Prisjakt
Sökningen pågår
Avancerad sökning
4 
Sony X4500 & W4500 Bravia LCD 
2 bilder
Samsung LE46A796 vs Sony Bravia KDL-46W4500 är två TV-apparater som är intressanta för alla som är på jakt efter något i 15000-20000-segmentet. I min jakt på den perfekta TVn (som jag insett inte finns) har jag haft båda hemma och tänkte att en liten snabbgenomgång av för- och nackdelar mellan dessa kunde vara till nytta och nöje för minhembios medlemmar!
1) Design/kvalitetskänsla.
Samsungen är nog den apparat som tilltalar den som gillar stilren design. Alla knappar är integrerade i ramen och det finns egentligen ingenting som sticker ut. Den ser ut som en snygg tavla. Sonyn är fulare med större ram och lampor som lyser när TVn är påslagen. Sony vinner dock på funktionell design - Samsungens infällda touchknappar i ramen är snyggt men inte särskilt användarvänligt. Sonyn har knapparna placerade på toppen vilket fungerar jättebra. En fråga är dock hur det fungerar när man har TVn monterad på väggen - då är nog Samsungens knappar att föredra.
Sonys fjärrkontrol är skön i handen och precis lagom avancerad. Tyvärr saknas knappbelysning vilket Samsung har och det är en stor fördel när ser film i mörkt rum.
Vinnare: Samsung
2) Anslutningar.
Båda apparaterna har standardingångar såsom komposit, komponent, scart (x2), VGA och HDMI. Sony saknar S-video-ingång vilket kanske inte är ett jättestort problem, men det känns ändå lite tråkigt eftersom många äldre apparater med fördel ansluts så. Båda apparaterna har optiskt ljud ut och skickar ut Dolby Digital om sändningarna stödjer det. Sony har ethernet för DNLA och det fungerar okej, men en PS3a eller annan mediaserver är mycket mer användbar. Det som avgör matchen är antalet HDMI-ingångar - Samsung har 4 och Sony har 3.
Vinnare: Samsung
3) Funktioner/gränssnitt.
Båda TV-apparaterna har ett menysystem som är för avancerat för beräkningskapaciteten. Det går helt enkelt riktigt segt att navigera och byta ingångskälla. Värst är ändå Samsung. Tycker också att Sonyns menyer är mer lättöverskådliga.
Funktionsmässigt är apparaterna ganska lika och erbjuder gott om inställningsmöjligheter för att finkalibrera bild och ljud. Skillnader som bör nämnas är att Sonyn har DNLA-stöd. Du kan alltså koppla upp den mot ditt hemmanätverk och spela musik eller visa bilder som ligger på din dator. Funktionen fungerar väl, även om navigationens seghet drar ner lusten att använda funktionen ordentligt. En PS3a gör ett betydligt bättre jobb här.
Båda apparaterna har en kanalguide-funktion där du kan se vilka TV-program som visas på kanalerna just nu. Sonyns guide är lite snabbare och överskådligare.
Vinnare: Sony
4) Bildkvalitet
Den kanske viktigaste punkten av alla - bildkvaliteten. Också tveklöst den punkt där det är svårast att utse en vinnare. De är helt enkelt bra på olika saker, och om man tog de bästa egenskaperna från båda apparaterna skulle man förmodligen få den perfekta TVn.
SD-material: När man tittar på lågupplöst material, t.ex. kabeltv eller DVD gör Sonyn det bästa jobbet att skala upp signalen. Den presenterar en mer detaljrik bild med färre artefakter och mindre kantighet. Skillnaden är inte natt och dag, men ändå klart märkbar. Vinnare: Sony
HD-material: Med högupplöst material minskar skillnaderna mellan apparaterna och det ser riktigt bra ut på båda. Sonyn är dock fortfarande snäppet bättre på att hantera alla pixlar på bästa möjliga sätt. Det ser lite bättre ut. Vinnare: Sony
Rörelsehantering: Om jag får välja en enskild egenskap där Sonyn verkligen briljerar är det rörelsehanteringen. Båda apparaterna har 100hz-teknik som kan ställas in i olika lägen beroende på hur kraftigt den ska mjuka upp rörelserna. Det bästa resultatet på Sony får man med Standard-läget. Den interpolerar då bilderna för att skapa "mellanbilder" och det blir betydligt mjukare och mer behagligt att titta på. Sportfantaster kommer uppskatta att även snabba rörelser bibehåller skärpa med denna inställning. Sonyn lyckas med detta utan att lägga till en massa artefakter i bilden. Samsungen ser bäst ut med läge "Låg" på 100hz. Tyvärr blir det inte alls lika mjukt som i Sonyn och artefakterna kring objekt som rör sig är tydliga. I HD ökar skillnaderna ännu mer. Sonyn klarar nämligen av att återge 24p perfekt från bluray utan minsta hack eller judder. Samsung hackar till var 7e sekund vid 24hz. Oacceptabelt! 60hz fungerar bättre, men då blir bilden istället orolig och juddrig. Dessutom har Samsung stora problem med något så enkelt som undertexter samtidigt som 100hz är aktiverat. När undertexterna ändras samtidigt som bilden bakom panorerar kan man märka tydliga hack. KLAR vinnare: Sony
Bakgrundsbelysning/svärta: Om rörelsehanteringen är Sonyns starka sida är bakgrundsbelysningen och svärtan den punkt där Samsung visar var skåpet ska stå. Det är inte så konstigt med tanke på att Samsung använder en teknik som heter "Smart-LED". Istället för konvetionell bakgrundbelysning med florocenta tuber som täcker hela skärmen har Samsung en mängd små vita dioder som kan släckas/tändas/tonas lokalt. På så sätt kan skärmen bli helt svart. Och det fungerar verkligen bra! Mörka scener får ett liv och detaljer som jag tidigare bara sett på Pioneers Kuro-plasma. Nackdelen med Smart-LED är att små ljusa föremål mot mörk bakgrund får en viss glödeffekt runt sig, eftersom diod-zonerna som kan tonas upp/ner fortfarande är relativt stora. Det är dock inget riktigt problem och jag har aldrig stört mig på det. Jämnheten i svärtan på 796an är grymt bra. Lite bleeding i övre högra hörnet, men det syns oftast inte eftersom dioderna tonas ner i mörka scener när bleeding ofta syns.
Sony får bakläxa på den här punkten. Allt prat om bleeding och clouding på W4500 stämmer precis in med vad jag upplevde på mitt exemplar. Jag hade fem tydliga "spotlights" där bakgrundsbelysningen lös igenom väldigt tydligt. Utöver det fanns det även ljusare områden mitt på skärmen. Svärtan som sådan är ok, men cloudingen och bleedingen förstör uppelevelsen i mörka scener - även när backlight är på minsta möjliga inställning. Problemet blir dessutom större när TVn varit påslagen ett tag. Problemet med bleeding/clouding verkar variera mycket mellan olika exemplar. Det finns nöjda ägare som påstår sig ha helt jämn bakgrundsbelysning. Problemet verkar dock vara såpass utbrett att det är lotteri vilken kvalitet man får på panelen. Det värsta med Sonyn, och det som ledde till att jag reklamerade den, är en tydligt regnbågseffekt i bakgrundsbelysningen som är tydligt vid kontrastrikt bildmaterial, t.ex. vita undertexter i en mörk scen. Hur allvarligt detta är beror givetvis på hur känslig man är för flimmer/regnbågseffekter, men för mig var det så allvarligt att jag inte kunde titta på TV eller film utan att konstant märka av det. Jag rekommenderar alla som är spekulanter att försöka titta på TVn i ett mörkt rum med backlight neddraget (som man oftast använder TVn i hemmet) för att se om det är ett problem eller inte. KLAR vinnare: Samsung
Betrakningsvinkel: Det råder inga som helst tvivel om att Sonyn vinner denna rond. Visst blir bilden sämre från sidan även med Sonyn, men inte till samma grad som Samsung där bilden blir ljusare och svärtan blir klart sämre. Eventuellt finns det 796or med bättre paneltyp än den som sitter i mitt exemplar och som har bättre betrakningsvinkel. Vinnare: Sony
Totalvinnare, bildkvalitet: Oavgjort. Sonyn vinner på färgåtergivning, rörelsehantering och bildkvalitet på SD-material. Samsung har överlägsen svärta, bättre jämnhet i panelen och framförallt lugn bakgrundsbelysning som inte ger ifrån sig regnbågseffekt i kontrastrika områden.
6) Ljudkvalitet
Den som inte planerar att koppla tvn till hemmabiosystemet kommer att trivas bäst med Sonyn. Den har ett fylligare ljud, även om den inte bjuder på några hifiupplevelser. Samsung låter för tunt för att få godkänt, men å andra sidan gillar jag att högtalarna inte syns. Vinnare: Sony
7) Service/support
Varken Sony eller Samsung har bra telefonsupport. Först när man kopplas vidare till en tekniker kan man få användbar hjälp. Samsungs prestigeservice fungerar kanonbra, de kommer ut till ditt hem och reparerar TVn där om det är möjligt. Sony vill att du skickar in TVn till ett serviceställe även om problemet är av enklare sort. Båda erbjuder pixelgaranti. Vinnare: Samsung
SAMMANFATTNING
Båda apparaterna är bra, vilken som är bäst beror på vad du tycker är viktigt. Personligen valde jag att reklamera Sonyn p.g.a. den flimriga bakgrundsbelysningen och den ojämna svärtan på panelen. Lyckas du hitta en W4500 med jämn panel och om du inte störs av regnbågseffekten (se till att testa med låg backlight i ett mörkt rum!) är den mycket intressant. Den klarar mjuka rörelser betydligt bättre än Samsung och bildkvaliteten är snäppet vassare. Samsung bjuder dock på svärta i världsklass vilket gör underverk för filmupplevelsen. Designen är också bättre. Och LED-belysningen ger en perfekt lugn bild utan regnbågar. För mig vinner Samsung.
/ Jacob
1) Design/kvalitetskänsla.
Samsungen är nog den apparat som tilltalar den som gillar stilren design. Alla knappar är integrerade i ramen och det finns egentligen ingenting som sticker ut. Den ser ut som en snygg tavla. Sonyn är fulare med större ram och lampor som lyser när TVn är påslagen. Sony vinner dock på funktionell design - Samsungens infällda touchknappar i ramen är snyggt men inte särskilt användarvänligt. Sonyn har knapparna placerade på toppen vilket fungerar jättebra. En fråga är dock hur det fungerar när man har TVn monterad på väggen - då är nog Samsungens knappar att föredra.
Sonys fjärrkontrol är skön i handen och precis lagom avancerad. Tyvärr saknas knappbelysning vilket Samsung har och det är en stor fördel när ser film i mörkt rum.
Vinnare: Samsung
2) Anslutningar.
Båda apparaterna har standardingångar såsom komposit, komponent, scart (x2), VGA och HDMI. Sony saknar S-video-ingång vilket kanske inte är ett jättestort problem, men det känns ändå lite tråkigt eftersom många äldre apparater med fördel ansluts så. Båda apparaterna har optiskt ljud ut och skickar ut Dolby Digital om sändningarna stödjer det. Sony har ethernet för DNLA och det fungerar okej, men en PS3a eller annan mediaserver är mycket mer användbar. Det som avgör matchen är antalet HDMI-ingångar - Samsung har 4 och Sony har 3.
Vinnare: Samsung
3) Funktioner/gränssnitt.
Båda TV-apparaterna har ett menysystem som är för avancerat för beräkningskapaciteten. Det går helt enkelt riktigt segt att navigera och byta ingångskälla. Värst är ändå Samsung. Tycker också att Sonyns menyer är mer lättöverskådliga.
Funktionsmässigt är apparaterna ganska lika och erbjuder gott om inställningsmöjligheter för att finkalibrera bild och ljud. Skillnader som bör nämnas är att Sonyn har DNLA-stöd. Du kan alltså koppla upp den mot ditt hemmanätverk och spela musik eller visa bilder som ligger på din dator. Funktionen fungerar väl, även om navigationens seghet drar ner lusten att använda funktionen ordentligt. En PS3a gör ett betydligt bättre jobb här.
Båda apparaterna har en kanalguide-funktion där du kan se vilka TV-program som visas på kanalerna just nu. Sonyns guide är lite snabbare och överskådligare.
Vinnare: Sony
4) Bildkvalitet
Den kanske viktigaste punkten av alla - bildkvaliteten. Också tveklöst den punkt där det är svårast att utse en vinnare. De är helt enkelt bra på olika saker, och om man tog de bästa egenskaperna från båda apparaterna skulle man förmodligen få den perfekta TVn.
SD-material: När man tittar på lågupplöst material, t.ex. kabeltv eller DVD gör Sonyn det bästa jobbet att skala upp signalen. Den presenterar en mer detaljrik bild med färre artefakter och mindre kantighet. Skillnaden är inte natt och dag, men ändå klart märkbar. Vinnare: Sony
HD-material: Med högupplöst material minskar skillnaderna mellan apparaterna och det ser riktigt bra ut på båda. Sonyn är dock fortfarande snäppet bättre på att hantera alla pixlar på bästa möjliga sätt. Det ser lite bättre ut. Vinnare: Sony
Rörelsehantering: Om jag får välja en enskild egenskap där Sonyn verkligen briljerar är det rörelsehanteringen. Båda apparaterna har 100hz-teknik som kan ställas in i olika lägen beroende på hur kraftigt den ska mjuka upp rörelserna. Det bästa resultatet på Sony får man med Standard-läget. Den interpolerar då bilderna för att skapa "mellanbilder" och det blir betydligt mjukare och mer behagligt att titta på. Sportfantaster kommer uppskatta att även snabba rörelser bibehåller skärpa med denna inställning. Sonyn lyckas med detta utan att lägga till en massa artefakter i bilden. Samsungen ser bäst ut med läge "Låg" på 100hz. Tyvärr blir det inte alls lika mjukt som i Sonyn och artefakterna kring objekt som rör sig är tydliga. I HD ökar skillnaderna ännu mer. Sonyn klarar nämligen av att återge 24p perfekt från bluray utan minsta hack eller judder. Samsung hackar till var 7e sekund vid 24hz. Oacceptabelt! 60hz fungerar bättre, men då blir bilden istället orolig och juddrig. Dessutom har Samsung stora problem med något så enkelt som undertexter samtidigt som 100hz är aktiverat. När undertexterna ändras samtidigt som bilden bakom panorerar kan man märka tydliga hack. KLAR vinnare: Sony
Bakgrundsbelysning/svärta: Om rörelsehanteringen är Sonyns starka sida är bakgrundsbelysningen och svärtan den punkt där Samsung visar var skåpet ska stå. Det är inte så konstigt med tanke på att Samsung använder en teknik som heter "Smart-LED". Istället för konvetionell bakgrundbelysning med florocenta tuber som täcker hela skärmen har Samsung en mängd små vita dioder som kan släckas/tändas/tonas lokalt. På så sätt kan skärmen bli helt svart. Och det fungerar verkligen bra! Mörka scener får ett liv och detaljer som jag tidigare bara sett på Pioneers Kuro-plasma. Nackdelen med Smart-LED är att små ljusa föremål mot mörk bakgrund får en viss glödeffekt runt sig, eftersom diod-zonerna som kan tonas upp/ner fortfarande är relativt stora. Det är dock inget riktigt problem och jag har aldrig stört mig på det. Jämnheten i svärtan på 796an är grymt bra. Lite bleeding i övre högra hörnet, men det syns oftast inte eftersom dioderna tonas ner i mörka scener när bleeding ofta syns.
Sony får bakläxa på den här punkten. Allt prat om bleeding och clouding på W4500 stämmer precis in med vad jag upplevde på mitt exemplar. Jag hade fem tydliga "spotlights" där bakgrundsbelysningen lös igenom väldigt tydligt. Utöver det fanns det även ljusare områden mitt på skärmen. Svärtan som sådan är ok, men cloudingen och bleedingen förstör uppelevelsen i mörka scener - även när backlight är på minsta möjliga inställning. Problemet blir dessutom större när TVn varit påslagen ett tag. Problemet med bleeding/clouding verkar variera mycket mellan olika exemplar. Det finns nöjda ägare som påstår sig ha helt jämn bakgrundsbelysning. Problemet verkar dock vara såpass utbrett att det är lotteri vilken kvalitet man får på panelen. Det värsta med Sonyn, och det som ledde till att jag reklamerade den, är en tydligt regnbågseffekt i bakgrundsbelysningen som är tydligt vid kontrastrikt bildmaterial, t.ex. vita undertexter i en mörk scen. Hur allvarligt detta är beror givetvis på hur känslig man är för flimmer/regnbågseffekter, men för mig var det så allvarligt att jag inte kunde titta på TV eller film utan att konstant märka av det. Jag rekommenderar alla som är spekulanter att försöka titta på TVn i ett mörkt rum med backlight neddraget (som man oftast använder TVn i hemmet) för att se om det är ett problem eller inte. KLAR vinnare: Samsung
Betrakningsvinkel: Det råder inga som helst tvivel om att Sonyn vinner denna rond. Visst blir bilden sämre från sidan även med Sonyn, men inte till samma grad som Samsung där bilden blir ljusare och svärtan blir klart sämre. Eventuellt finns det 796or med bättre paneltyp än den som sitter i mitt exemplar och som har bättre betrakningsvinkel. Vinnare: Sony
Totalvinnare, bildkvalitet: Oavgjort. Sonyn vinner på färgåtergivning, rörelsehantering och bildkvalitet på SD-material. Samsung har överlägsen svärta, bättre jämnhet i panelen och framförallt lugn bakgrundsbelysning som inte ger ifrån sig regnbågseffekt i kontrastrika områden.
6) Ljudkvalitet
Den som inte planerar att koppla tvn till hemmabiosystemet kommer att trivas bäst med Sonyn. Den har ett fylligare ljud, även om den inte bjuder på några hifiupplevelser. Samsung låter för tunt för att få godkänt, men å andra sidan gillar jag att högtalarna inte syns. Vinnare: Sony
7) Service/support
Varken Sony eller Samsung har bra telefonsupport. Först när man kopplas vidare till en tekniker kan man få användbar hjälp. Samsungs prestigeservice fungerar kanonbra, de kommer ut till ditt hem och reparerar TVn där om det är möjligt. Sony vill att du skickar in TVn till ett serviceställe även om problemet är av enklare sort. Båda erbjuder pixelgaranti. Vinnare: Samsung
SAMMANFATTNING
Båda apparaterna är bra, vilken som är bäst beror på vad du tycker är viktigt. Personligen valde jag att reklamera Sonyn p.g.a. den flimriga bakgrundsbelysningen och den ojämna svärtan på panelen. Lyckas du hitta en W4500 med jämn panel och om du inte störs av regnbågseffekten (se till att testa med låg backlight i ett mörkt rum!) är den mycket intressant. Den klarar mjuka rörelser betydligt bättre än Samsung och bildkvaliteten är snäppet vassare. Samsung bjuder dock på svärta i världsklass vilket gör underverk för filmupplevelsen. Designen är också bättre. Och LED-belysningen ger en perfekt lugn bild utan regnbågar. För mig vinner Samsung.
/ Jacob
Redigerat av ja.jo, 23 February 2009 - 12:03.
78 filmer
Minhembio - Senaste nyheterna
genstruktur 
Fler
Vilka bilder visas här?
