[FEA]

• 0

Jackie, 7/10

 

Natalie Portman tycker jag gör en gedigen insats som Jackie Kennedy. Ett av världens mest kända mord men det fanns ändå en del nyheter när man bytte perspektiv. Hur sant det hela är vet jag inte  .

 

Visades på Göteborgs Filmfestival.

 

Tack för spoilerfritt!

 

Jag ska se den i morgon genom medlemskap i Stockholms Filmfestival

 

Bra att veta att den inte är dålig åtminstone.

[MikeVKR]

• 0

The Magnificent Seven

 IMG_0181.JPG   204.21K   0 Antal nerladdningar

Inte så magnificent som jag hoppats på, underhållande men förutsägbar.

Betyg: 3/5 pickadoller.

[Mr_Tom]

• 0

Tack för spoilerfritt!

 

Jag ska se den i morgon genom medlemskap i Stockholms Filmfestival

 

Bra att veta att den inte är dålig åtminstone.

Jag önskar dig mycket nöje  .

[Neatless]

• 0

SSF: En man som heter Ove (2016) | 3/5 |

Ove är en principfast och gammalmodig gubbe som närmast terroriserar grannskapet han bor i. Ser han en fimp kastad på marken rusar blodtrycket till astronomiska höjder, har någon parkerat en cykel på fel ställe tar han den och skäller ut ägaren efter noter och Gud nåde den som kör bil inne på gångområdet. Fylld av sorg efter sin frus bortgång rinner sista livsgnistan ur honom när han får sparken från sitt jobb. Självmord är enda utvägen, men han blir gång på gång avbruten av sina irriterande nya grannar. Fan att man aldrig kan få vara ifred.

Det var ju typiskt att en svensk film skulle gå och dra på sig två oscarnomineringar så jag tvingas kolla på den - jag utsätter mig inte frivilligt för svensk film i vanliga fall. Nåja, Ove var en fin liten filmupplevelse som inte irriterade mig på samma sätt som brukligt. Ove - spelad till perfektion av Rolf Lassgård - är en välskriven karaktär som man riktigt fäst sig vid på slutet. Även om han är en total skitstövel större delen av filmen så kommer hans sympatiska drag fram fint allteftersom. Bahar Pars som hans granne gör även hon en bra och vibrant karaktär och så även Filip Berg som spelar unga Ove. Resten av ensemblen är dock lite karikatyrisk - Johan Wideberg's onda tjänsteman är direkt löjlig till exempel.

Det är inte så att min hjärta smälter (skulle jag aldrig erkänna) men historien har sina fina stunder, sina roliga stunder och sina få briljanta stunder. Självmordsförsöken var fascinerande att se på - både tragiskt och dråpligt och det var en snygg touch att berätta om hans liv medans han dör. Men Ove's livsresa är betydligt svagare än det som utspelas i nutid. Även om det hela tiden är intressant att se hur Ove formades blir det ibland rörigt och utdraget. Sen var bögpersonen (som Ove säger) ett märkligt instick som känns sönderklippt.

Sammanfattningsvis så är Ove en riktigt härlig karaktär man bara vill se mer av. Filmen är lite för lång och förutsägbar, men det är en trevlig stund som kombinerar allvar och humor på ett effektivt sätt. En mellanmjölksfilm som passar svenskar perfekt. Och så var det en fluffig katt med också - jag gillar katter.

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: The Other F Word (2011)

Vad händer när samhällets ultimata anti-auktoritära personer - punkarna - själva växer upp och ställs inför det viktigaste auktoritära jobbet som finns, nämligen att vara en pappa? Det här vill dokumentären ta reda på och tar avstamp i Jim Lindberg, sångare i bandet Pennywise sen 20 år - som bland annat har en låt som heter "Fuck Authority" - och fader till tre döttrar. Genom intervjuer med medlemmar från band som Bad Religion, NOFX, Total Chaos, Blink 182, RHCP, Rancid och många fler som ställts inför samma dilemma försöker den sätta fingret på om punksjälen går förlorad med föräldraskapet.

Nu fullkomligt älskar jag de flesta banden i den här dokumentären och punkkulturen överlag så för mig är det oerhört intressant att få följa musiker man sett oändliga gånger på scen i deras hem och vardag. Men oavsett om man inte har någon relation till just den här musiken tror jag man finner mycket intressant ändå. Den oväntade papparollen och anpassningen man är tvungen att göra, inte bara praktiskt utan även attitydsmässigt, kan säkert många relatera till. Musiklivet överlag - den omställning som skett de senaste åren där man är tvungen att ständigt turnera för att få in pengar, ingen köper ju skivor längre, och vilken effekt det får på familjelivet. Det är breda ämnen och punkgubbarna kommer med välresonerade reflektioner.

Det är sorgligt när Duane Peters pratar om sin son som dog i en bilolycka och roligt när Fat Mike skrattar åt hur han ska förklara drogerna, perversionerna och varför han har två dominatrix med ballgags i munnen tatuerat på armen för sin 4-åriga dotter. Tony Hawk är också med på ett hörn och berättar om dels sina barn och dels om hur skateboard alltid varit i kompanjon med punken. Den tidiga punkscenen i Los Angeles med de ökända Black Flag-spelningarna, som var extremt våldsamma, avhandlas också.

Fylld med den bästa musiken i världen och massor av sköna punkgubbar. Den puttrar på lite i tomgång mot slutet men det är en dokumentär väl värd att se för alla som är intresserad av föräldraskap eller musiklivet bakom kulisserna.

Finns på Youtube.

[oqvist]

• 0

Assassins Creed 3/5. Inte helt tokig adaption. Snygg film och sällan har CGI varit så berättigat

[Frozen_Plauge]

• 0

Hell comes to frogtown 3,5/5

Ghostbusters (2016) 3,5/5

Sorority babes in the slimeball bowl-o-rama 2,5/5

[Voldo]

• 0

La La Land

Jag tål inte denna typ av musikalfilm. Den får ett medelbetyg av mig då den är bra rent tekniskt.

 

5/10

[Neatless]

• 1

SSF: Star Trek Beyond (2016) | 1/5 |

Kapten James T. Kirk och hans besättning på USS Enterprise är den här gången ute på ett rutinuppdrag i galaxens utkant, men det utvecklar sig till katastrof när de möter en till synes ostoppbar livsform som går till attack. Strandsatta på en ogästvänlig planet måste nu den splittrade besättningen finna ett sätt att stoppa Krall och hans arme från att förgöra Federationen.

Jag tror jag kräktes lite i munnen när jag skrev den synopsisen. Ingen kan anklaga de här filmerna för att vara direkt nyskapande när det kommer till story. Klichéerna staplas på varandra och bygger upp en hjältesaga man sett så många gånger förr. Jag har aldrig gillat nyinspelningarna (har ingen relation till gamla Star Trek heller) - Chris Pine i huvudrollen suger, Simon Pegg som ska vara lustigkurren levererar fåniga skämt, skurkarna är tama, dialogerna är pinsamt enkla och det är extremt förutsägbart... allt saknar en trovärdighet och jag har svårt att ta det på allvar.

Chris Pine är faktiskt bättre i den här filmen, inte lika flamsig utan mer mogen och kaptensmässig. Zachary Quinto har alltid gjort en bra Spock och så även här - den enda halvintressanta karaktären. Resten av galleriet har på tre filmer inte varit ett dugg minnesvärd och det är inga intressanta nytillskott här heller. Visst är det snyggt hela vägen och speciellt Starbase Yorktown hade jag gärna sett mer av, men actionscenerna är tröttsamma (motorcykel-sekvensen är skrattretande) och framförallt - det är alltför lättsamt. Jag vill ha ett djup, ett mörker, något som spelar roll. Alltid sevärda Idris Elba gör sitt bästa i skurkrollen men han blir snabbt löjlig och aldrig hotfull, en värdelös skurk i slutändan.

Den här lättsamma underhållningen är sällan någonting för mig. Tänk mästerverket Sunshine (2007) så förstår ni hur jag vill få min sci-fi serverad. Gillar man storslagen action som helst ska ses på bio för att maximera alla intryck så kan det här vara något att kolla in. Som kravlös underhållning duger den för att slösa bort två timmar, men intrycket den lämnar är bara tomhet. Jag kunde knappt få ihop den här recensionen för jag hade redan glömt bort det mesta.

[hassesolo]

• 0

The Perks of Being a Wallflower, Netflix på iPad.

Jag tyckte om denna lite bitterljuva film. Rekommenderas.  IMG_3657.JPG   179.73K   0 Antal nerladdningar

[Neatless]

• 0

SSF: The Jungle Book (2016) | 2/5 |

Baserat på Rudyard Kiplings bok kommer här ännu en filmatisering om pojken Mowgli och hans djungeläventyr. Uppvuxen av en flock vargar (med hjälp från en svart panter) sedan han hittats övergiven är Mowgli nu en självklar del av djungeln precis som vilket djur som helst. Men alla accepterar honom inte, på toppen av näringskedjan står Shere Khan och när han får nys om vargarnas regelbrott av att ha en människa i flocken kräver han att Mowgli ska lämna djungeln. Och inte bara det, han vill bli av med honom för evigt.

Sånär som på Mowgli som spelas av Neel Sethi är precis allt annat alltså datoranimerat. Oscarnominerad för specialeffekter och det är väl det jag mest tar med mig - det är väldigt snyggt. Även om jag aldrig riktigt tappar känslan av CGI - munrörelserna matchar inte rösterna och tyngden saknas när djuren springer till exempel, de liksom flyter fram - så är jag imponerad av det visuella. Inledningen är otroligt atmosfäriskt och jag riktigt myser med alla charmerande djur och tänker att det här kan bli otroligt bra. Men historien vattnas ut allteftersom, Mowgli är en ganska tråkig karaktär och jag tappar intresset för hans öde.

Hör och häpna: jag gillade musiknumren. De få sångerna vävs snyggt in i den vanliga dialogen och urartar inte till att hela j*vla världen plötsligt sjunger med. Christopher Walken som apkungen King Louie är filmens höjdpunkt vid sidan av det visuella och det är ju inte konstigt, Walken är kung vad han än gör. Bill Murray som Baloo är naturligtvis som skriven för honom, charmig som få även om också Baloo inte riktigt tänder till.

Som familjefilm kan jag tänka mig den är perfekt. Shere Khan som skurk är otäck, djungeln är en spännande plats fylld med liv och Neel Sethi duger som Mowgli. Men den följer mallen för en klassisk saga, det blir tråkigt i längden. Det är en substanslös berättelse förklädd i en vacker skrud och det duger inte för att få mig med på tåget. Jag blev glad och förväntansfull av inledningen men när eftertexterna (stanna kvar vid dem) rullade kändes det inget speciellt. Visa den gärna för barnen dock, det blir säkert succé.

[Neatless]

• 0

SSF: Florence Foster Jenkins (2016) | 3/5 |

Den sanna historien om den besynnerliga sångerskan från New York som har en dröm om att få uppträda på Carnegie Hall. Problemet är bara att hon sjunger helt bedrövligt, falskare än marknadskläder på en turistort. Men hon har sin trogna make vid hennes sida som med mutor och förvald publik vaggat in henne i illusionen om att alla älskar henne villkorslöst. Steget ut i verkligheten är oundviklig och frågan är om hon står stark vid uppvaknandet.

Meryl Streep plockar upp sin 20:e Oscarnominering och man kan ju tro att hon har någon hållhake på akademien. Men för den här prestationen är nomineringen absolut välförtjänt. Det är en modig roll hon tar sig an - stå och sjunga falskt under två timmar och dessutom hålla masken när omgivningen viker sig av skratt. Streep är (som vanligt) en mästare helt enkelt, hon förvandlas till Florence. Hugh Grant är också suverän men Simon Helberg i rollen som pianisten Cosmé McMoon är en mästerlig casting. Hans reaktioner när Florence drar igång låtslakten är komiskt guld, minspelet är helt underbart och representerar perfekt vad man själv känner av att höra henne sjunga.

Det är en riktigt mysig film och jag hade mycket roligare åt falsksången än jag trodde jag skulle ha. Visst får jag med jämna mellanrum sänka volymen för att undvika väggbankning från grannen, men det är charmerande snarare än irriterande. Jag älskar tidsandan med det eleganta överklasslivet år 1944 i New York, det är få bilder från gatorna men detaljmässigt är det genomarbetat och man sjunker direkt in i stämningen.

Trots att Florence är en underbar karaktär man känner för så berör inte slutet riktigt som det är tänkt. Det är svårt att balansera upp den bisarra känslan med tragik helt plötsligt. Men det är ett litet klagomål, jag gillade det allra mesta jag såg. Jag vill nästan säga trevlig bagatell på grund av avsaknaden av en djupare handling men det vore att orättvist nedvärdera den. Florence var en speciell person och det kommer verkligen fram här - jag älskar människor som går sin egen väg trots dåliga omständigheter. Stor respekt till henne och den här filmen.

[Mentos]

• 0

Jason Bourne blu-ray

 

Nej, det här var inte alls bra och hade hoppats på så mycket mer men kändes mest som ett ihopklipp av en massa lösa actionscener utan nån riktig story. Kul att Matt Damon är tillbaka men det hjälper ju inte när filmen är dålig.

Tommy Lee Jones kändes för övrigt väldigt felplacerad i sin roll där han inte alls passade in tycker jag.

 

Annars en del snygga actionscener och tänker främst på den i Aten.

 

Bild & ljud helt ok, inte referens men fortfarande tillräckligt bra.

 

5/10

 

 jasonbourne.JPG   55.88K   0 Antal nerladdningar

 

[zephir]

• 0

Hundraåringen som klev... Betyg 3/10. Aptråkig film. Inte alls den kvalitet jag hade hoppats på. Innan denna var En man som heter Ove den senaste svenska filmen jag såg och den var fullständigt överlägsen.

/R

Redigerat av zephir, 05 February 2017 - 00:41.

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: Revolution (2012)

Den kanadensiska dokumentärfilmaren och miljöaktivisten Rob Stewart följer här upp sitt genombrott Sharkwater (2006) - som handlade om den omfattande fiskningen av hajar för att skörda deras fenor som sen används i hajfenssoppa, en avskyvärd industri som håller på att utrota hajarna - med en bredare titt på klimatförändringarna som i längden kommer utrota även oss, om inget görs.

Rob Stewart dog ju i veckan, endast 37 år gammal. Under arbetet med en ny dokumentärfilm (Sharkwater: Extinction) så gick något snett under en djuphavsdykning som ledde till hans död. Jag såg Sharkwater för en massa år sedan men hade inte sett Revolution, så det här tipset får bli en liten hyllning till honom. I Sharkwater fokuserade han på hajarna och visade hur deras hotade ställning får stora konsekvenser för allt liv på jorden. Men han insåg att det inte bara är hajarna som måste räddas. Korallreven på botten av våra hav som är över 500 miljoner år gamla och hem för miljontals arter går på knäna. Försurning av vattnet, utfiskning och framförallt koldioxidutsläpp och global uppvärmning har lett till att världens korallrev har minskat med en tredjedel på bara några decennier och till år 2050 anses alla korallrev vara akut hotade.

Rob besöker 15 länder och pratar med många experter som alla varnar för att något måste hända nu. Därefter fokuserar han på politikerna som inte gör tillräckligt för att stoppa den annalkande katastrofen och framförallt sitt hemland Kanada som är bedrövliga på miljöarbetet. Revolution är inte lika spännande eller fokuserad som Sharkwater men informerar om en skrämmande utveckling. Som det sägs i filmen: forskarna har gjort sitt jobb - nu är det politikernas tur att göra sitt.

Underbara undervattensfilmer, domedagskänslan och all chockerande fakta är bra - men det är framförallt Rob's brinnande engagemang som lyser igenom och inspirerar. Extra tragiskt är det förstås att se den med hans död i åtanke. En viktig röst har tystnat. Ta en titt på både Sharkwater och Revolution för att hylla en filmskapare som gjorde allt för att informera oss om vår kommande utrotning. Om inget görs.

[Colonel]

• 0

Hands of Stone

Boxningsfilm med De Niro i rollen som legendariska tränaren Ray Arcel.

Filmen är en "true story" och handlar om Panamanske boxaren Roberto Durán. 

 

OK film som får en (svag) 3/5

[Neatless]

• 0

SSF: The Lobster (2015) | 3/5 |

I en dystopisk framtid har singelmänniskor det inte lätt. I vad som skulle förlama Sverige om det vore verklighet - så arresteras singlar och sätts på ett hotell där de har 45 dagar på sig att finna en partner. Annars förvandlas de till ett djur (man får välja vilket). Men det måste vara riktig kärlek annars förvandlas de till det hemskaste djuret av alla. Det här drabbar David vars fru precis har lämnat honom. Tillsammans med sin bror, nu en hund, checkar David in på hotellet som kommer avgöra resten av hans (mänskliga?) liv.

Låter det konstigt? Det är konstigt. Bisarrfaktorn är uppskruvad till max i varje bildruta och det är så många "vad i ****?" situationer att man tappar räkningen. Men det är gjort på ett bra sätt! Davids resa i inledningen till det mystiska hotellet där reglerna förklaras och han träffar på de andra gästerna/fångarna är otroligt medryckande. Jag älskar världen den bygger upp, överraskningarna slutar aldrig komma. Det är fascinerande, roligt, och alltid med en underfundighet som man kan grubbla sig galen på. Det känns ofta som litteratur - förstärkt med berättarrösten av Rachel Weisz som guidar oss.

Jag kunde inte vara mer såld på filmen. Men sen händer något, handlingen förflyttas från hotellet till en avsevärt svagare omgivning och intresset sjunker tyvärr snabbt. Det är fortfarande fascinerande och jag vill aldrig stänga av eller något sånt, men jag önskar att de hade stannat på hotellet eller helt enkelt haft en starkare andra halva.

Flera scener är briljanta i all sin absurdhet. Att se John C. Reilly tvingas stoppa ner handen i brödrosten i frukostsalen för att han har onanerat på sitt rum är guld värt. Colin Farrel är dock stjärnan i huvudrollen och visar på stort skådespel med sin torra David. Det är ingen fullträff rakt igenom, men för mig så träffar tonen och dialogerna och all underbar bisarrhet helt rätt. Synd att säcken inte kunde knytas ihop bättre, men oavsett - en film som jag helhjärtat rekommenderar för ett avbräck från alla normala tråkiga filmer.

- Where were you? I was looking for you.
- I was masturbating behind those trees over there.

[Neatless]

• 0

SSF: Manchester by the Sea (2016) | 4/5 |

Lee Chandler jobbar som vaktmästare och bor ensam i en liten enrummare. Dagarna spenderas med att utföra arbeten för gnälliga hyresgäster och på kvällarna kan det hända att han går till puben där han ignorerar flörtförsök och startar slagsmål. Ett oglamoröst liv, men det har sin förklaring. Lee bär på en stor börda inombords orsakad av en tragisk händelse som för evigt förändrade honom. När hans broder avlider tvingas han nu återvända till hemstaden och konfrontera sitt gamla liv han flydde ifrån.

Det råder ingen tvekan om att det här är Casey Affleck-show från början till slut. Hans sorgsna karaktär som bär på så mycket undertryckta känslor lyfter upp den här filmen till något fantastiskt. Handlingen är engagerande och välskriven men kräver också sin ledande stjärna - och Affleck levererar. Han flankeras en bit in i filmen av unga Lucas Hedges som också briljerar. Deras scener ihop är elektriska, något så enkelt som att de studsar en boll på gatan är fascinerande att titta på för man vet aldrig om något ska hända som kommer påverka deras ansträngda relation. När Casey mycket motvilligt går med på att hänga med Lucas flickväns morsa för att Lucas vill få till det utan att bli störd och Casey, som vanligt, är så obekvämt tystlåten att morsan ändå stormar in i rummet och avbryter "pluggandet" ler jag över hela ansiktet.

Men den är främst sorglig, såklart. Michelle Williams är verkligen en mästare på känslosamma scener och hennes relation till Casey känns så fruktansvärt äkta och trasig att det nästan brister i varje scen de har tillsammans. Alla skådespelare agerar så naturligt och begravningskänslan de skapar är fantastisk. Scenen på polisstationen är något av det starkaste jag har sett i år.

Dystert och trasigt, men också glimtar av humor och hopp. Ett vardagsdrama som känns realistisk tack vare det suveräna skådespelet och en väl avvägd regi-hand och om den inte talar till dig på något plan så undrar jag vad för slags låtsatsliv du levt egentligen. När slutet kom önskade jag bara den skulle fortsätta i all oändlighet - det är karaktärer man helt enkelt inte vill lämna. Årets starkaste film.

[Mr_Tom]

• 0

Förra veckan var det Göteborgs filmfestival. Jag såg ett gäng filmer och kommenterar några här. För att inte förstöra någons upplevelse så lägger jag alla min kommentarer som spoilers.

 

Moonlight

 

En film om en uppväxt från pojke till vuxen man

 

Spoiler

Detta tycket jag var riktigt bra. Snyggt foto och en engagerande historia. Naomie Harris gör en bra insats som huvudkaraktärens knarkande mamma.  

 

Loving

 

Baserad på verkliga händelser. Ett ungt par gifter sig, han är vit och hon är svart. Det är inte populärt i amerikanska södern på 1950-talet.

 

Spoiler

Filmen bygger på ett rättsfall. Och här funkar det inte riktigt för mig för jag var mera intresserad av det historiska rättsfallet än av huvudpersonerna. Det var inget fel på skådersperarnas insatser men jag hade förväntat mig något annat.

 

The Distinguished Citizen

 

Argentisk film om en berömd författare som återvänder hem efter många år.

 

Här finns spoilers. För att förklara min åsikt så beskriver jag filmens ramhandling lite kort.

Spoiler

 Filmen handlar om en världsberömd författare (nobelpris osv). Han får mängder av erbjudanden om att föreläsa i olika sammanhang och liknande saker, han tackar konsekvent nej till allt. En dag kommer en inbjudan från hans lilla hemstaden för ett jubileum där han utsetts till Distinuished Citizen. Dom vill att han kommer och tar emot priset. Han säger först nej men ångrar sig och säger istället ja. Sedan förstår man att böckerna han skrivit bygger på karaktärer från hemstaden. Och alla gillar inte sättet som dom beskrivits på i böckerna. Ur dessa förutsättningar uppstår en hel del kul möten och återseenden. Inte alltid kul för författaren men underhållande för publiken. 

Redigerat av Mr_Tom, 10 February 2017 - 21:16.

[zephir]

• 0

Miss peregrines home for peculiar children. Betyg 5/10. Nä, det funkade inte riktigt 100%. Bättre andra halvan dock.

/R

[Frozen_Plauge]

• 0

Donnie Darko (director's cut) 4,5/5

[Anniggo]

• 0

Thriller (1973)

En grym film om hämnd. Cristina Lindberg spelar den numera ikoniska Madeleine som blir tvingad till prostitution, efter att ha gjorts heroinberoende och sedan får ena ögat utstucket i en mycket otäck scen, av hallicken Tony (mycket bra spelat av Heinz Hopf). Filmen innehåller de mest extrema slow motion scener jag någonsin sett. Bra film men de insatta porrscenerna drar ner underhållningen något.

4/5

[Anniggo]

• 0

The Rezort (2015)

På Netflix. Faktisk en av de bättre zombiefilmerna de senaste 20 åren.

3/5

[Anniggo]

• 0

The Sentinel (Ondskans redskap,1977)

Underhållande men lite förvirrande skäck. Porten till ****t (hel vetet, varför censureras det?) måste vaktas. Imponerande rollista men en del har små roller: Chris Sarandon, Christopher Walken, Martin Balsam, Jeff Goldblum, Tom Berenger, Eli Wallach, Ava Gardner, Beverly D'Angelo, Burgess Meredith och John Carradine. 

3/5

Redigerat av Anniggo, 11 February 2017 - 22:44.

[Anniggo]

• 0

The Undertaker (1988)

Lågbudgetskräck med legenden Joe Spinell som den galna begravningsentreprenören Roscoe som mördar unga vackra kvinnor. Spinell är perfekt i rollen som den slemmige mördaren och många får sätta livet till på olika blodiga sätt i denna mycket underhållande film. Tyvärr är slutet inte lika bra som resten. Vinegar Syndrome Blu-Ray: så bra bild och ljud den här filmen kan ha. Några scener är tagna från VHS och ser ut därefter.

3,5/5

[Anniggo]

• 0

The Bees (Mördarbina, 1978)

John Saxon i en riktigt dålig djur”skräckis”. Mördarbin håller på att ta över världen och mängder av folk dör i hopplöst dåligt gjorda attackscener. Till slut får Saxons figur mental kontakt med bina som ger världens folk ett ultimatum att sluta förstöra jorden eller gå under. Ja jösses! Dåligt var ordet, men, jag kunde inte sluta titta på eländet! John Carradine förgyller också filmen med en märklig tysk accent.

1/5

[Anniggo]

• 0

Lady in a cage (Cellskräck, 1964)

Spännande thriller med en suverän Olivia deHavilland som kvinnan som blir fångad i hissen i sitt hus. En alkis upptäcker vad som hänt, snor lite saker och får sedan med sig en kvinna för att ta mer saker. En grupp småbrottslingar följer efter och... nä, resten få ni se själva.

Långfilmsdebut för en ung James Caan.

3,5/5

[MikaelJ]

• 0

Money Monster
Min första film hyrd via appeltv, bekvämt när man inte är på topp

Filmen var bättre än jag förväntade mig och var en bra underhållning.

Filmen 6/10

http://www.imdb.com/...ref_=fn_al_tt_1

[Neatless]

• 0

SSF: Hail, Caesar! (2016) | 1/5 |

Filmproducenten Eddie Mannix har det inte lätt när han försöker få ihop sina filmer i 50-talets Hollywood. Dagligen uppstår det problem som han måste fixa - regissörer som gnäller över rollbesättningen, stjärnor som har otrohetsaffärer, nyfikna skvallerkolumnister måste stävjas och oönskade graviditeter. Men nu står han inför sin kanske största kris någonsin, stjärnan Baird Whitlock har blivit kidnappad av ett gäng manusförfattare/kommunister och produktionen på filmstudions stora epos Hail, Caesar! kan inte slutföras.

Jag var tvungen att kolla igenom bröderna Coens filmografi för att se om de har gjort något sämre än Hail, Caesar! Svaret är nej. Jag tycker den här filmen är det absolut sämsta de har gjort (av det jag sett). Det känns som det är en massa sketcher staplade på varandra i en total röra och sketcherna är inte roliga för en sekund. Som komedi är den usel, och det finns inget drama att tala om utan allt tramsas bort och blir rörigt innan något av substans får fäste. Dialogerna saknar charm, karaktärerna saknar charm, musiknumren, historien - allt saknar tamejfan charm.

Det enda lilla som var kul var när kultskådisen Christopher Lambert dyker upp som excentrisk svensk regissör och pratar om Malmö. En annan svensk aspekt är Dolph Lundgren men hans scener har tyvärr klippts bort och han syns knappt till. Verkligen bröderna Coen? Värderade ni skräpet ni lät vara kvar högre än några med minuter med Dolph? Den är Oscarnominerad för sin scenografi och visst - 50-talets Hollywood kommer i viss mån till liv med färgstarka filmproduktioner och dansnummer så ett halvt plus där också.

En absolut urtråkig film som inte ens är i närheten av att räddas av alla stjärnor den har fått med på tåget. En timme in så överväger jag seriöst att stänga av, all mening har totalt runnit i sanden och jag kunde inte bry mig mindre om vad som händer. Men jag kämpade tappert på ända in i mål och belönas med en lika ospektakulär final som hela filmen varit. Det här är nog inget George Clooney och de övriga skådespelarna kommer skryta med i framtiden. Titta ner i golvet och skratta bort det blir nog reaktionen när filmen kommer upp.

[Mentos]

• 0

The Infiltrator

 

Baserad på verkliga händelser om en tullagent som går undercover för att sätta dit Pablo Escobars pengatvätt. Jag tycker filmen var riktigt spännande med en hel del nerv. Bra skådespel överlag.

En klart sevärd film.

 

7.5/10

 

 cranston.jpg   78.81K   0 Antal nerladdningar

[greveriff]

• 0

The rezort. Hetsades av Anniggos ord ovan. Helt ok men inget mästerverk enligt mig. Svag 3 av 5.

[sinnes]

• 0

The Rezort på Netflix.

Helt okej Zombie-rulle, inget mästerverk, men helt klart en okej söndagsfilm.

[MikeVKR]

• 0

Vaiana

 IMG_0195.JPG   232.56K   0 Antal nerladdningar

Fantastisk film.

Betyg: 5/5

[Unregisteredf692bf63]

• 0

The Undertaker (1988)

Lågbudgetskräck med legenden Joe Spinell som den galna begravningsentreprenören Roscoe som mördar unga vackra kvinnor. Spinell är perfekt i rollen som den slemmige mördaren och många får sätta livet till på olika blodiga sätt i denna mycket underhållande film. Tyvärr är slutet inte lika bra som resten. Vinegar Syndrome Blu-Ray: så bra bild och ljud den här filmen kan ha. Några scener är tagna från VHS och ser ut därefter.
3,5/5

Bizzart att killen ser exakt ut som svenska ärkespionen Stig Bergling..

[MrSpokk]

• 0

Passengers (2016)

Jag älskar rymdfilmer.
Jag älskar oväntade händelser.

Men detta var ju faktiskt ett rejält bottennapp. Usch.

Tillägg: tårar rinner inte ner på kinden i tyngdlöshet...

Redigerat av MrSpokk, 12 February 2017 - 22:55.

[Neatless]

• 0

SSF: 13 Hours (2016) | 2/5 |

Efter inbördeskriget och störtningen av Muammar Gaddafi 2011 utvecklades Libyen till en av världens farligaste platser. I Benghazi flydde nästan alla länders ambassader, men USA hade fortfarande aktivitet kvar och när ambassadör Christopher Stevens besökte staden 2012 attackerade hundratals rebeller genast hans illa skyddade övernattningsställe. Bara någon kilometer bort ligger en hemlig CIA utpost, skyddad av amerikanska legoknektar. Det blir nu upp till dem att rädda dagen men genom att göra det avslöjar de utposten - och det visar sig vara ett stort misstag. Baserat på en sann historia.

Haha, jag visste inte att Michael Bay hade regisserat förrän hans namn dök upp under eftertexterna. Då var det som alla bitar föll på plats - det här är så typiskt Michael Bay som det går att bli. En välgjord actionrulle med typiska repliker som "The enemy is still out there" och "I'm staying here with you" när den lokala tolken får chansen att fly. Adrenalinspäckat och macho-jargong med obligatorisk paus för att tänka på familjen på hemmaplan. Och så måste vi visa att fienden är människor också - vi slänger in lite muslimska bönestunder. Men det är baserat på en sann tragisk händelse och Bay behandlar det med respekt, om än på ett fruktansvärt beprövat sätt. Det är aldrig tråkigt men aldrig heller något speciellt.

Stridsscenerna är inledningsvis en enda röra där jag aldrig får grepp om vad som riktigt händer. Men belägringen av utposten är snyggt gjord, man får en liten känsla av hopplöshet som det måste ha varit i verkligheten. John Krasinski ska stå för det känslosamma och gör ett hyfsat jobb med mustigt skägg och tårfyllda ögon. Men James Badge Dale gillar jag bäst med den här filmen - han är som gjord för att spela huvudkaraktärens bästa vän med kvicka repliker som man genast gillar.

Trots att den är lång med en speltid på nästan 2.30h så känns den aldrig seg, det händer tillräckligt mycket för att hålla intresset uppe och det är precis lagom intressant för att man vill se vad som händer. Men något mästerverk till film är det inte. Man får sin actiondos uppfylld och inte mycket mer.

[Voldo]

• 0

Hacksaw Ridge

Mycket bra krigsfilm av Mel Gibson. Andrew Garfield gör sin karriärs bästa insats hittills.

 

8/10

[Neatless]

• 0

Veckans dokumentärtips: The Square (2013)

Efter 30 år av förtryck, korruption och polisbrutalitet började folket i Egypten 2011 att demonstrera mot president Hosni Mubarak och hans regering och kräva hans avgång. Det blev som en snöbollseffekt - till slut var miljontals människor ute på gatorna varje kväll för att visa sitt missnöje och det var framförallt Tahrir torget som blev en symbol för revolutionen. Det här var folkets torg, oavsett hur mycket militären rev tält, arresterade och sköt demonstranter och även körde över med bilar så återkom protesterna varje dag. Det lyckades, Hosni Mubarak avgick. Men lyckan blev kortvarig när människorna insåg att inget ändrades - samma system var fortfarande på plats och nu hade det islamistiska Muslimska Brödraskapet kapat vad som var folkets revolution och installerat en värre president, Mohamed Morsi. Folket gick tillbaka till torget, nu farligare än någonsin.

En stark dokumentär där vi får följa revolutionen från folkets perspektiv och från en handfull personers synvinkel. Den unga Ahmed Hassan som är totalt orädd och en inspirerande talare - att se han stå och skrika representanter från Muslimska Brödraskapet i ansiktet kräver sin man, men han bryr sig inte, han förstår att det här är folkets revolution och inte en religion som det handlar om. Khalid Abdalla, den kända skådespelaren som är född utomlands men som reste till Egypten så fort revolutionen startade och blev en förgrundsfigur. Och Magdy Ashour, god vän till Ahmed men som också är medlem i Muslimska Brödraskapet och inte vet vilken sida han ska stå på.

Vissa scener är vidriga, som när armen kör in i folkmassan med sina bilar, men den är framförallt otroligt inspirerande och rörande med ett folk som en gång för alla trotsar sina förtryckare. Trots situationen finns det mycket glädje och hopp när de sitter och sjunger natten igenom på Tahrir torget - man sugs in i deras vardag vare sig man vill det eller inte. Man fastnar direkt för huvudpersonerna och deras tankar och vänskapen de har till varandra, det är som poesi i vissa scener.

En påminnelse om att i slutändan så är det folket som har makten, bara man vågar stå upp för den.

[Mikolino]

• 0

Hacksaw ridge åkte på ikväll!

Rejält tudelad om denna film, i vissa aspekter en värdig uppföljare till t.ex saving private Ryan och liknande kvalitetsfilmer!

Men den faller lite på hmmm hur ska man beskriva det!? tv-spelskänslan imellånåt (tänk cutscenes o liknande) lite Call of duty stuk!

Men sevärd iaf.  betyg 3,5/5

Glömde:

Vince Vaughn är en av de absolut sämsta castingen jag sett, kan inte någonstans förstå hur han landade denna rollen? helt otroligt o han inger inget äkta någonstans och kan inte hålla i puffrorna heller!   katastrof på hög nivå!

Redigerat av Mikolino, 13 February 2017 - 23:32.

[Neatless]

• 0

SSF: Loving (2016) | 2/5 |

Den sanna historien om Richard och Mildred Loving som under ett fördomsfullt USA på 60-talet stod upp för sin kontroversiella kärlek. Det kontroversiella? Han var vit och hon var svart, ett brott så allvarligt att de kastades i fängelset när det framkom att de i hemlighet hade gift sig. Staten Virginia bannlyste dem och tvingade dem att flytta ifrån sin familj om de ville vara tillsammans. Men paret gav inte upp, med lite juridisk hjälp drev de fallet ända upp till högsta domstol och förändrade USA.

En väldigt fin och viktig kärlekshistoria, men en tämligen menlös film. Jag kan uppskatta att de inte kryddar till det med billiga filmknep utan håller sig till den sanningsenliga historien, men då de inte lyckas underhålla något vidare med bara det så kanske lite krydda hade behövts. Det finns redan en dokumentär om fallet, varför göra det så snarlikt med en spelfilm? Regissören Jeff Nichols har ju faktiskt den suveräna och unika Take Shelter (2011) på meritlistan så det är förvånande att den här blev så trist.

En Oscarnominering har den fått, Ruth Negga för kvinnliga huvudroll. Och jag vet inte... så fantastisk är hon inte. Hon är väldigt lågmäld, säger inte mycket och är mest sammanbiten i sin tolkning. Man kan kanske läsa in något mästerligt i det, men jag finner det inte. Samma gäller Joel Edgerton i den andra huvudrollen som mest mumlar fram sina repliker och framstår som lite efterbliven. Mer passion i skådespelet hade jag gärna sett, jag får aldrig känslan att de verkligen kämpar för sin rätt. Fotot är vackert dock. Det dammiga lantlivet i södern där man spenderar dagen med att mecka med bilen är väl fångad.

Det är sannerligen ingen stor filmupplevelse, bara en fin liten historia som sakta makar sig framåt utan att göra några stora anspråk. Jag hade till och med velat se mer ifrån rättegången, trots att man sett rättegångsdraman tusen gånger förr, än det här såsiga tempot som nästan får mig att somna. Men okej, den får godkänt. Loving-paret är beundransvärda och deras historia vittnar om en tid vi förhoppningsvis har tagit lärdom av. Låt kärleken flöda osv osv.

[Neatless]

• 0

SSF: Nocturnal Animals (2016) | 4/5 |

 

Susan är olycklig. Hon är en framgångsrik konstnär med all rikedom i världen och umgås med de högsta i samhället. Men livet känns tomt, det materiella gör inget för att fylla hålrummet hon har inuti sig och hennes äktenskap är dött. En dag får hon ett manuskript från sin exman vars innehåll är så kraftfullt och symboliskt till sitt tidigare liv att Susan nästan bryter ihop, plågad av minnen från det förflutna.

 

Förutom den fullständigt vidriga inledningen som pågår alldeles för länge (vissa hävdar säkert att det är vackert och konstnärligt, ni är helt från vettet) så är det en suverän film, en sån som när den är slut man genast vill gå in på internet och läsa teorier och diskussioner om. Det känns som jag skriver "svag andra halva" på varenda recension nuförtiden - därför är det skönt att kunna säga att Nocturnal Animals är tvärtom. Det är rätt oengagerande till en början, men så fort Jake Gyllenhaal, Michael Shannon och Aaron Taylor-Johnson kliver in i handlingen med sin otäcka och nervpirrande historia lyfter det avsevärt. Och pusselbitarna faller också på plats i slutändan för att ge ett fantastiskt helhetsintryck.

 

Även om man inte direkt synkar med den lite spretiga stämningen som växlar mellan en steril konstvärld, tillbakablickar och en gastkramande thriller, så fungerar strukturen ändå - jag lyckas följa den röda tråden och blir rikligt belönad för det på slutet. Konstvärlden var jävligt tråkig, ja. Amy Adams skådespel med ett oemotståndligt vemod är vad som håller en intresserad, dramat i öknen hade gärna fått ta mer plats men då hade det blivit en konventionell thriller. Den här vill vara något mer och lyckas extremt bra med det i mitt tycke.

 

Elegant, brutal och med fängslande musik som är det bästa jag hört i år. Härligt mörk och suggestiv. En upplevelse som lämnar en omskakad med den olustiga känslan som stadigt har byggts upp. Men det är ett positivt intryck, en värld jag gärna kliver in i igen. Det känns som det finns ett mästerverk därinne som bara väntar på att förstås till fullo. För tillfället får den nöja sig med att vara en brutalt bra film, med en inledning jag spolar förbi nästa gång.

[MikeVKR]

• 0

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

 IMG_0207.JPG   204.66K   0 Antal nerladdningar

Jag gillade den, dock ingen jag kommer att se igen.

Betyg: 3/5 tidsloopar.

[Anniggo]

• 0

Vaiana (Moana, 2016)

Riktigt underhållande äventyrsfilm från Disney. Fantastiskt animerad och sånger som inte är alltför kräkframkallande utan passar in i handlingen. Sonen sa dock efter några sånger -Nä, inte en till! Dwayne Johnson gör sin bästa rollprestation hittills.

4/5

[Frozen_Plauge]

• 0

House of 1000 corpses 4,5/5

The Devil's Rejects 3,5/5

Thief (Michael Mann) 4/5

[Neatless]

• 0

SSF: Land of Mine (2015) | 3/5 |

Andra världskriget har precis tagit slut. En grupp unga tyska soldater tillfångatas i Danmark och sätts i arbete med ett extremt farligt uppdrag - rensa landets stränder på de miljontals minor som tyskarna grävt ner. De hamnar i händerna på Sgt. Carl Rasmussen, en sträng och krigstrött man som tar alla chanser han får att spöa upp tyskar som plågat hans land så länge. Han kunde inte bry sig mindre om de sprängs i luften. Baserat på vad som kallas Danmarks största och skamfullaste krigsbrott genom tiderna.

Danmark plockar upp sin 1125 raka Oscarnominering med ännu ett krigsdrama, och den här är mycket bättre än fjolårets Krigen (2015). Den tar upp en okänd aspekt (för mig) av kriget, utforskar psykologin hos soldater efter krigets slut som är oerhört intressant och förmedlar verkligen känslor på ett briljant sätt. Fruktan och hopplösheten hos de unga soldaterna som bara vill hem är bra, men framförallt briljerar Roland Møller i rollen som Sgt. Rasmussen. Hans karaktärsutveckling är något av det bästa man har sett i år - och Møller dominerar filmen med sin mörka och mänskliga tolkning. Det fina skådespelet från alla gör att man direkt engageras i den tragiska situationen.

Den innehåller gott om spänning, konstigt vore väl annars när så mycket fokus är på bombdesarmering. En tysk soldat - som ser ut att vara 12 - som kryper fram i sanden, kör ner sin pinne på en mina, gräver upp den och med skakiga händer börjar desarmera är precis lika nervpirrande som det låter. Men det är främst det spända förhållandet mellan soldaterna och Sgt. Rasmussen jag tar med mig. Snacka om starka scener, på en helt annan nivå känslomässigt än till exempel den parodiska drill instruktören från Full Metal Jacket (1987), det här är verklig frustration som kommer fram när han skriker på dem.

Jag hoppas att Ove tar hem Oscarn till Sverige för bästa utländska, men det här danska bidraget är bättre. Anledningen till att den inte får högre betyg är att den är en smula förutsägbar och använder sig av beprövade filmknep, men trots det är det en mycket sevärd film som med verklighetsförankringen gör det extra intressant. Lysande Danmark.

[Fisher_king]

• 0

Brooklyn (hyrd via Telia)

Hyfsad men outvecklad story. Okej skådespel. Sköna miljöer. Irländska far till new tork på 50 talet. Vad är hemma?

Betyg 4/10 guiness

[mrgorgo]

• 0

Gantzo:O

Såg den på netflix och skulle först stänga av den pga 3D som jag inte gillar men den var verkligen i min stil.

Monster anime när den är som bäst.

https://www.youtube.com/watch?v=O2JjLBDPEEQ

[Frozen_Plauge]

• 0

Raising Cain (Directors Cut) 4/5

Redigerat av Frozen_Plauge, 18 February 2017 - 23:10.

[Unregistereda299ec85]

• 0

Doctor Strange

Hade det inte varit för snurrandet och trixandet med världen så hade den kanske kunnat vara bra. Men det här bar bara jobbigt.

Lär inte se om den!

[zephir]

• 0

The shallows. Betyg 8/10. Det kändes på något sätt befriande med en film som på ett så rakt sätt bara återger ett dramatiskt händelseförlopp. Inga parallellhandlingar, inga kronologiska hopp och minimalt med karaktärer.
Även om filmerna inte på något sätt spelar i samma liga kommer jag att tänka på Gravity som i mångt och mycket är uppbyggd på samma sätt. Den är dock av en betydligt högre kvalitet men underhållningsfaktorn är hög även på The shallows. Jag tycker tidvis att det är jäkligt spännande helt enkelt.
/R