Jag måste hålla med. Jag har ägt tre tidigare LCDer, varav två var Panasonic. Därmed är jag i grund och botten väldigt positivt inställd till 3000 (och 4000 runt hörnet - spännande att se vad den kan leverera).Vilken givande tråd...
Jag jämförde bägge i samma biorum bredvid varandra och jag blev väldigt förvånad. I alla tester jag läst skulle Panasonicen vara fantastisk med otrolig svärta. Men i jämförelse med JVC var den riktigt dassig i svärtan. Det var otroligt mycket mer tryck och djup i JVC:en. Det enda jag kunde reflektera över som kanske var till Panasonicens fördel var något mer naturliga färger. Den var lite för mättad i färgerna JVC:en. Det kanske går att justera bättre, vad vet jag.
3000 har ju också så mycket som talar för den i och med Zoom-minne och annat som passar mig som ska köpa 2.35:1 skärm under hösten.
Men jag kan inte komma ifrån att när jag sätter mig och alternerar mellan att titta på just dessa två så känner jag att det finns en så stark känsla av just "LCD" över 3000. När jag sedan växlar över til JVC:n blir det något "helt annat". Svärtan som är så djup ger en filmisk känsla som ger ett sjukt se-begär!
Det verkar väl som att jag inte är ensam om att gilla de fördelar som D-ILA ger, och jag får väl kanske helt enkelt gilla läget kring att ställa mig och ratta varje gång filmen byter aspect ratio. Det lutar starkt åt JVC:n för mig, om någon inte lyckas övertala mig om förträffligheten hos något annat.
Det som förvånar mig är att de andra leverantörerna som använder samma typ av teknologi som JVC (Sony och deras SXRD som ett exempel) inte verkar kunna få ut lika mycket bildkvalitet. De får helt enkelt inte fram den där "WOW-effekten". Vad beror det på? Seglar det upp någon konkurrent inom LCoS-området i höstens modellet?
Redigerat av Peak, 11 september 2009 - 11:36.