Jämförande test: Full-HD för folket - Samsung LE40F71

Sidor:

1 - Inledning
2 - Toshiba 42WL67
3 - Sony KDL40W2000
4 - Sony KDL40X2000
5 - Thomson 42LB330B5
6 - Samsung LE40F71
7 - Philips 42PF9731
8 - Xoro HTL4242
9 - Sharp LC42XD1E
10 - Amoi LC42T1E
11 - Sammanfattning

Samsung LE40F71

Detta är den koreanska tillverkarens första steg på den minerade mark som högupplösta TV-apparater mellan 40-42 tum representerar. Andra märken såsom Philips och Thomson har ett försprång, så uppgiften är inte lätt för Samsung, särskilt med sitt rykte. Men Samsung har alla delar som kan behövas. En diabolisk look, en kvalitetsskärm samt ett mycket bra pris är alla fördelar som kan förbättra Samsungs chanser på marknaden.

Design

Det här är helt klart en väldesignad skärm och den svartlackerade ytan är klockren. Materialen är av väldigt bra kvalitet och i likhet med Samsungs andra högprofilapparater sitter högtalarna längst ner på skärmen. Den är helt enkelt snygg att se på.

Utformning

Användarvänlighet

Samsung har ett väl genomtänkt och lättanvänt menysystem, något som emellertid skapar ett visst djup i de hierarkiska menyerna. Dessutom är de i förväg inställda reglagen smått tveksamma och behöver nog justeras manuellt. Det kan vara värt att påpeka att Samsung verkligen tar tillgänglighet på allvar, då de vad jag vet är de enda som har blindskrift på volym- och av/på-knapparna.

Utrustning

Utrustningen utmärker sig inte i jämförelse med föregångarna. Det finns två HDMI-portar, vilket vi anser är absolut minimum.

Användarvänlighet

Samsung LE40F71: trogen som en hund

Samsung har aldrig varit särskilt fokuserade på färgkvalitén i deras TV-apparater. Detta måste vi konstatera har förbättrats på senare tid, men i det här fallet är resultatet ärligt talat medelmåttigt.

De klaraste färgerna fungerar alltid men det som är intressant är att även de mörkaste färgerna behandlas respektfullt. Det är ett klokt tillvägagångssätt eftersom det mänskliga ögat onekligen är mer känsligt för olika nyanser av mörka färger. Så till mörka filmer (Dark City, Matrix, Sin City) står sig Samsung ganska bra. Trots det är emellertid bilden lite kall och det blir nödvändigt att mixtra lite själv.

Graden av svärta är en besvikelse. Skärmen har dock väldigt bra ljusstyrka, vilket ger en av de bästa kontrasterna vi recenserat. Bara Sonyn slår den i den bemärkelsen.

Det är när man använder Gretagkalibratorn som LE40F71 verkligen gör en besviken. Färgrikedomen är sämre än medel och med värden under genomsnittet ligger den långt bakom apparater som t.ex. Sonys.

Likformighet

Likformigheten är ganska bra. Man märker en viss likhet med Sony-apparaten.

Inga uppenbara fel på mörka bilder men apparatens statiska kvalitet är ojämn. Precisionen är visserligen okej, men färgrikedomen är otillräcklig.

Färgrendering

Samsung LE40F71: Noyz'n the hood

Utan att vara otrolig är panelen i det stora hela bra. Den reagerar snabbt nog att duga till filmer och konsolspel.

I praktiken

Videokvalitet TV:n är ganska färgtrogen. Men Samsung har inget system som förbättrar färgrenderingen och detta märks särskilt med gröna färger där färgrikedomen känns aningen begränsad. Filmer som "Platoon" eller "Den Tunna Röda Linjen" som är huvudsakligen gröna blir lidande. Bilden flyter bra. Vad gäller bildbruset beror det mycket på upplösningen.

Skärpa I HD är bildbruset alltför påtagligt, även om man använder en Blu-ray läsare av samma märke. Det är irriterande och störningarna på skärmen skadar inlevelsen eftersom det blir nödvändigt att avlägsna sig från panelen. Å andra sidan kan man inte anklaga TV:n för att sakna skärpa. Bilden har en enorm skärpa och tydlighet i 1080 och är en av få apparater som erbjuder det. Med lägre skärpa blir bruset mindre tydligt och bilden blir mycket mer tilltalande.

Video

Spel

Panelen är snabb nog. Bilderna är tillräckligt tydliga och apparaten fungerar utmärkt med Xbox 360. Dock blir bilden trots allt ganska kantig i 720p.

Spel

PC-Läge

Samsung har alltid varit utmärkta på PC-lägen. Denna apparat utgör inget undantag. Bilderna är tydliga och texten går att läsa. Man kan till och med spela spel på den ifall man har ett grafikkort som klarar av de höga upplösningarna! Dessvärre förlorar man en del av de mest tillspetsade reglagen i PC-läget, bland annat det som behandlar bildbrus.

Ljudkvalitet

Jag kan bara säga en sak: Fruktansvärt. Ljudet är en ständig brist hos Samsung som vi beklagar och den här apparatens ljud är särskilt dåligt. Det verkar som om Samsung tror att vi slutar bry oss om ljudet när vi får en LCD-skärm.

Prestanda/Pris

Sammanfattning

Sammantaget är det inte en dålig apparat, den utklassas bara av Sony-modellen. Färgerna är mindre rika, panelen är brusigare med många störningar på skärmen. Det verkar som att bruset verkligen måste vara ett kriterium när man väljer Full-HD-skärm. Det är synd att inte Samsung lyckades avhjälpa det.

Genomsnittspoäng 6 / 10

Fler sidor:

1 - Inledning
2 - Toshiba 42WL67
3 - Sony KDL40W2000
4 - Sony KDL40X2000
5 - Thomson 42LB330B5
6 - Samsung LE40F71
7 - Philips 42PF9731
8 - Xoro HTL4242
9 - Sharp LC42XD1E
10 - Amoi LC42T1E
11 - Sammanfattning