jag inte trodde var möjligt. Som att i ösregn med tändstickor på fjutt på en hög genomsura tidningar. Men jag såg det ju med mina egna ögon. Där framför mig började drömmen bli verklighet.
Det såg riktigt bra ut.
Hjärtat slog snabbare och snabbare. Ville jag ha henne tillbaka? Tillbaka efter allt som hon gjort mig?
Designen, bilden och hennes otroliga former. Ingen annan där ute var lika vacker som henne. Det pirrade i mig. Den kärlek jag tryckt undan, känslor jag bearbetat efter sveket var tillbaka på ett ögonblick. Jag orkade inte länge hålla tillbaka.
Triumferande av glädje bokade jag samma kväll in en rulle med polarna. ”Nu skulle de få se att hon minsann var perfekt” tänkte jag.
Och vi njöt tillsammans.
Jag njöt.
Tills hon blev varm...
kika på sista bilden i galleriet
drog upp Brightness till 70!
inga direkta moln
ljuset är ganska jämnt fördelat tycker jag eller vad tror du
?
Det ser riktigt bra ut! Önskar jag fick ett sådant exemplar...
Redigerat av little_mac, 19 October 2009 - 15:53.