Recension XTZ 99 W2MT (Pepsi)

I slutet av februari fick jag högtalarna levererade. Det var samma dag som jag flyttade till ett nytt hus så det var lite smått rörigt de första dagarna. Jag hade under en tid planerat att införskaffa nya högtalare i prisklassen 5' (för frontarna) att använda till mitt planerade hemmabiobygge i källaren. Erbjudandet från fyndbörsen kom därför väldigt lägligt, det var en bra chans att se om xtz hade de högtalare jag sökte.

Lite kort om mig: Jag har alltid varit musikintresserad och sysslat en del med billjud. Min erfarenhet av hemmabio är dock relativt begränsad. Jag köpte själv ett litet hemmabiopaket så sent som för drygt ett år sedan men blev snabbt riktigt biten. Ett par kompisar har också halkat in på hemmabio, men gemensamt för oss är att ingen av oss lagt ned några större summor på våra anläggningar. Jag har således lyssnat på en del i de lägre prisklasserna och kommer fortfarande att vara prismedveten även om jag nu planerar att gå upp en prisklass eller två. Målet är nu ett dedicerat hemmabiorum i källaren där jag vill hitta den utrustning som ger mig MYCKET film- och musikkänsla utan att det kostar vansinniga pengar.

Min nuvarande anläggning:

Yamaha 440
Audio Pro Cinema Room
Cdspelare Pioneer PD-M423
Xbox (cd+dvd med advanced scart + optisk)
Biltema 4mm + banan

Exempel på högtalare som varit intressanta vid uppgradering:

Audio Pro Image-serien
Proson Conquest MK2 och Reality MK2
Dynavoice Challanger och Magic (aldrig lyssnat på dem dock)

Inför testet "bluffköpte" jag ett par Audio Pro Black Diamond v.2 för att ha något att testa mot.

Dag 1 hann jag inte spela mina nya xtz alls. Jag packade dock upp högtalarna ur lådorna för att få känna lite på dem. Första intrycket var tämligen intetsägande. Fyrkantiga, tråkiga - och djupa - högtalare som inte sticker ut någonstans. Kvalitetsintrycket var väl ungefär vad jag förväntade mig, ganska medel tror jag. Det fanns inga skador på högtalaren i alla fall och den kändes stabil och rejäl. Men på det estetiska planet fanns det som sagt en hel del att önska, åtminstone om ni frågar mig.

Dag 3 hade jag då äntligen en timme över för ett första lyssningsintryck. Direkt ur kartong packade jag upp högtalarna i ett rum i källaren. Heltäckningsmatta, betongväggar, vinklar och trappor, ca 12kvm och 205 takhöjd. För att förbättra akustiken en smula släpade jag ned madrasser som jag placerade bakom högtalarna och längs med sidoväggarna. Förstärkaren var min Yamaha 440 som ju är erkänt dålig i tvåkanal. 4mm biltemakablage. Första låten - Peter Gabriel, Sledgehammer, en klassiker och favorit sedan jag hörde den första gången...

Mina förväntingar var höga. Med reklamen i färskt minne (high-end, MYCKET högtalare för pengarna osv) så förväntade jag mig en närmast religiös upplevelse. Musiken drog igång, men särskilt religiös blev jag inte. Diskanten lät vasst och konstigt. Under någon sekund tänkte jag att det kanske är så här en RIKTIGT BRA diskant ska låta (den hade ju fått mycket beröm) och BÅDA diskanterna lät exakt lika dåligt. Båda diskanterna kan väl inte vara trasiga? Nja, diskanten var inte trasig men det visade sig att gallret framför diskanten låg mot membranet vilket skapade det metalliska ljudet. På BÅDA högtalarna!! Jag hämtade en sexkantsnyckel och skruvade försiktigt åt gallret (samtliga skruvar var väldigt löst åtdragna) vilket löste problemet tillfälligt. På den ena högtalaren kom dock oljudet tillbaka hela tiden och jag fick till slut lösa det genom att helt enkelt skruva bort gallret och försiktigt pressa ut det med tummen (detta gjorde jag dock först långt senare då jag faktiskt under en tid trodde att jag fått bort oljudet, men det kom alltså tillbaka vid hög volym och endast i vissa låtar på speciella ställen vad jag kunde höra).

Detta problem har jag läst att fler råkat ut för så jag hoppas att xtz gör om utformningen av gallret som uppenbarligen inte är speciellt bra. Kanske är det flera som inte vet om att deras galler ligger mot diskanten, det kan ibland vara svårt att höra faktiskt).

Tillbaka till lyssningen. Med gallerproblemet löst blev ljudupplevelsen en annan. Direkt ur kartong låter det nu helt okej och jag kör igenom ytterligare ett antal låtar av skilda slag och mitt första intryck är gott trots min 440 budgetstärkare. Michael Jackson låter bättre än Pantera. Britney Spears (för er som gillar henne ) fungerar bättre än Kent. Tycker jag. Med detta tidiga konstaterande fasvänder jag ena högtalaren, ställer dem mot varandra och låter dem gå dygnet runt den närmsta veckan (under stora protester från min sambo) samtidigt som vi flyttar färdigt.

Vecka 2. Högtalaren har förhoppningsvis gått varm och jag har nu ett hel dag alldeles ensam tillsammans med mina högtalarE. Jag har nämligen under veckan "köpt" AP Black Diamond v.2 som fått spela in sig en aning tillsammans med mina W2MT. Första ronden - känsla och design - går oavkortat till BD. Det är en snyggare högtalare på alla sätt. Kvalitetsintrycket är också något bättre, men det beror kanske på att jag blev lite trött på gallerproblemet... Eftersom jag är en av de som tycker att design är viktigt kan jag inte låta bli att störa mig en aning på att W2MT ser rätt billig ut i jämförelse.

Peter Gabriel får bekänna färg igen. Jag befinner mig fortfarande i källaren tillsammans med högtalarna, min Yamaha och en massa madrasser när jag drar upp volymen till en lagom hög nivå och startar testet på riktigt. Först W2MT. Japp, det låter riktigt bra nu. Det är svårt att säga hur ljudet skiljer sig nu mot mina tidigare direkt-ur-kartong-upplevelser men jag inbillar mig i alla fall att det låter lite tydligare och aningen mer öppet, ingen jätteskillnad dock. Svårt att beskriva.

Diskanten ÄR bra. Mellanregistret gör mig inte heller besviken trots att jag försökte hitta brister med tanke på den debatt som funnits angående mellanregistret. Men det som gör mig gladast är faktiskt basen. Utan baspluggar får jag en tight, uppstramad bas med riktigt skön attack... precis så som jag vill att en bas ska låta. Detta TROTS att jag alltså använder en strömsvag 440. Jag kan inte låta bli att fingra en aning på tonkontrollerna för att få aningen mer bas och med +4 på displayen så är jag om inte religiös så åtminstone lite gladare än för en vecka sedan. Jag är nu absolut ingen basnarkoman, tvärtom. Men att jag tvingas plussa på basen beror gissningsvis på att min reciever inte orkar leverera tillräckligt med ström. Nackdelen med att öka basen via tonkontrollerna är dock att mellanregistret inte letar sig fram riktigt lika bra som tidigare, marginellt men märkbart.

När jag provar med baspluggarna får jag dock inte till ljudet överhuvudtaget. Basen blir odefinierad och mellanregistret försvinner bort någonstans där jag inte vill att det ska vara. Oavsett hur jag kombinerar dem får jag inte till ljudet alls så de hamnar snabbt på hyllan.

Diskanten är som sagt också bra, men jag vet inte om jag kan säga att det är det bästa jag hört? Med tanke på alla de positiva kommentarer som figurerat runt just banddiskanten (eller det är ju ingen banddiskant egentligen om jag förstått det rätt, men...) hade jag extra höga förväntningar på just diskanten. Hur låter en så bra diskant? Mitt svar är att den låter rent och behagligt... så länge inte gallret ligger mot och skramlar då förstås. Jag är mycket nöjd med diskanten men jag kan inte påstå att jag upplevde den som något alldeles extra.

Mellanregistret smälter bra in mellan diskanten och basen. Det jag hade lite problem med var som sagt att jag gärna ville plussa på basen en aning men att detta då blev lite på bekostnad av mellanregistret. Ja, så hade vi baspluggarna då som snarare verkade vara någon slags mellanregisterelimineringsmekanism (långt ord... ).

Ljudupplevelsen är överlag positiv. Pop fungerar fortfarande bättre än rock, tycker jag. Det här är en högtalare som är gjort för att spela Michael Jackson, speciellt med tanke på den sköna attackbasen. Men även tung rock som exempelvis Pantera fungerar faktiskt också, åtminstone inte så länge du har hög volym. På låg volym låter den typen av musik lite platt. Sämst tycker jag högtalarna fungerar med snabb och "skramlig" rockmusik, det blir lite steriliserat på något sätt.

Film har jag haft lite svårt att testa då jag alltså bara har frontarna, men jag är övertygad om att det här är en riktigt bra högtalare i en hemmabio också. När man kör en film i stereo så finns allt där, utom djupbasen. En sub är ett måste, helt klart. Till och med min lilla cinemasub med ett 6,5" element och 75W hjälper till förvånansvärt mycket. Baspluggarna fungerar återigen inte alls (och den här gången har jag högtalarna i vardagsrummet, ca 20kvm och normalt möblerat) så någon djupbas lyckas jag inte få fram.

Hur låter det då i jämförelse med ett par Black Diamond v.2? Jag spelar mig igenom ett antal låtar på BD v.2 utan att växla över till w2mt. Jodå, jag gillar black diamond också, helt klart. Jag upplever ljudet som väldigt rent och hifimässigt. Diskanten är minst lika bra och både mellanregistret och basen spelar på grymt fint trots att de delar på ett enda element... Nu orkar jag inte skriva lika mycket om BD v.2 som jag gjort om w2mt men för att kort försöka jämföra dem när man växlar mellan a och b så är det riktigt svårt att utse en vinnare. Högtalarna låter... olika. Kan inte säga att den ena låter bättre än den andra. Tycker att det är mer stuns och kraft i basen hos w2mt, men bd v.2 låter aningen renare och lite mer "hifi". Kanske luras jag av den BETYDLIGT snyggare designen när jag skriver hifi...

Om jag säger så här, hade högtalarna kostat lika mycket hade jag valt BD, i första hand för den snyggare designen. Men med tanke på prisskillnaden (åtminstone om man ska köpa ett helt 5.1-system) så finns det åtminstone inte någon LJUDmässig anledning att välja Image-serien framför xtz...

Är då xtz w2mt high-end? Ingen aning. Jag har tyvärr aldrig lyssnat på ett dyrare paket som klassats som high-end, vet inte ens definitionen av uttrycket om det nu finns någon? Men jag kan ju vända på resonemanget... skulle jag betala 12' för högtalaren? Nej. Skulle jag betala 8' då? Nja, då måste de nog göra något åt designen för att lura mig. Men med den prissättning som är idag måste jag säga att jag fick massor med välljud för pengarna. Fynsbörsens slogan "MYCKET högtalare för pengarna" kan jag faktiskt ställa upp på. Det är en mycket kompetent högtalare som i mina öron fick Peter Gabriel att låta bättre än någonsin tidigare... jag är NÖJD och behåller mina w2mt för att senare i sommar komplettera med sub, center och surrar i samma serie. Även min Yamaha 440 är nere för räkning, det ska bli MYCKET intressant att testa högtalarna med en BRA reciever för högtalarna förtjänar definitivt något bättre!


TOTALBETYG MED YAMAHA 440: 3+