Så! Nu har även undertecknad lyckats ta sig längs de traktorkantade kostigarna över den enorma Hallandsåsen till det forna Danmark och världsmetropolen Ängelholm, numera mest känd för att vara hemvist åt den beryktade Black Screen by Lecvip. Hade den funnits redan 1658 så är jag övertygad om att danskarna inte hade släppt Skåne så lättvindigt vid freden i Roskilde.
WASTERmannen, Torim, Nahaz och Ers Högstahet Colamannen har redan delgivit sina utmärkta intryck, så mitt inlägg kan riskera att kännas som en upprepning i mångt och mycket då jag håller med föregående talare om det mesta, men jag ska ändå göra ett försök på en sammanfattning. Observera att det är en lekmans intryck, med betydligt mindre erfarenhet än i alla fall Colamannen, och därför blir också jämförelser och utsagor därefter.
BS styrka gjorde sig snabbt till känna. När jag klev in i lokalen hade den gott om inkommande dagsljus (om än lite dämpat av väldigt spretiga jalusier) fyra taklampor och två bordslampor bredvid skärmen tända. Ändå var det inga problem med att se bilden på skärmen. Under de omständigheterna kändes bilden lite urvattnad, men ändå tittbar om man velat och inte ställer de allra högsta kraven. "Häftigt" var min första tanke, men den fick snabbt revideras till ett stort "WOW!" när vi delvis drog ner den vita duken och kunde se vad duken verkligen gör.
Bilden kom från lecvips Epson TW2900 på Colamannens kalibrerade inställning på läge Natural, high lamp mode. Under de svåra förhållandena hade jag inte valt att titta på film, men jag hade lätt kunnat slökolla på någon medelintressant TV-såpa eller dylikt. På den vita duken hade inte det gått.
Vi drog på ytterligare ett steg på projektorns ljusstyrka upp till Living Room och här började det bli riktigt intressant. Living Room är inte optimalt om man vill se film som film ses bäst och värnar om bildens kvaliteter, men om man som jag gärna spelar lite TV-spel eller halvkollar på något TV-program under dagens ljusare timmar så var det i min värld FULLT ACCEPTABELT! Det var det dock fortfarande inte på den vita duken! Dessutom är det ju inte så svårt att släcka lamporna, och då blev det såklart ännu bättre, men jag måste tillstå att det var väldigt imponerande hur duken presterade även med lamporna på.
Vi stängde sedan ut den irriterande försommarsolen (hur många har ni hört säga det de senaste dagarna?
) ytterligare med hjälp av ett par spånskivor framför fönstren. De täckte dock inte hundraprocentigt, så fortfarande fanns ett visst mått av ströljus i den vit/gråmålade lokalen.
Nu började den vita duken hänga med i svängarna, men fortfarande var BS ett klart bättre alternativ med bättre dynamik och klart bättre svärta. Tände vi någon enstaka lampa för att se hur det skulle vara att titta på film medan man fortfarande håller på och grisar ihop sina tacos vid soffbordet, gjorde det ärligt talat ingen enorm skillnad på BS medan den vita duken fick se sig slagen direkt.
Det här är också BS styrka (och såklart det den är konstruerad för), ett icke-optimalt vardagsrum med ljusa ytor och kanske lite ljusinsläpp någonstans ifrån. Som tidigare nämnts så kommer fördelarna med vissa nackdelar. Black Screen ÄR en kompromiss, det går aldrig att komma ifrån. Då jag själv sitter på strax under 1,5 ggr dukbredden hemma, drog jag också fram stolarna lite för att kunna jämföra och se under de förhållanden som gäller för mig. Det förstärker också de nackdelar som faktiskt finns med duken, så ha det i åtanke när ni läser mina kommentarer.
Nackdelarna som jag upplevde dem då:
- Hotspotting. Visst ser man även när man sitter rakt framför duken att ljusstyrkan avtar ut mot kanterna. Dock inte till den grad att jag själv hade upplevt det som ett problem. Kanske, ett väldigt stort kanske, att jag i längden hade stört mig
lite på det om jag suttit i kanten av filmsoffan, men inte i mitten. I kanten placerar man dessutom såklart (!) den mindre nogräknade flickvännen eller någon icke så bildnördig (eller mindre belevad, beroende på hur man vill se på ens nördintresse
) kompis. Jag vågar nog lova att de flesta inte hade märkt av hotspottingen alls då. Särskilt inte om man drar bak tittavståndet lite.
- Shine/dukstrukturen. Här är nog min stora akilleshäl. I mörkare partier innebär det egentligen inga större problem, men i ljusa partier så ser jag det direkt. Självklart blir det också ett lite mindre problem om man flyttar bak, men det vill inte jag. Kanske hade jag kunnat vänja mig, kanske inte. Svårt att svara på och helt klart en faktor att ta med i beräkningen för min del.
- Skärpan. Shine/strukturen i sig medförde också ett visst mått av diffusion/oskärpa/"smutsighet" i bilden som inte den vita duken uppvisade på samma sätt om man detaljstuderade. Samtidigt vann den tillbaka ett icke oansenligt mått av skärpa tack vare den bättre kontrasten, så det här är en svår punkt att bedöma för en komplett idiot som jag.
Som sagt så blev dessa nackdelar mindre tydliga om man förflyttade sig bakåt någon stolsrad i den eminenta salongen.
Angående betraktningsvinkeln så är den såklart snäv, men som tidigare skrivits fullt acceptabel inom dukbredden (normalsoffan). Utanför den börjar det bli kinkigt. Det GÅR att titta på film en stolsbredd från soffan, men det är inte optimalt. Däremot hade jag personligen inte alls lidit så hårt av att sitta på stolen bredvid soffan om man tex spelade TV-spel med kompisarna. Då hade det varit helt acceptabelt. Med andra ord hade nog många tyckt det var ok att titta på film där också. Skulle vilja tillstå att Colamannens siffror kan låta hårda på pappret, men verkligheten ter sig lite annorlunda (som Cola såklart tillstod också).
Hur man upplever nackdelarna (och fördelarna) är, som redan visats i tråden, individuellt och jag kan bara ge ett råd angående dem;
kolla själv!
Tyvärr kan jag inte göra så mycket jämförelser med andra högkontrastdukar. Jag har aldrig sett Reacten, det var på tok för länge sen jag såg Firehawken och Black Diamond har jag bara skådat i en väldigt ljus lokal under en betydligt kortare stund (0.8-varianten). Av det lilla jag såg tyckte jag dock att den led mindre av shine. Den var helt enkelt lite mer transparent och jag lade inte märke till dukstrukturen lika mycket. Lokalen var som sagt betydligt ljusare då, men det kändes som att den inte återkastade lika mycket ljus, gav en något mer dämpad bild och hade därmed inte samma spontana wow-faktor. Å andra sidan är den säkert vassare i svärtan när man börjar dämpa belysningen lite. Vinnare i den högst ovetenskapliga jämförelsen blir dock BS. Hade jag haft dem i samma rum så vet jag dock såklart inte, men ändå...
Intressant är att tidigare beskrivningar som gjorts av duken hade ställt mina förväntningar på vad som visade sig vara en väldigt realistisk nivå. Jag såg och fick nästan exakt vad jag hade förväntat mig, så cred till tidigare skribenter som uppenbarligen lyckats bra med att beskriva duken. Därmed inte sagt att jag blev besviken, bara att ni skriver bra.
Justja för sakens skull bör tilläggas att vi så småningom bytte från Epson till Sony HW20. Förvisso okalibrerad men såklart ett bra snäpp upp i bildkvalitet. Knappast en sämre kombination...
Om det mot förmodan är någon som orkat läsa såhär långt (get a life!
) så är min slutsats som följer;
1. En högkontrastduk är en kompromiss. Tro inget annat! Nackdelarna finns där, men definitivt fördelarna också. Vad som väger tyngst för dig kan bara
DU svara på.
2. BS fördelar är väldigt starka och är man spekulant på en högkontrastduk, som ju faktiskt kostar betydligt mer än de billigaste vita dukarna där ute, så är man helt enkelt
DUM om man inte tar sig tiden och tåg-, bensin- eller hästdroskepengarna och beger sig till Ängelholm för att ta en titt på BS.
3. I ett icke optimalt vardagsrum med ett visst mått av ströljus så gör enligt mig ca 18000 kr upp från Epson 2900 (och antagligen dess motsvarighet idag, 3200) till den eminenta Sony HW20 mindre skillnad för bilden än vad det gör att gå från en vit noname-duk till Black Screen! Du missar förvisso vissa fördelar och får dras med en del andra nackdelar, men de fördelar du får, och framförallt
skillnaden, hur man än värderar den, är allt annat än försumbar!
4. Av förståeliga skäl vill inte alla hänga en stor blaffig duk i sitt vardagsrum. Många av oss gör det ändå. För de av oss som åtminstone bryr sig om designen lite, måste jag påpeka något som faktiskt ingen annan kommenterat; Black Screen är SNYGG (kanske inte Greta Garbo-vacker dock, utan mer Cary Grant-stilig)! Konstruktionen är beundransvärd med sin robusta ram och ställbara vinkling (så man kan faktiskt själv påverka dess styrkor och svagheter lite), och har en stilren sammetsram som enligt mig är bra mycket snyggare än Black Diamonds lite klumpigare variant.
Dessutom är lecvip en utomordentligt trevlig karl och bjuder på gott kaffe så ni som tvekar, åk och kolla! Även om det är långt!
Stort tack för titten och en stående ovation till en anspråkslös och ödmjuk skåning som i mitt tycke har gjort en fantastisk bedrift!
/Bate
edit: Måste bara tillägga att Black Screen helt enkelt är GRYM!
Redigerat av B8, 26 april 2011 - 23:02.
Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
134 bilder
152 filmer
Minhembio - Senaste nyheterna
DPC 
Fler
Vilka bilder visas här?
