Hoppa till innehåll

Sökresultat Sökningen pågår Sökresultaten dyker upp här efterhand. Du kan fortsätta skriva om du vill begränsa sökningen.
Söker efter filmer
Söker efter produktkategorier
Söker efter användare
Söker efter gallerier
Sök forumtrådar
Stäng

Tjena... Hur e läge'?

5 svar till detta ämne
  • Vänligen logga in för att kunna svara

#1

Postad 13 september 2014 - 01:11

GuessWho
  • GuessWho
  • Beroende

  • 1 313 inlägg
  • 0
Tjena läge'?
Jovars, den hänger där den ska och luktar läppstift...
En typisk jargong, som sällan speglar verkligheten...
För vad skulle man annars säga: I förrgår var det skit sen blev det värre, men nu är det en aning bättre så om man har lite tur så blir det hyffsat i morgon????

Om man har gett sej f-n på att alltid vara ärlig så händer det mer än en gång att man upptäcker att det är enklare att helt enkelt hålla klaffen.

Grejen är ju den att när man mår som sämst och det känns som att hela livet håller på att rasa ihop då är man inte speciellt objektiv och har inte tillräckligt med distans för att se att det inte är på långa vägar så illa som det kanske känns.
I det läget så är det kanske bättre att spela med och avvakta för att se om det känns lite bättre några dagar senare. Om inget annat så har man kanske lite mer distans till det som har fått en att må dåligt.

Men vad gör man när man upptäcker att normaltillståndet är att må dåligt?

En möjlig utväg vore kanske att gå tillbaka till singellivet då man bara behövde bekymra sej om sej själv, men som fader till den mest älskvärda dottern så blir det ganska uppenbart att en så egoistisk lösning är omöjlig eftersom det hade raserat dotterns värld och dotterns välbefinnande är långt högre prioriterat än det egna...

Så vad gör man?

Kläcker ur sej att allt är ok när någon frågar, eller tar tillfället i akt och lättar på trycket när första bästa (med betoning på bästa) faktiskt frågar om hur det "är"?

Hur gör ni?

Redigerat av GuessWho, 13 september 2014 - 01:12.


#2

Postad 13 september 2014 - 06:23

SilverDogg
  • SilverDogg
  • Guru

  • 4 075 inlägg
  • 0
"Det knallar och går!"

Eller favoriten som lokförare:

"Det går som tåget!"

Vilket är ganska talande för det går knappt alls.

Hemifrån åker masken sällan av, och dom få ggr jag inte orkat hålla den uppe har jag träffat så lite folk så jag har lyckats undvika vidare diskussioner. Korkat som fan att göra så egentligen, men det är tyvärr sån jag är.

#3

Postad 13 september 2014 - 07:39

MrSpokk
  • MrSpokk
  • Guru

  • 4 122 inlägg
  • 0
Eller som en kompis som frågade sin jobbarkompis:
"- Tjena, hur är läget?"
Varpå han svarde:
"- Jo fi fan, vinterdäck".

Han var inte bäst på svenska ska tilläggas. :)

#4

Postad 13 september 2014 - 07:52

holetaker
  • holetaker
  • Lärjunge

  • 328 inlägg
  • 1
Låter som TS ska prata med nån, kanske fler. Antingen får du vatten på din kvarn och ser att du har rätt. Eller så får du en insikt om att du kanske inte har det så jävligt som du tror.
Ibland är vi lite snabba på att gnälla och för dåliga på att se dom positiva grejerna runt omkring oss.

Eller som ett känt ordspråk så väl uttrycker det: Man är sin egen lyckas smed

#5

Postad 13 september 2014 - 08:15

tompa76
  • tompa76
  • Forumräv

  • 946 inlägg
  • 0

Tjena läge'?
Jovars, den hänger där den ska och luktar läppstift...
En typisk jargong, som sällan speglar verkligheten...
För vad skulle man annars säga: I förrgår var det skit sen blev det värre, men nu är det en aning bättre så om man har lite tur så blir det hyffsat i morgon????

Om man har gett sej f-n på att alltid vara ärlig så händer det mer än en gång att man upptäcker att det är enklare att helt enkelt hålla klaffen.

Grejen är ju den att när man mår som sämst och det känns som att hela livet håller på att rasa ihop då är man inte speciellt objektiv och har inte tillräckligt med distans för att se att det inte är på långa vägar så illa som det kanske känns.
I det läget så är det kanske bättre att spela med och avvakta för att se om det känns lite bättre några dagar senare. Om inget annat så har man kanske lite mer distans till det som har fått en att må dåligt.

Men vad gör man när man upptäcker att normaltillståndet är att må dåligt?

En möjlig utväg vore kanske att gå tillbaka till singellivet då man bara behövde bekymra sej om sej själv, men som fader till den mest älskvärda dottern så blir det ganska uppenbart att en så egoistisk lösning är omöjlig eftersom det hade raserat dotterns värld och dotterns välbefinnande är långt högre prioriterat än det egna...

Så vad gör man?

Kläcker ur sej att allt är ok när någon frågar, eller tar tillfället i akt och lättar på trycket när första bästa (med betoning på bästa) faktiskt frågar om hur det "är"?

Hur gör ni?


att hålla allt inom sig själv,är ingen bra lösning,det slutar aldrig väl,tro mig jag vet! mitt tips är att du pratar med någon,om inte någon i din närhet så en psykolog,kurator eller dyl.

Lycka till!

#6

Postad 13 september 2014 - 08:16

Takeo
  • Takeo
  • Mästare

  • 3 534 inlägg
  • 0

Hur gör ni?

Håller masken uppe för bekanta, försöker prata med någon vän som jag känner jag kan lita på.



0 användare läser detta ämne

0 medlemmar, 0 gäster, 0 anonyma medlemmar

Prisjakt © 2000 - 2019 Prisjakt   Denna sajt använder cookies.   Våra regler.   Personuppgiftspolicy.