Hoppa till innehåll

Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

När föräldrarna går i pension (stress, depressioner mm.)

39 svar till detta ämne
  • Vänligen logga in för att kunna svara

#1

Postad 20 juli 2014 - 21:38

Mikolino
  • Mikolino
  • Veteran

  • 1 950 inlägg
  • 1
Svårt att rubriksätta denna diskussion!..

Nåja, vi 30+ börjar ju få föräldrar som gjort sitt och och går i pension,det handlar ju om 40-50tals generationerna som slutar jobba, och vad jag förstår så fixar en hel del av dessa detta dåligt.

I min familj har detta nått en punkt som jag ej längre kan hjälpa dem/hantera

Notera, jag försöker dra fakta enkelt och koncist, förstår ni inte vad jag menar med vissa slutsatser så fråga gärna!

Bakgrund: Farsan är ensambarn, en mor som visat extremt lite kärlek till honom och deras relation har alltid varit märklig, hans relation till sin far va mycket bättre!

Själv hävdar jag att ensambarn väldigt ofta blir lite annorlunda än familjer där fler syskon finns. Menar att ensambarn blir mer ego, själviska och ganska empatilösa (mina antaganden, de bygger på hur jag analyserar farsan och de ensambarn jag träffat på under livet)

Morsan: växt upp med 3 systrar, en far som dog tidigt. Hon har empati i kvadrat men ingen självkänsla och självrespekt! flyttade tidigt ifrån sina rötter och alltid haft minst 100 mil till närmsta familj (syskon, mor när hon levde etc.)

De har varit gifta sen de va i tidig 20års ålder..


Familjedynamiken har alltid varit lite speciell tycker jag, men efter de båda gick i pension för dryga året sen så har alla små egenheter eskalerat och nu är det katastrofläge!

Deras relation är sprungen ur den tiden man aldrig skulle skilja sig (vad som än händer) aldrig visar kärlek till varandra, och mannen har en upphöjd särställning och kvinnan är på plats nummer 2!
Detta har resulterat i att min far alltid har varit extremt dominant mot min mor, domderat och varit taskig i mun, tänker sig aldrig för vad han säger eller kallar henne när han blir upprörd, detta beteendet har fått mig att sparka bakut så många ggr. att jag tappat räkningen, jag har bett dem skilja sig otaliga ggr. men det händer inget, mor går i försvar!

Fan, detta va svårt att skriva/beskriva, känner inte att jag får ut vad jag vill åt/diskutera..


Iaf. häromveckan fick jag tillslut frispel och sa att Dom får söka hjälp med deras relation, de kan inte använda mig som slagpåse mer (de skyller nästan allt på mig så fort det är något, trots att jag inte har med grundproblemet o göra.

De klarar livet och samspelet än sämre sen de gick i pension, jag har nu sagt att jag och min familj ej längre kan umgås med dem,pga. deras destruktiva miljö men att vi gärna gör de när de fått hjälp!

Men... ni förstår ju att en 40talist ej går och "pratar" med någon osv...


Jisses, detta blev rörigt!

någon som ens förstår vad jag jag är inne på för spår!?

#2

Postad 20 juli 2014 - 21:48

masse70
  • masse70
  • Mega-Guru

  • 8 295 inlägg
  • 1
Enda jag kan bidra med är att du trots alla prövningar ska vara glad att du fortfarande har dom kvar i livet.

Din sits är inte lätt alls, men det är likväl bättre att ha dom kvar än att inte ha dom kvar, tro mig.

#3

Postad 20 juli 2014 - 21:59

Mikolino
  • Mikolino
  • Veteran

  • 1 950 inlägg
  • 0
Jag har både sagt och skickat detta i sms för att det skulle vara på pränt så de kunde återkoppla till det:

Det borde inte vara en hemlighet att ni inte mår bra, eller har det speciellt bra. detta måste ni själva inse så ni kan göra något åt det.
Era problem är så pass djupa att varken jag eller någon närstående kan hjälpa er, det fungerar helt enkelt inte och blir till konflikter istället!
Så jag ber er och önskar att ni på något sätt rannsakar er situation och er själva och ser att ni kanske lider av stress, depression eller annat som gör livet mycket svårare än det behöver vara.
Låt hjälpen hjälpa er så vi kan ha en fungerande relation i framtiden, en bra start kan vara att sluta använda mig som roten till allt ont! jag accepterar inte att vara syndabock till era problem längre, ni tjänar inget på att projicera allt på mig!
Jag väntar med glädje på att ni äntligen ska få ordning på era liv, hoppas ni ska klara en förändring och vara de härliga personerna ni är,men som man så sällan ser längre! jag älskar er, men kommer inte umgås med er förrän ni insett situationen och sökt någon form av hjälp, det är helt enkelt en för destruktiv miljö som det är nu.


Det enda svar jag fått är att jag tydligen är den som behöver hjälp, och det är ju svårt för er forummedmänniskor att avgöra, men enligt varenda alla i närmiljön så gör jag helt korrekt och får stöttning av alla i detta!

#4

Postad 20 juli 2014 - 21:59

SKIBBE
  • SKIBBE
  • Guru

  • 4 634 inlägg
  • 0
Tyvärr så är det svårt att göra något för ens att dom själva inser att något är fel, dom lever väl båda i förnekelse, även i trygghet, vad skulle dom göra på var sitt håll? det är extremt okänd mark och något de båda säkert är rädda för.

Det har väl funkat i alla år då dem ej gått varandra på nerverna som sagt, och nu tas alla småfel upp som tidigare ej blossade upp för det fanns mer viktiga saker att lägga energi på.

Jag tror att båda är utråkade och nån, helst båda behöver aktiviteter på olika håll så att tiden tillsamans minskar. låter som en temporär lösning och det är det säkerligen. men inga sätt är dåliga?

Ändå lågt av dem att skylla ifrån sig på dig/din familj. men förnekelse som sagt. mina föräldrar är 50-talister och inom 10 år så är dom pensionerade, hoppas att det inte tar på dem lika hårt.

#5

Postad 20 juli 2014 - 22:01

Unregistered2294
  • Unregistered2294
  • Mästare

  • 2 941 inlägg
  • 0
Jag sparar nog den berättelsen till en annan gång tror jag :)

Redigerat av Unregistered2294, 20 juli 2014 - 22:30.


#6

Postad 20 juli 2014 - 23:01

Mikolino
  • Mikolino
  • Veteran

  • 1 950 inlägg
  • 0

Jag sparar nog den berättelsen till en annan gång tror jag :)


Nää... inget jag kunde relatera till eller?

#7

Postad 20 juli 2014 - 23:07

Takeo
  • Takeo
  • Mästare

  • 3 534 inlägg
  • 0

Nää... inget jag kunde relatera till eller?

Nope, bara att han är nykterist pga sin fars förhållande till alkohol...

#8

Postad 20 juli 2014 - 23:24

Mikolino
  • Mikolino
  • Veteran

  • 1 950 inlägg
  • 0

Nope, bara att han är nykterist pga sin fars förhållande till alkohol...


Ok, Perra får ta upp det när han önskar ventilera!

#9

Postad 21 juli 2014 - 01:24

radiozo
  • radiozo
  • Über-Guru

  • 24 891 inlägg
  • 0
Mina föräldrar bråkar en hel del också. Det är alltid ngt de tjafsar om när jag hälsar på. Småsaker som ska ältas eller klagas på. Visst farsan är inte i världens bästa skick så hans humör svänger en del också så jag kan förstå att morsan blir irriterad ibland. Ditt problem verkar dock vara betydligt värre. Vet inte riktigt hur man ska tackla det på bästa sätt. Mina föräldrar har varit tillsammans i nästan 50 år så det är kanske inte konstigt de börjar bli trötta på varandra. Sen tror jag också de är lite uttråkade. De brukade åka bort på resor osv mer förr men det är totalt omöjligt nu när farsans skick är som det är.

Redigerat av radiozo, 21 juli 2014 - 01:26.


#10

Postad 21 juli 2014 - 09:05

hassesolo
  • hassesolo
  • Mega-Guru

  • 9 848 inlägg
  • 3
Mitt tips kanske inte är bra men så här tänker jag:
Sluta att försöka lösa deras problem. De vill uppenbarligen inte ha någon hjälp. De får ta ansvar för sina egna liv, det är inte ditt jobb. Mitt råd är att minimera kontakten med dem eftersom det bara är jobbigt för dig. Om de vill ha kontakt får du göra klart för dem att du inte accepterar att bli behandlad som skit. Fokusera på dem som är snälla mot dig. De andra kan dra åt ...

#11

Postad 21 juli 2014 - 10:23

Unregistered2294
  • Unregistered2294
  • Mästare

  • 2 941 inlägg
  • 0
Nykterist mer eller mindre kan man säga.

Nope, bara att han är nykterist pga sin fars förhållande till alkohol...



#12

Postad 21 juli 2014 - 11:07

BioBerra
  • BioBerra
  • Guru

  • 5 202 inlägg
  • 0
Är man 30 år borde man ha brutit sig loss från sina föräldrar.
Själv umgås jag bara med mina föräldrar under högtider och ringer 1 gång i veckan.

#13

Postad 21 juli 2014 - 11:24

Stefan - Ölsvammel
  • Stefan - Ölsvammel
  • Professionellt fyllo

  • 526 inlägg
  • 0

Är man 30 år borde man ha brutit sig loss från sina föräldrar.
Själv umgås jag bara med mina föräldrar under högtider och ringer 1 gång i veckan.


Varför då? Det är väll bra om man har en bra relation till sina föräldrar. Då menar jag givetvis inte att man ska bo kvar där, men att det inte är något negativt att kunna umgås utöver högtider.

Tråkig situation Mikolino. Har tyvärr inga vettiga råd att ge, tycker du har agerat rätt hittills av det jag läst här. Men svårt att svara utan att själv vara involverad i situationen.

#14

Postad 21 juli 2014 - 13:49

Zartok
  • Zartok
  • Älskar Destiny

  • 17 596 inlägg
  • 0

Är man 30 år borde man ha brutit sig loss från sina föräldrar.
Själv umgås jag bara med mina föräldrar under högtider och ringer 1 gång i veckan.

Det handlar inte om det. Jag umgås aldrig med mina föräldrar, vill inte träffa dom och vill inte ha kontakt med dom. Det är inte att bryta sig loss, det är att ha en dålig relation till dom. Jag träffar dom aldrig under högtider, ringer aldrig osv. Dom kan ringa någon gång men jag orkar inte prata med dom. Dom sagt, det är dålig relation, inte ett tecken på att man växt upp.

#15

Postad 22 juli 2014 - 18:55

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0
Helt apropå, min far (skiljda föräldrar) håller ingen som helst kontakt med varken mig eller min syster. Det är ALLTID vi som myste höra av oss. Senast jag ringde svarade far "- Jaha, bor ni kvar?". **** va förbannad jag blir på sånt. Jag kontrade med "ja, men du ringer ju aldrig så...". Men va fan hjälper det, verkar onekligen som att män som är 40-50-talister har jävligt svårt för det där med kontakt med sina barn. Nån som känner igen sig?

Sorry för OT.

#16

Postad 23 juli 2014 - 06:46

Stefan - Ölsvammel
  • Stefan - Ölsvammel
  • Professionellt fyllo

  • 526 inlägg
  • 0
Det stämmer inte alls in på min far som är född 56 men frugans far är precis så där. Han har alltid haft extremt dålig koll på min fru och vad hon gör. Han blev helt paff när hon helt plötsligt tog studenten. Han trodde det var flera år kvar. Han har aldrig haft någon koll på vad hon pluggar eller jobbar med. Ringer nästan aldrig, det har alltid varit min fru som hållit kontakten. Samtidigt så är det en väldigt go gubbe som är härlig att umgås med och jag kommer väldigt bra överens med han. Men han är väldigt självupptagen och går frugan på nerverna.

Förra julen så insåg vi att han skulle få sitta själv på julafton om vi inte fixade något så vi tog på oss att anordna julafton. Det resulterade bara i att han satt och gnällde om att det var första gången han inte fick fira jul hemma på gården och att det här inte blev en riktig julafton.

#17

Postad 23 juli 2014 - 08:15

_Lucifer_
  • _Lucifer_
  • Forumräv

  • 838 inlägg
  • 0
Min lösning har varit att ta avstånd och inte bry mig. Speciellt från min mor som hör av sig en gång om året då hon behöver hjälp med något. Min far har jag fått bättre kontakt med på senare år, så det känns ganska skönt.
Om det är egoistiskt?! Tjaa.. troligtvis. Men jag vill inte ödsla mer energi på att hjälpa människor som inte vill eller kan ta emot min hjälp. Det är dags att ta hand om mig själv och försöka njuta av den lilla tid jag har kvar av livet.

Jag tror inte TS har någon chans i världen att hjälpa sina föräldrar. Det dom har är så inrotat och invant att dom troligtvis inte törs eller ens vill försöka separera. Att skaffa hjälp är inget som finns på deras världsbild om jag känner deras karaktärer rätt. Att ta in någon utomstående som rotar i ens privatliv är en väldigt främmande tanke för den äldre generationen.

Kan inte ge dig bättre råd än att försöka tänka på din egen situation och vad du och din egen familj (ev. fru och barn) mår bäst av.

#18

Postad 24 juli 2014 - 09:36

Mikolino
  • Mikolino
  • Veteran

  • 1 950 inlägg
  • 0
Det _Lucifer_ säger är väl åt det hållet jag ämnar gå! Jag har iaf. gett dem något slags startskott, hoppas de efter en tids finkulerande kommer till sans och reder ut sitt!

Fullt ös nu på semestern hos mig så jag kan inte riktigt fökja tråden varje dag, återkommer någon kväll och kollar vad ni skrivit!

Rent spontant verkar jag iaf. inte vara ensam om "svåra" generationsproblem med föräldrarna! vi 70-80talister har väl helt enkelt närmare till att analys, felsökning och är mottagbara för hjälp när vi inte reder ut oss själva!

#19

Postad 25 juli 2014 - 20:21

Huddingebo
  • Huddingebo
  • Veteran

  • 2 062 inlägg
  • 0
Vi 50-talister är inte söndercurlade som senare generationer och ser framåt att pensioneras.Med dagens mått mätt en fattig barndom har vi lärt oss att vända på slantarna och amortera av våra huslån så ekonomiskt går det ingen nöd på oss. Hälsan är på topp och det skall bli skönt att lämna ekorrhjulet om 6 år. Depression? Glöm det.

#20

Postad 25 juli 2014 - 21:36

Zartok
  • Zartok
  • Älskar Destiny

  • 17 596 inlägg
  • 0
Alla är inte som dig, glöm inte bort det.

#21

Postad 13 augusti 2014 - 19:09

joga
  • joga
  • Wannabe

  • 28 inlägg
  • 0
Om inte dina föräldrar vill lyssna på dig och sedan bara lassa på en börda på din axlar så låt dom hålla sig där, på sin kant. Det är inte ditt fel att dom hamnat i ett moment 22. Tror att att bägge två är för fega att inse att det är över och ingen vågar ta steget.

Mina föräldrar är med bägge pro'are och det gnälls där med men inte direkt till mig men till ett av mina syskon.

#22

Postad 21 december 2014 - 13:19

MdaG
  • MdaG
  • Guru

  • 4 943 inlägg
  • 0

...
någon som ens förstår vad jag jag är inne på för spår!?

Japp, mina var likadana, men så fort yngsta barnet flyttade hemifrån och pappa gick i pension så tog han initiativ till en skiljsmässa. På tiden enligt mig.

Nackdelen med detta är att min egen familj får det väldigt trångt när vi hälsar på eftersom de bytt sitt hus mot två små lägenheter.

... Nån som känner igen sig?

Sorry för OT.

Min far som också är 40-talist är likadan. När jag fyllde år så skickade han gratulationer via e-post (!?). Ändå verkar han glad när jag ringer. Märklig årgång det där...

Redigerat av MdaG, 21 december 2014 - 13:19.


#23

Postad 26 december 2014 - 23:17

pacman
  • pacman
  • Über-Guru

  • 21 614 inlägg
  • 0

Helt apropå, min far (skiljda föräldrar) håller ingen som helst kontakt med varken mig eller min syster. Det är ALLTID vi som myste höra av oss. Senast jag ringde svarade far "- Jaha, bor ni kvar?". **** va förbannad jag blir på sånt. Jag kontrade med "ja, men du ringer ju aldrig så...". Men va fan hjälper det, verkar onekligen som att män som är 40-50-talister har jävligt svårt för det där med kontakt med sina barn. Nån som känner igen sig?

Sorry för OT.

Indeed, det står helt stilla därhemma.

Blev tvungen att skälla ut dem eftersom de bara ringde då nån dött eller fått cancer och sånt skit. Då var det ju ingen höjdare att svara då man såg deras nummer i mobilen...

Numera tvingar jag hit dem, om inte annat för dotterns skull.

#24

Postad 28 januari 2015 - 22:29

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0
Nu har det gått snart en månad sen jul och fortfarande inget. Inget telefonsamtal. Inget sms. Ingen kontakt what so ever från farsan.
Idag känner jag mig riktigt ärligt ledsen. Jag vet att det (förmodligen) inte är för att han inte vill men...va fan ska man göra?
Förlåt om jag tar det off topic.

#25

Postad 27 februari 2015 - 08:26

stabbe
  • stabbe
  • Beroende

  • 1 492 inlägg
  • 0

Jag känner mig väldigt privilegierad när jag läser denna tråd, både mina föräldrar och svärföräldrar är 40-50-talister och jag träffar dem alla ofta. Det går väldigt sällan mer än 2 veckor mellan besök antingen hos min familj eller att vi åker till dom och äter middag/fikar/whatever. De hjälper gärna till när det behövs hantverk, barnpassning eller vad de nu kan vara.



#26

Postad 27 februari 2015 - 08:32

Plingen
  • Plingen
  • Lärjunge

  • 485 inlägg
  • 6

Säger som tidigare inlägg...det är inte upp till dig att lösa dina föräldrars problem. Min mor har så många problem så jag har helt enkelt sagt upp kontakten med henne...oavsett om det är släkt eller inte så ska man ALDRIG umgås med folk som tar mer energi än ger - det måste vara en jämvikt för annars drar man bara ner sig själv!



#27

Postad 03 mars 2015 - 21:19

radiozo
  • radiozo
  • Über-Guru

  • 24 891 inlägg
  • 0

Jag känner mig väldigt privilegierad när jag läser denna tråd, både mina föräldrar och svärföräldrar är 40-50-talister och jag träffar dem alla ofta. Det går väldigt sällan mer än 2 veckor mellan besök antingen hos min familj eller att vi åker till dom och äter middag/fikar/whatever. De hjälper gärna till när det behövs hantverk, barnpassning eller vad de nu kan vara.

 

Hälsar på mina föräldrar minst en gång i månaden och nu när jag pendlar i närheten är jag där en gång i veckan.

De har dock aldrig hälsat på mig senaste 10 åren eller så men det beror mycket på min risiga pappa och att morsan vägrar köra bil i malmö för det är så "hektiskt" heh.

Jaja det gör inte så mycket tycker jag.


Redigerat av radiozo, 03 mars 2015 - 21:19.


#28

Postad 04 mars 2015 - 11:45

agpath
  • agpath
  • Mega-Guru

  • 7 789 inlägg
  • 0

Hälsar på mina föräldrar minst en gång i månaden och nu när jag pendlar i närheten är jag där en gång i veckan.

De har dock aldrig hälsat på mig senaste 10 åren eller så men det beror mycket på min risiga pappa och att morsan vägrar köra bil i malmö för det är så "hektiskt" heh.

Jaja det gör inte så mycket tycker jag.

Tåg funkar bra!



#29

Postad 22 november 2016 - 10:47

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0

Helt apropå, min far (skiljda föräldrar) håller ingen som helst kontakt med varken mig eller min syster. Det är ALLTID vi som myste höra av oss. Senast jag ringde svarade far "- Jaha, bor ni kvar?". **** va förbannad jag blir på sånt. Jag kontrade med "ja, men du ringer ju aldrig så...". Men va fan hjälper det, verkar onekligen som att män som är 40-50-talister har jävligt svårt för det där med kontakt med sina barn. Nån som känner igen sig?

Sorry för OT.

 

Dagens bump. har idag insett att det är likadant på alla håll (far, mor och syster). Mor håller kontakten dagligen via sms och liknande men far och syster...not so much. Man får näst intill tjata sig till att träffa dem och det är så JÄVLA trist. 
Det är ju en jäkla tur man har världens goaste familj på frugans sida som kompenserar för detta.

 

Sorry, men var tvungen att skriva av mig lite. Har mycket mer i huvudet men hinner inte skriva allt. 



#30

Postad 03 januari 2017 - 09:01

pacman
  • pacman
  • Über-Guru

  • 21 614 inlägg
  • 0

Dagens bump. har idag insett att det är likadant på alla håll (far, mor och syster). Mor håller kontakten dagligen via sms och liknande men far och syster...not so much. Man får näst intill tjata sig till att träffa dem och det är så JÄVLA trist. 
Det är ju en jäkla tur man har världens goaste familj på frugans sida som kompenserar för detta.

Se det från den ljusa sidan, din och din frus familj verkar fasen så mkt klokare än min (och min frus). ;)



#31

Postad 22 maj 2017 - 20:25

Mikolino
  • Mikolino
  • Veteran

  • 1 950 inlägg
  • 0

Ja nu är det helt kaputt gällande relationen med mina föräldrar, slutade med att jag och min tös på 5 år......  blev förpassade utanför tomtgränsen och fick ringa taxi för att komma därifrån..

Kunde ej vara kvar pga. att jag bedömde klimatet alldeles för hårt/aggressivt för en liten tös att bli utsatt för...  lång story f.ö   de behöver hjälp men inser inte det och relationen är ej längre hållbar.

 

Trist avslut JA, men absolut helt nödvändigt att bryta helt!



#32

Postad 19 januari 2018 - 07:24

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0

Dagens bump. har idag insett att det är likadant på alla håll (far, mor och syster). Mor håller kontakten dagligen via sms och liknande men far och syster...not so much. Man får näst intill tjata sig till att träffa dem och det är så JÄVLA trist. 
Det är ju en jäkla tur man har världens goaste familj på frugans sida som kompenserar för detta.

 

Sorry, men var tvungen att skriva av mig lite. Har mycket mer i huvudet men hinner inte skriva allt. 

 

NEver mind. 


Redigerat av MrSpokk, 19 januari 2018 - 07:31.


#33

Postad 07 februari 2018 - 00:28

Falcy
  • Falcy
  • ☆ ☆ ☆ ☆ ☆

  • 2 822 inlägg
  • 0

NEver mind. 

Bara låta det hållas. Vill de inte umgås, så är det deras problem.

Så måste du se det.

 

Har du försökt utan respons så är inte längre ansvaret enbart ditt.

Krävs nog att man blir närmare 40 för att inse det, är själv 38 idag och så j*vla nöjd och glad att jag gjorde mina telefonsamtal.



#34

Postad 14 februari 2018 - 11:44

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0

Samma dag som jag skrev mitt inlägg ovan åkte mor in på akuten. Visar sig att hon har en tumör i hjärnan, ska iväg på fredag för kontroll om vad för sort.

Inlägget jag skrev var om att även mor slutat kontakta mig, men jag inser att det är för att de är som de är - de gör det inte med flit. 

 

Var bara tvungen att skriva av mig lite. 



#35

Postad 21 februari 2018 - 15:49

Falcy
  • Falcy
  • ☆ ☆ ☆ ☆ ☆

  • 2 822 inlägg
  • 1

Samma dag som jag skrev mitt inlägg ovan åkte mor in på akuten. Visar sig att hon har en tumör i hjärnan, ska iväg på fredag för kontroll om vad för sort.

Inlägget jag skrev var om att även mor slutat kontakta mig, men jag inser att det är för att de är som de är - de gör det inte med flit. 

 

Var bara tvungen att skriva av mig lite. 

:wub:  hoppas allt gick bra.



#36

Postad 23 februari 2018 - 06:53

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0
Väntar på provsvar om vad det är, godartad eller inte. j*vla väntan, usch.

#37

Postad 04 maj 2018 - 00:42

Mikolino
  • Mikolino
  • Veteran

  • 1 950 inlägg
  • 0

Slänger in en liten update i denna tråd:

Ingen kontakt med föräldrarna nu på ett år efter en incident med min dotter(deras barnbarn) och mig! samt allmänt ohyffs av dem, tragiskt men de tvingade mig indirekt att ta beslutet att helt kapa banden med dem, så sorgligt att dem inte kommer få träffa sina barnbarn och mina barn inte kommer träffa sin farmor och farfar.

Det bisarra är att dem förstår verkligen inte vad dem gjort, obenägna att analysera vad som hänt och är nu djupare i sina depressiva liv, helt i onödan!

Det gick inte mer :(



#38

Postad 04 maj 2018 - 08:49

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0

Väntar på provsvar om vad det är, godartad eller inte. j*vla väntan, usch.

 

Operation genomförd, kirurgen såg tendenser till elakartad men har fått bort allt. 
Dock så är det en j*vla pissdag idag för jag ska iväg med mor till onkologen för att få reda på diagnosen. Klump i magen. 



#39

Postad 22 juni 2018 - 15:58

Falcy
  • Falcy
  • ☆ ☆ ☆ ☆ ☆

  • 2 822 inlägg
  • 0

Slänger in en liten update i denna tråd:

Ingen kontakt med föräldrarna nu på ett år efter en incident med min dotter(deras barnbarn) och mig! samt allmänt ohyffs av dem, tragiskt men de tvingade mig indirekt att ta beslutet att helt kapa banden med dem, så sorgligt att dem inte kommer få träffa sina barnbarn och mina barn inte kommer träffa sin farmor och farfar.

Det bisarra är att dem förstår verkligen inte vad dem gjort, obenägna att analysera vad som hänt och är nu djupare i sina depressiva liv, helt i onödan!

Det gick inte mer :(

:angry:  :wub:

Keep on fighting bro.

 

Operation genomförd, kirurgen såg tendenser till elakartad men har fått bort allt. 
Dock så är det en j*vla pissdag idag för jag ska iväg med mor till onkologen för att få reda på diagnosen. Klump i magen. 

No update? Hoppas det gick väl...  :wub:



#40

Postad 04 juli 2018 - 19:00

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0
Sorry för dåliga uppdateringar - mor har gliobastom grad IV dvs den värsta sortens tumör med stor risk för att den kommer tillbaks. Hon är hemma nu men fortfarande väldigt sliten efter operation och strålning.
Vi lever på hoppet just nu, hoppas på många år till!



0 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 0 gäster, 0 anonyma medlemmar

Prisjakt © 2000 - 2019 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.