DiRT: Showdown

Ø Genre: Racing

Ø Släppdatum: 2012-05-25

Ø Utvecklare: Codemasters

Ø Utgivare:  Codemasters

Ø Plattform: Xbox 360 II PS3 II PC

Codemasters testar arkadgenren, men...

Dirt: Showdown är en spinoff från den vanliga Dirt-serien och är en mer orealistisk arkadracer i stil med Flatout och Destruction Derby. Istället för att köra ensam och pressa sekunder i rallyskogar gäller det här att knuffa, boosta och krasha in i sina motståndare i en massa olika spellägen. Det enda Showdown egentligen har gemensamt med Dirt-serien är krashmodellen de utvecklat (som dock känns rätt tveksam i det här spelet).

Dirt har många olika race-lägen. Du ställer upp i en rad olika events, som 8-ballracing där du kör i en ”åtta” och således kan krocka varje gång du kör i ”korsningarna”, gymkhana, som vi känner igen från förra spelet tillsammans med Ken Block, eller en slags destruction derby där det gäller att krocka sönder så många bilar du bara kan under en viss tid. I ett annat event släpps man in på en arena och ska försöka överleva så länge man kan när övriga bilar försöker krocka in i dig så gott de kan. Till det kommer vanlig racing, elimination, domination och allt annat vi vant oss vid genom åren.

Men allt känns väldigt generiskt, efter några timmar tröttnar man. Den väldigt arkadaktiga körkänslan känns inte intressant, bilarna har ingen tyngd, presentationen gör att det känns mer som ett demo – här har du massa events – kör dem. Framförallt känns det föga motiverande att fortsätta låsa upp saker när man bara får bilar för det som hanteras precis samma som de man redan hade och verkligen saknar identitet.

Det här är dessutom klart enklare än t.ex. Dirt 3, vilket stod tydligt när jag lekte mig igenom Gymkhana-eventsen som jag hade så stora problem med i det mer realistiska Dirt 3.

Mer turbaserat är det också. Många events känns som ren tur om man vinner eller inte. När man ska undvika andra bilar t.ex., det är inte upp till dig hur bra du undviker där egentligen. Eller destruction derby-delen.. kör på någon, vänd om, hoppas du kan köra på någon snyggare, vänd om, etc. I 8-ball gäller det att ha tur så man inte krockar i korsningarna.

En annan konstig grej är att de plockar bort både varvantal och, än viktigare, minikartan. Förstår inte varför, finns absolut ingen anledning till det. Tror de att arkadspelare vill ha så lite input som möjligt? Antalet kameravinklar är också befängt dåligt.

Slutsats: I slutändan känns Showdown som... ja, något man redan spelat. Det känns som en samling av events från andra spel och det sticker inte ut alls ur mängden. Ett mediokert spel med flashig grafik vars egentligen största fördel bör vara splitscreen-läget. Frågan är dock hur länge man orkar köra innan tristessen infinner sig, det gäller att spela i små omgångar. Det är farligt att urvattna sitt varumärke på det här sättet, de hade lika gärna kunnat kalla det för någonting annat, för det har inget att göra med Dirt-serien.

5/10 – Mediokert