[MKarlsson74]

• 0

Jag har en längre tid varit intresserad av olika former att skära ner på kostnader/utgifter och därmed minska kraven på arbete (mindre behov av pengar = mindre behov av arbetstimmar).
Det finns olika bloggar och tankar kring detta, främst ur ett DIY och "antikonsumtion" perspektiv, där man snackar om minimalistisk livsstil.
Exempel på detta är bland annat ERA (Early retirement extreme), http://earlyretireme...Article/Summary

Det jag funderar på är hur mycket min pension skulle påverkas av att jag helt (eller nästan helt) slutar jobba vid 48-50 år och lever på besparingar och småjobb? Till exempel, om jag skulle sluta jobba vid 50, så har jag ca 28 år av rätt bra betalt arbete inom pappersindustrin bakom mig. Hur skulle dessa 11 år påverka min pension i jämförelse med att gå vid 61?

[Unregistered4085fea2]

• 0

Kan denna sida vara till hjälp.
http://www.nordea.se...sion_13-02-2013

Redigerat av Unregistered4085fea2, 03 maj 2013 - 20:11.

[junkan]

• 0

Oj oj oj, 50 år, för att få en vettig pension måste man ju redan idag arbeta till 67 år.

[MKarlsson74]

• 0

Tyvärr så hjälpte inte nordeasidan. Sedan är frågan, vad är vettig pension? Det beror ju på kraven och om man har en del undansparat vid sidan av.
Får nog leta vidare.

[Zartok]

• 1

Så länge man har småjobb så klarar man sig nog rätt bra med låga utgifter. Har man inga lån och bor billigt så går det nog. Pensionen lär väl bli en tredjedel bort om man lägger ner vid 50,men man kan ju köra på småjobb, typ 50% och klara sig bra på det.

Nu när jag ändrat inriktning till master inom organisation och ledarskap har jag tänkt att jobba till 70. Har man ett fysiskt lätt arbete så tror jag att man också kan arbeta längre.

[Unregisterede32cf070]

• 0

Det förutsätter även att pensionssystemet håller som lovat. Det finns väl inga garantier på att man kommer att kunna leva på den utlovade summan? Eller ens om man får ta del av den utlovade summan?

Redigerat av Unregisterede32cf070, 04 maj 2013 - 11:33.

[Unregistereddc471864]

• 0

Du kan tidigast plocka ut tjänstepension vid 55. De vill öka detta till 62. Statlig pension får du tidigast vid 62. De vill öka det till 65. Vill du gå i pension vid 50 så får du leva på dina egna besparingar.

[MKarlsson74]

• 0

Du kan tidigast plocka ut tjänstepension vid 55. De vill öka detta till 62. Statlig pension får du tidigast vid 62. De vill öka det till 65. Vill du gå i pension vid 50 så får du leva på dina egna besparingar.

Det vet jag. Det jag funderade på var hur mycket pensionen påverkas av att jag vid säg 50 år slutar jobba vanligt och pysslar med småjobb/hobbys, som i sig inte ger speciellt mycket inkomst, men som tillsammans med rejält med sparade/investerande pengar, gör att man klarar sig bra.

[genstruktur]

• 0

Jag vet faktiskt inte. Vill bara säga att det lät djävligt gött hur som helst:-).

[Zartok]

• 0

jag tror ju främst att det gäller att man har något att göra efter pensionen. många äldre blir deprimerade när följande händer:
barnen flyttar ut.
man tappar vänner.
man förlorar sina hobbys eller intressen.
man är inte behövd av någon på samma sätt som tidigare.
man går i pension och förlorar en stor del av sig själv.

inte helt oväntat så har den sista punkten drabbat män hårdare än kvinnor. det gäller att man har ett socialt skyddsnät med tanke på att män redan som det är har mycket färre sociala kontakter än kvinnor har. dock så vet vi inte hur tekniken påverkar detta, så det kanske blir ett icket problem.

men om du har ett arbete som du trivs med, varför inte bara gå ner i tid?

[MKarlsson74]

• 0

Ja, att många inte har andra intressen än att jobba är sorligt, enligt mig. Mitt jobb definierar inte mig och jag lever verkligen inte för mitt jobb. Jobbet är okej, men frihet känns roligare. Jag hade hellre studerat, rest (billigt), pysslat med olika hobbys (skriva, "forska", etc) om dagarna än att "jobba för pengar".

Därför funderar jag lite på vad som händer med pensionen om man de 10-15 sista åren av det normala arbetslivet, istället för tjänar bra, vilket skapar en bra pension, kanske tjänar väldigt lite (50K) och istället lever på investeringar.

[Unregistered2010]

• 0

Ja, att många inte har andra intressen än att jobba är sorligt, enligt mig. Mitt jobb definierar inte mig och jag lever verkligen inte för mitt jobb. Jobbet är okej, men frihet känns roligare. Jag hade hellre studerat, rest (billigt), pysslat med olika hobbys (skriva, "forska", etc) om dagarna än att "jobba för pengar".

Fel jobb kanske?

[MKarlsson74]

• 0

Nja, fel vet jag inte.

[Mr_Tom]

• 0

Ja, att många inte har andra intressen än att jobba är sorligt, enligt mig.

Jag skulle nog säga tvärtom.

Jag har en kollega som fyllt 70 och jobbar 4 dagar i veckan. Träffade nyligen en av mina tidigare lärare (professor). Han har fyllt 75 och jobbar fortfarande men "bara" deltid.

Med tanke på hur mycket tid de flesta lägger på jobbet så är det väl positivt om dom trivs. Ett tecken på det är väl att man jobbar lite mera eller lite längre än vad man måste. Om man längtar efter pensionen så kan ju det betyda att man inte trivs eller att man är utsliten. Inget av alternativen är väl positivt Dessutom, skall du bli riktigt duktig på något så blir du nog inte det om du inte tycker det är kul.

Om du vill gå in pension vid 50 så går det väl att kolla vad den innebär ekonomiskt. Men ett första steg är nog att inte studera. Det kostar för mycket och under de åren behöver du nog jobba. Resten är väl enkel matematik, utgifter per månad och hur länge du kan leva rent statistiskt. Det blir väl garantipensionen och inte så mycket mera. Förmodligen behöver du ha några miljoner på banken vid 50 och inga skulder.

[Unregistereddc471864]

• 0

Ett arbete är mer än bara jobb. Det är det enda umgänge många har. Förstår att många äldre vill jobba så länge de kan.

[MKarlsson74]

• 1

Tycker det är rätt sorligt med folk som verkar endast ha arbetskompisar och inga "vanliga" vänner.

[Zartok]

• 2

Det går inte finna en enda människa med ett heltidsarbete i sverige som har mer tid för vänner än för kollegor. Således så har man mycket mer ut av sina arbetskollegor. Varför kan dessa inte vara bra vänner? Bara för att man träffat dessa på arbetsplatsen?

Jag funderar att sluta arbeta vid 60, men kan lika gärna jobba fram till 70 om det är ett schysst jobb. Gå ner i tid kan man ju annars göra tidigare. Men ex som jag haft i juni med noll skola och just över 50% anställning... man är ju hemma hela tiden.

[MKarlsson74]

• 0

Det går inte finna en enda människa med ett heltidsarbete i sverige som har mer tid för vänner än för kollegor. Således så har man mycket mer ut av sina arbetskollegor. Varför kan dessa inte vara bra vänner? Bara för att man träffat dessa på arbetsplatsen?

Läste du vad jag skrev?

[Zartok]

• 6

Du tycker det är sorgligt att endel människpr bara verkar ha arbetskompisar och inte några vänner utanför den kretsen tror jag att du skrev. Med andra ord

[XavierJH]

• 0

Låter måttligt roligt att leva på existensminimum bara för att inte behöva jobba. Det mesta kostar här i livet, man vill kanske hänga med sina polare ut utomlands eller göra andra saker som gör att planen spricker. Ett tips är att skaffa ett jobb som är roligt och stimulerande istället.

[MKarlsson74]

• 0

Du tycker det är sorgligt att endel människpr bara verkar ha arbetskompisar och inte några vänner utanför den kretsen tror jag att du skrev. Med andra ord

Ja, att folks liv kretsar kring jobbet tycker i alla fall jag är sorgligt. Sjuksköterskan Bronnie Ware skrev ju i sin bok om hennes upplevelser att jobba i åratal med vård i slutskedet av livet vad folk generellt ångrar vad de gjort och inte gjort med sitt liv. Topp fem (inte direkt förvånande) var:
1. Jag önskar att jag hade vågat leva mitt liv som jag själv egentligen hade önskat. Att jag inte levt mitt liv utifrån andras förväntningar på mig.
2. Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket.
3. Jag önskar att jag hade vågat uttrycka mina känslor.
4. Jag önskar jag hade hållit kontakt med mina vänner.
5. Jag önskar att jag hade tillåtit mig själv att vara lyckligare.

[Mr_Tom]

• 0

1. Jag önskar att jag hade vågat leva mitt liv som jag själv egentligen hade önskat. Att jag inte levt mitt liv utifrån andras förväntningar på mig.
2. Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket.
3. Jag önskar att jag hade vågat uttrycka mina känslor.
4. Jag önskar jag hade hållit kontakt med mina vänner.
5. Jag önskar att jag hade tillåtit mig själv att vara lyckligare.

Intressant att bara en av punkterna handlar om jobb. Sedan att mycket kretsar kring just jobbet för de flesta är väl inget konstigt. Det är en ganska stor det av livet så det kan ju vara bra att hitta något man trivs med. Det sorgliga är väl snarare de som klagar på sitt jobb men inte gör något åt situationen.

Punkt 1 kanske handlar om att man gått i pension för tidigt därför att "andra" förväntade sig det . Att uppfylla andras förväntningar kan ju ta sig många uttryck.

[hassesolo]

• 0

Jag skulle kanske kunnat tänka mig det om jag vore singel och barnlös. Visserligen skulle det kännas konstigt och fel att som frisk och arbetsför med en hög kompetens i ett bristyrke inte bidra mer till samhället men det skulle jag nog kunnat stå ut med.
Som det ser ut nu kommer jag knega på tills jag blir 60 i alla fall....

[Zartok]

• 2

Latmask-solo
Efter min master drar jag till norge och arbetar tills jag är 75!

[Unregisteredf2a7f9fd]

• 0

Det går inte finna en enda människa med ett heltidsarbete i sverige som har mer tid för vänner än för kollegor.

Jodå massor personligen åker jag sällan till kontoret och många av mina kollegor börjar också jobba hemifrån.
Jag är kanske på kontoret 10 ggr om året och då umgås jag ändå knappt med ngn kollega.
Så det är iaf ngt som är bra i ITbranschen kan därför gå upp 08:00 och vara hemma 17:00 :-) och ändå producerat 8 timmar jobb.

Skulle förövrigt ta semester resten av livet om jag hade råd :-)

Redigerat av Unregisteredf2a7f9fd, 17 juli 2013 - 11:09.

[hifimarcus]

• 1

Jobba för att leva, inte leva för att jobba

[Unregistered1fef72f3]

• 0

Det är lite lustigt. Jag jobbar för att ha råd med hyran till lägenheten. Men när jag jobbar använder jag inte lägenheten.

[dp79.com]

• 0

Förutom låga kostnader gäller det att skaffa sig passiva inkomster.
Om det är en större aktieportfölj som växer med tiden och ger fin direktavkastning varje år eller kanske enklare bostäder som hyrs ut spelar nog ingen större roll men passiva inkomster är a och o för tidig pension.

5 miljoner i en aktieportfölj, 5% direktavkastning ger 250 000 kronor före skatt som kan tas ut utan att kapitalet minskar. Dvs utan någon väreförändring i portföljen, enbart direktavkastning.
I en ISK så blir det ju ingen vinstbeskattning utan schablonskatt, idag runt 0,45% på kapitalet.

Problemet är väl dock att vara tillräckligt motiverad att skaffa startkapitalet och tror även det behövs lite flyt om man har normal inkomst att bygga större kapital. Men det går helt klart, drar man ner på kostnaderna under 15år eller så så skall det inte vara omöjligt att lägga undan 2 - 3 miljoner. Ränta på ränta är en stark kraft :-)

Ett förenklat räkneexempel.
Du börjar med 0 kronor.
Varje månad sparar du 8500 kronor.
Du har 5% avkastning (ränta eller whatever).
Efter 15 år har du satt in (8500 * 12 * 15) 1 530 000 kronor
Men tack vare ränta på ränta så har du 2 260 180 kronor.
Avkastningen har alltså varit 730 180 kronor.

Med 7,5% avkastning så har du i stället 2 771 105 kronor.

Exempeln ovan är dock utan skatt.

Vill man få en "boost" på sitt sparande så är det extremt bra om man slipper börja från 0 kronor.
Leker vi med tanken att du säljer allt "onödigt" och kan skrapa ihop 100 000 från dag ett och 7,5% avkastning så blir det efter 15 år 3 066 993 kronor.

Kan du skrapa ihop 200 000 från dag ett så blir det 3 362 881 kronor.

http://www.kalkylera.../ranta-pa-ranta

[Unregisterede32cf070]

• 0

Jodå massor personligen åker jag sällan till kontoret och många av mina kollegor börjar också jobba hemifrån.
Jag är kanske på kontoret 10 ggr om året och då umgås jag ändå knappt med ngn kollega.
Så det är iaf ngt som är bra i ITbranschen kan därför gå upp 08:00 och vara hemma 17:00 :-) och ändå producerat 8 timmar jobb.

Skulle förövrigt ta semester resten av livet om jag hade råd :-)

Jag jobbar också med IT, vad jobbar du med som slipper pendla varje dag? :-)

Förutom låga kostnader gäller det att skaffa sig passiva inkomster.
...
Kan du skrapa ihop 200 000 från dag ett så blir det 3 362 881 kronor.

http://www.kalkylera.../ranta-pa-ranta

Man ska nog inte jobba i Sverige (ca 70% av inkomsten skattas bort) om det är planen. Bättre att sikta på vissa delar av Asien. Har en kompis som bodde och jobbade fem år med sin fru i *kommer inte ihåg var*. Väl hemma igen hade han och frun ett gott kapital att bilda familj och framtid på.

Jag önskar att jag hade varit så insiktsfull innan jag skaffade familj och bindningar.

[MKarlsson74]

• 0

Förutom låga kostnader gäller det att skaffa sig passiva inkomster.

Absolut. Personligen så skulle jag kunna spara 15K varje månad i 10 år i en bra indexfond (avanza zero) och ha tillräckligt många miljoner att inte behöva tänka på pensionen (såvidare det inte händer något som totalt förändrar börsen). Är det något som jag skulle ändra på om jag fick "leva om" är att jag skulle börjad spara rejält direkt när jag började jobba för 17 år sedan.

[MKarlsson74]

• 0

http://www.mrmoneymu...rly-retirement/

Tycker det är rätt intressant och även om jag inte siktar på detta själv (utan snarare en mer "halvt oberoende" buffert) så är tanken väldigt intressant.

[Zartok]

• 0

Är det inte l
Are att dra ner på jobbet ordentligt och jobba någon lång dag i månaden? Det skulle ge en väldigt stor ekonomisk boost ommskattesystemet fortsätter att se ut som idag. Man får väl dom första 20.000 eller någpt sånt helt skattefritt varje år?

Redigerat av Zartok, 05 augusti 2013 - 07:42.

[XavierJH]

• 0

http://www.mrmoneymu...rly-retirement/

Tycker det är rätt intressant och även om jag inte siktar på detta själv (utan snarare en mer "halvt oberoende" buffert) så är tanken väldigt intressant.

- You can earn 5% investment returns after inflation during your saving years

Det var bara Madoff som kunde garantera det, och vi vet hur det gick för dem som investerade hos honom.

[Unregistered8cb13de7]

• 0

Har jobbat som IT-konsult i 15 år. Senaste två åren har veckan sett ut ungefär som:

Gå upp 05:45
Åka hemifrån 06:25
Kör bil till jobbet
Stämplar in ca 08:00
Stämpar ut ca 17:00
Kör bil hem
Är hemma ca 18:30
Äter middag med sambo 18:45
Går promenad eller åker och tränar lite eller bara latar oss vid tvn ca 19:30
Läggdags 22:00

Detta utan övertid, vilket ibland ytterligare spär på timmarna. Då det är konsultuppdrag kan man inte heller flytta då man vet inte hur länge uppdraget håller på... veckopendla är inte heller något alternativ.

Ovanstående upprepas 5 dagar i veckan, Avbrott för 5 veckors semester då vi brukar ta en riktig långresa någonstans, senast Bali.

Visst man tjänar pengar, men inte några gigantiska summor så att man kan sticka till varmare länder vid 50 som är mångas dröm... Det är väl livets ekorrhjul antar jag. Hur skulle Sverige se ut om inte folk jobbade.

Så som jag lever så träffar jag ju arbetskamraterna fler timmar än vad jag träffar sambon, men ser inte heller något alternativ. Socialt umgänge är begränsat endast till en dag på helgen, under veckorna är jag för trött för att ha några bjudningar (en o annan fika smyger sig såklart in) och vi vill ha en kväll i veckan att mysa då jag inte är slutkörd, sen ska det ju handlas, klippa gräs etc (vi har faktiskt RUT för städning). Barn har det pratats om men hur det ska finnas tid för sådana vet jag inte. Man vill ju helst vara en pappa som barnen kan uppleva inte bara höra talas om.

Sen detta med jobb, jag är i alla fall uppvuxen i en sån tradition att man ska bara jobba, nåt alternativ finns inte. Typ "jobba o hålla käften". Jag vet det finns andra bekanta som mer kommer från en tradition av bidragsberoende, lathet, softande och festande och de verkar ha det bra de också, med radhus, bil och 4 ungar och inga jobb. Man har ett liv så det är nog bara en själv som kan avgöra vad man ska göra med det. Historiskt sett har man varit tvungen att jobba och det har alltid funnits jobb, men så som samhället är på väg där de lågkvalficerade jobben försvinner och det blir dyrare och krångligare att anställa folk så börjar man ju undra. Samtidigt blir vi ju fler och fler också. Den ekvationen är svår att få ihop. Det mest förnuftiga kanske hade varit att jag hade jobbat deltid för att ha tid med familj och sånt, och att en arbetslös hade tagit halva mitt jobb (eller hela för det finns hur mycket som helst att göra)...

vem vet... livet på en pinne

/S

Redigerat av Unregistered8cb13de7, 05 september 2013 - 14:19.

[Stefan - Ölsvammel]

• 0

_{Steve: Mina dagar såg ut ungefär som dina för några år sedan när jag bodde i Stockholm. Men jag tröttnade, bytte jobb och flyttade hem till Örebro och numera har jag 3-4 minuter till jobbet. På somrarna är jag hemma 15:00 och resten av året 15:40 (förrutom de dagar jag jobbar över förstås). Går upp 06:00 varje morgon och är på jobbet vid 07:00 efter en frukost med sambon. Att göra den här förändringen är bland det bästa beslut jag tagit.}

Edit: Vad är det med storleken? Den hoppar beroende på vilken dator jag använder.

Redigerat av Stefan - Ölsvammel, 05 september 2013 - 19:26.

[MKarlsson74]

• 0

Då det är konsultuppdrag kan man inte heller flytta då man vet inte hur länge uppdraget håller på... veckopendla är inte heller något alternativ.

Ett alternativ, som Stefan var inne på, är att byta jobb.

Det är väl livets ekorrhjul antar jag. Hur skulle Sverige se ut om inte folk jobbade.

Frågan jag ställer mig, hur skulle Sverige se ut om folk inte "jobba ihjäl sig"? Att ha mer fritid med vänner/sambo/barn. Att få en känsla att man bestämmer över livet och inte bara "finns till".

Så som jag lever så träffar jag ju arbetskamraterna fler timmar än vad jag träffar sambon, men ser inte heller något alternativ.

Annat jobb. Annat boende = billigare. Minska ner på utgifterna. Det finns massa alternativ om man är öppen för förändring.

sen ska det ju handlas, klippa gräs etc (vi har faktiskt RUT för städning).

Det är ju rätt absurt att jobba flera timmar för kunna betala städning som man anser sig behöva för man jobbar så mycket.

Sen detta med jobb, jag är i alla fall uppvuxen i en sån tradition att man ska bara jobba, nåt alternativ finns inte. Typ "jobba o hålla käften".

Eftersom jag är TS så kan jag poängtera att tråden handlar inte om att ligga hemma med bidrag. Trådens tanke baserades på ERE (early retirement extreme) och liknande rörelser (mr money mustache t ex). Deras tankesätt att man kan, genom att minska på onödiga utgifter och spara massa pengar, skapa sig en möjlighet att gå i "pension" långt innan ens riktiga pension.

[MKarlsson74]

• 0

3 timmar pendlande per dag, det måste ju bli enorma summor per år i omkostnader (värdeminskning, skatt, bensin, etc).

[Unregistereddc471864]

• 0

Att hålla på och pendla suger kraften ur vem som helst. Gjorde det i en kort period. Inte kul att förlora 3 timmar varje dag. Jag var hemifrån ca 12 timmar om dagen när jag jobbade 8 timmar. Aldrig mer.

[Zartok]

• 0

Får man ersättning för det som vissa får så är det ju ingen fara. Tanten jobbade med två timmars pendlingavstånd per dag, utan bättre ersättning än skatteavdraget, det sög. Upp kl 5, hem kl 18 och fick sämre lön totalt än som uska i vårfen (tack vare all soppa som köptes). Sick!

[MKarlsson74]

• 1

Jag anser man kan se pendlingen som "arbetstid" och räkna då om det blir billigare att ta ett lite sämre betalt jobb som är nära hemmet än att pendla.
Själv så har jag 5 min med cykel, vilket känns lagom.

[laddie15]

• 0

"Frågan jag ställer mig, hur skulle Sverige se ut om folk inte "jobba ihjäl sig"? Att ha mer fritid med vänner/sambo/barn. Att få en känsla att man bestämmer över livet och inte bara "finns till".

En intressant fråga jag skulle tro de flesta av oss filosoferat över mer än en gång här i livet.

En del väljer att flytta till länder där allt går lite långsammare och saker och ting för oss kostar en spottstyver.
Varför inte tex.starta en liten rörelse i Thailand? Risken är förstås att livet blir lite väl långsamt.

Men jag vill också hävda att livet med åldern ständigt blir lite bättre, man blir lite mer tillfreds med saker och ting.
Så när du som jag är 40+ kanske du istället skapar en tråd som heter "möjlighet att jobba längre än till 65".

[Zartok]

• 1

den möjligheten löser nog sig själv ska du se. pensionsåldern kommer att höjas alldeles strax bland annat ^^

[hifimarcus]

• 0

Kan flika in angående pendla.

Pendlade 1 år mellan Umeå och Örnsköldsvik (11mil med tåg).

Inte nog med att man la ca 2timmar om dagen bara på att ta sig till jobbet, det kostade dessutom ca 20 000kr på ett år (som man kunde ha sparat eller lagt på utlandsresa).

All tid på morgonen var ensam, klev upp så pass tidigt(ca 04:45), och sen kom man ju inte hem förren 18-19.
Man ska ju jobba för att leva, inte leva för jobbet.

Att sluta jobba vid 50år vore skönt, skulle dock hellre vilja jobba till jag är 70år med stabil lön.

[laddie15]

• 0

den möjligheten löser nog sig själv ska du se. pensionsåldern kommer att höjas alldeles strax bland annat ^^

Man har ju faktiskt rätt att jobba till 67 redan idag. Men jag var naturligtvis inte alldeles allvarlig.
Trådskaparen har absolut en poäng. Men som det för det stora flertalet lär stanna vid drömmar får man ju försöka göra det bästa av tillvaron, om den så kommer att innebära arbete till 70+. Skulle man sedan, med sin vanliga otur, få en hjärtattack och avlida dagen efter pensionen har Sankte Per kvalificerat sig för en rejäl pungspark.