Jag håller på väldigt mycket med retrospelskonsoler och har fibblat med en massa olika lösningar. Vet inte hur mycket kunskap du har när det kommer till videosignaler från retrospelskonsoler men det finns en detalj som verkligen sätter käppar i hjulet för "simpla" lösningar dessvärre:
Alla spelkonsoler fram till Nintendo 64, med undantag för 3Do, skickar ut en 15KHz-signal. Dvs runt 15 000 fält per sekund. Beroende på vilken region man använder är bildfrekvensen och således även upplösningen annorlunda. Inget konstigt på så vis, men det kniviga med just retrospelskonsoler är att synksignalen inte byter fält och således får det en gammal bildrörsskärm att bara rita upp bilden på de udda fälten. Använder du däremot en DVD-spelare eller liknande byter den fält och då ritar bildrörsskärmen upp både udda och jämna fält, då är upplösningen lika med 480/60i eller 576/50i. För retrospelskonsoler är det istället 240/60p och 288/50p. Det är egentligen rätt logiskt då de flesta retrospelen ändå ritas upp i 256*224, 320*240 eller liknande.
Det som däremot blir väldigt problematiskt med nyare bildvisare är att de inte tolkar signalen från spelkonsolerna som progressiva utan istället som sammanflätade (aka interlaced). Det ger väldigt tydliga artefakter, inte minst då kanter blir utsmetade och den enhet som gör avflätningen försöker minska upplösningen i rörelser när det egentligen inte ens är nödvändigt. I de spel där spritsen flimrar, exempelvis om man nyss har blivit träffad och är oskadbar i några sekunder, är det väldigt vanligt att flimret inte fungerar alls och att spriten istället ser "normal" ut eller inte syns alls. Detta bidrar också till mer latens.
Utöver det så har moderna bildvisare väldigt ofta uppskalningsalgoritmer som är anpassade för film- och videomaterial, vilket kan fungera skapligt för det men blir sällan något vidare för retrospel. I slutändan sitter du med en bild som är väldigt långt ifrån vad som ursprungligen var avsett och dessutom inte alls speglar vad varken dina spelkonsoler eller bildvisare är kapabla till.
Trots alla dessa problem finns det två huvudsakliga lösningar. Ingen är perfekt och jag har själv lagt ner tämligen mycket pengar för att få flertalet alternativ, då jag sällan vill kompromissa.
Antingen kan du använda en CRT. Det är en väldigt enkel lösning för att få en tillräckligt bra bild och dessutom ser du grafiken på samma sorts bildvisare som det ursprungligen var tänkt. Undvik dock 100Hz-apparater och dylikt. Håll gärna utkik för Sony Trinitron. Och om du är riktigt hardcore så är det faktiskt inte så dumt att leta upp en referensmonitor som var avsedd för studiobruk. Jag köpte själv en Sony BVM-20F1 som tidigare användes för grade på högsta nivå. Väldigt extremt men bilden blir fasansfullt bra.
En annan lösning är att kolla på en extern videoprocessor som hanterar 240p och 288p korrekt. Det finns ett antal och vissa är ämnade specifikt för retrospel. Jag har både en XRGB-Mini och en OSSC. Förstnämnda har en mycket bred kompatibilitet för retrospel och hanterar både 240p och 480i mycket bra samt fungerar med en övervägande majoritet av moderna bildvisarna. Det finns väldigt mycket konfiguration man kan göra om det känns lockande att verkligen försöka optimera upplevelsen. Däremot lägger den på en viss mängd latens, vilket jag personligen inte stör mig av på min anläggning även om det finns där. Och så har den en liten mängd brus/macroblocking i stora, enfärgade områden. I många fall är det dock inte särskilt synligt.
OSSC:n är däremot en linjedubblare som dessutom kan multiplicera scanlinjerna upp till fem gånger (alltså Line5x). Den ger extremt skarp och i princip fläckfri bild för 240p, däremot är avflätningen för 480i långt sämre än på XRGB-Mini. Dessutom följer den inte VESA-standarder så beroende på vilken bildvisare du har så kommer olika lägen att fungera olika bra. LG:s apparater har i regel mycket bra stöd för även de mest obskyra upplösningarna, har t.o.m. lyckats köra gamla DOS-spel i 640*400p/70Hz genom den till min OLED utan några problem alls. Den har heller ingen som helst latens och ger mycket snabb respons. Även lågpassfiltreringen är av hög kvalité och är väldigt användbar med mindre bra källor.
Med tanke på vad en XRGB-Mini och OSSC (2-3000 kr respektive) kostar kanske det inte är fullt så lockande att lägga ner de pengarna om man inte är fullt så hardcore, men skillnaden i mån av bildkvalité är så pass stor att det känns solklart för min egna del åtminstone.
Ang val av bildsignal så bör du alltid använda RGB om det finns. Snes, Master System (dock inte tvåan) och Mega Drive har alla stöd för det från fabrik. Nes och N64 går att modifiera för RGB, annars kan du som bäst få komposit från Nes och S-video från N64. Dock har N64 ett väldigt aggressivt kantutjämningsfilter vilket inte gör bra ifrån sig med en pixelperfekt bild tyvärr. Intellivision när jag osäker kring men troligtvis har den bara RF från fabrik.
En väldigt bra YouTube-kanal som du kan kolla in är My Life In Gaming, ffa RGB-serierna som går igenom ett väldigt brett ämne på ett mycket pedagogiskt och lärorikt sätt.
https://www.youtube....gjg6S9D2YQ4rwnZ
Och, om du känner för att nörda ner dig lite mer (kanske overkill i dagsläget) finns det väldigt mycket bra info på denna sida.
http://retrogaming.hazard-city.de/
Hör av dig om du har några frågor! 