Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
1 
Omfoliering/Omlackering.... 
Unregistered37573cc1
-
- 8 314 inlägg
Mega-Guru
Inledning
Redan nu flaggar jag för att jag inte kommer ge något betyg i form av siffror. Enligt min uppfattning behöver man då man sätter betyg i siffror sätta dem utifrån den prisklass som den aktuella produkten ligger i. Då jag inte anser mig vara så insatt avstår jag från att ge siffror och försöker istället beskriva mina intryck så gott jag kan.
Lite om mig och mina referenser
I dagsläget har jag hunnit några år över de 30 och intresse för ljudanläggningar har jag haft i snart 20 år.
Jag är inte överdrivet musikaliskt lagd och har inte på något sätt några ”guldöron”. Jag har vandrat genom prisklasserna och nu har jag sedan några år tillbaka landat på högtalare som ligger i prisklassen kring 20’ i nypris. Tyvärr har lyssningarna avtagit allt mer de sista åren, så jag är inte alls uppdaterad på den prisklass Dynavoice M6.5 ligger i.
Det sista året, fram till i höstas, har jag levt med ett par Dynaudio 1.3 SE i stereouppsättningen, och sedan en tid tillbaka även med bastanta Canton Ergo RC-L som gör att de galant klarar både puttningar från småbarn och eventuella frontalkrockar av en Bobbycar.
Mitt ljudideal har under åren gått från grymt bastungt (tonåren) till allt mer analytiskt där tills jag en dag kom på att jag tyckte att ljudet visserligen var analytiskt, men det hade i stället nästan tråkigt och då jag lyssnade länge blev jag lyssningstrött. Efter det har jag gått mer mot att det ska kännas bra som helhet än att jag ska sitta och leta varje instrument och dess placering i rummet.
Testutrustning och lyssningsrum
Det lyssningsrum jag använt mig mest av är på dryga 40m2. Takhöjd 2,5meter. Rummet är ”normalmöblerat” så när som på att jag lagt ut en extra matta mellan högtalarna samt att jag då jag verkligen ska lyssna hänger upp lite extra tyg i gardinstängerna samt på väggen bakom högtalarna.
Tyvärr verkar byggnadskonstruktionen fungera som en gigantisk spaltabsorbent som tar bort massor av bas. Övriga register fungerar lite bättre, men det är ändå en omodifierad hemmiljö med mängder av brister och fel.
Eftersom lyssningsrummet har så stor betydelse har jag även baxat omkring prylarna till ett rum i källaren och ett rum på övervåningen.
Som förstärkare har jag mest använt en gammal avdammad Arcam Alpha 9 (motsvarar väl ungefär A80 i nuvarande Diva-serien). Eftersom en del tydligen tycker att Arcam kan bli lite ljusa (jag håller inte med) så grävde jag även fram lite Nad-prylar. En gammal 712-reciver (http://207.228.230.2...nfo/NAD_712.pdf) som förutom att den körts helt på egen hand även körts som försteg med ett c270 som effektsteg för lite extra kraft. (Körde även Alpha 9an som försteg.) För att stilla min nyfikenhet har jag även kört korta perioder på en Sony Str DA50ES.
Som ljudkälla har jag endast använt en Arcam Alpha 8SE. (Har visserligen kört lite vinyl på en gammal Dual 505-2 med Shure-pickup i mellanklass, men det var endast korta stunder.)
Kablaget har jag varierat lite mellan Supra, Tara Labs och Van den Hul i prisklasserna för högtalarkabel kring 60-100:-/meter och signalkabel kring 500-1000:-. Då jag kört högtalare mot varandra har jag nästan bara använt Supra Ply 3.4 S eftersom det var den enda som jag monterat bananer på och jag ville underlätta omkopplingen.
Musikaliskt har jag lyssnat väldigt brett med svängningar Det jag lyssnat väldigt lite på är exempelvis ”hård dansmusik” (typ trance mm) och hip-hop. Självklart har man favoriter som går fler gånger och till dessa hör t.ex. Opus 3-favoriterna Eric Bibb & Goodtimes och Tiny Island (fast även Opus 3 Showcase har snurrat flitigt), Rage Against the Machine, Eva Cassidy och Toto. Dessutom gjorde jag en återupptäckt i de närmare 70 High Fidelity-skivorna jag låtit ligga i en låda i ett par år. Riktigt kul!
”Testets” genomförande
Efter dryga 100-timmars inspelning började själva lyssnandet. Vid placering av högtalare har jag i princip gjort som det står i denna länk.
Själva lyssningen inleddes i ”huvudlyssningsrummet”. Där började jag lyssna enbart på M6.5:orna. Därefter har jag kört dem mot några andra högtalare. Vid dessa lyssningar har jag i huvudsak kört ett par högtalare åt gången, men eftersom jag är lite slö och högtalarna är rejält tunga har jag även under några lyssningar kört med två högtalare uppställda samtidigt.
”Blindtester” skippade jag helt då det gällde att testa högtalarna eftersom de alla hade sådana klara skillnader att man ändå i dessa fall direkt kan höra vilken det är som spelas.
De första intrycken innan lyssning
Som så många vittnat om före mig så är det stora och tunga högtalare. Det är verkligen för prisklassen och storleken förvånansvärt stumt. Själva ytfinishen är väl inget jag blir direkt imponerad av, men å andra sidan så har jag sett en hel del billiga som är sämre. Plasten är helt ok, men vissa skarvar där två sidor möts är inte alltid så lyckade.
Högtalarterminalerna ser mycket rejäla och påkostade ut. Dock är jag inte lika imponerad då jag ska använda dem. Då man ska köra singelwire fungerar det bra med ”normalt” kabalge. Har man en rejält grov kabel eller en våldsamt styv kabel blir det riktigt svårt att få ordentlig kontakt. Problemen uppstår då med att få igenom den spik som ska sammanbinda terminalerna. Detta är inte ett stort problem, men jag vill ändå flagga för det. Om man som jag vill köra med bananer då man ansluter är det mycket lätt att ansluta dessa bakifrån.
Som sagt – riktigt rejäla och snygga med hög ”imp-faktor”, men jag föredrar nog mer traditionella anslutningar som har bättre funktion.
Då jag öppnar på högtalaren och kikar på delningsfiltret ser jag i alla fall att det inte är av det absolut billigaste slaget. Däremot känns kablage (som så ofta) ganska klent. Mer än så kan jag inte säga eftersom mina komponentkunskaper är obetydliga. Här får gärna andra komplettera efter att ha kikat på bilden
http://www.fynda.se/...ningsfilter.jpg .
Dämpmaterial finns det väl ungefär i den omfattning det brukar finnas i denna prisklass. Inte särskilt mycket, men ändå inte så lite att det känns snålt i klassen.
Allt som allt är ändå första intrycket mycket gott (om man räknar bort terminalerna) och för mig känns det som de fått ett oförtjänt lågt betyg för byggkvalitet i H&M. Väger man däremot in finishen så kanske betyget är lite mer berättigat.
De första lyssningsintrycken
Efter inspelningen var planeringen att lyssna på högtalarna utan att direkt jämföra dem med några andra.
I samband med provandet av placering testade jag att köra med och utan dämpkudde. Skillnaden var mindre än jag upplevt hos många andra golvare. Som vanligt blev det något rappare bas med kudde, men istället tappade man lite i djup. Jag föredrog att ha kudden ”istoppad”, vilket jag även hade resterande tid av lyssnandet.
I början lyssnade jag mest på mys-jazz (typ Lisa Ekdahl, Eva Cassidy, Diana Crall) och blues (typ Eric Bibb, John Lee Hooker och Taj Mahal).
Det som slår mig är att de låter väldigt olikt de högtalare jag tidigare hört från JWS. Inte alls den ”hängmattekaraktär” som varit så vanligt förekommande. Tvärt om känns de nästan lite avrundade i bas och diskant och det känns snarare som att mellanregistret är det som dominerar, men egentligen vill jag nog beskriva ljudet som hyfsat neutralt. Känslan var att det skulle bli svårt att bli lyssningstrött på högtalarna. Visserligen saknades mycket information som jag vant mig vid, men jag var ändå mycket positivt överraskad. Det lät klart bättre än vad jag minns att man fick ut av denna prisklass. Det jag saknade mest var framförallt djupbasen, upplösningen i diskanten, separationen och 3D-känslan.
Den spontana känslan var att jag hade i princip lika mycket bas i mina gamla 1.3SE. Nu är det troligen inte riktigt sant (ljudminnet är som sagt väldigt kort), även om Dynaudion är baskapabel för sin storlek, men det var som sagt ändå känslan. Riktigt lågbas saknas helt (trots specade 25Hz) och instrument och sång fick inte den kropp som jag vill att de ska ha.
Hur jag än slet med placeringen, så hade jag ändå väldigt svårt att få en riktigt bra 3D bild. Bredd och framförallt djup lyckades jag inte få till. Ljudbilden kändes förhållandevis platt och smal. Dessutom flöt instrumenten ihop.
Då jag efter ett par dagars lyssnande la på en George Michael-skiva reagerade jag plötsligt på diskanten. Den var irriterande. Hur var det möjligt? Jag hade inte alls besvärats av den tidigare. Några plattor senare så märkte jag att det på flera inspelningar uppstod, för mig, irriterande diskantljud. Inte på alla skivor, men på några. Märkligt eftersom jag som helhet tycker att diskanten i övrigt snarare är på gränsen till för svag och otydlig.
Dessutom retade jag mig på något som kändes som en puckel i den övrebasen (eller möjligen det lägsta mellanregistret). Sist men inte minst saknar jag spelglädje.
Trots alla brister så tycker jag det är trevliga allroundhögtalare. Även om jag saknar mycket så är de ändå lättlyssnade oavsett vad man spelar för musik. Synd bara att de inte är lite mer engagerande.
Dynavoice M6.5 mot Canton Ergo RC-L
Lite info om RC-L.
Ja, jag vet. Många kommer att protestera och säga att det är taskigt att jämföra med RC-L. Då den kom var den i princip 9-10 gånger så dyr, men eftersom den numera säljs för 7-8’ och så många pratat om hur bra M6.5orna är så kunde jag inte låta bli. Det var dumt. Att gå in och beskriva skillnaderna känns meningslöst. Det är fullkomlig slakt.
Även då jag körde bara lilla Naden så blev det bättre ljud på Canton, även om man inte kunde spela lika högt. Å andra sidan blev Dynavoice jobbig på höga volymer, även i de små rummen.
Dynavoice M6.5 mot NHT Super Two
Lite info om http://www.smr-home-...views/Supertwo/]Super Two
NHT Super Two kring år 2000 mellan 6800:- och 7500:-. Den fick i ett paket i Hemmabiotidningen ((Jonas Olsson) 4:or rakt igenom och beröm för spelglädjen, drivet, engagemanget och att de känns större än de är. Själv tyckte jag inte de hörde till de bästa i sin prisklass då utan att de hade ljud som var bra i prisklassen kring 5’, varför en jämförelse mot M6.5orna kunde vara intressant.
Här blir utgången inte alls lika självklar. Det är två helt olika ljudbilder som möts. NHT har betydligt mer av ”hängmattekänslan” som kännetecknar så många NHT-produkter. Ljudet delar säkert lyssnarna i två läger, de som gillar det, och de som hatar det.
Vid första intrycket känns M6.5orna mer detaljerade och mjukare. Ganska snart märker man dock att det är ljudkaraktären som gör att man får den uppfattningen. Medan M6.5 känns mjuk och nästan lite tråkig är det rejält drag med NHT. Diskanten är klart tydligare och sträcker sig högre. Nackdelen är att den ibland kan bli lite vass, särskilt vid högre ljudnivåer. Något som förvånar mig är att basen, som jag på Super Two, ofta uppfattat som lite slö och sladdrig känns klart rappare än på Dynavoice. Dessutom går den djupare trots att specen bara är på 35Hz mot M6.5ornas 25Hz. Röster och instrument får mer kropp med NHT och det är enklare att följa basgångarna. Mellanregistret känns vid en hastig lyssning lite tydligare på M65, men då man verkligen lyssnar märker man att det är för att NHTs något hissade bas och diskant kväver en del av mellanregistret. Ändå finns det mer detaljer där. I omgångar har bekanta till mig varit förbi och jag har bett om deras åsikter. Oftast har vi tyckt lika, men här var det två personer som inte tyckte som jag. De föredrog M6.5ornas mellanregister. De höll med om att NHT var klart bättre på att placera ut instrument och röster i rummet. Istället tyckte de att M6.5 kändes mer linjär i mellanregistrets frekvenser och därför var trevligare att lyssna på. Å andra sidan höll de med om att bas och framförallt diskant var klart sämre på Dynavoice.
Vidare är M6.5orna mycket mer förlåtande. Tar man en riktigt taskig inspelning/uppspelning (jag märkte det först då jag lyssnade på radion) så kan mycket musik låta skränigt och distigt med NHT medan man fortfarande kan tycka att det låter acceptabelt med Dynavoice. Å andra sidan kan man få ut mycket mer av en bra inspelning med NHT och bra kringutrustning.
Dessutom är NHT klart svårare att driva, vilket märktes tydligt då man testade med svagare förstärkare. Med lilla Naden var det även så att jag började kapitulera. Den orkade inte driva NHT tillräckligt bra. Nads ljud brukar gröta ihop instrumenten lite (enligt min uppfattning), vilket gjorde att då det dessutom blev lite kraftresurser så blev NHT grötigare än Dynavoice. Basen blev fladdrigare. Fortfarande var NHTs diskant överlägsen, men som helhet tror jag ändå att jag skulle ta Dynavoice (även om det svider att erkänna det
) om jag skulle ha en riktigt klen förstärkare.
Som helhet förordar jag ändå själv tveklöst NHT eftersom det är en högtalare man kan "växa med", men för folk som har en klen förstärkare skulle jag absolut förorda en lyssning på M6.5orna innan köp, i synnerhet om man vet med sig att man ha svårt för NHTs väldigt raka spelsätt med ”partykänsla-ljudbild”.
Dynavoice M6.5 mot Audio Pro Focus SA-5
För att få en chans att jämföra M6.5 mot en motståndare i någorlunda liknande prisklass tog jag mig ut till stadens ”lador” och kikade. Efter lyssningar på högtalare för 1000-1500:- (Proson, Eltax, Radionette, Mission, Proson/JWS/Genexxa) så fick jag gå över till ”nästa prisklass” för att hitta något vettigt. På grund av lite dåligt utbud blev det Audio Pro Focus SA-5 (se här), vilka haft ett rek.pris på 4000:-. Idag är den på väg att utgå ur sortimenten och kan fås så billigt som 2500:- (priser), så jämförelsen borde vara relevant.
SA-5 har fått fina betyg i pressen, bl.a. utsåg Lyd & Bilde den som bästa köp i slutet av 2002 (då den tävlade mot B&W 603S3, JMLab Chorus 715).
Finishmässigt tycker jag de är ganska likvärdiga, men hur låter de?
Det står snabbt klart att Focus har en helt annan ljudbild. Bättre mellanregister och 3D-känsla. Diskanten sträcker sig klart högre och det vimlar av detaljer som man inte hör hos M6.5. Basen är däremot svår. Vid en första snabb lyssning låter den bra, men då man börjar lyssna ordentligt märker man att en del saknas. Dessutom tycker jag att det känns som om ”den försöker låta mer än den klarar av”.
Själv tycker jag att Focus är ganska klart bättre om man bara försöker se rena hifi-parametrar, men själv skulle jag ändå välja M6.5. Anledningen är att jag tycker Focus är alldeles för ljus och att jag ganska snabbt blir lyssningstrött. Dessutom tappar den snabbt konturerna om man höjer volymen. M6.5 blir snarare roligare då man höjer med Focus blir omöjlig att uthärda. Det märks mer då man kör Arcamstärken, men även med Nad blir det för jobbigt. Även om M65 låter som en Focus som man lagt en filt över (och fixat basen lite på), så föredrar jag det framför att jag blir trött i öronen. Det blir väldigt uppenbart då jag börjar mangla lite Rage Against the Machine, Iron Maiden och Limp Bizkit. Möjligen kan Focusen bli en hit om man kan hitta någon matchande elektronik, om man har ett grymt dämpat rum.
Dynavoice M6.5 mot Audio Pro Blue Diamond v1
Jag hade helst velat prova mot Black Diamond, men eftersom jag inte kunde få tag i denna fick jag köra med Blue Dimond v1. Även om jag (vilket jag påpekat flera gånger här på forumet) tycker att Black Diamond är en klart överreklamerad högtalare så trodde jag ändå att den skulle spöa Dynavoice ganska klart, särskilt efter testen med Focus.
Förutsättningarna för denna jämförelse skilde sig från övriga eftersom den gjordes hos en bekant. Kringutrustning var här NAD c370, Arcam Alpha 7 och genomgående Van den Hul kablage. Pga tidsbrist blev det dessutom bara någon dryg timme för att testa högtalarplacering och därefter bara ca 2 timmars lyssnande.
Resultatet då? Även om jag alltid tyckt att mellanregistret på Black/Blue Diamond varit svagt blev jag ändå förvånad över hur pass mycket bättre det var på Dynavoice. Röster och instrument framträdde mycket klarare. Dimonds diskant var klart bättre än på M6.5. Tidigare har jag tyckt att den på Audio Pro varit spretig och odefinierad, men det är ingen tvekan om att det med M6.5 saknas väldigt mycket information i toppen. Basen blir väldigt svår att jämföra på ett rättvist sätt med tanke på Blues aktiva bas. Djupbasen är självklart av en helt annan dignitet, men toppen i basen/botten i mellanregistret känns faktiskt väl så bra i Dynavoice. En mycket stor överraskning, särskilt efter tidigare jämförelser.
Påpekas bör väl att rummet vi provade i var relativt litet, vilket jag sedan tidigare tester märkt var en förutsättning för att få M6.5orna att spela hyfsat vettigt i de nedre regionerna. Valet är inte enkelt med tanke på dess olika styrkor. Tittar man på högtalare till bion blir valet enkelt eftersom man med Blue får inbyggda subbasar. Har man däremot redan en subbas och ett inte allt för stort rum, eller bara ska köra i stereo så får jag nog motvilligt erkänna att jag skulle välja Dynavoice, även om diskanten är svag.
Singel eller bi-wire?
Oerhört känsligt ämne. Här är det väl risk att man startar ett världskrig bara för att man nämner ämnet.
Eftersom det i en annan testtråd togs upp vilket oerhört lyft biwire gav för Dynavoice var jag tvungen att prova. (Ja, jag är pinsamt nyfiken.) De enda kablar jag hade som passade för ett sådant test var Supra Ply 2.0 och Supra Ply 3.4S. (Självklart har jag biwirat med en sort i taget, inte en kabel 2.0 och en 3.4S)
Även jag tycker det ger ett lyft om man går från singelwire till bi, men det är kanske inte så konstigt då man i praktiken dubblerar både trådtjocklek och pris. Vad som gjorde mig mer nyfiken var om 2x2.0 skulle låta klart bättre än 1x3.4S trots att man då har ungefär samma pris. Jag gjorde ett test enligt LFL metoden. Först lyssnade jag lite själv. Möjligen tyckte jag att 2x2.0 var lite bättre. Var det inbillning?
Jag tog hjälp för att köra blindtest. Här blev jag tveksam. Tyvärr fick jag avbryta testet pga livliga barn, men någon natt/dag skillnad tycker jag inte att det var.
Test med ”Outtriggers”
Med i en av kartongerna låg ”Outtriggers”.. Dessa är inte standard utan kostar 250:- till ett par högtalare. Själv kunde jag såklart inte låta bli att testa både med och utan. (samtliga tester ovan är utan.) Eftersom Outtriggern måste skruvas fast under högtalaren tar det en bra stund mellan lyssningen med respektive utan, även om man använder en skruvdragare. Dessutom ville jag inte hålla på att skruva på och av dem för många gånger.
Estetiskt tycker jag högtalarna blir betydligt snyggare. En klart mer exklusiv look i mina ögon. De blir dessutom ännu mer stadiga.
Ljudmässigt så tycker jag att jag fick ungefär samma effekt som med dämpkudden – mindre, men stramare bas. I det stora rummet tycker jag att det var hugget som stucket om man skulle köra med eller utan ställen. Skillnaden i basmängd blev inte så stor och detsamma gäller stadgan. I de mindre rummen var däremot skillnaden större, framförallt i konturskärpa. Basen blev helt klart stramare. Övriga register hör jag inga uppenbara skillnader i.
På minuskontot ligger att skruvarna inte går att ställa i höjd. Har man ojämnt golv kan högtalaren komma att stå och vicka. Själv löste jag det genom att sätta en tunn möbeltuss under en skruven på ena högtalaren.
Ska man då köpa dem? Själv skulle jag gjort det. Kanske mest för utseendet, men om man har högtalarna i ett mindre rum tycker jag även att ljudet får sig en knuff i rätt riktning. Å andra sidan kanske 250:- på t.ex. kablar ger lika mycket(?). Små pengar, men ändå över 10% av vad högtalarna kostar.
Test med klen förstärkare
M6.5 känns verkligen lättdrivna, men är de så lättdrivna att till och med ”leksaksanläggningar” klarar av dem? För att prova lånade jag en ”ministereo”, Panasonic SC-PM03 . Ett stereopaket för 2000:-. En effekt på föga imponerande 14 watt/kanal vid 6 ohm, 1kHz och hela 10% THD. Var det lönt att tänka på att byta ut originalhögtalarna eller skulle den klena förstärkaren ändå sätta stopp? En snabblyssning med originalen (som lät förvånansvärt bra) kopplade jag in M6.5. Jag blev stående och bara stirrade. Det funkade hur bra som helst! Visserligen kunde man inte spela på särskilt höga nivåer (vilket jag listat ut redan innan och därför körde testet i ett mindre rum), men det gick i alla fall att spela så högt att man fick svårt att prata med varandra. Till råga på allt lät det riktigt bra. Detta var TVEKLÖST en klar uppgradering från originalhögtalarna. ”Det är klart det är!” säger säkert flera av Er, men jag har tidigare gjort liknande tester då jag konstaterat att förstärkaren helt enkelt inte orkat dra de bättre högtalarna och att det därför har det låtit sämre.
Jag kan verkligen förstå de som köpt ”billiga” prylar som blir lyriska då de ”uppgraderar” med dessa högtalare. (Vänta bara tills Ni har en bättre förstärkare och går upp en prisklass till på högtalarna!
)
För vem tycker jag högtalarna är lämpliga
Personer med en tajt budget (som är ointresserade av begagnat). Det är ingen tvekan om att man får mycket för pengarna. Att de är så pass lättdrivna gör dessutom att man kan spara in pengar på förstärkaren. Man får direkt ett lyft och kan ta resten allt eftersom pengarna ramlar in. Avslutningsvis bör man inte ha allt för stort rum.
Vem tycker jag i första hand ska kika på annat
Är man ute efter maximal 3D och närvarokänsla i prisklassen tycker jag att man ska kika på annat. Å andra sidan är då troligen stativare det mest intressanta, men då med visst bortfall av basresurser. Vet man dock med sig att man har eller kommer att köpa en kraftigare förstärkare och därtill så småningom kommer att få pengar över till en subbas så blir valet ännu enklare.
Även om de tveklöst är mycket bra i sin prisklass så innebär det inte att de är på samma nivå som de bästa om man går upp en prisklass, t.ex. till området kring 5’. Å andra sidan så är det dubbelt så mycket pengar så något annat är inte att vänta (trots att vissa inlägg antyder annat).
Avrundning
Det är fascinerande att läsa hur olika vi som lyssnat har uppfattat dessa högtalare. Det understryker bara än en gång vikten av att i möjligaste mån lyssna innan man köper. Vi uppfattar ljud så oerhört olika. Dessutom bör man lyssna hemma. Rummet påverkar ljudet enormt mycket. Även om jag många gånger tidigare märkt det så blev det ändå nästan en aha-upplevelse då jag körde i olika rum.
Om man inte kan lyssna utan endast tänker läsa sig till vad man ska köpa måste man verkligen kritiskt granska det som skrivs.
Efter detta test blir jag mer än någonsin arg på inlägg som överdrivet hyllar högtalaren och beskriver hur den slaktar allt upp till 5000:-. Oavsett smakinriktning och lyssningsförutsättningar måste jag säga att det är fruktansvärt oseriöst med den typen av inlägg oavsett om de kommer från någon som är direkt okunnig eller någon som vill göra reklam för produkten.
Tillbaka till mina intryck. Stora stycken av det jag skrivit kan uppfattas som att jag tycker högtalarna är dåliga. Det tycker jag absolut inte. Tvärt om tycker jag att man får väldigt mycket för priset.
Personligen skulle jag för 2’ snegla på andra högtalare som gav mig en bredare och mer upplöst stereobild samt mer spelglädje, men jag skulle då antagligen få gå på stativare som jag senare kan komplettera med en subbas för djupbasen. Ändå tvekar jag inte att rekommendera Dynavoice till flera av mina bekanta. Faktum är att jag redan nu har föreslagit dem till bekanta som har varit ”ganska nöjda” med sitt ljud, men vill ha en liten uppgradering.
Ett stort tack till Fynda för iden till en test av detta slag.
Ett litet tack även till JB som hjälpte mig då jag kortat ner texten från 19 till 11 sidor och kört fast. Det blev inte max 5 sidor som tänkt, men i alla fall inte mer än 7.
Sammanfattning
Jag har provlyssnat högtalarna i fler rum med flera olika sorters elektronik, kablage och musik. Högtalaren styrkor är att den är förlåtande och mycket lättdriven. De svagheter jag noterat är att de saknar en del i upplösning och 3D, även då man jämför med andra högtalare i prisklassen upp till ca 2’5. Dessutom saknas både diskant och djupbas. Jag uppfattar därtill ljudbilden som liten. Ändå ser jag den som ett mycket bra köp om man har en svag förstärkare, gillar ett avrundat ljud och en absolut smärtgräns på 2000:-. För de som tidigare köpt en enklare anläggning ( säg 4’-6’ för dvd+stärk + högtalarpaket) så torde dessa vara ett enormt lyft för en mycket överkomlig peng.
+ Bra ”allround”
+ Lättdriven
+ Förlåtande
+ Känns prisvärd
+ Rejäl låda
- Ingen riktig djupbas
- Dålig 3D
- Svag/dålig diskantåtergivning
- Känns ”beslöjad”
- Stora lådor
Redan nu flaggar jag för att jag inte kommer ge något betyg i form av siffror. Enligt min uppfattning behöver man då man sätter betyg i siffror sätta dem utifrån den prisklass som den aktuella produkten ligger i. Då jag inte anser mig vara så insatt avstår jag från att ge siffror och försöker istället beskriva mina intryck så gott jag kan.
Lite om mig och mina referenser
I dagsläget har jag hunnit några år över de 30 och intresse för ljudanläggningar har jag haft i snart 20 år.
Jag är inte överdrivet musikaliskt lagd och har inte på något sätt några ”guldöron”. Jag har vandrat genom prisklasserna och nu har jag sedan några år tillbaka landat på högtalare som ligger i prisklassen kring 20’ i nypris. Tyvärr har lyssningarna avtagit allt mer de sista åren, så jag är inte alls uppdaterad på den prisklass Dynavoice M6.5 ligger i.
Det sista året, fram till i höstas, har jag levt med ett par Dynaudio 1.3 SE i stereouppsättningen, och sedan en tid tillbaka även med bastanta Canton Ergo RC-L som gör att de galant klarar både puttningar från småbarn och eventuella frontalkrockar av en Bobbycar.
Mitt ljudideal har under åren gått från grymt bastungt (tonåren) till allt mer analytiskt där tills jag en dag kom på att jag tyckte att ljudet visserligen var analytiskt, men det hade i stället nästan tråkigt och då jag lyssnade länge blev jag lyssningstrött. Efter det har jag gått mer mot att det ska kännas bra som helhet än att jag ska sitta och leta varje instrument och dess placering i rummet.
Testutrustning och lyssningsrum
Det lyssningsrum jag använt mig mest av är på dryga 40m2. Takhöjd 2,5meter. Rummet är ”normalmöblerat” så när som på att jag lagt ut en extra matta mellan högtalarna samt att jag då jag verkligen ska lyssna hänger upp lite extra tyg i gardinstängerna samt på väggen bakom högtalarna.
Tyvärr verkar byggnadskonstruktionen fungera som en gigantisk spaltabsorbent som tar bort massor av bas. Övriga register fungerar lite bättre, men det är ändå en omodifierad hemmiljö med mängder av brister och fel.
Eftersom lyssningsrummet har så stor betydelse har jag även baxat omkring prylarna till ett rum i källaren och ett rum på övervåningen.
Som förstärkare har jag mest använt en gammal avdammad Arcam Alpha 9 (motsvarar väl ungefär A80 i nuvarande Diva-serien). Eftersom en del tydligen tycker att Arcam kan bli lite ljusa (jag håller inte med) så grävde jag även fram lite Nad-prylar. En gammal 712-reciver (http://207.228.230.2...nfo/NAD_712.pdf) som förutom att den körts helt på egen hand även körts som försteg med ett c270 som effektsteg för lite extra kraft. (Körde även Alpha 9an som försteg.) För att stilla min nyfikenhet har jag även kört korta perioder på en Sony Str DA50ES.
Som ljudkälla har jag endast använt en Arcam Alpha 8SE. (Har visserligen kört lite vinyl på en gammal Dual 505-2 med Shure-pickup i mellanklass, men det var endast korta stunder.)
Kablaget har jag varierat lite mellan Supra, Tara Labs och Van den Hul i prisklasserna för högtalarkabel kring 60-100:-/meter och signalkabel kring 500-1000:-. Då jag kört högtalare mot varandra har jag nästan bara använt Supra Ply 3.4 S eftersom det var den enda som jag monterat bananer på och jag ville underlätta omkopplingen.
Musikaliskt har jag lyssnat väldigt brett med svängningar Det jag lyssnat väldigt lite på är exempelvis ”hård dansmusik” (typ trance mm) och hip-hop. Självklart har man favoriter som går fler gånger och till dessa hör t.ex. Opus 3-favoriterna Eric Bibb & Goodtimes och Tiny Island (fast även Opus 3 Showcase har snurrat flitigt), Rage Against the Machine, Eva Cassidy och Toto. Dessutom gjorde jag en återupptäckt i de närmare 70 High Fidelity-skivorna jag låtit ligga i en låda i ett par år. Riktigt kul!
”Testets” genomförande
Efter dryga 100-timmars inspelning började själva lyssnandet. Vid placering av högtalare har jag i princip gjort som det står i denna länk.
Själva lyssningen inleddes i ”huvudlyssningsrummet”. Där började jag lyssna enbart på M6.5:orna. Därefter har jag kört dem mot några andra högtalare. Vid dessa lyssningar har jag i huvudsak kört ett par högtalare åt gången, men eftersom jag är lite slö och högtalarna är rejält tunga har jag även under några lyssningar kört med två högtalare uppställda samtidigt.
”Blindtester” skippade jag helt då det gällde att testa högtalarna eftersom de alla hade sådana klara skillnader att man ändå i dessa fall direkt kan höra vilken det är som spelas.
De första intrycken innan lyssning
Som så många vittnat om före mig så är det stora och tunga högtalare. Det är verkligen för prisklassen och storleken förvånansvärt stumt. Själva ytfinishen är väl inget jag blir direkt imponerad av, men å andra sidan så har jag sett en hel del billiga som är sämre. Plasten är helt ok, men vissa skarvar där två sidor möts är inte alltid så lyckade.
Högtalarterminalerna ser mycket rejäla och påkostade ut. Dock är jag inte lika imponerad då jag ska använda dem. Då man ska köra singelwire fungerar det bra med ”normalt” kabalge. Har man en rejält grov kabel eller en våldsamt styv kabel blir det riktigt svårt att få ordentlig kontakt. Problemen uppstår då med att få igenom den spik som ska sammanbinda terminalerna. Detta är inte ett stort problem, men jag vill ändå flagga för det. Om man som jag vill köra med bananer då man ansluter är det mycket lätt att ansluta dessa bakifrån.
Som sagt – riktigt rejäla och snygga med hög ”imp-faktor”, men jag föredrar nog mer traditionella anslutningar som har bättre funktion.
Då jag öppnar på högtalaren och kikar på delningsfiltret ser jag i alla fall att det inte är av det absolut billigaste slaget. Däremot känns kablage (som så ofta) ganska klent. Mer än så kan jag inte säga eftersom mina komponentkunskaper är obetydliga. Här får gärna andra komplettera efter att ha kikat på bilden
http://www.fynda.se/...ningsfilter.jpg .
Dämpmaterial finns det väl ungefär i den omfattning det brukar finnas i denna prisklass. Inte särskilt mycket, men ändå inte så lite att det känns snålt i klassen.
Allt som allt är ändå första intrycket mycket gott (om man räknar bort terminalerna) och för mig känns det som de fått ett oförtjänt lågt betyg för byggkvalitet i H&M. Väger man däremot in finishen så kanske betyget är lite mer berättigat.
De första lyssningsintrycken
Efter inspelningen var planeringen att lyssna på högtalarna utan att direkt jämföra dem med några andra.
I samband med provandet av placering testade jag att köra med och utan dämpkudde. Skillnaden var mindre än jag upplevt hos många andra golvare. Som vanligt blev det något rappare bas med kudde, men istället tappade man lite i djup. Jag föredrog att ha kudden ”istoppad”, vilket jag även hade resterande tid av lyssnandet.
I början lyssnade jag mest på mys-jazz (typ Lisa Ekdahl, Eva Cassidy, Diana Crall) och blues (typ Eric Bibb, John Lee Hooker och Taj Mahal).
Det som slår mig är att de låter väldigt olikt de högtalare jag tidigare hört från JWS. Inte alls den ”hängmattekaraktär” som varit så vanligt förekommande. Tvärt om känns de nästan lite avrundade i bas och diskant och det känns snarare som att mellanregistret är det som dominerar, men egentligen vill jag nog beskriva ljudet som hyfsat neutralt. Känslan var att det skulle bli svårt att bli lyssningstrött på högtalarna. Visserligen saknades mycket information som jag vant mig vid, men jag var ändå mycket positivt överraskad. Det lät klart bättre än vad jag minns att man fick ut av denna prisklass. Det jag saknade mest var framförallt djupbasen, upplösningen i diskanten, separationen och 3D-känslan.
Den spontana känslan var att jag hade i princip lika mycket bas i mina gamla 1.3SE. Nu är det troligen inte riktigt sant (ljudminnet är som sagt väldigt kort), även om Dynaudion är baskapabel för sin storlek, men det var som sagt ändå känslan. Riktigt lågbas saknas helt (trots specade 25Hz) och instrument och sång fick inte den kropp som jag vill att de ska ha.
Hur jag än slet med placeringen, så hade jag ändå väldigt svårt att få en riktigt bra 3D bild. Bredd och framförallt djup lyckades jag inte få till. Ljudbilden kändes förhållandevis platt och smal. Dessutom flöt instrumenten ihop.
Då jag efter ett par dagars lyssnande la på en George Michael-skiva reagerade jag plötsligt på diskanten. Den var irriterande. Hur var det möjligt? Jag hade inte alls besvärats av den tidigare. Några plattor senare så märkte jag att det på flera inspelningar uppstod, för mig, irriterande diskantljud. Inte på alla skivor, men på några. Märkligt eftersom jag som helhet tycker att diskanten i övrigt snarare är på gränsen till för svag och otydlig.
Dessutom retade jag mig på något som kändes som en puckel i den övrebasen (eller möjligen det lägsta mellanregistret). Sist men inte minst saknar jag spelglädje.
Trots alla brister så tycker jag det är trevliga allroundhögtalare. Även om jag saknar mycket så är de ändå lättlyssnade oavsett vad man spelar för musik. Synd bara att de inte är lite mer engagerande.
Dynavoice M6.5 mot Canton Ergo RC-L
Lite info om RC-L.
Ja, jag vet. Många kommer att protestera och säga att det är taskigt att jämföra med RC-L. Då den kom var den i princip 9-10 gånger så dyr, men eftersom den numera säljs för 7-8’ och så många pratat om hur bra M6.5orna är så kunde jag inte låta bli. Det var dumt. Att gå in och beskriva skillnaderna känns meningslöst. Det är fullkomlig slakt.
Även då jag körde bara lilla Naden så blev det bättre ljud på Canton, även om man inte kunde spela lika högt. Å andra sidan blev Dynavoice jobbig på höga volymer, även i de små rummen.
Dynavoice M6.5 mot NHT Super Two
Lite info om http://www.smr-home-...views/Supertwo/]Super Two
NHT Super Two kring år 2000 mellan 6800:- och 7500:-. Den fick i ett paket i Hemmabiotidningen ((Jonas Olsson) 4:or rakt igenom och beröm för spelglädjen, drivet, engagemanget och att de känns större än de är. Själv tyckte jag inte de hörde till de bästa i sin prisklass då utan att de hade ljud som var bra i prisklassen kring 5’, varför en jämförelse mot M6.5orna kunde vara intressant.
Här blir utgången inte alls lika självklar. Det är två helt olika ljudbilder som möts. NHT har betydligt mer av ”hängmattekänslan” som kännetecknar så många NHT-produkter. Ljudet delar säkert lyssnarna i två läger, de som gillar det, och de som hatar det.
Vid första intrycket känns M6.5orna mer detaljerade och mjukare. Ganska snart märker man dock att det är ljudkaraktären som gör att man får den uppfattningen. Medan M6.5 känns mjuk och nästan lite tråkig är det rejält drag med NHT. Diskanten är klart tydligare och sträcker sig högre. Nackdelen är att den ibland kan bli lite vass, särskilt vid högre ljudnivåer. Något som förvånar mig är att basen, som jag på Super Two, ofta uppfattat som lite slö och sladdrig känns klart rappare än på Dynavoice. Dessutom går den djupare trots att specen bara är på 35Hz mot M6.5ornas 25Hz. Röster och instrument får mer kropp med NHT och det är enklare att följa basgångarna. Mellanregistret känns vid en hastig lyssning lite tydligare på M65, men då man verkligen lyssnar märker man att det är för att NHTs något hissade bas och diskant kväver en del av mellanregistret. Ändå finns det mer detaljer där. I omgångar har bekanta till mig varit förbi och jag har bett om deras åsikter. Oftast har vi tyckt lika, men här var det två personer som inte tyckte som jag. De föredrog M6.5ornas mellanregister. De höll med om att NHT var klart bättre på att placera ut instrument och röster i rummet. Istället tyckte de att M6.5 kändes mer linjär i mellanregistrets frekvenser och därför var trevligare att lyssna på. Å andra sidan höll de med om att bas och framförallt diskant var klart sämre på Dynavoice.
Vidare är M6.5orna mycket mer förlåtande. Tar man en riktigt taskig inspelning/uppspelning (jag märkte det först då jag lyssnade på radion) så kan mycket musik låta skränigt och distigt med NHT medan man fortfarande kan tycka att det låter acceptabelt med Dynavoice. Å andra sidan kan man få ut mycket mer av en bra inspelning med NHT och bra kringutrustning.
Dessutom är NHT klart svårare att driva, vilket märktes tydligt då man testade med svagare förstärkare. Med lilla Naden var det även så att jag började kapitulera. Den orkade inte driva NHT tillräckligt bra. Nads ljud brukar gröta ihop instrumenten lite (enligt min uppfattning), vilket gjorde att då det dessutom blev lite kraftresurser så blev NHT grötigare än Dynavoice. Basen blev fladdrigare. Fortfarande var NHTs diskant överlägsen, men som helhet tror jag ändå att jag skulle ta Dynavoice (även om det svider att erkänna det
) om jag skulle ha en riktigt klen förstärkare.Som helhet förordar jag ändå själv tveklöst NHT eftersom det är en högtalare man kan "växa med", men för folk som har en klen förstärkare skulle jag absolut förorda en lyssning på M6.5orna innan köp, i synnerhet om man vet med sig att man ha svårt för NHTs väldigt raka spelsätt med ”partykänsla-ljudbild”.
Dynavoice M6.5 mot Audio Pro Focus SA-5
För att få en chans att jämföra M6.5 mot en motståndare i någorlunda liknande prisklass tog jag mig ut till stadens ”lador” och kikade. Efter lyssningar på högtalare för 1000-1500:- (Proson, Eltax, Radionette, Mission, Proson/JWS/Genexxa) så fick jag gå över till ”nästa prisklass” för att hitta något vettigt. På grund av lite dåligt utbud blev det Audio Pro Focus SA-5 (se här), vilka haft ett rek.pris på 4000:-. Idag är den på väg att utgå ur sortimenten och kan fås så billigt som 2500:- (priser), så jämförelsen borde vara relevant.
SA-5 har fått fina betyg i pressen, bl.a. utsåg Lyd & Bilde den som bästa köp i slutet av 2002 (då den tävlade mot B&W 603S3, JMLab Chorus 715).
Finishmässigt tycker jag de är ganska likvärdiga, men hur låter de?
Det står snabbt klart att Focus har en helt annan ljudbild. Bättre mellanregister och 3D-känsla. Diskanten sträcker sig klart högre och det vimlar av detaljer som man inte hör hos M6.5. Basen är däremot svår. Vid en första snabb lyssning låter den bra, men då man börjar lyssna ordentligt märker man att en del saknas. Dessutom tycker jag att det känns som om ”den försöker låta mer än den klarar av”.
Själv tycker jag att Focus är ganska klart bättre om man bara försöker se rena hifi-parametrar, men själv skulle jag ändå välja M6.5. Anledningen är att jag tycker Focus är alldeles för ljus och att jag ganska snabbt blir lyssningstrött. Dessutom tappar den snabbt konturerna om man höjer volymen. M6.5 blir snarare roligare då man höjer med Focus blir omöjlig att uthärda. Det märks mer då man kör Arcamstärken, men även med Nad blir det för jobbigt. Även om M65 låter som en Focus som man lagt en filt över (och fixat basen lite på), så föredrar jag det framför att jag blir trött i öronen. Det blir väldigt uppenbart då jag börjar mangla lite Rage Against the Machine, Iron Maiden och Limp Bizkit. Möjligen kan Focusen bli en hit om man kan hitta någon matchande elektronik, om man har ett grymt dämpat rum.
Dynavoice M6.5 mot Audio Pro Blue Diamond v1
Jag hade helst velat prova mot Black Diamond, men eftersom jag inte kunde få tag i denna fick jag köra med Blue Dimond v1. Även om jag (vilket jag påpekat flera gånger här på forumet) tycker att Black Diamond är en klart överreklamerad högtalare så trodde jag ändå att den skulle spöa Dynavoice ganska klart, särskilt efter testen med Focus.
Förutsättningarna för denna jämförelse skilde sig från övriga eftersom den gjordes hos en bekant. Kringutrustning var här NAD c370, Arcam Alpha 7 och genomgående Van den Hul kablage. Pga tidsbrist blev det dessutom bara någon dryg timme för att testa högtalarplacering och därefter bara ca 2 timmars lyssnande.
Resultatet då? Även om jag alltid tyckt att mellanregistret på Black/Blue Diamond varit svagt blev jag ändå förvånad över hur pass mycket bättre det var på Dynavoice. Röster och instrument framträdde mycket klarare. Dimonds diskant var klart bättre än på M6.5. Tidigare har jag tyckt att den på Audio Pro varit spretig och odefinierad, men det är ingen tvekan om att det med M6.5 saknas väldigt mycket information i toppen. Basen blir väldigt svår att jämföra på ett rättvist sätt med tanke på Blues aktiva bas. Djupbasen är självklart av en helt annan dignitet, men toppen i basen/botten i mellanregistret känns faktiskt väl så bra i Dynavoice. En mycket stor överraskning, särskilt efter tidigare jämförelser.
Påpekas bör väl att rummet vi provade i var relativt litet, vilket jag sedan tidigare tester märkt var en förutsättning för att få M6.5orna att spela hyfsat vettigt i de nedre regionerna. Valet är inte enkelt med tanke på dess olika styrkor. Tittar man på högtalare till bion blir valet enkelt eftersom man med Blue får inbyggda subbasar. Har man däremot redan en subbas och ett inte allt för stort rum, eller bara ska köra i stereo så får jag nog motvilligt erkänna att jag skulle välja Dynavoice, även om diskanten är svag.
Singel eller bi-wire?
Oerhört känsligt ämne. Här är det väl risk att man startar ett världskrig bara för att man nämner ämnet.
Eftersom det i en annan testtråd togs upp vilket oerhört lyft biwire gav för Dynavoice var jag tvungen att prova. (Ja, jag är pinsamt nyfiken.) De enda kablar jag hade som passade för ett sådant test var Supra Ply 2.0 och Supra Ply 3.4S. (Självklart har jag biwirat med en sort i taget, inte en kabel 2.0 och en 3.4S)
Även jag tycker det ger ett lyft om man går från singelwire till bi, men det är kanske inte så konstigt då man i praktiken dubblerar både trådtjocklek och pris. Vad som gjorde mig mer nyfiken var om 2x2.0 skulle låta klart bättre än 1x3.4S trots att man då har ungefär samma pris. Jag gjorde ett test enligt LFL metoden. Först lyssnade jag lite själv. Möjligen tyckte jag att 2x2.0 var lite bättre. Var det inbillning?
Jag tog hjälp för att köra blindtest. Här blev jag tveksam. Tyvärr fick jag avbryta testet pga livliga barn, men någon natt/dag skillnad tycker jag inte att det var.
Test med ”Outtriggers”
Med i en av kartongerna låg ”Outtriggers”.. Dessa är inte standard utan kostar 250:- till ett par högtalare. Själv kunde jag såklart inte låta bli att testa både med och utan. (samtliga tester ovan är utan.) Eftersom Outtriggern måste skruvas fast under högtalaren tar det en bra stund mellan lyssningen med respektive utan, även om man använder en skruvdragare. Dessutom ville jag inte hålla på att skruva på och av dem för många gånger.
Estetiskt tycker jag högtalarna blir betydligt snyggare. En klart mer exklusiv look i mina ögon. De blir dessutom ännu mer stadiga.
Ljudmässigt så tycker jag att jag fick ungefär samma effekt som med dämpkudden – mindre, men stramare bas. I det stora rummet tycker jag att det var hugget som stucket om man skulle köra med eller utan ställen. Skillnaden i basmängd blev inte så stor och detsamma gäller stadgan. I de mindre rummen var däremot skillnaden större, framförallt i konturskärpa. Basen blev helt klart stramare. Övriga register hör jag inga uppenbara skillnader i.
På minuskontot ligger att skruvarna inte går att ställa i höjd. Har man ojämnt golv kan högtalaren komma att stå och vicka. Själv löste jag det genom att sätta en tunn möbeltuss under en skruven på ena högtalaren.
Ska man då köpa dem? Själv skulle jag gjort det. Kanske mest för utseendet, men om man har högtalarna i ett mindre rum tycker jag även att ljudet får sig en knuff i rätt riktning. Å andra sidan kanske 250:- på t.ex. kablar ger lika mycket(?). Små pengar, men ändå över 10% av vad högtalarna kostar.
Test med klen förstärkare
M6.5 känns verkligen lättdrivna, men är de så lättdrivna att till och med ”leksaksanläggningar” klarar av dem? För att prova lånade jag en ”ministereo”, Panasonic SC-PM03 . Ett stereopaket för 2000:-. En effekt på föga imponerande 14 watt/kanal vid 6 ohm, 1kHz och hela 10% THD. Var det lönt att tänka på att byta ut originalhögtalarna eller skulle den klena förstärkaren ändå sätta stopp? En snabblyssning med originalen (som lät förvånansvärt bra) kopplade jag in M6.5. Jag blev stående och bara stirrade. Det funkade hur bra som helst! Visserligen kunde man inte spela på särskilt höga nivåer (vilket jag listat ut redan innan och därför körde testet i ett mindre rum), men det gick i alla fall att spela så högt att man fick svårt att prata med varandra. Till råga på allt lät det riktigt bra. Detta var TVEKLÖST en klar uppgradering från originalhögtalarna. ”Det är klart det är!” säger säkert flera av Er, men jag har tidigare gjort liknande tester då jag konstaterat att förstärkaren helt enkelt inte orkat dra de bättre högtalarna och att det därför har det låtit sämre.
Jag kan verkligen förstå de som köpt ”billiga” prylar som blir lyriska då de ”uppgraderar” med dessa högtalare. (Vänta bara tills Ni har en bättre förstärkare och går upp en prisklass till på högtalarna!
)För vem tycker jag högtalarna är lämpliga
Personer med en tajt budget (som är ointresserade av begagnat). Det är ingen tvekan om att man får mycket för pengarna. Att de är så pass lättdrivna gör dessutom att man kan spara in pengar på förstärkaren. Man får direkt ett lyft och kan ta resten allt eftersom pengarna ramlar in. Avslutningsvis bör man inte ha allt för stort rum.
Vem tycker jag i första hand ska kika på annat
Är man ute efter maximal 3D och närvarokänsla i prisklassen tycker jag att man ska kika på annat. Å andra sidan är då troligen stativare det mest intressanta, men då med visst bortfall av basresurser. Vet man dock med sig att man har eller kommer att köpa en kraftigare förstärkare och därtill så småningom kommer att få pengar över till en subbas så blir valet ännu enklare.
Även om de tveklöst är mycket bra i sin prisklass så innebär det inte att de är på samma nivå som de bästa om man går upp en prisklass, t.ex. till området kring 5’. Å andra sidan så är det dubbelt så mycket pengar så något annat är inte att vänta (trots att vissa inlägg antyder annat).
Avrundning
Det är fascinerande att läsa hur olika vi som lyssnat har uppfattat dessa högtalare. Det understryker bara än en gång vikten av att i möjligaste mån lyssna innan man köper. Vi uppfattar ljud så oerhört olika. Dessutom bör man lyssna hemma. Rummet påverkar ljudet enormt mycket. Även om jag många gånger tidigare märkt det så blev det ändå nästan en aha-upplevelse då jag körde i olika rum.
Om man inte kan lyssna utan endast tänker läsa sig till vad man ska köpa måste man verkligen kritiskt granska det som skrivs.
Efter detta test blir jag mer än någonsin arg på inlägg som överdrivet hyllar högtalaren och beskriver hur den slaktar allt upp till 5000:-. Oavsett smakinriktning och lyssningsförutsättningar måste jag säga att det är fruktansvärt oseriöst med den typen av inlägg oavsett om de kommer från någon som är direkt okunnig eller någon som vill göra reklam för produkten.
Tillbaka till mina intryck. Stora stycken av det jag skrivit kan uppfattas som att jag tycker högtalarna är dåliga. Det tycker jag absolut inte. Tvärt om tycker jag att man får väldigt mycket för priset.
Personligen skulle jag för 2’ snegla på andra högtalare som gav mig en bredare och mer upplöst stereobild samt mer spelglädje, men jag skulle då antagligen få gå på stativare som jag senare kan komplettera med en subbas för djupbasen. Ändå tvekar jag inte att rekommendera Dynavoice till flera av mina bekanta. Faktum är att jag redan nu har föreslagit dem till bekanta som har varit ”ganska nöjda” med sitt ljud, men vill ha en liten uppgradering.
Ett stort tack till Fynda för iden till en test av detta slag.
Ett litet tack även till JB som hjälpte mig då jag kortat ner texten från 19 till 11 sidor och kört fast. Det blev inte max 5 sidor som tänkt, men i alla fall inte mer än 7.
Sammanfattning
Jag har provlyssnat högtalarna i fler rum med flera olika sorters elektronik, kablage och musik. Högtalaren styrkor är att den är förlåtande och mycket lättdriven. De svagheter jag noterat är att de saknar en del i upplösning och 3D, även då man jämför med andra högtalare i prisklassen upp till ca 2’5. Dessutom saknas både diskant och djupbas. Jag uppfattar därtill ljudbilden som liten. Ändå ser jag den som ett mycket bra köp om man har en svag förstärkare, gillar ett avrundat ljud och en absolut smärtgräns på 2000:-. För de som tidigare köpt en enklare anläggning ( säg 4’-6’ för dvd+stärk + högtalarpaket) så torde dessa vara ett enormt lyft för en mycket överkomlig peng.
+ Bra ”allround”
+ Lättdriven
+ Förlåtande
+ Känns prisvärd
+ Rejäl låda
- Ingen riktig djupbas
- Dålig 3D
- Svag/dålig diskantåtergivning
- Känns ”beslöjad”
- Stora lådor
Redigerat av Unregistered37573cc1, 25 mars 2005 - 10:00.
15 filmer
13 bilder
Minhembio - Senaste nyheterna
Anton 
Fler
Vilka bilder visas här?
