Jämförande test: Full-HD för folket - Sony KDL40W2000

Sidor:

1 - Inledning
2 - Toshiba 42WL67
3 - Sony KDL40W2000
4 - Sony KDL40X2000
5 - Thomson 42LB330B5
6 - Samsung LE40F71
7 - Philips 42PF9731
8 - Xoro HTL4242
9 - Sharp LC42XD1E
10 - Amoi LC42T1E
11 - Sammanfattning

Sony KDL40W2000

Det är på sätt och vis en nykomling vi välkomnar här. Sony ville erbjuda ett Full-HD-alternativ till KDL40X2000 på 40 tum som vi recenserar här nedanför. Mindre extravagant än sin kusin i, fråga om design, återtar W2000 märkets klassiska utformning. En positiv överraskning är att trots prissänkningen används fortfarande CCFL-teknologin, som gör det möjligt för Sony att alltid erbjuda de rikaste färgerna i Full-HD. Men brusbehandlingen har förändrats något. Kommer W2000 att klara brusbehandling bättre än X2000?

Design och utformning

W2000 är påtagligt mindre iögonfallande än X2000 och apparaten har en hel del likheter med tillverkarens 32 tums-serie. Utformningen är onekligen värdig en Sony TV. Plasten är av hög kvalitet och är rigoröst sammansatt.

Utformning

Användarvänlighet

I fråga om användarvänlighet är W2000 identisk med X2000. Fjärrkontrollen är enkel men apparaten visar sig ändå ganska svår att manövrera. Menyutgreningarna är nämligen inte alltid helt självklara, särskilt då delar av menyerna i vissa lägen helt enkelt försvinner. Det är en upplyst amatörs TV-apparat, vilket är synd. Vi hade hoppats att deras återvändo till mer klassisk utformning speglade en vilja att vända sig till en större kundkrets.

Utrustning

Utrustningen är lika komplett som på X2000 med två HDMI-portar, och ett antal andra klassiska portar. Sony riktar sig emellertid inte mot datorer och erbjuder därför endast en VGA-port.

Användarvänlighet

Rika färger

På Sonys Full-HD-skärmar återvänder man Cold Cathode-tekniken vilket ger oss rikare färger än på vanliga LCD-paneler. Det enda Sony glömde var att färger, oavsett hur intensiva de är, ändå måste vara trogna upplagan.

Som man ser här är det mycket bra. 85 % av färgerna är perfekta och 90 % av färgerna stämmer åtminstone. Inställningarna som kommer med apparaten är inte helt övertygande. Hudtonerna är alldeles för varma. Alltså krävs en ganska tidskrävande manuell kalibrering innan allt är som det bör vara.

Trots en ljusstyrka som är aningen svag för en 40 tums TV åstadkommer Sony 850 : 1 i kontrast tack vare en väldigt intensiv svärta. I Gretag Eye One ger apparaten oss en trevlig överraskning. Skärmens färgspektra är duktigt större än genomsnittet vilket är den största fördelen med CCFL:s bakljus. Tack vare detta blir färgrikedomen mycket större än på de andra skärmarna. Sony ger därför långt mer intensiva färger än någon annan skärm i vårt test.

Likformighet

Jämfört med de andra skärmarna är likformigheten genomsnittlig men bra. Den övre delen av panelen har en något svagare ljusstyrka men det syns knappt.

Avslutningsvis gillar vi verkligen färgbehandlingen på den här TV:n. Färgrenderingen är mycket tillfredsställande och färgrikedomen är långt bättre än genomsnittet.

Färgrendering

Föga överraskande ser vi samma utmärkta resultat som på 40X2000. TV:n är mycket snabb och i genomsnitt är svarstiden något bättre än 20 ms.

Den är aningen bättre på 40X2000, vilket är väntat om man begrundar tillverkningsprocessen. Resultaten är hur som helst utmärkta, med en svarstid som lämpar sig bra till både filmer och spel.

I praktiken

Videokvalitet

Färgerna är fantastiska och Cold Cathode-tekniken är genialisk. Färgerna blir mycket rikare och mer intensiva, något som verkligen förändrar upplevelsen. Färgerna i filmer som "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och "den Tunna Röda Linjen" får verkligen ett lyft av den här skärmen. Och med Full-HD till råga på allt? Vi hade verkligen hoppats att bildbruset skulle ha minskat med nya chip men det har tyvärr ännu inte hänt. Bildbruset är lika närvarande som alltid. Precis som tidigare letar man hopplöst i menyerna för att hitta ett sätt att korrigera problemet. Bilden blir särskilt brusig i hög upplösning.

Upplösning

Med låg upplösning är bilden ganska tydlig men ger ändå prov på en viss kantighet. Det blir alltså nödvändigt att sänka tydligheten för att göra konturerna lite mjukare. Elektroniken har en tendens att framhäva detaljerna i bilden, något som inte alltid är så klokt. Bilden blir grynig och saknar renhet. Det är synd eftersom färgerna är riktigt vackra, men det är värt att minnas att Full-HD-apparater aldrig känner sig bekväma i låg upplösning. Detta ursäktar egentligen ingenting, men förklarar mycket.

Video

TV-Spel

För TV-spel lämpar sig skärmen i stort sett utmärkt. De dynamiska inställningarna för skärmen är särskilt passande för dramatiska färger. Svarstiden räcker bra till de allra senaste spelen och med hög upplösning blir bilden ännu mer imponerande. Det kvarstår dock lite kantighet och man kommer inte ifrån en del manuellt justerande.

TV-Spel

PC-Läget

PC-läget är oanvändbart. Trots våra ansträngningar satt vi fast i 1366 x768. Det är suddigt, oläsligt och därigenom helt ointressant.

Ljudkvalitet

Ljudkvalitén är i stort bra, men inte värst spännande i jämförelse med till exempel Toshiba. Att sätta högtalarna längst ner förändrade egentligen ingenting vilket gör att ljudet inte blir mer än genomsnittligt.

Prestanda/ Pris

Sammanfattning

Färgerna är utmärkta men med dem följer problemen med bildbrus. Bildskärpan med hög upplösning är utmärkt. Med låg upplösning är kantigheten tydligare. KDL40W2000 är framför allt en TV-apparat för en välinformerad kundkrets.

Genomsnittspoäng 7/10

Fler sidor:

1 - Inledning
2 - Toshiba 42WL67
3 - Sony KDL40W2000
4 - Sony KDL40X2000
5 - Thomson 42LB330B5
6 - Samsung LE40F71
7 - Philips 42PF9731
8 - Xoro HTL4242
9 - Sharp LC42XD1E
10 - Amoi LC42T1E
11 - Sammanfattning