En projektor kan inte göra något åt skärpedjupet.
Skärpedjupet sätts vid inspelningen/animationen. Ett stort skärpedjup (skarpt i både för- och bakgrund) antyder att man använt en stor bländare på filmkameran.
Ett litet skärpedjup blir följden av en liten bländare. Jämför med landskaps- respektive porträttfotografering med vanlig kamera.
I filmens värld har man ju tillgång till animerade scener som är antingen totala eller delvisa (ex. animerad bakgrund)- då kan man välja att ha skärpa eller oskärpa på alla givna delar av bilden.
En annan leksak är bifokala objektiv, något som användes rätt ofta i den för övrigt usla "The last castle." I många scener från Gandolfinis kontor är både han och den han talar med i bakgrunden knivskarpa samtidigt som objekt vid sidan av skådespelarna och mellan dem är kraftigt oskarpa.
Projektorn kan således inte göra något åt skärpedjupet - det finns redan i materialet. Det enda projektorns skärpedjup kan spela in på är om duken lutar kraftigt i förhållande till projektorn, till exempel om man har satt projektorn mycket högre än duken - eller om projektorn sitter långt åt sidan. Man kan då kompensera med keystone eller sideshot men man tar då risken att ena delen av bilden hamnar utanför objektivets skärpedjup. I extremfallet kan man då bara få skärpa i mitten på bilden. Det blir helt enkelt olika långt från ena sidan av duken än den andra till objektivet.
Krypningarna i Sonyn var nog snarare nån form av störning. Jag hoppas att det var nånting med kablarna, även om jag sett samma sak tidigare på Sonyprojektorer.