Kul att du är nöjd med din projektor Erito!

Jag har egentligen slutat skriva på Minhembio.com, pga att det alldeles för ofta förekommer felaktiga antaganden baserade på att någon har sagt något om något = sanning.

Att ifrågasätta är naturligt och sunt. Att prata i termer om absolut fakta, baserat på (i bästa fall) en hörsägen är rent ut sagt korkat. Det leder absolut ingenstans och det vilseleder tyvärr väldigt många läsare i deras sökande efter fakta.
Jag känner dock att jag i detta fallet måste göra ett undantag, då detta börjar spåra ur lite väl mycket...
Här kommer alltså mitt första inlägg på ett par år. Vill poängtera att detta är ett undantag och inget jag varken kan eller vill återuppta då varken tiden eller orken räcker till att vara aktiv på Minhembio...
Vill ni ha tag på mig så vet ni var ni hittar mig.
Mitsubishi HC4900 är en fantastiskt bra projektor sett till de pengar den kostar, och förtjänar allt beröm den kan få. Det är ju dock så att ingen projektor är bäst på allt (då skulle det knappast finnas några andra modeller). Alla har sina för- och nackdelar...
HC4900's största fördelar ligger IMO i en lugn och brusfri bild med ett enormt fint flyt tack vare den genomtänkta bildbehandlingen. Den är dessutom mycket skarp för sin teknik och hör till de absolut tystaste i världen!
Saker som kan förbättras (och där det kan finnas andra modeller som är bättre i prisklassen) är kontrastomfång, shadowdetail, svärtabotten och färghantering. Beroende på rummets förutsättningar (främst ljusabsorbtionen) så får man såklart olika förutsättningar för svärta och därmed kommer det finnas setuper där detta inte är en "issue" överhuvudtaget. Många kan tänka sig att leva med något ljusare svärta - speciellt om man väger det mot fördelarna denna lilla goding besitter. På samma sätt kan man leva med att färgdekodern jobbar lite galet, men det gör knappast det faktum att den är fel, mindre.
Utan att på något sätt föringa din kunskap Erito så tänkte jag lite snabbt gå igenom hur en färgdekoder arbetar och vilka saker som kan gå snett, (och i detta fallet gör det).
För att ens kunna prata i termer om rätt eller fel så måste man ha ett slags fast facit att utgå från. Allt annat är bara subjektiva åsikter där ditt tycke och smak är precis lika mycket värt som mitt eller andras för den delen. Mot den bakgrunden så måste vi ta reda på vad "facit" är...
Att göra en film är en hel vetenskap. Med dagens enorma budgetar och storsatsningar så är hela fimbranschen som ni vet en jätteindustri. För att överhuvudtaget kunna göra en film idag krävs både massor av arbete och en hel del resurser. För att det ska vara möjligt att kunna sitta i ett rum och göra datoranimerade specialeffekter och ett annat där man samtidigt sitter och klipper, så blir det kritiskt att man i båda rummen ser exakt samma bild. Annars skulle det såklar bli avvikelser i nyanser hela tiden. En gemensam grund för filmskapartemet är alltså nödvändig. Detta tvingade fram en "standard" som alla bildvisare i produktionskedjan ställs in efter. På så sätt så visar alla displayer exakt samma bild, oavsett var de befinner sig - vilket gör hela filmskapande möjligt.
Som en del av denna standard så finns det bestämda normer för hur färger ska presenteras.
Genom att kalibrera våra displayer i reproduktionsledet (där vi tittar på resultatet) så kan vi se exakt samma bild som regissören och resten av filmteamet såg på sina monitorer när de skapade alstret.
Det är utifrån denna standard på kalibrerade displayer som jag värderar "rätt" och "fel". En kalibrerad bild är m.a.o. mitt facit på hurbilden skule se ut. Utifrån det så jobbar HC4900's färgdekoder fel. Detta är fysisk fakta och har ingenting med tycke och smak att göra.
Vad är det då som är fel?
Vi ser färger i tre dimensioner som alla kan påverkas av färgdekodern i projektorn. Man pratar om mättnad, toning, och intensitet, vilket visat i illustrationen nedan.

Bilden ovan är en mätning av en Mitsu LCD och dess färggamut.
Tittar vi först och främst på mättnad så är det måttet på hur långt ut från vitt (mitten) som färgen mäter. Toning är hur mycket t.ex. grön drar mot gul respektive cyan. Intensitet är kanske den lurigaste av de tre dimensionerna då den inte låter sig illustreras på ett CIE-diagram som visas ovan. Intensiteten är nämligen z-leden och påverkar hur mycket ljus det är i respektive färg.
Studerar vi bilden så ser vi en mörkare triangel innanför den vita. Den mörka är standarden som vi försöker följa medan den ljusa är var Mitsun mäter. Det framgår ganska tydligt att vi ligger fel i såväl mättnad som toning, men faktum är att vi är ganska off i intensitet oxå, det framgår bara inte i bilden. Vad detta innebär i realiteten är att alla toner från vit ut till grönt kommer vara något övermättade och något tintade mot en mer neonaktig grön färg än avsett. Hurvida man ser detta eller inte har jag inga värderingar om, men att det är så färgdekodern jobbar är ett faktum.
Självklart kan man gilla de färger som HC4900 presterar, det har jag absolut inte några åsikter om, men baserat på hur en bild enligt filmskaparna skulle se ut så är där ett litet fägstick i grönt. Ju mer grönt i bilden desto mer stick i bilden. Tar man t.ex. LOTR och tittar på scenerna från Fylke så är det tydligare än om man kolla på Ice Age.

Jag tycker som sagt att HC4900 är en jättebra projektor, men den har sina svaga sidor precis som alla andra!
Att påstå att färgsticket inte existerar (eller att det skulle gå att få bort med service) visar ganska tydligt att man inte är intresserad av fakta samt att man inte riktigt har koll på hur en färgdekoder är konstruerad och (vad värre är) så vilseleder det alla de som faktiskt är intresserade äv hur det egentligen ligger till.
MVH
/Jakob - The Rock