Call of Juarez: The Cartel

• Genre: FPS
• Släppdatum: 2011-07-21
• Utvecklare: Techland
• Utgivare: Ubisoft
• Plattform: PS3 II Xbox 360 II PC

Vad... har de gjort?
Skribent: Zoiler

Sommaren bjuder verkligen inte på manga titlar, faktum är att det är så gott som stendött fram till nästa månad, undantaget ett fåtal titlar. Mitt i ökentorkan släpps dock nästa spel i Call of Juarez-serien – en serie som mest är känd för sitt västerntema och sin snygga grafik.

Call of Juarez: The Cartel är ett linjärt FPS i modern tid med inslag av bilkörning. Kampanjen kan spelas igenom i coop online och som i tidigare spel finns bullet time.

Efter att en mexikansk kartell bombat en amerikansk regeringsbyggnad skickar jänkarna in en elitstyrka på tre man för att ”lösa” konflikten. Vietnamveteranen Ben McCall, Narkotikapolisens Eddie Guerra, samt Kim Evans, FBI. Man väljer att spela som någon av dem och de har lite olika egenskaper. Ben kan ladda om revolvrar snabbare, Eddie kan använda två uzis samtidigt, Kim siktar bättre. De har också olika vapen där, t.e.x. Kim kör med sniper och Ben med revolvrar.

Vad jag INTE gillade

Omgivningen – Jag förstår det inte. Call of Juarez: Bound in Blood var ett av de bättre westernspelen, just för att det var ett westernspel. Det fick verkligen till känslan av gamla western. Det var kanske inte det bästa jag spelat men när man tänker tillbaka på det så var det ett spel jag kommer ihåg varmt.

Så det vore väldigt tacksamt om någon kunde förklara för mig, samt gärna långsamt strypa det ljushuvud bland utvecklarna som kom med idén, varför i h-vete man slopat vilda västern-temat och istället satsat på någon slags gangsta-wannabee i de nutida förorterna med horhus, droger och bilkörning?? Det är totalt missanpassat, det är helt sjukt. De har kvar den gamla västernmusiken men spelet har ingenting med västern att göra annat än att Ben McCall har på sig en cowboy-hatt. De har våldtagit det bästa med spelet, de har verkligen förstört ett någorlunda vinnande koncept.

Repetitionen/striderna – Fruktansvärt. Vapnen har ingen tyngd och ser dessutom patetiska ut. Det känns verkligen inte när man träffar någon, de flesta dör på ett skott även om man sätter dem i benet. Ja, från maskingevär då, pistoler är högst ineffektiva och svaga och har dessutom inte samma zoom, vilket gör dem helt meningslösa. Det är som att utvecklarna satt sig på fikarasten och diskuterat: Ok, grabbar, hur kan vi göra för att få striderna att bli så smärtsamt tråkiga och ointressanta som möjligt? Förslag? Ja, Pawel, ditt förslag om att byta bort vilda västern var ett genidrag men nu behöver vi din hjärna igen.

Sen har de satt in ett meningslöst RPG-system där man låser upp vapen ju fler banor man klarar av. Själva striderna är så intressanta som att korkad AI med superträffsäkerhet skjuter på dig från sina ”skydd” (samtidigt som de ignorerar dina kamrater även om Kim och Eddie står och skjuter dem i skallen från 5 meter och du tar skydd 100 meter bort) och gladeligen offrar sina liv i tusental för ingen orsak alls. Massor av dumma fiender som dör på ett skott, inte helt olikt Serious Sam. Jag saknar t.o.m lassoklättrandet i förra spelet.

Ibland ska man ta sig fram från skydd till  skydd och flankera fienden. I dessa fall skjuter dina partners täckeld – när de skriker ”RUN” så går man till nästa skydd, tills man är framme. Jätteroligt och meningsfullt. Om du springer när de inte ger täckeld så dör du nästan per automatik. Det enda syftet dessa sekvenser har är att sänka det redan låga tempot.

Dialogen – Den är verkligen på lekisnivå. Inledningsvis kanske den är någorlunda bra och intressant men den blir bara sämre och sämre. Eddie håller på med sitt gangstersnack ”yo, homes”, ”whaddap”, ”esseeeeeee” etc konstant och Ben är så förbannad på hela omvärlden att han snart spricker med sin raspiga röst och förbannade ton mot allt och alla. Kvaliteten på röstskådespelet är erbarmlig och ofta låter det som att de spelat in ljudet i en metallåda.

Till råga på allt så gillar Eddie och Kim att skrika under fighterna. Tyvärr har de bara ett ordförråd på typ 4 meningar var så jag har hört saker som ”if it wasn’t for us you’d be dead” kanske 200 gånger på några timmar. Lätt att säga för dem som är odödliga. Men det lustiga är att de säger sina fraser vid helt fel tillfällen – vilket inte är lika lustigt när de säger att en fiende är till vänster när han egentligen är till höger.

Grafiken – Bound in Blood var ett dregelframkallande snyggt spel som jag körde på PC. Nu, flera år efter, kommer The Cartel med grafik som utmanar självaste Duke Nukem. Det ser inte modernt ut helt enkelt och det flyter inte jämnt heller. Karaktärernas tänder är enormt avtändande. Fula vapenmodeller, fula prostituerade, en pinsam drawdistance som täcks av dimma, växter som blåser inomhus. En ruskigt dålig blureffekt när man siktar in. Och de har inte speciellt många modeller heller, det är lätt att hitta kloner av fiender och NPCs, ibland står de bredvid varandra.

Buggarna – Spelet är fullt av buggar men det kanske enskilt sjukaste jag varit med om i ett spel skedde i inledningen första gången jag skulle köra bil. För det första hade Eddie på sig någon helsjuk presidentmask på typ de tre första banorna. Jag vet inte om det är en bugg men jag antar det. Varför skulle en ur narkotikapolisen ha på sig en barnmask under flera uppdrag? Det är helt sjukt. För det andra så fick Eddie och Kim idén att med hög frekvens resa sig och sätta sig (snarare hoppa upp och ned) i sina säten i bilen, så att deras huvuden gick rakt igenom taket. Det är svårt att förklara hur sjukt det såg ut och kändes men det gav inget vidare förstaintryck.

Bilkörandet – Bilkörningen i det här spelet är en vanvettig idé. Nästan varje uppdrag har bilkörning (i förstaperson), spelet inleds t o m med en riktigt dålig bilsekvens. Det är noll fartkänsla i bilen och den hanteras som en leksak. Det finns en enda väg att ta och kör man utanför den vägen så är det ajöss och bara att börja om, vilket ibland kan vara 5 minuter av tråkig söndagskörning. Ofattbart att de bestämde sig för att ha med detta.

Interfacet – Är väldigt osmakligt. När man dör blir skärmen omedelbart röd och så kommer det plötsligt fram en skylt – vill du börja om? Känns som 80-talet. Verkar som de blivit lite inspirerade av det överhuvudtaget med tanke på deras ”när du ser den här ikonen så sparas spelet” som påminner om C64.

Linjäriteten – Inte för att det är något nytt med linjära FPS men i detta fallet blir man riktigt dumförklarad när spelet har en markör 10 meter framför en som ständigt flyttas till nästa ”checkpoint” när man når fram till den. En gång pekade markören mot en trappa, när jag väl kom dit så flyttades markören till mitten av trappan... som att de tror att jag inte fattade att jag skulle upp för trappan. Vad säger man?

Vad jag gillade

Musiken –  Den är trots allt ganska bra med sitt westerntema. Men den passar inte in i spelet.

Texturerna – Är en mixed bag men av någon anledning har vissa objekt riktigt skarpa texturer. Man kan plötsligt få syn på en konservburk som ser hur bra som helst ut, en skarp trälåda eller jacka på en gangster där alla flisor och fibrer syns, eller en grästextur på marken som är ordenligt högupplöst. Men det finns också saker som ser jätteplatta, tråkiga och utsmetade ut vilket ger ett ojämnt intryck.

Ladningstiderna –  När man dör så respawnar man omedelbart. Det enda bra de tog med från Bound in Blood.

Slutsats: Inte ens under sommarens torka är det läge att plocka upp detta, ens i reabackarna. Efter detta och Duke känns det som jag vaknat upp i en parallelldimension med FPS från 90-talet där kvalitet inte prioriterades. Det mesta i Cartel är dåligt och ospelbart, man har sabbat en bra spelserie och med tanke på hur usel kritik spelet fått så hoppas jag att man tar sig i kragen och inser att det är västern som gäller för Juarez  – eller inget.

3/10 – Uselt