Börja om "falsifiering" :)
Börjar en ny omgång av tester av högtalare och då splittat med stativare för sig och golvare för sig.
Först ut blev en go shootout av Klipsch KG 3.5, en nyinköpt bekantskap mot Audio Pro live A 2.42. Jag har tro högt på Klipsch och kände med tillförsikt att dessa skulle stå bra emot Audio Pro, en högtalare som jag egentligen aldrig tror på men som alltid överraskar med att spela riktigt bra.

Klipsch. 1:a par ut.
Jag börjar lätt med Mark Knopfler som ju är en stil av musik som med all säkerhet passa Klipsch. Efter lite labbande med placering är jag igång. Jag noterar raskt att det finns en helt del energi i upper low och ordet puch känns passande. Dock saknas inte djupbas som finns där men inte så övertygande. Jag gasar på med Carver 2x380w som kräver total lydnad av högtalaren som svarar upp och förefaller både snäll och lättdriven. Det går att spela högt med Klipsch men mer gas ökar också skillnaderna mellan djupbas och upperlow/mid som bli mer och mer dominerande. Med olika skivor rullande och allt från Katie Meluha till Metall via klassiskt så låter dessa olika bra och bäst till elektronisk musik. Dock gillar jag röster och speciellt manliga röster som blir naturliga och homogena.

Jag noterar att högtalaren har en utsmetad och O-fokuserad stereobild och labb med placering avhjälper inte detta. Det finns mycket energi i toppen med fast aningen vass och med gaspådrag kommer en liten eld i örat som är svår att bli av med förrens man sänker ljudet en aning.

Högtalaren är ändå en kompis som på nått underlig vis kliver mig in på skinnet med charm och livfullhet om än långt ifrån korrekt. Jag tycker vidare att KG 3.5 är spretig och kantig i ljudbilden och inget går egentligen smidigt och enkelt.

Jag känner att en analogi är bra som förklaring. Högtalaren är lik en Chvrolet Pickup som hur man än vrider och vänder på är en totalt onödig bil, varken bra prestanda, funktionell eller vacker. Ändå är den så älskad. Det har en manlig känsla och en brutal råhet som få oss män att bli egoboostade. Kan inte på annat sätt likna KG 3.5. De är fula men ändå Råa, inte välljudande men ändå feta och inte funktionella men manliga.

Jag känner att dessa är en bra investering på 300:- än om de inte kommer att komma högt på min lista.

Jämförelsen stod mot Audio Pro Live A 2.42 som ju är en billig stormarknadshögtalare utan status. En Volvo 740. Live 2.42 är en simpel och billig produktion för gemene man., den är enkel utan features och smidigt anpassad till verkligheten. AP väger lite är slimmad och budgetanpassade för att passa alla. Högtalaren är helt typiskt funktionell och liksom make sence. När jag kopplar inte dessa och börjar spela är det en helt annan ton i skällan. Korrekt och snyggt ljud med fokus och stereobild som sitter ihop. Basen är bråddjup och jag småskrattar lite över den smått otroliga bas som dessa högtalare presterar. Långt ner under 30hz utan att ens kippa efter andan. Jag kommer igen på mig att jag verkligen gillar dessa högtalare och normalt vurmar jag mig varm för dessa. AP kom givetvis på att denna konstruktion var osedvanligt bra och hottade den lite och kallade den för Black Diamond istället, givetvis följde en lite justering av priset med men ändå är BD också otroligt prisvärd.

Svagheterna finns även här och det är primärt i diskanten som inte är helt utblommad, en viss spretighet genom registret finns och dessutom ta den inte lika mycket effekt som Klipsch. Det går att spela relativt högt men den börja bryta upp relativt fort.

Dock är det en Volvo 740 som min analogi säger. Man kan inte tro att den är bra för den är så vanlig, ful och billig. Det måste vara en dålig bil, dessutom har den dåligt rykte. Men väl i den inser man att komforten är god, man sitter bra och funktionen är logisk och enkel. Behövs det egentligen mer? Nä inte om man på normalt sätt skall transportera sig från A till B. 740 höjer inte egot och har ingen status utan bara är och det som den gör det gör den bra fast det är inte världen bästa bil.

Denna shootout är ändå en promenadseger för AP.. Klipsch är varmt i mitt hjärta men 2.42 är den klart bättre högtalaren.

1. Audio Pro Live A 2.42
2. Klipsch KG 3.5
(2009-08-19 10:10:23) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Audio Pro A2 42 Live

Wharfopel Modus Zafira.
Näst par ut mot då nu ledande Audio Pro Live A 2.42 får bli Wharfedale Modus one six, sn stor majestätisk golvhögtalare. Jag kopplar upp nästa barnligt förväntansfull då även denna högtalare är en sådan modell som attraherar det djuriska i mig. Som en tonåring som dreglar över en playboy sitter jag nu och tittar på STORA högtalare och känner att wow fasten seatbelt.

Direkt uppenbaras en fysisk ljudupplevelse som jag gillar med bas i magen och tyngd i ljudet. Dock är ljuder långt ifrån rent och städat men det är mycket med stark betoning på BAS. Fet och djup bas för den som gillar tung-gung. Övertygar mig dock att Live är djupare i basen men mindre markerad. Mid är smetigt och toppen mest väsigt och diffus. Upplever one six som mycket uträknad till en snabb förälskelse som inte i längden håller. Hela högtalaren ser ut att vara mer än den är. Designen med toppdiskant är lite som att titta på de stora pojkarna och efterapa för att ge ett seriösare intryck.

Modus är som en Vauxhall Zaphira. För att ge känslan av patriotism och unikum anspelar man på den engelska härkomsten fast det är en simpel Opel. Detta är Opel av högtalare och en sådan sak som med ädelplast och svängda former försöker se ut för mer än den är. Detta lurar givetvis inte mig utan jag ser ju igenom och dessutom kan man inte missta sig på en Opel då man kör den. Samma ruttna känsla som alltid uppenbara sig och efter att den snabba häftigheten lagt sig känner jag mig betydligt tryggare och säkrare med min Volvo 740.

Detta är inte en bra högtalare egentligen än om den är rolig till rimliga pengar och klart bättre än att vara utan. Rent tekniskt saknar den kvalité och funktion. Än om den har kvaliteer så finns det klart bättre högtalare för dessa pengar som one six normalt kostar.

För diffus topp och för spretigt och utsmetat mid ger inte bra 3d och stereobild. Basen är tung och fet men inte ren och homogen. Hela högtalaren saknar dessutom finish och känsla av kvalitet.

Det är en högtalre som är lika klipsch i ljudet och kanske bättre på vissa områden men totalt sett håller jag Klipsch aningen högre rent tonalt men framförallt i kvalité. Dessa hamnar sist. Så far.


1. Audio Pro Live A 2.42
2. Klipsch KG 3.5
3 Wharfedale Modus one six. (2009-08-19 11:10:01) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wharfedale Modus One-Six

Dalit transporter! Usch!
Jag kommer vidare med Dali Suite 3.5, en STOR högtalare med många basar i. Framför mig tornar de upp likt Babels torn. Jag känner mig lite upplyft med dessa enorma fallosymboler som attraherar min sämre sida. På med musiken och jag undrar bara vart basen tog vägen. Labbar med placering och efter ett tag ger jag upp och lyssnar istället.

Högtalaren förefaller skamligt tam i djup-basen eller kanske egentligen är midbas så pass högt över lågbas och topp att hela högtalaren upplevs som ett par Stora mellanregister. Känner en längtan efter att få skruva på diskant och baskonroller något jag inte upplevt på samma sätt med tidigare objekt. Vidare så bryter det i ljudet och inget känns lätt och följsamt. Att lyssna på dessa högtalare är som att vara trött som rackaren och måsta ligga på en säng med knäckebrödsmulor i. Hur trött man än är och hur skönt det än är att ligga ned så skaver och irriterar det mest hela tiden och hur man en försöker att anpassa sig så finns det där.

Jag vill tycka att detta är en Chevrolet transporter. En bil som saknar alldeles finess och känsla. Det har ett delvis manligt uttryck men har moderniserats så den tappar sin charm och blivit androgyn. Sen är det en bil som skall göra allt. Vara familjebil med sportig look och dessutom ha prestanda och vara prestigefylld. Jag småler. Transporter är en pinsam bil som saknar allt den utger sig för att vara. Likt Suite brölar det bara när man gasar men inte händer det just nått? Komforten är under all kritik och hela skiten både brusar, bryter, bänder och gungar. Ingen prestanda heller och för att inte tala om kvalitén. Nä detta liknar ingenting. Om Proson är en gammal folkabuss så är detta folkabuss delux och inte mycket över.

Det bryter och bänder och distar och saknar både 3d och fokus. Jag har matat högtalarna med POWER och CONTROL så nu finns inget att skylla på Suite 3.5 suger. En högtalare som på ett sätt idiotförklarar Dali som tillverkare av högtalare. Då man brukat OEM baselement och en diskant från Peeless, ett handlött filter med bra komponentval och en helt ok låda. HUR kan det då bli så här dåligt? Det är endast av inkompetens och jag hoppas att konstruktören fått sparken. Kanske är det han som börjar på Dynavoice eftersom dessa högtalare egentligen liknad Dynavoice M85 i ljudet om än aningen bättre så åt det hållet mer än åt hifi.

Suite kommer sist och det är inte ens tvekan om saken.


1. Audio Pro Live 2.42
2. Klipsch kg 3.5
3. Wharfedale Modus one six
4. Dali Suite 3.5 (2009-08-19 13:07:48) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  DALI Suite 3.5

Evidence takes the lead.
Då var det dags att ta fram lite mer avancerade högtalare. Dali Evidence 470, en högtalare jag älskade när jag köpte dem och sen under förra testet avskydde. Nu är det ny placering och ny elektronik och kanske kan detta påverka dess prestanda åt ett eller annat håll.

I början av lyssningen är jag igen imponerad av dessa högtalares enormt potenta basfundament. 470 är ju så liten och pluttig samt med små element och om jag inte visste bättre skulle jag tro det var större högtalare med kanske dubbla 8or i. Basen är även så pass bastant att jag är nödd att flytta högtalarna ut från bakväggen så långt att de hamnar i rummet mer än mot väggen. Nära en 1m innan jag styr många av rumsproblemen som kommer.

Detta lite ironiskt med tanke på tidigare Dali som är gigantiskt men inte har någon bas. Dessa högtalare är dock Pretentiösa med sitt påkostade anlete lik en kvinna makead och klar för krogen står hon där i all sin prakt. 470 ser dyra ut och var även dyra.

Efter hand när placeringen är klar så känner jag mig mer koncentrerad och mindre irriterad så lyssningen kan fortgå och så inser jag att det är likt föregående tester med denna högtalare så att diskanten är avrullad och högtalaren är aningen mörk i toppen. Detta ger ett mjukare ljud och en varmare karaktär vilket är rätt najs på musik som är hård, komprimerad och klippt. Sådan musik lyssnar INTE jag på och då är den pålagda färgningen som ketchup. En smaksättning som passar mat som inte är tjänbar som föda såsom korv eller hamburgare. Men jag väljer att äta Lax och Oxfilé och då Ketchupen är inte valbar blir jag tvungen att ät ketchup på fisken. Huh!

Som bil då? Jag väljer att säga att Dali Evidence är en Saab 93 av senare modell. En bil som är påkostad till det yttre men snikad och avskalad på insidan. En förklädd Opel som ändå gör anspråk på att vara betydligt mer än den är. GM har med 93:an lyckats med konststycket att totalt lura de svenska bilköparna att detta är en genuin Saab. Jag finner just Evidence i denna analogi.

Eftersom 470 är så tung och följsam i basen men bryter och bänder O-vårdsamt i de övre mellanregistren samt med dess avrullning i toppen så är det inte en toppkandidat. Jag skulle vilja detta eftersom jag faller för den vackra designen men detta till trotts gör den mig besviken varje gång.

I testet än så länge kommer den dock upp till plats 1 på min lista. Det är dock så att AP är riktigt bra och egentligen är den nog sett PP mässigt markant bättre än evidence men det finns egensakper hos evidence som gör den som nummer 1. Ett är den otroligt hiendlika basen. 2. Designen som är skön. 3. Även AP är lite rundad i toppen.

Någon har frågat mig om vilken diskant man skull ersätta befintlig med i evidence för att tweaka dem lite och jag tror mig ha hittat rätt. Jag kommer vid första bästa tillfälle att testa ett par SEAS H534.



1. Dali evidence 470
2. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
3. Klipsch kg 3.5
4. Wharfedale Modus one six
5. Dali Suite 3.5 (2009-08-22 08:18:59) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  DALI Evidence 470

Ur-NHT! Sidomonterad quattro.
Mina NHT 2.5 inhandlades ju med trasiga diskanter och nu efter en månads väntande har de nya originaldiskanterna kommit från over there. Glad i hågen monterades dessa diskanter som jag faktiskt är lite besviken på. Inte på diskanten men på systemet. Diskanten är tillverkad av Seas i norge, ett Seas H534 sorterad av NHT för par med tighta toleranser. Alltså Har Seas skickat diskanterna till USA och NHT har skattat och momsat på dem. Nu skickas de norska diskanterna till mig i Sverige från USA. Jag får igen betala skatt och moms på skiten. Hmm.

Nåja. Vad gör man inte för att få en logga på diskanterna.

Efter som jag testat lite med en ersättare i toppen vet jag redan en del om placering och problem som 2.5 ger i rummet och en sak. LÅNGT från bakvägg skall de placeras. Dels bakportade och sen sidomonterad bas. Två dödssynder detta och högtalarna behöver ca 1m ut i rummet innan det låter anständigt.

Jag börjar en lång lyssningssession som varar i ca 3,5h i sträck. Dels för att jag är nyfiken på högtalarna och del på grund av testet så klart. Det var även njutbart vilket underlättar sittningen. Jag känner några saker som utmärker NHT. Primärt är lyssningen som en iskall frisk höstvind som friskt och skönt ger en känsla av sundhet, Ljudbilden är klar som en fjällbäck. Inget i toppen bryter eller bänder utan allt flyter snyggt och smidigt. Det jag upplever är en avgrundsjup bas som otroligt nog tar riktigt låga toner med tyngd och auktoritet. Det kräver nog dock muskler av nåder då högtalaren är rätt tung. Nu har jag inte det problemet med 2x380w som gladeligen tvingar konerna till lydnad. Dock finns det bytningar och disharmoni i vissa områden i basen och det är lite upp i registret . Upperlow känner jag . Lite som att basen spelar in i mellanregistret och en lite interferens finns. Sen är basen in lika definierad som t.ex. Revel eller liknande av bättre högtalare jag hört. Det är en kockkniv medan Revel kommer med skalpell.

Dock är det 2.5i en högtalare jag gärna lyssnar på och utan vidare skulle kunna leva med. Jösses så bra den är. Speciellt i toppen.

Vad skall jag jämföra dessa högtalare med då? En Audi Ur-quattro. Japp där har vi det. En otroligt bra bil som krosade när den kom och som många efter har apat men ingen har egentligen slagit originalet. NHT kom med ett nytt koncept som bar bra och som slog. Det gjorde Audi med. Dessutom är det en prestandamaskin och NHT är också det. Inte väldens bästa med RIKTIGT bra. För bra.

Konklusion. Har du förstärkare som pallar, har du plats och hittar du dessa beggade. Tveka inte det är bara och handla för de pengarna de kostar . Jag bedömer alltid prestanda efter prisvärdhet. Dessa högtalare är prisvärda för runt 4000-5500 som de kostar. De tar täten i min test och jag känner på mig att de kommer att stå sig bra men är nog inte vinnare dock. Spännande att se hur långt de kommer. Kanske topp 5.

1. NHT 2.5i
2. Dali evidence 470
3. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
4. Klipsch kg 3.5
5. Wharfedale Modus one six
6. Dali Suite 3.5
(2009-08-23 11:29:01) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  NHT 2.5i

Mirromeoage!
Så var det åter ett par högtalare under luppen. Mirage M-790. Jag har i sanning fallit för Mirage måste sägas. Jag har ännu att uppleva ett par av deras högtalare som presterar undermåligt. Dessa chockade mig tidigare och förväntningarna var högt ställda, vilket normalt inte gynnar det testade objektet.

Efter lite justering hittade jag placering långt från bakvägg. Det som direkt slog an med m790 var den energiladdade och spralliga basen som går med lätthet från djupa till höga toner och definierar skillnaderna mellan med bravur. Det är inte den renaste basen utan det finns lite burr så att säga. Jag noterar även att mid och topp är korrekta och naturliga utan större problem det som dock utmärker är soundstage som är generös och livespelningar är wow. Dock är toppen i lite brytningar och problem med. Rent i allmänhet är M790 riktigt bra och en högtalare man egentligen är rätt nöjd med hemma. Power och transparent i samma burk. Högtalaren är inte heller direkt svårdriven utan svara snällt på alla förstärkarens befallningar.

Fram och åter vankar jag och gläds men måstet ju hitta svar. NHT är mer korrekt. NHT är tightare i toppen och aningen mer homogen i botten. NHT är inte mörk utan tvärt om ljus och analytisk men M790 är aningen ljusare i partier och jag tror det är en ynnest av dist. Lika med botten. M790 är ju en budgethögtalare men vilken BfB. Sp kontenta är att NHT inte viker ner sig vilket inte heller var väntat. Dock kommer Dali evidence 470 att åka på stryk. M790 är grym ändå som visar Dali som är betydligt dyrare vart skåpet skall stå.

Skall ja jämföra M790 med en bil blir det Alfa Romeo. För många förknippat med Fiat och andrahandsvärdet är uselt. Men Alfa är ett HIEND märke och väl bakom ratten känner man en bil som är tillverkad för prestanda än om det är en av de mer standardbetonade modellerna. Det är en WOW upplevelse och en prestanda som inte motsvarar förväntningarna.

Konklusion.
Normalt kostar dessa 1000-2000k och jag tycker de är ljudligt värda upp emot 4k så find em and keep em. Det är bara å lyfta på hatten. Kanonhögtalare och pris prestanda slår det mesta. NHT är dock bättre rakt igenom men kom ihåg att det är inte med massor utan med just så pass. Hihi.


1. NHT 2.5i
2. Mirage M-790
3. Dali evidence 470
4. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
5. Klipsch kg 3.5
6. Wharfedale Modus one six
7. Dali Suite 3.5




(2009-08-25 21:43:07) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Mirage M-790

Corvance Epsilon V8
Efter M790 var det Avance och Poul Rossing på center stage. Epsilon 8 är en tungviktare med 36kg x2 högtalare på 118cm och både breda och djupa. Dessa är faktiskt min frus favoriter bland alla mina högtalare. Allt är special på dessa högtalare, Vifa, Scanspeak. Som ni kanske vet finns insiderbilder på alla högtalare under ett annat av mina album. Kan vara kul för den tekniskt bevandrade. Otroligt välbyggda skapelser.

Efter uppkoppling och tuneing så var det bara och spänna bältet eftersom jag antog att detta skulle att bli åka av. Mycket riktigt så kläms jag fast i sweetspot och liksom tvingas att börja le lite. Basen i magen och ett leende på läpparna och ingen fru som skriker SÄNK SÄÄÄÄNK.Jag vet inte mycket om Rossing men en sak är att han i alla fall är bra på att tillverka högtalare. I det danska getingboet tror jag att han kommit lite i skymundan av Dynaudio mfl. Ljudet är in da face och klart som en fjällbäck. Högtalarna är analytisk och avslöjande utan att bli vass någonstans. Ljudet är smidigt och följsamt. Basen är i denna konfiguration riktigt tung och fet. Förra testet var basen inte alls lika massiv och ny elektronik och ny placering tjänade gott på dessa högtalare. 2x380w väcker liv i döda högtalare och jag inser ibland fördelar med att ha riktigt med ork.

Efter den första förtjusningen och den mycket njutbara ljudbilden kommer jag på att jag måste testa också. Efter lite brytning fram och åter kommer jag fram till att NHT och Epsilon är mycket lika i de övre registren men att Epsilon är lite större i soundstage. Båda är grymma högtalare. I botten tycker jag att Epsilon är lite homogenare och renare men jag är inte så säker på att den går djupare. Större och mer fysisk men NHT är bra de med. Kommer inte ifrån att Eplison lämnar ett större intryck på mig och jag kan ha fel i allt detta men det är mitt resultat. Men liten marginal är Epsilon trontagare. Det är även mäktigt att sitta ned framför stora högtalare. Respekt och lite gulp är känslan. Lite shit asså.

Epsilon tror jag är att jämföra med en Corvette. En muskelbil som har lite dåligt rykte i kännarkretsar men som dock är en brutal och potent bil, en bil som vinner över de flesta såväl rakt som kurvigt. Inte med mycket med dock kanske för att den är sunt konstruerad och utan en massa fjant. There is no replacement for displacement.



1. Avance epsilon 8
2. NHT 2.5i
3 Mirage M-790
4. Dali evidence 470
5. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
6. Klipsch kg 3.5
7. Wharfedale Modus one six
8. Dali Suite 3.5


(2009-08-26 21:15:35) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Avance Audio epsilon 8

HUMirage M5
Efter Avance hade jag aningen svårt att tro att en ljudpresentation skulle kunna bli bättre. Tidigare hade ju såväl Revel som Avance lyckats med at charma mig bättre. Nu tänker jag lite att hur an det bli bättre? För att stilla nyfikenheten var det bara att konka in de majestätiska M5orna. Detta är ett par gigantiska, fula men ack som sköna högtalare. Det i särklass största högtalare jag äger.

Sen tidigare visste jag att placeringen är kritisk på dessa högtalare och gärna 1m ++ från bakväggen, gärna intoade och relativt tight emellan. Nåja väl i ordning sitter jag med barnslig förtjusning och bara tittar en stund innan jag ens slår på elektroniken. Tänker stilla att Wow vilka högtalare som man inte ens behöver slå på för att avnjuta. Väl igång krävdes det inte oväntat två hantlar för att hålla mungiporna nere.

Det är svårt att beskriva dessa högtalare. De är så bra att det är svårt att fatta. Det som M5 gör som ingen annan högtalare jag har är att den tar över hela ljudrummet på ett otroligt sätt. Det som mest av allt slår mig med just m5 är att ljudet som återgivs är flytande i rummet och återgivningen är levande. M5 låter inte högtalare. Du kan omöjligt ens med bästa vilja placera högtalaren i rummet.
På det området är M5 de överlägset bästa högtalarna jag äger. Konceptet är unikt och Mirage är världen i mina ögon grymmaste tillverkare sett ur några aspekter. Det är Stig Carlsson med gultkant. I alla fall om vi ser till pris Kontra prestanda och i funktion och unikum. Det finns dipoler i forma av magnetostater och elektrostater. Det finns traditionella dynamiska och båda har svagheter och styrkor. HMmm varför inte kombinera dessa? Genialiskt.

Positivt!
Ljudet är stort och sounstage är inte bara generös utan awsome. Ljudet som återges är med charm och det finns spelglädje. M5 har djup i ljudbilden likt inget annat. M5 är mycket universell och de mesta av musik blir njutbart, även komprimerade inspelningar kan avnjutas. Det finns inte mycket som fattas utan det som skiljer dessa från yttersta toppen är nördfakorer.

Negativt!
Ljudet är dock ibland aningen grovhugget och basen dominerar på ett ibland kontraproduktivt sätt. Mellanregister är även lite okänsligt för detaljer. Toppen kan vara åt det ljusare hållet med medföljda att någon ton om sänder kan bli onaturligt ljus. Detta är downsides. Inte alls farligt utan detta är för att jag SÖKER fel.

Föra att jämföra med Avance så är kanske till vissa extrem inspelningar Avance mer definierad än Mirage som å andra sidan mer homogen och större i ljudet. För att ge en bild, en poster på 90x90cm i aningen högre uppläsning eller en poster på 2x2m. Vilken vill man titta på? Så avvägningen är egentligen svår med tanke på olikheten dem emellan. Men för att komma till sans måste jag sätta Mirage till topp för den är den jag klart skulle föredra att lyssna till. Avance är dock även den mycket bra men det är lite som skiljer och Avance är just så pass bättre på några få saker medan M5 glänser på andra.

Gör att jämföra med en bil så har jag funderat på och kommer fram till att M5 är en Hummer. Det är en bil som är helt olikt allt annat. Prestanda unikum och allroundegenskaper som inte liknar något. Den är brutal och kommer fram överallt och ger både komfort och prestanda. Halt makaber konstruktion som på sitt sätt är den ultimata pojkdrömmen.

Konklusion.
Framtagen genom det hittills största publika testet hittills har gett Mirage ett försprång i faller vad folk verkligen gillar och vad dessa ger är klart vad som räcker. On alla mina andra högtalare går sönder skulle jag bara le ändå när jag lyssnar eftersom dessa fyller mina behov. Spela både på konsertnivå och snyggt. En SUPERDUPER högtalare som faktiskt sett till begpriserna är (haksläpp) sjukt billig. Runt 5-6k är en struntsumma dessa högtalare är VÄRLDENS bästa pris prestanda högtalare. Inget kommer nära. Högtalare för flera hundra tusen kan vara sämre eller bättre men än de är bättre är det alltid ändå bara knappt. Aningen mer definierat eller aningen mer detaljer eller aningen mer neutralt mmmm Sett till totalen är dessa högtalare ändå TOPPEN av världen. Detta trotts de relativt humana priserna. Hittar du ett par. KÖP! Du kommer aldrig att ångra dig.


1 Mirae M5
2. Avance epsilon 8
3. NHT 2.5i
----------------------------------Toppen.
4 Mirage M-790
5. Dali evidence 470
6. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
7. Klipsch kg 3.5
8. Wharfedale Modus one six
9. Dali Suite 3.5

(2009-08-27 21:29:21) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Mirage m5

Aston Wijk
Ännu ett test av stapeln hemma och det är nu Anders Wijks högtalare V5 som står center stage. Efter Mirage måste det snabbt komma en av hiend högtalarna så man kan se skillnaderna medan allt är färskt i huvudet då man inte gärna bär dessa bestar fram och åter. Hehe.

Det som direkt slår an med dessa Wijk högtalare är den häpnadsväckande finish som dessa högtalare besitter. Inte en detalj är tvivelaktig och allt sitter som smäck. Även om detta är STORA högtalare så blir de inte så farligt då de är så fagra och så snällt smälter in i rummet.

Efter uppkoppling väntar jag en behaglig åktur och sätter mig till ro för att lyssna. Med M5 still in my head väntar jag en strikt och nästan tråkig ljudbild men inte. V5 slår storslagen an med homogenitet och kontroll M5 inte kan stava till. Det råder harmoni och delningen måste vara perfekt samt avstämning av låda. Inga interferenser och eller problem utan allt följer snyggt och enkelt. Ljudet är mer korrekt och mer avskalat än M5 och jag inser att dessa storheter är två sidor av myntet. Båda har sina olika funktioner. Medan M5 är fet och mastig i basen är Wijk torr och strikt. Resten följer lika.

Jag har tidigare sagt att jag tror att Wijk var för bilig ny då lappen på 28k skulle likaväl ha kunnat vara det dubbla. Jag anser att detta är en TOPP-högtalare som inte skäms för sig mot mycket dyrare konkurrenter. Det är svårt att inse varför detta är min huvudhögtalare till HB samt 2a stereo. Har heller inga planer på att byta bort dem. Jag gillar det strikta kalla analytiska ljud som Wijk ger. Känns friskt som en höstvind att lyssna på dem. Tyvärr finns inte Wijk som tillverkare mer men jag har haft en lite kontakt med Anders som är en mycket trevlig kille. Hoppas att fler får ta del av dessa högtalare.

För att hitta en bil som motsvarar dessa högtalare tänker jag på något anrikt vackert och fulländat än om det finns bättre prestanda. Jag tänker Aston Martin. Speciellt DB9 som är ett unikum och en underskattad bil i en värld av B&(M)W. Med elegans och abnorm prestanda slog den journalisterna med storm. Men de som har äran att äga vet att de besitter unika ting. Elegans, komfort och prestanda i harmoni och balans.

Wijk slår likt förra testet bort M5 det bara är så

Konklusion. Har du kraft att driva dessa högtalare, har du rum för dem och viktigast av allt HITTAR du dem så är detta kanonhögtalare. Se bilder under mina högtalare och njut av perfektion. Ända problemet är tendens till skir i toppen med ljud elektronik samt kontroll i basen som kunde vara bättre. Detta är dock i extrem fall. Jag tror att det är på dessa områden och med hårklyverier som Revel vann förra testet. Det är små förbättringar hör i denna toppnivå.


1 Wijk Acoustic V5
2. Mirage M5
3. Avance epsilon 8
4. NHT 2.5i
----------------------------------Toppen.
5 Mirage M-790
6. Dali evidence 470
7. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
8. Klipsch kg 3.5
9. Wharfedale Modus one six
10. Dali Suite 3.5


(2009-09-03 21:01:39) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wijk acoustic v5

BMF3/lyd ?
Under pågående falsifiering av mitt förra test kunde jag inte undgå att läsa in mig på mina gamla upplevelser för att stilla min nyfikenhet. Det är ju olika förutsättningar med placering och elektronik men jag känner ju ändå igen ljudet. Avance har ditt ljud och M5 sitt. Det är intressant att se att ljudet inte förändras kapitalt utan bibehåller sin grundton.

Nu hade jag burit fram mina vackra F3/lyd högtalare till centerstage. Uj så fula de är. Hur tänker man när man konstruerar en sådan här högtalare? Pojkar den som ritar det fulaste kabinettet får en free lunch?

Väl inkopplade så börjar alvaret. Lutar mig bakåt och låter En skiva av knopfler skölja över mig. Efter detta Josh Groban för at avsluta första sessionen med Cassidy. Det är klart ett älskvärt ljud men jag saknar något lite i djupaste basen. Märks tydligt på Grobanskivan som innehåller många passager av oerhört lågbas och det mesta v den informationen försvinner. Basen är FET och markant men i övre basregistret. Det slår mig att detta är en klassisk charmbas dvs man har lagt en puckel i övre basområdet för att ge en illution an snärt och driv men ofta på bekostnad av den djupa basen. Lika i toppen så upplever jag nu att dessa är lire lika Audiovectors aningen avrullade topp. Allt finns där och fördelen är att inget någonsin blir hårt utan allt känns naturligt och mjukt. Dock saknar jag det sista lilla av toppen ibland. Många högtalare har dessa epitet och det är givetvis en medveten färgning som man från företagets sida väljer för att sätta signum på sin produkt etc.

För varje skiva som åkt på har detta tydliggjorts. Det är verkligen lite LINN över det hela. Det tycker jag även om mina Audiovector.

Nu kanske detta låter som något dålig men så är inte fallet. Detta är en ljudfilosofi som många brukar och anser är rätt. Jag tycker det låter bra och delar kanske inte filosofin men respekterar den.

Som downside på F3 är att basen kan tes sig aningen slött i rappa passager och att det sakans lite info i djupaste basen. Jag gillar heller inte att högtalaren är så låg i sin soundstage. Lite Sonabsyndrom. Men som generellt är det en på många sätt fantastisk högtalare som utan större problem skulle i A+B test med flera upphosade märken idag ge måna lyssnare haksläpp, Totalt haksläpp. Speciellt alla de som fastnat i teorin om att utvecklingen går framåt.

För att ta en bil då. Jag tänker mig en FUL med riktigt bra kärra. BMW 2002ti i alpina-utförande. En kärra med blixtrande prestanda som MÅNGA GTI/TURBO upphosade sportbilar idag skulle få problem med att hänga på. En dag i börja av denna sommar såg jag en sådan BMW i blinkljusen som stod jämte en Golf Vr6 och vid grönt var de båda på gasen i ett testosteronstint race och golfen bara blev efter. Sådant ger lite gåshud.

Hurusom så måste jag lämna en konklusion. F3lyd är en trevlig med många goda egenskaper och unik högtalare. En högtalare som man gärna lyssnar på och som är i en högre klass. I samma klass med Linn Audivector och B&W för att exemplifiera. Den ser ut att spela i klass med Audio pro eller JWS.. Låten dig icke luras.
I mitt test får den negativt på de nämnda punkterna och hamnar på 5e plats efter Mirage M790.

1 Wijk Acoustic V5
2. Mirage M5
3. Avance epsilon 8
4. NHT 2.5i
----------------------------------Toppen.
5. F3/lyd trapez X
6. Mirage M-790
7. Dali evidence 470
8. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
9. Klipsch kg 3.5
10. Wharfedale Modus one six
11. Dali Suite 3.5




(2009-09-13 07:51:04) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  F3/lyd trapez X

Klipsch BIG BLOCK
Dags igen att uppdatera lite på testfronten. Ett par mastodonter i form av Paul Klipsch högtalare, Ja inte hans personliga utan mina som jag köpt av honom, eller hmm.

Jag lyfter ut dessa och svärande fram till centerstege masar jag dessa bestar redan vetande att de kommer att plumpa. Klipsch är inte bra nog och jag minns ju hur dåligt de presterade förra turen. STORA as som inte är vacker eller ens bra. Hur kan man göra sådana här skapelser? Det kunde man kanske fråga JWS? Det gör ju det hela dagarna. (stanna inte här utan fortskrid läsandet)

Kopplade upp och testade ut en bra position och milda makter vad känsliga dessa är på placering. Jag valde relativt nära bakvägg med fördelen att basen kommer mer i fas med mid å andra sidan en downside med lite mer efterklanger. Kanske har jag tjänat på att dämpa lite i bakkant. Men toe in blev så rejält att vinkeln korsar precis framför mig i lyssningsposition.

I alla andra vinklar finns inte ens en stereobild. Men rätt vinklade så ger dessa titaner en gigantisk soundstage. WOW.

Ljudet är MAFFIGT minst sagt med otroligt stor soundstage. Klipsch ger ett sagolik stort ljudrum där jag sitter mitt i konserten. Surround på heligt alvar och med en fysisk upplevelse som få klarar av och med rätt ljudtyck och med rätt placering ger dessa högtalare en makalös åktur. Inte smidig och inte smärt eller komfortabel men brutal. Jag har aldrig spelat så högt som under denna session. 2x380w och kontroll av högtalarna gav en ljudvolym som var mer än maffig. Det är förlåtet att interferens finns i ett undermåligt filter. Det är förlåtet att toppen är avrullad en det och att mid är lite för framfusigt. Det är förlåtet att den djupaste basen kommer aningen efter på grund av en discopuckel. Det är förlåtet på grund av kontentan i ljudbilden som ger en mycket mäktigt totalupplevelse.

Det är klart att dessa bestar väcker neandertalaren i en och man är vuxet barnslig på nått tvistat sätt. Men som sagt felaktigheter finns men i det stora hela gör det inte så mycket. En HD är inte felfri men det är alltid en HD.

För att ta en bil kom jag direkt att tänka på The Muscle era av sena 60-talet. There%u2019s no replacement for displacement. Hur sant är inte detta?
Bilen är en Nova anno 1968 med Bigblock ala 454cui. Den kan inte vinna i rally och den suger på tighta banor med hårnålar men det går fort rakt fram. Då krossar den både Ferrari och allehanda exotiska kärror.

Klipsch är överlägsen alla mina andra högtalare på dragrace. Ren brutal kraft och 0-402m och de krossar alla fina märkestöntar.

Konklusionen är att klf 20 är en kanonhögtalare men den är inte neutral och eller för alla. Men den är grym och brutal och ingen skall ta det ifrån dem så på grund av detta och på grund av respekten de kräver kommer jag att sätta dessa högre nu än tidigare. Jag har inte helt till fullo fattat fördelarna med dessa högtalare förrens nu. Jag väger in dem just före TRAPEZ X

1 Wijk Acoustic V5
2. Mirage M5
3. Avance epsilon 8
4. NHT 2.5i
----------------------------------Toppen.
5. Klipsch klf 20
6. F3/lyd trapez X
7. Mirage M-790
8. Dali evidence 470
9. Audio Pro Live 2.42
_______________________________________Agn från vete.
10. Klipsch kg 3.5
11. Wharfedale Modus one six
12. Dali Suite 3.5


(2009-09-14 20:56:46) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Klipsch Legend KLF-20

1:a par ut. (läs inledningstexten)
Dahlquist DQ8 från sent 80-tal testets första par ut. Nypris ca 7-8000:- typ! Begpriser runt 1500-2500:- och det är faktiskt väldigt prisvärt alternativ. Det första jag slås av med dessa högtalare är att Jisses så bra de ändå är dessa relativt små amerikanska högtalare. Jag börjar med Diana Krall vars musik är för mig en stor favorit. Jag är känslig med just Diana Krall på att musiken skall vara bra upplöst och rösten skall vara snyggt utmålad. DQ8 är någon typ av ambient högtalare (phased array? nått) med diskant som rundstrålar. Den har även mest troligt därför liknande Carlssonsyndrom. Det vill säga att ljudbilden tenderar bli aningen låg. En generös soundstage men lågt placerad. Man sitter lite som på läktaren och lyssnar. Men röster och upper mid är strålande bra. Det finns ibland tendenser till störande dist i någon(ra) frekvenser men i helhet mycket gott. Vill man vara perfekt finns det en viss spretighet och hela illusionen känns ibland grynig/ grovkoring. DQ 8 dock med endast std vifaelement i en katastrofalt ful låda ger bra valuta för pengarna. :) Ett utseende endast en moder kan älska är ett uttryck som kommer på läppen. Ser nästa Sovjetisk ut i all sin praktiska läggning. Svagheten är mycket tydlig i basområdet. Man hör hur Dq8:orna kämpar med kontrabasen samt ännumera tydligt blir det med Dire straits elektriska rock som är lite tyngre och mer intensiv. Hela den tunga rocken blir i lightform. Basen är rätt ansträngd vilket gör att man tappar lite av den dimensionen. Dock på Eva Cassidy som är mycket gitarr och sång låter högtalarna oerhört bra och ett litet flin kommer på läppen. En tanke som slår mig är att detta är en golvhögtalare som beter sig som en stativhögtalare :) DQ8 ger ifrån sig basrespons vad jag förväntar mig av en modern liten stativare som typ Dynaudio A42. Sammantaget är detta en klart älskvärd högtalare som still going strong. Den är dock inte direkt allround och därmed inte perfekt för alla. Dessutom behöver man relativt dålig smak för att kunna älska Dq8:ornas design. ;) (2009-02-01 23:03:17) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Dahlquist DQ-8 Phazed array,  Hegel H1 MK4,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

2:a par ut
Dali suite 3.5
Från David till Goliat. Suite 3.5 är ett par monströsa högtalare jämfört med DQ-8. Direkt slår det mig att placering är kritisk. Svåra som attan att få till. Faktiskt fick jag inte till placeringen helt bra så att högtalaren gjordes helt rättvis eller så lessnade jag bara på grund av någon annan faktor. Speciellt stereoperspektivet var det som krånglade mest. Nåja. Utseendet är billigt/plastigt och det förefaller verkligen som att man riktat sig mot målgruppen som tror att storlek har betydelse. :) Det är en trotts storleken en enligt mig omanlig högtalare med svängda former och ett ledset utseende. Nästan som en gigantisk nallebjörn som bara vill ha en stor kram. Nypriset 10kkr är inte billigt och begpriserna mellan 3500-4500:- är inte heller billigt. Så det vill till att dessa presterar väl.
När jag börjar lyssningen så är jag sugen på Dire straits eftersom dessa högtalare inbjuder liksom att flytta luft. :) Det som direkt slår mig är att högtalaren är betydligt mer instängd är jag förväntade mig och den kämpar med upplösningen i diskanten (dist?). Ljudkaraktären är mer mjuk och varmklingande. Det är tydligt att dessa högtalare ger betydligt bättre basrespons än DQ-8:orna men de är sannerligen inte basiga. Suite 3.5 är relativt mild i basen och ganska smidig/fyllig. Basen är följsam och man kan äntligen följa basgångarna i musiken ;) Dock känner jag att jag skulle ha få kombinerat DQ8 med dessa för Suite 3.5 har tydliga problem i upper mid och hela vägen upp till toppen. Detta trotts att de spelas med en HEGEL som är en mycket fin förstärkare/korrekt. Så 3,5:orna har sannerligen givits goda förutsättnignar att prestera väl. Tror/drar mig till minnes att suit-serien såldes som primärt biosystem och då är det nog sannerligen så att konstruktionen givits primärt möjlighet att spela högt. På tal om högt så spelar dessa högt och när jag drar på så kommer ett lite flin på munnen även om den höga volymen inte upplevs direkt korrekt så är den ändå lite skoj. Detta är inte en högtalare som jag skulle kunna leva med och vara nöjd med. Även om man har en förstärkare med diskantkontroll så att man kan öka diskanten så finns distorsion och med ökningen av diskantens utnivå kommer även disten att öka. 3.5:orna har kvaliteter, speciellt i basområdet, men också tydliga problem jag inte finner önskvärda. De faller in klart efter Dq8 i ledet. Jag antar även att de kommer att komma ganska långt ned på min lista tillslut. Tycker att Suite 3.5 inte är ett bra begalternativ. Det finns betydligt bättre högtalare. Det jag undrar är även hur/varför Dali inte fått till dessa bättre. De har oem-basar från vifa och diskant från peerless samt ett väl genomarbetat filter%u2026 Hur kan det då inte bli bättre? De har ju inte snålat med materialet. Det finns högtalare som låter betydligt bättre med sämre material.
(2009-02-02 08:40:10) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  DALI Suite 3.5,  Hegel H1 MK4,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

3:e par ut
Qrs 500
Efterlängtad comeback för en av mina riktiga älsklingar. 500:a var min första riktiga hifihögtalare. :) Dessa kommer aldrig att lämna mitt hem. 500:orna var även en referens under min tidiga hifiresa.
Med 500:orna var det som att gå från Goliat tillbaka till David igen.Nu känner jag att det är skönt att lyssna på musik igen. Katie Meluas platta var på och jag kände mig hemma direkt, ett välbekant sound utbreder sig. En högtalare som har mycket goda kvalitéer. Skulle faktiskt kunna säljas för rätt dyra pengar än idag, säkerligen som dåvarande nypris runt 6500:- och ändå säkert vara i toppklass. Det aningen omoderna utseendet är dock ett jag gillar. Finner det manligt lite som en Amerikansk Pick up. Fett utseende med tydliga kantiga manliga drag. Dock aningen omodernt idag då Waf-faktorn inte är så hög. :( Högtalaren är mycket bra på två områden. Upplösning i diskanten och övre mellanregistret samt basfundamentet. Den är djup och stabil i basen. Basen är även följsam och kontrabasen känns inte perfekt men god. Lika med toppen som upplevs som skirig och luftig med andra ord välfungerande. Bra men inte perfekt. Kan tom vara så att DQ8 är bättre i toppen men 500:an är bättre overall. Framförallt mycket mer allround. Dock saknas det något i övre basområdet, en dipp, och det var tydligt efter suite 3.5 som klarade det området bättre. Djupen finns men en dipp i ljudet någon stans finns i övergång mellan bas/mid och uppåt. Rum? jag testade lite olika med placering men samma fenomen finns. Inget som direkt stör om man inte är metal-head eller discofjolla. ;) Begpriserna 1000-1500:- är sannerligen en god affär för dessa högtalare då Qrs 500 spelar musik på ett övertygande och mycket charmfullt sätt. En generös soundstage och en spelglad och överraskande djupgående högtalare som overall gör bra ifrån sig. Jag tänkte tom att behöver man egentligen mer än detta för att vara nöjd? normalt inte. Det är nog bara om man är fast i hobbyn på ett sjukt sätt. Som många av oss är! Hehe. Kliver in som etta ännu så länge men placeringslista kommer senare.
(2009-02-02 08:43:17) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  QRS 500,  Hegel H1 MK4,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

4:e par ut
Qln signatur
Det var med lite svårmod jag bar fram dessa eftersom de vid senaste test tedde sig aningen dåligt med en luddig och mörk ton. Men dåvarande uppställning och elektronik var då helt annorlunda. Nu spelar jag i riktning och på det vis jag finner bäst i mitt lyssningsrum med en som jag anser mycket korrekt elektronik. Väl inkopplade så börjar jag med Trine-Lise och wery from the walk som har en bråddjup basgång i inledningen. Signatur med den mycket fina scanspeak basen 18w 8545 spelar alla de djupa tonerna på ett mycket förtjänstfullt och bra sätt om än med lägre volym än suite 3.5. Dock betydligt mer nyanserat. Jag spelar genom alla på förhand valda låtar och funderar på var det där underliga ljudet är hmmm försöker utreda lite. Misstänker starkt en sameness. Högtalarna spelar iosf med en lite mörkare klang än t.e.x dq8 men mycket homogent och med en välsammansatt soundstage. Jag kan omöjlig skilja ut högtalaren ut soundstage och hur jag än förstöker så håller den ihop materialet på ett mycket bra sätt. Tom i det rockigare spåret på Dire straits album sitter allt ihop bra och inget spretar. Högtalaren spelar tight och rappt i bas och mid. Dock sammantaget tycker jag ändå att DQ8 har en bättre upplösning i toppen och Suite samt Qrs 500 har bättre tyngd i basen. Detta till trotts är detta en mycket mer homogen och balanserad högtalare. En högtalare man gärna lyssnar ett tag på utan vidare Som dessutom fast att den är liten spelar både högt och kontrollerat. Möjligen är den lite avrullad i toppen för att ge ett mer lättlyssnat ljud och om så är fallet fungerar i så fall bra. Personligen gillar jag inte sameness. Det är ond bråd död för mig och detta får mig att tvivla lite på Qln signatur. De största kvalitéerna finner jag i mellanregistret som är rappt och snyggt.Nypriset på dessa var runt 12kkr och begpriser allt från 3500:- till 5000:- Misstar er inte då detta faktiskt är en bra högtalare. Leder testet än så länge. Men jag sticker ut hakan lite och påstår att för de pengarna får man bättre högtalare. När jag tänkte ut min lista tänkte jag i bana vilken skulle jag sälja. Jag skulle definitivt välja att behålla denna före qrs 500

Så ännu så länge vill jag ranka högtalarna i följande ordning.

1. Qln signatur
2. Qrs 500
3, Dahlquist DQ8
4. Dali Suite 3.5
(2009-02-02 14:14:04) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  QLN Signature,  Hegel H1 MK4,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

5:e par ut
Jahopp. Så var det dax för ett par högtalare som jag inte hade så stora förväntningar på. Men de skall ju alla dömas på förhand :) Åt ena eller andra hållet. Jag antog att dessa skulle spela bäst med Dire straits så på med lite Rock och jösses så förvånad jag blir? Jag förväntade mig i alla fall lite tung-gung men kunde sannerligen inte finna dessa som basiga. Nästan intetsägande faktiskt. Jag letade mig igenom alla basiga spår på plattan men gång efter annan blev jag lite besviken. Ingen alls tyngd eller pondus i basen. Nasala och tja nästan tragiska. Ligger basen för lågt i förhållande till mid? Högtalaren är obalanserad helt klart. Sen kan man fråga sig vad man skall med dunka-dunka högtalare till om de inte levererar dunka-dunka? Det finns inte ens djup att tala om. Trine-lise med inledningen där ger bas i samma storleksordning som DQ8. 4st 8" basar men ändå inte mer bas och framförallt verkar dessa inte djupgående heller. Basen är skapligt följsam och även om den inte har samma luftighet och känsla som Signatur så nja kanske OK ibland. Mid är starkare och mer framträdande men hårt och kantigt ochoch som dagt lite FÖR framträdande Känns aningen oborstad. Krall och Cassidy låter liksom inne i lådan. Inte en upplevelse man vill ha på så annars bra artister. Man kan sätta in AC/DC i lådan och högtalaren kanske kommer undan med det lättare. Lika med diskanten som är aningen beslöjad och liksom liggandes lite bakom soundstage. Jag tror efter ett tag att just obalansen på högtalaren gör att basen inte kommer fram. Nu låter detta negativt och det är det så klart. Det slår mig dock att man måste sätta saker i relation till varandra. Vad man köper kontra vad man får. Jag tror att man för de pengar som dessa kostade ny som beg är bättre spenderade på annat håll. Ref 61mkII är junk. Nypriset var ca 4500:- och som beg typ 1000-1200:-. Ref 61 mkII har kvalitéer och ögonblick som fungerar dock är den för ojämn. Vidare är de fula och plastiga stora och proson-lika. Alltså inget man riktigt vill bli förknippade med om man vill kalla sig seriös. Jag håller detta för en genuint dålig högtalare även om den påverkade mig lite så långtifrån tillräckligt. Inte ens namnet Infinity kan kompensera för ref61s tillkortakommanden. Märket kanske kan påverka någon att placeboartat tro att de funnit välljud. Det lurar inte mig.

Denna kommer klart sist....

1 Qln Signatur
2 Qrs 500
3 Dahlquist DQ 8
4 Dali Suite 3.5
5 Infinity Ref 61 MKII
(2009-02-02 20:25:18) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Infinity Reference 61 mkII,  Hegel H1 MK4,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

6:e par ut
Dax för ännu en favorit to the test. Dessa högtalare har jag vurmat för otaliga gånger som varande ett mycket bra instegsalternativ. Nu var jag allt lite nervös när jag skulle testa. :) Tänk om jag haft fel. På med lite musik och testning :) !!! Jag slås direkt av ett ljud jag gillar. Skillnaden mot Infinity är klart hörbar och A 2.42 är på ett bra sätt mycket trevligare att lyssna på. River av skiva efter skiva och noterar att A242:orna är mycket välbalanserad med otroliga basegenskaper. Inte på mängd spl men de går djup och lätt. Allt flyter på och det är musiken jag lyssnar på inte högtalaren. Ljudet upplevs som mjukt och följsamt. Bristerna är tydliga med förlåtliga. Bristerna är följande: ljudet bryter snabbt upp vid gaspådrag, och den är aningen hårt och kantigt i vissa delar av diskantregistret samt att det saknas lite snärtighet i upper low.
Men overall är det ändå slående bra speciellt i pris prestanda förhållande. Jag kan inte fatta att man kan bygga en högtalare så billigt och ändå få den att vara SÅ bra som denna. Dessutom med det löjlig låga begpriserna som dessa har är det enligt mig det absolut bästa man kan köpa beggat. Jag ser begpriser från 400-1000:- för a242 och ja så mycket bra kvalitativt ljud man får för dessa pengar är löjeväckande. A242 är inte lika tung och pondusrik som QRS500 och inte lika öpplöst och fin i toppen som DQ8 men kanske mer homogen än båda Den är sannerligen bra som overall. Hur som är det mycket svårt att placera in dessa eftersom de är bra men med tydliga fel än om felen är klart överlevbara. Jag sätter den efter DQ8 ändå eftersom jag tycker att den med en bättre upplösning är mer korrekt men det är hårsmåner. Som köp med pengar så rekommenderar jag nog att Köpa Audio Pro om man har en tight budget och om man gillar mer basrik musik. Jag väljer utifrån min musiksmak. Även Qrs 500 känns stabilare och klarare i toppen men även här är A242 otroligt nära.

1 Qln Signatur
2 Qrs 500
3 Dahlquist DQ8
4 Audio Pro Live A 2.42
5 Dali Suite 3.5
6 Infinity Ref 61 MKII
(2009-02-02 22:05:27) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Audio Pro A2 42 Live,  Hegel H1 MK4

7:e par ut.
B&W cdm 1nt.
Ännu en favorit till luppen. Det är sannerligen skoj att testa på detta vis. Mycket intressanta saker slår en. Dessa högtalare har jag många gånger lovat och nu var det kul att få testa dem. Direkt slår det mig att denna gör helt rätt i mellan och diskantregistret, Upplever inga speciella felaktigheter och vidare ger de en generös och stabil soundstage. Jag myser, lutar mig tillbaka och lyssnar på låt efter låt och även om denna högtalare saknar helt basåtergivning så är toppregistret så bra att jag förlåter den. Allt inom det området den spelar typ 70-20kHz är solidt och korrekt. Jag känner direkt att Dq8 kommer på skam och även om Signatur har en fin mid och en solid och rapp bas så är detta en annan liga. Soundstagen blir stor och mäktig. Ljudet är helt befriat från lådorna dvs ute i rummet. Jag tycker att som högtalare är CDM 1nt en ännu så länge ledare av testet. Detta med vetskapen om att den saknar en hel del. Dock med min smak av musik så passar den mig bra. Passar nog inte den som mer rockar och discodansar. En sak till som slår mig är att de kans spela mycket högt. Riktigt bra med utevolym utan att ljudbilden bryter upp. Dock kan jag fundera på hur man kan bygga en högtalare som helt saknar bas? Kan tänka mig att i mindre rum så går det bättre men den är sannerligen inte komplett. Jag har även svårt att se en subb som på ett bra sätt skulle kunna komplettera. Den subben blir säker en dyr affär vilket leder mig att tro att köpa Cdm 7nt skulle kanske vara att föredra. Man vill ju efter allt ändå ha en högtalare som är hel. Cdm 1nt är halv. En sak till dock. Nypris på dessa var hemska 12500:- ca och begpriserna varierar mellan 4500-5500:- vilket är ganska mycket pengar. Även om dessa är mycket bra så kan man nog säga att ett par qrs 500 eller A.2.42 ger betydligt bättre pris prestandaförhållande. Det är mina 2c Kanon men säkerligen inte för alla.

1 B&W cdm 1nt
2 Qln Signatur
3 Qrs 500
4 Dahlquist DQ8
5 Audio Pro Live A 2.42
6 Dali Suite 3.5
7 Infinity Ref 61 MKII (2009-02-03 20:49:19) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  B&W CDM1 NT,  Hegel H1 MK4

CDM 1nt kollage.
Ett litet kollage på Vackra och mycket välbyggda Cdm 1nt. En högtalare som är verkligt värda som begagnade. Riktigt snygga med som kanske syns på bild. Hoppas det smakar. Tänker mig att det skall vara små kollage till de flesta av alstren som befinner sig här. :) (2009-03-26 21:41:32) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  B&W CDM1 NT

8:e par ut
Då var det dags igen puhhh vilket kånkande och stönande! Rega Ara är en mycket liten och söt monitor från annars så dystra och regniga England. Nypris ca 4100:-beg ca 1500:- och tja man måste ju se detta ur ljuset av vad det är eftersom man lätt drar ner på förväntningen då högtalaren är liten. Det är dock inte en billig högtalare så med all välmening skall den naturligtvis prestera som 4100:-. Det som slår mig direkt och tydligt är givetvis den lilla och tunna basen. Högtalaren är förvisso liten och smidig men sakar ju nästan helt basrespons. Mellanregister är styrkan som jag kan se saken. Jag är tom redigt imponerad över det mycket mjuka och silkeslena mellanbaselementet som är Regas egen konstruktion. I diskanten är Ara avrundad och tydligt seamad. Inte så att de stör men dock. Den är avrundad på ett relativt snyggt sätt men totalt sett är detta inte en högtalare man sitter och lyssnar på även om det har mycket fina kvalitéer så finns även stora brister. Kanske är dessa klartbäst som och påtänkta som bak-kanaler i en Regauppsättning för hemmabio eller som små stereohögtalare i ett litet rum med fördel komprimerad popmusik. Det är ändå en ok högtalare som jag finner svårplacerad. Tyvärr placerar jag detta efter Dali Suite. Den har liknande topprespons som denna men saknar baskvalité. Ingen dålig högtalare och den har uppenbarligen en smidig storlek och den är i mid/topp register inte sämre än Dali suite 3.5. Men min bedömning av Ara blir med en hårsmån efter Suite och jag valde länge men det får bli så! Man kan inte tillverka en högtalare som inte är bättre än dessa och tro att 4100:- är ett rimligt pris%u2026 Bevisligen går det att tillverka bättre högtalare billigare och det drar i min bok ner betyget. I övrigt gillar jag Rega. Ett fint och anrikt företag. Aningen högmodiga dock.

1 B&W cdm 1nt
2 Qln Signatur
3 Qrs 500
4 Dahlquist DQ8
5 Audio Pro Live A 2.42
6 Dali Suite 3.5
7 Rega ara
8 Infinity Ref 61 MKII
(2009-02-04 19:43:29) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Rega Ara,  Hegel H1 MK4

9:e par ut
Monitor Audio B2... En populär högtalare som jag ofta har talat mycket väl om. Nu var det då dags igen och i ett större test med många inblandade högtalare. Musiken började flöda och jag slås av skillnaden gentemot Ara att den är hmm basigare vilket jag inte trott annat men banner i mig inte med mycket. Jag fann tidigare att B2 var rätt bra i basen med den har problem med en lite för tidig och brant avrullning som det nu mer klart förefaller. Jag tycker seriöst att det verkar som att de djupare tonerna finns där men liksom långt efter i ljudstyrka. Den är dessutom mer beslöjad i diskant än Ara och definitivt sämre än Audio Pro. Den är snygg, upphosad och frammanad av marknaden som en kanonhögtalare till rimligt pris. Den är nog kanske det med men jag blir aningen besviken eftersom Audio Pro är så mycket bättre på allt och kostade ändå mindre än BR2. Högtalaren är dock ganska lättlyssnad men den är tydligt soundshapead. Över till Cassidy och Krall och här framgår det än mer att något är för mjukt och varmt i klangen. Jag tycker det är tråkigt och inser att jag faktiskt inte kan tycka att B2 presterar alls så väl som jag först tyckte inte dåligt men heller inte bra. Ljudet är som en boll rund i toppen och rund i basen. Det är dock så att den är bättre än infinity med aningen bättre balans och homogenitet men den hamnar efter Ara i sammanställningen vilket jag från början inte hade trott. Detta trotts att Ara var mindre i basen men den är å andra sidan klarare i diskanten och lenare i midsegmetet. Jag tycker fortfarande att BR2 är en OK högtalare som dessutom är både smidig och vacker för en beg-summa av ca 1500:- Bra nog mycket vackare än Audio Pro och tom vackare än Ara. De ljudliga skillnaderna är dock inte så stora och har man en förstärkare med justering på diskanten kan man hissa lite på kontrollen för att räta upp den lite.

1 B&W cdm 1nt
2 Qln Signatur
3 Qrs 500
4 Dahlquist DQ8
5 Audio Pro Live A 2.42
6 Dali Suite 3.5
7 Rega ara
8 Monitor Audio Br2
9 Infinity Ref 61 MKII

(2009-02-04 21:50:42) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Monitor Audio Bronze B2,  Hegel H1 MK4

10:e par ut.
Danska Avance är signerade Poul Rossing. Samma gamla vanliga klyscha med en mäster som lessnat på allt skrot och själv istället börja med att tillverka. Lite feed up med detta numer klassiska tjafs. Rossing vet dock sannerligen hur man kan konstruera en vettig högtalare vilket är det som räknas. Avance är dock inte så uppmärksammat i Sverige vilket gör begmarknaden synnerligen lukrativ för fyndare av god hifi. Eplison 8 är ett par några år äldre högtalare med en klassisk uppsättning element. Vifa 8" i basen och Scanspeak 8545 i mid samt en Dynaudio D28 i toppen. Mina ex blev tyvärr misshandlade i frakten så att både mid och toppelement blev förstörda. Fick dock efter diverse kontakter med Avance samt andra (ca 2 månader) rådet att köpa Scanspeak 8546 som ersättare till midbasen samt Scanspeak 9700 i toppen. Fraktbolaget betalade de nya elementen. :) Efter B-2 var det sannerligen en fröjd att få på dessa monsterstora högtalare. Direkt slår det mig att wow sicken soundstage som uppenbarar sig och Melua kommer flytande emot mig på ett mycket attraktivt sätt. Nu känner jag att det är skoj att lyssna på musiken igen. Ett ljud jag skulle kunna leva med helt klart. Toppen är utblommad och mid är rappt och kristallklart. Botten finns där även om jag upplever högtalaren som ganska återhållsam i basen. Djupen finns och bra skifningar i basgångarna men jag vill ha MER. Efter Dire straits är det tydligt att basen även inte är lika flytande ren som vissa högtalare jag har. Lite kantighet och strävhet finns (undrar för mig själv om inte en 8" scanspeakbas hade varit bättre?), anar att man fått bannor av ekonomiavdelningen och därav tvingats till att bruka en billigare bas. Dock bra och klart överlevbart speciellt till denna typ av musik som jag lyssnar på. Det är dock slående att den är fokuserad på mid och topp som är högtalaren styrka och efter Diana Krall känner jag att jag är hemma på banan igen. :) Denna högtalare defilerar rakt i som nummero ono i mitt test. Dock överglänser de inte Cdm 1nt, absolut inte, men de är utan tvekan mer komplett. Det är intressant dock att Cdm 1nt är så bra att den med fullrage säkerligen varit lika med eller behållit sin plats. Epsilon har jag endast sett ute någon gång och då för runt 5kkr vilket är mycket rimligt pris. Nypriset var över 20kkr enligt vad jag fått höra. Om du vet annat så tveka inte att korrigera!

1 Avance Eplison 8
2 B&W cdm 1nt
3 Qln Signatur
4 Qrs 500
5 Dahlquist DQ8
6 Audio Pro Live A 2.42
7 Dali Suite 3.5
8 Rega ara
9 Monitor Audio Br2
10 Infinity Ref 61 MKII
(2009-02-05 13:51:32) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Hegel H1 MK4,  Avance Audio epsilon 8

11: par ut
Mirage M5..
Tja vart börjar man. Rossing hade en kort visit på guldplats! Jag köpte mina m5:or av en god vän som uppgraderade till M3 och han ville prompt att jag skulle ha dessa. Efter många turer fram och åter köpte jag dem (tur det). Har endast en kort session kört dem hemma eftersom jag ganska snabbt efter dessa handlade hem Revel F30. Jag hade även problem med M5 eftersom mina katter var små och mycket klättervilliga. M5:orna var alltför inbjudande för småkissar att motstå! Det gjorde att jag nu var mycket nyfiken på att testa ordentligt. :)
Direkt slogs jag till marken. :) En maffigt soundstage slog mot mig som en vägg. Dock tog det mig nästan en 45min innan jag hittade en placering som fungerade vettigt Ca 140cm från bakvägg och med 185cm rätt rejält intoade mellan högtalarna. Dessa högtalare från Kanada är ett resultat av forskning av en stor grupp människor. Det största research någonsin inom Audio som jag fattar saken. Man har tagit vara på vad folk gillar. Inget transparens, analytiskt, analogt snack alls utan let the people talk. Mirage har sannerligen lyckats väl. Efter ett tag med Krall på småskrattar jag och ryser för varje spår som kommer på. Högtalaren är en Dipol dvs. en likartat uppsättning element fram som bak och detta gör dem ,visst svårplacerad högtalare, men med en möjlighet till gigantisk soundstage. Vidare slår det mig att basresponen på dessa är maffigare än trodde var möjlig (endast 2st 6,5" basar i varje låda). Det är en så grymt kraftig basåtergivning att mitt rum på hela 35m2 inte helt kan ta emot utan jag får lite problem med basen. Vidare är basen faktiskt redigt fysisk. Det känns när basgångarna går och det är spelglädje. Det är ingen våldsam och fet bas utan den är rapp och mycket tight samtidigt som den går bråddjupt ner i frekvens.Ingen tveka om att detta är en bra högtalare som jag lätt skulle kunna leva med livet ut. Efter knopfler och co är jag med rysningar på armarna och ett leende på läppen återigen inne på mjukare musik och Cassidy och även här med musik utan bas är de otroligt stora och imponerande. Ljudet är helt befriat och ljudbilden är överallt, ett myller av toner omger mig så jag nästa blir yr. Väggar och tak är liksom borta och jag sitter i ljudbilden. Här snackar vi surround av epic storlek. Jag imponeras även av Hegel som orkar till öronbedövande volymer driva dessa bestar som redigt tungdrivna. Efter en bra tids aktivlyssning hittar jag felaktigheterna från denna högtalare. De är inte helt perfekta. Aningen kantiga i basen. Det flyter alltså inte helt odistat förbi. Lika med mid och topp. Det finns problem i alla spektra av ljudbilden, Inte gigiantiska men det finns. Detta överskyls dock utav helheten som ändå formligen sprudlar av spelglädje. Lite som att vi skulle jämföra en skalpell med ett samurajsvärd. Man utför inte hjärtkirurgi med svärdet men som regel har man mer skoj med det än med en skalpell.:) So faaaaaar testets givne ledare! Vidare kan nämnas att dessa kostade runt 25kkr här i svea när de såldes och det är en slät summa pengar men nu för tiden beggade hittar man dem för en 5-6500:- vilket är hittills det mest prisvärda alternativ kan jag komma på som begköp :O det är historiskt mycket högtalare för pengarna!

Notera dock att dessa högtalare kräver ett rejält rum och möjlighet att kunna placeras utan att en fru har synpunkter. Vidare krävs adekvat drivförmåga för att dessa skall blomma ut. Jag önskar alla skulle få chansen att uppleva dessa under optimala förhållanden. )

1 Mirage M5
2 Avance Eplison 8
3 B&W cdm 1nt
4 Qln Signatur
5 Qrs 500
6 Dahlquist DQ8
7 Audio Pro Live A 2.42
8 Dali Suite 3.5
9 Rega ara
10 Monitor Audio Br2
11 Infinity Ref 61 MKII
(2009-02-05 15:24:30) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Hegel H1 MK4,  Mirage m5,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

Paus i testandet! :)
Ja-hopp då har vi kommit en bit igenom förfarandet och jag behöver tid att Editera och komplettera lite. Skall även totalt sett ge lite tankar !

Så Efter lite testning är det kanske bra med ett klargörande. Hela testet är givetvis mina reflektioner och mina subjektiva bedömningar och därför är uttalandena som görs endast knutet till min kunskap och erfarenhet av hifi. Jag gör därför inga anspråk på annat. Om det är trovärdigt och eller intressant bedömer du. Visst kan placebo vara en faktor och hörselminne en annan som kan finnas med som problem. Jag försöker dock att fokusera på att hitta både bra samt dåliga saker med alla objekt. En del av testet är givetvis att jämföra de olika prissegmenten och se hur stora skillnaderna egentligen är. Men mest gör jag detta för att det bara är skoj. Det är det viktigaste. Jag inte några som helst anspråk av annat.

Några reflektioner hittills.
Chockerande!
Är nog att Audio Pro Live A 2.42 är så mycket hifi som de är! Klart skoj att se hur man med små medel och sunda konstruktioner kan få högtalare att vara så bra. Verkligen flera tummar upp! Många svenskar tror jag går över ån för att hämta vatten. Man Dömer ut Audio Pro som nått halvmesyr. Tro inte det. Audio Pro har mer än något annan svensk tillverkare bidragit med nytänkande till hifivärlden. Det finns mycket kunnande hos detta företag.

Oväntat.
Att Dali suite inte stod sig alls så bra som jag trott. Hade faktiskt inte på förhand kunnat tro att den skulle hamna så dåligt till. Det är en genuint felkonstruerad högtalare enligt mig. Sticker ut hakan lite. Jag tror att många vid reella jämförelser skulle ge sitt bifall.

Väntat.
Jag visste att Avance var bra. En sund och bra högtalare som är balanserad och fin. Rossing får tumme upp men inte lika många som Audio pro. Avance är för dyra för det. Hehe.

Negativt.
Helt klart att jag har träningsverk i lår och korsrygg efter allt lyftande. :)

Dömd på förhand..
Hade visserligen på förhand mina klara tankar om Infinity ref 61 mkII men de levererade inte direkt ett bra ljud vid testet så mina fördommare besannades. Det som jag trodde var dock att de skulle vara betydligt mera dukadunka men Ref 61mkII var milda i basen. Ljudet var bättre i mid och hi än vad jag trodde vilket gläder. Det är inte en Dynavoice iaf. (smile) Men nästan.

Som en sammanfattning vill jag även notera Hegel som verkligen stått ut som en mycket kompetent förstärkare och jag passa på att utmana LTS att F/E testa Hegel H1mkIV. Jag anser den vara mycket fin. Flera tummar upp till vårt västra grannland som bidragit med denna lilla smidiga snygga guldklipm.

En liten Cliffhanger är att snart kommer t.ex. Audio Vector M3 signatur. Dali Evidence 470, B&w matrix 804, Wijk Acoustic W5 mmmm....

Kommer snart åter med mera tester.
(2009-02-05 21:49:28) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Monitor Audio Bronze B2,  B&W CDM1 NT,  Audio Pro A2 42 Live,  DALI Suite 3.5,  Rega Ara,  QRS 500,  Dahlquist DQ-8 Phazed array,  QLN Signature,  Infinity Reference 61 mkII,  Hegel H1 MK4,  Avance Audio epsilon 8,  Mirage m5,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

12:e par ut
Klipsch KlF-20
Detta kommer att bli svårt. Vi börjar från början. Paul Klipsch är sannerligen en av legenderna inom hifi med bl.a. Väldens längsta serieproducerade högtalare bakom sig. Vidare med en egen ljudfilosofi som alltjämt följt företaget genom historien. Med Klf 20 tittar vi sådär 10 år tillbaka i tiden vilket är ungt för Klipsch som är en av världen äldsta tillverkare. Det är alltid horn som gäller och extremt lättdrivna högtalare. Paul lär ha myntat uttrycket: "vad Amerika (eventuellt världen) behöver är en riktigt bra 5w förstärkare" med mening att man med lättdriven högtalare inte behöver kraftiga förstärkare. Rätt så. Man skall ju logiskt sätt inte både gasa och bromsa samtidigt. Samtidigt är ju inte Klipsch kända som bra högtalare bland purister. Jag ser mig själv som en puristisk lyssnare. Redan i inledningen av lyssningen känner jag igen Klipschsoundet. Det typiska soundet som är så svårt att förklara för en som inte är van typiska stora hornkonstruktioner. Det låter lika i sweetspot som var man än befinner sig i huset samtidigt som det är varmt och levande men ändå inte korrekt. Basen är otydligt och stor, kraftig och tjock. Varje basgång är som en stor stock genom högtalaren. Maffigt men inte korrekt, tyvärr. Allt är stort basen, soundstage och djup är allt i abnorma proportioner. Dock är hela högtalaren inte balanserad eller finkänslig. Det är en slugger som levererar power man saknar finkänslighet och dynamik. Det är roligt och lyssna på klipsch ett tag. Inte för att lyssningströtthet inträder utan för att tillslut vill jag inte längre vara 15 utan vuxen. En person som haft Dynavoice och kommer i kontakt med Klipsch kommer att komma till himlen. Den gör just att det som den personen vill ha. Spelar fruktansvärt högt. Spelar Rock och infected mushroom så Klipsch får Dynavoice att framstå som datahögtalare. Jag undrar om detta med en överdrivna känsligheten kombinerat med hornen som gör att de tappar i upplösning i såväl diskant och mid som basen. Det som den gör är att på ett bra sätt spela högt. Den bryter inte ihop och kollapsar när man gasar på utan svara direkt som om den verkligen gillar att spela högt. Det är inte en billig högtalare heller. Runt 18000:- i Sverige på sin tid. Ca 5-6000beggade. Detta är ur ett puristiskt sätt att se på saken dåligt spenderade pengar men det är ju inte alla som ser på saker på det vis och jag kan förstå att många gillar detta. För det är faktiskt roligt att känna basgångarna skaka tavlor och känna sig innesluten i ljudbilden. Dock gör Mirage M5 på liknande sätt men SÅ mycket bättre. Samma pengar beg och det är 7x bättre på allt. Djupare bas större soundstage och spelar mer korrekt. På grund av att jag faktiskt väljer att bedöma testet ut ett puristiskt synsätt så kommer Klf 20 inte direkt högt på listan. Den hamnar faktiskt under Audio Pro. Skulle jag jämföra Klipsch med en bil skulle det bli en amerikansk muskelbil. Brutal kraft men kan endast köra rakt fram. Men ut på en tävlingsbana och den är helt över!

1 Mirage M5
2 Avance Eplison 8
3 B&W cdm 1nt
4 Qln Signatur
5 Qrs 500
6 Dahlquist DQ8
7 Audio Pro Live A 2.42
8. Klipsch Klf 20
9 Dali Suite 3.5
10 Rega ara
11 Monitor Audio Br2
12 Infinity Ref 61 MKII
(2009-02-08 22:00:01) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Klipsch Legend KLF-20

13:epar ut
Nu var det dags för ett par högtalare jag motvilligt köpt på mig men som av en händelse hamnade i min ägo. Har inte seriöst testat dessa förut i jämförelser mot andra högtalare och inte heller haft någon större längtan efter det heller. Kanske på grund av utseendet kombinerat med att jag köpt hem andra högtalare jag varit nöjd med och att tiden krävts till annat än hifi. Lite spännande var det dock nu när det äntligen var dags. Jag vet ju att Ole Klifot, grundare av Audio Vector, konstruerat och distribuerat dessa högtalare. Helt eget recept dock med Focal bas och mid men en av Ole egenutvecklad diskant. Vidare ser ju konstruktionen oerhört välbyggd ut om än hifivärldens topp 10 fulaste utseenden. Trapez X är sannerligen riktigt FULA med alla underliga vinklar. Placering var oerhört enkel rakt in mot bakväggen. Där trivs dessa åbäken klart bäst. Till testet då? Direkt reagerar jag och spetsar min öron för det som kommer mot mig är något jag överraskas av positivt. Ett mycket klart och upplöst ljud. Ljudet påminner starkt om DQ8 men bättre på alla punkter. Trapez är klart fokuserad på mid och hi men korrektare och mer bas än DQ8. Ljudbilden är låg men korrekt även större än dq8. Briljansen och upplösningen i toppen är likt DQ8 men bättre. Jag känner att jag på riktigt gillar vad dessa högtalare presterar. Det som slår mig mest är att diskanten verkar vara riktigt bra. Oavsett stycke så blir ljudet aldrig hårt eller kantigt utan den behåller sin dynamik och lyster. Allt flyter på som det borde. Ändå väntar jag att det skall sticka till ibland av någon hård och otrevlig distad ton men icke. På grund av bas samt mid slår Trapez inte Sin landsbroder Avance. Men tack vare mer komplett ljud så anser jag Cdm 1nt slagen. Inte mer än ett uns men dock. Mer komplett samt denna mycket underligt trevliga diskant. Trapez X härstammar från senare delen av 80-talet och kostade så hela ca 14000:- i svea rike vilket var magstarkt på den tiden. Om jag fattar saken rätt kunde man för en liten slant billigare köpa Trapez X som byggsats varpå man slutmonterade själv samt ordnade med finish. Mina är sådana egenmonterade högtalare. Antar dock att, med dessa priser, samt att namnet Klifot ännu inte riktigt slagit bidrog till att allt för många par Trapez X kommit ut på marknaden. Sicken lång mening. Hehe. Nåja som beggade tror jag att man skulle kunna logiskt, med utseendedefekter som dessa har, hitta dem för ca 2500-3500:- vilket är en mycket bra summa pengar för vad prestanda man får. Tror dock inte att man får vara designkräsen eller märkeskräsen. Man får inga ryggdunkar om man meddelar kompiskretsen att man har F3/Lyd högtalare. Man får heller inga pluspoäng av frun när man bär in dessa i vardagsrummet. Kommer man förbi dessa hinder väntar dock en riktigt bra musikförmedlare på att bara ge järnet och leverera många sköna stunder. Jag skulle kunna leva med detta ljud som F3/Lyd levererar.

1 Mirage M5
2 Avance Eplison 8
3 F3/lyd trapez X
4 B&W cdm 1nt
5Qln Signatur
6 Qrs 500
7 Dahlquist DQ8
8 Audio Pro Live A 2.42
9. Klipsch Klf 20
10 Dali Suite 3.5
11 Rega ara
12 Monitor Audio Br2
13 Infinity Ref 61 MKII
(2009-02-09 21:11:12) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  F3/lyd trapez X

14:e par ut
Så var det igen ett par högtalare under luppen. Britains most famous loudspeakers om man får tro reklamen. Nämligen Wharfedale och modellen Diamond 7.2 anniversary%u2026
Diamondserien härstammar från tidigt 80-tal och har varit vida kända för musikalitet och fantastiska prisprestandabomber. Jag börjar med att säga att skillnaden i ljud mellan F3/lyd och bytet till dessa är hittills störst. Inte på ett bra sätt dock. Men innan jag bedömer ljudet då börjar jag med något positivt. 7.2 i denna version är sannerligen vackra. Ett kuttersmycke i familjen Wharfedale utan tvekan.Byggkvaliteten känns ok men inte speciell.
Ljudet då? Jo jag var tvungen att flera gånger kliva upp från fåtöljen för att kolla om diskanterna var i om jag kopplat fel eller vad som var felet. För något är fel. Ljudet är instängt och utsmetat, platt och ytterst undermåligt. Jag vill minnas att jag brukar vrida upp diskantkontrollen rejält med dessa spelandes. Jag känner att denna återgivning är under all kritik tyvärr eftersom jag gillar hur de ser ut dessa små söta karameller. Basen är fin och följsam. Känner att dessa för storleken även ger djup och kraftig bas men det förefaller som en avgrundsdjup dipp eller kanske mer dalgång som kommer i och med delningen mellan bas/mid samt diskant. Vidare tror jag att diskanten som 1. inte överhuvudtaget skulle få klara en qualitycheck eftersom den verkligen verkar undermålig. Som nummer 2. är den inte i balans alls med bas/mid. Det burkiga och instängda ljudet blir tydligare med den mer dynamiska musiken som Krall samt Melua. Med lite rock och pop så verkar dessa högtalare svara lite bättre men ändå inte på ens i närheten bra. Jag tror ärligen att dessa högtalare inte annat än kan kallas för felkonstruerade. Man kan inte ens med bästa vilja komma och påstå att de är analoga eller seamade för att passa en viss målgrupp eller liknande argument. Detta är rent och skärt junk och kommer klart sist än så länge på testet. Nypriser var ca 3000:- på dessa och beggade ca 1200:- och det är i sanning inte bra spenderade pengar. Det finns så mycket mycket mycket bättre apparater. Om du ändå lyckas med att handla ett par så är det ett krav med en förstärkare som har diskantkontroll. För dessa högtalare felar så kapitalt att det inte fungerar med någon neutral eller mörkare förstärkare. Dock ser jag att ingen stackare skulle behöva handla ett par sådana här burkar. Sticker väl ut hakan nu och får väl en del ägare efter mig men jag anser efter ägande av många högtalare att de i direkta jämförelser inte alls håller måttet. Som svar på tal säger jag bara att tyvärr kan man vänja sig med det mesta. Öronen är otroligt anpassningsbara

1 Mirage M5
2 Avance Eplison 8
3 F3/lyd trapez X
4 B&W cdm 1nt
5Qln Signatur
6 Qrs 500
7 Dahlquist DQ8
8 Audio Pro Live A 2.42
9. Klipsch Klf 20
10 Dali Suite 3.5
11 Rega ara
12. monitor audio B2
13. Infinity Ref 61 mkII
14. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-10 19:43:23) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wharfedale Diamond 7.2 Anniversary Edition

15:e par ut
Så god eftermiddag. Jag testade ytterligare ett par Wharfedale nämligen föregångare till erkända modus one six. Föregångaren heter one three. En plastig och billig 3 vägs högtalare som numer förhoppningsvis gått ur produktion. Dock gillar jag looken. Ser manlig och kralliga ut. Lite töntigt men jag finner en skön känsla i fåtöljen med dessa uppkopplade framför mig. Förväntningarna var medelmåttiga och min tro före testet var att de skulle komma i höjd med Audio Pro live a 2.42. På med Knopfler och co med lite skön soft rock och jag lutar mig tillbaka för att avnjuta. Finner dock rappt obehag i lyssningen och märker att stereobilden är dov och grötig. Mycket lika 7.2 har dessa en stor dipp samt kraftig avrullning i toppen. Basgången känns stabil och rejäl men inte helt 100% eftersom det finns en hel del kantighet i basen. Efter byte till Krall märker jag att sången är i garderoben och Pianot låter som innesluten. Inget av ljudet kommer enkelt och naturligt. Kommer under lyssningen på mig att jag stressar för att byta låt. Känner inte att jag på något vis behagas av denna övning. Visst lämnar dessa högtalare en hel del energi och det finns kvalitéer som är lyssningsbara men alldeles för få. Mot slutet av lyssningen tänker jag seriöst att jag nog skulle ta och tycka skruvmejsel genom diskanterna och bara följa basen. Lite för civiliserad så sitter jag bara snällt kvar och byter låtar och plågar mig klart. Nu låter detta kanske lite melodramatiskt och det är väl det också men jag klarar liksom inte av dessa totalt beslöjade, obalanserade underliga högtalare som säljs som om de vore hifihögtalare. Med så pass kapitala brister som dessa har och andra jag testat och inte testat så kan jag inte annat än säga att de är felkonstruerade apparater som är rent och skärt junk. Saker som 2009 inte ens skulle få finnas på marknaden tyvärr. Nypris på runt 6kkr är/var hiskeligt högt samt begpriser på 1500-2000:- är på tok för högt. Finns så mycket bättre högtalare för dessa pengar. Lyssna inte på ord som analog, mörk, rörig eller mjuk karaktär eftersom det endast är omskrivningar och maskeringar för att dölja tillkortakommandena. Jag placerar inte dessa efter Infinity men före 7.2. En rejäl tumme ner.

1 Mirage M5
2 Avance Eplison 8
3 F3/lyd trapez X
4 B&W cdm 1nt
5Qln Signatur
6 Qrs 500
7 Dahlquist DQ8
8 Audio Pro Live A 2.42
9. Klipsch Klf 20
10 Dali Suite 3.5
11 Rega ara
12. monitor audio B2
13. Infinity Ref 61 mkII
14. Wharfedale modus one three
15. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-11 13:41:54) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wharfedale Modus One-Three

16:e paret ut!
Oki! Då var det äntligen dags för Stig Carlssons första av 3st i detta test. Nämligen gamla klassiska OA-12. Ingen svensk som intresserat sig för hifi i någon mån har väl missat svensk hifihistorias största kulturarv? Ingenjör Stig Carlsson har skapat eko i hela världen med sitt helt unika förhållningssätt till hifi och han skördade enorma framgångar under 70-talet. Svenska Sonab stod för produktionen av Carlssons högtalare och Oa-12 ingår i denna serie. Det Stig gjorde var att framställa en ny teknik kallas Orto Akustik, med högtalare som spelade med rummet istället för emot. Helt unikt koncept som än idag mycket bra högtalare. I Sverige har en kult vuxit fram som ömt vårdar arvet efter Stig. Så att i Sverige säga något dumt om Carlsson-högtalare är lite som att svära i kyrkan. Mina Oa-12 är enligt rekommendationer uppgraderade med nya diskanter från Peerless (CT62) samt nya komponenter i filter och div smått som nytt internkablage etc. Denna version kallas oa 12.3.
Direkt känner jag att jag är på banan igen efter förra dikesresan. Så skönt att återigen få uppleva musiken på ett vettigt vis. Har alltid imponeras av Carlssonhögtalarna men tyvärr ej på riktigt testat dem på detta sätt. I vanlig ordning känner jag att ljudbilden är låg och bred vilket jag upplever som en svaghet hos 70-tals Carlsson. Vidare finns det bra djupbasegenskaper men det är inget ljudtryck alls i de nedre frekvenserna utan basen än om den är djup och följsam känns lite fattig. Dessutom är den inte så knivskarp i toppen utan lite utsmetat och aningen mjuk i toppen. Jag slås av att de är mycket smidiga och följsamma men med ett eget skönt sound. Inte helt korrekt. Hmmm. Man brukar ofta tala om att högtalaren skall öppna ett fönster till musiken vilket är en talande analogi för hur det var tänkt att vara med hifi. I fallet Carlsson så känner jag att fönstret är smutsigt. Jag ser ut och kan se motiven men genom smutsen. Vidare är fönstret lite dåligt slipat så alla proportioner är inte på korrekt återgivet sätt. Men ljudet är trevligt och helt befriat från rum det må sägas och det är nog detta som trollbinder en i den Carlssonfrälsning som råder. Man småler lite och lutar sig tillbaka och njuter av musiken och får en behaglig resa samtidigt som man sammanfattar att vart har 35-år av utveckling lett oss? Inte just framåt i alla fall. Hur man än vrider och vänder på detta så är Oa12 en reellt bra högtalare med ett skönt och avslappnat ljud som på ett retligt sätt kryper en in på skinnet. En bekant som är hiend-snubbe uti fingerspetsarna fick dessa demade hemma hos mig och han utbrast att detta nog var farligt bra med tanke på ålder och vad man nytt för de pengar som dessa kostar. Begpriser ca 3000:- renoverade upp mot 4000:- typ och viss är de värda de pengarna men man får givetvis andra högtalare som är minst lika bra och bättre för lika slantar dock ingen med den historia och den härliga kult som Sonab erbjuder. Jag känner dock att jag har svårt att välja placering. De hamnar upp mot Qrs 500 och DQ8. Tre fina alster som jag har svårt att välja mellan dock på grund av brister i basen och i upplösning i toppen om än mer homogen än de två så väljer jag tufft att placera Oa-12 just efter Dq8!

1 Mirage M5
2 Avance Eplison 8
3 F3/lyd trapez X
4 B&W cdm 1nt
5Qln Signatur
6 Qrs 500
7 Dahlquist DQ8
8. Sonab Oa-12
9 Audio Pro Live A 2.42
10. Klipsch Klf 20
11 Dali Suite 3.5
12 Rega ara
13. monitor audio B2
14. Infinity Ref 61 mkII
15. Wharfedale modus one three
16. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-11 20:31:47) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Sonab OA-12,  Hegel H1 MK4,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

17:e paret ut!
Ja har nu äntligen testat Wijk Acoustic W5. Namngivna efter kontruktören Anders Wijk. Såldes av Hifi skåne under några år. Tyvärr har företagen lagts på is. De par som sålts har krönt många fina anläggningar i Ultima Thule och få är ute på begmarknaden. Mycket få, tyvärr. Det första man kan säga om högtalarna är att de är mycket gedigna konstverk som sannerligen väcker en visuell beundran hos betraktaren. Dessa prydnadslika föremål är även på insidan påkostade till den milda grad att jag formligen tappar hakan när jag hör nypriset på endast 28000:-. 4 ordningens filter till samtliga element. Scanspeaks berömda 9700:A i toppen Seas finare mid samt Peerless 10%u201D bas i botten. Kabinettet är en solid konstruktion och finishen komplett. Helt enkelt en fröjd för ögat och egoboosten. Högtalaren formligen lyser av kvalité. Jag har tidigare nämnt att jag inte skulle reagerat om det stått B&W på fronten och nypriset varit 50kkr. Nå efter lite pul och trix får jag till placering som verkar lite knepig. Det är en stor högtalare som sannerligen kräver sin plats i centrum. En gigantisk soundstage utbreder sig och mitt vardagsrum omsluts av ljud. Ett leende på läpparna och en skön känsla av välbehag i bröstet. Jag lutar mig tillbaka och lyssnar. Även denna gång känner jag direkt att rummet gränsar till problematik. Efter lite åtgärder som madrasser och annat inser jag att om man vill få fulländning av dessa högtalare så bör man dämpa bakväggen en del. Vidare känner jag att Hegel igen får piskas hårt för att orka. Wijk är brutalt ärliga och tillsammans med Hegel gränsar ljudet till på vissa skivor jobbig lyssning. Bra och dynamiska skivor är å andra sidan helt magiska. Här om vi talar fönster är det formligen nyputsat. Jag ser klart och tydligt detaljer och strukturen ute men som då är lämnas lite åt fantasin så grått och tråkigt väder blir ju även så. Kanske placeboartat men jag tycker att andningar och smack och andra biljud kommer tydligt fram och får känslan av närvaro att öka kapitalt. Högtalaren är homogen och följsam från bas till topp. Inget spretar eller sticker ut utan all kommer väl sammansatt. Vidare är som nämnt allt stort och platskrävande. Det jag upplever är även att dessa Wijk förefaller tungdrivna som attan, För första gången hittills under testerna så känner jag att Hegel bottnar och kroknar. Den tappar ljudet och kontrollen när jag gasar på en del. Ljudbilden spricker och ljudet blir vasst och hemskt. Detta är så klart inte helt bra men jag antar att om man ändå köper sådana här pass avancerade högtalare så köper man en adekvat förstärkare till. Ända negativa jag har att tillägga är att det finns i vissa passager lite hårdhet i midområdet vilket skulle kunna vara ett faktum som är rumsrelaterat samt att basen kan vara aningen slapp i vissa passager. Men det är hårklyverier. Totalt sett är detta en genuint bra högtalare som sannerligen ger valuta för pengarna för den som har plasten och förstärkeriet att driva dessa. Begpriser för dessa har jag sett för 10000-12000 vilket är klart vettiga pengar för V5 som ändå är en högtalare som kunde ny ha kostat runt en 40-50kkr utan att skämmas för sig. Placering då? Jag tycker att denna hamnar som ny ledare för testet eftersom den är striktare puristiskt sätt än M5 även om m5 sannerligen imponerar och har större soundstage och mer pump och eftertryck i basen även lite rappare. M5 är även mer förlåtande till risiga inspelningar. Så som allround och som prisprestanda är M5 kanske mer högtalare för pengarna eftersom den är klart bredare. Dock som puristisk högtalare som jag nu bedömmer mig som och testet utifrån finner jag Wijk som den bättre.

1 Wijk Acoustic V5
2 Mirage M5
3 Avance Eplison 8
4 F3/lyd trapez X
5 B&W cdm 1nt
6Qln Signatur
7 Qrs 500
8 Dahlquist DQ8
9. Sonab Oa-12
10 Audio Pro Live A 2.42
11. Klipsch Klf 20
12 Dali Suite 3.5
13 Rega ara
14. monitor audio B2
15. Infinity Ref 61 mkII
16. Wharfedale modus one three
17. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-12 09:36:16) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wijk acoustic v5

18 par ut :) !!!
Då var det lite testningsresultat igen. Denna tur en engelsk kines i form av ett var Celestion F30. Tyvärr har någon totalt våldtagit det gamla fina engelska märket Celestion och gjort det fula med det samt att börja under samma namn producera lågprisprodukter till massorna med namnförsäljning. Känner en viss likhet med svenska Sonab och JWS-gruppen. Skam på torra land. Detta är dock ingen genuin Celestion utan ett rent kinaplagiat! Nåja jag kom över dem par för 500:- på blocket och slog till, fick dessutom med 2x4 terminerade suprakablar så det var en nice deal trotts allt. Högtalaren är liten plastig och ful golvhögtalare med dubbla 5,25%u201D baselement. Ingen finish alls ej heller någon kvalitetskänsla. Man få för sig att detta är ren och skär dynga! Det är det ju också! Men hur låter de då? Jag menar dessa kostar runt en 4kkr och beg normalt runt en tusing paret. Är F30 värda besväret?
Jag börjar lyssna med Krall och går vidare i den genren med Melua och avlutar med Dire. Direkt slår det mig att dessa upplevs ändå ganska hyfsade och upplösta men för vassa och obalanserade. Vidare finns en stress med i ljudbilden, troligen distar högtalarna en hel del. Basen är liten och än om den finns där lite bakom för det är ett ganska kantigt och hårt mellanregister som avlöses av en essig diskant som piper och väser en hel del. Totalt sett är det nog en relativt dålig högtalare med ibland ok kvalitéer som tight midbas och relativt öppen i toppen om än för hård. Kan tänka mig att lyssna ett tag men känner trötthet och ointresse ganska snabbt in på sessionen. Jag tycker nog att 1000:- inte är mycket pengar och om man har litet rum och en relativt mjuk förstärkare så skulle dessa kunna väl fungera som signalavkodare ett tag. Inget jag direkt hänger i granen men jag sätter dem långt ifrån sist. F30 hamnar före Infinity ref 61 mkII men jag har funderat och valt på Monitor Audio B2 och det är så att jag sätter in dessa efter även om det är hårfint och jag kan har valt fel i detta men det får bli så! Monitor känns ändå mer rejäl och även om den är mörk och dull så kan man pigga upp den lite med att justera diskantkontrollen lite. Nåja säger inte så mycket mer om dessa!

1 Wijk Acoustic V5
2 Mirage M5
3 Avance Eplison 8
4 F3/lyd trapez X
5 B&W cdm 1nt
6Qln Signatur
7 Qrs 500
8 Dahlquist DQ8
9. Sonab Oa-12
10 Audio Pro Live A 2.42
11. Klipsch Klf 20
12 Dali Suite 3.5
13 Rega ara
14. monitor audio B2
15. Celestion F30
16. Infinity Ref 61 mkII
17. Wharfedale modus one three
18. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-12 18:10:54) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Celestion F30

19:e par ut !!
Äntligen kom jag åt ett par efterlängtade högtalare, de var inträngda i ett hörn men tillslut så. Mina B&W 804 matrix. Englands stolthet av hifihandlarna som startade egen tillverkning och det har gått spik rakt uppåt och numer kan de stoltsera som ett respektfullt namn världen över. Ingen inom branschen kan ta B&W i sin mun utan respekt. Just 804 har jag många fina minnen med och en bild av som en genuint bra konstruerad högtalare. Ett begkap har jag nog sagt till många. Så hela testet igenom har jag väntat på att se hur dessa 804:or står sig. Jag letar fram mina SD-fötter och staplar upp högtalarna på dessa. Riktar in och gör allt klart och sätter mig i fåtöljer sluter ögonen faller bakåt och innan första tonen kommer vet jag precis hur varje ton kommer att låta. Jag kan dessa högtalare utan och innan. Dock är det skillnad när man skall testa på detta vis mot andra. Men som jag förväntade mig är kommer ett balanserat och väl avvägt ljud som på ett lekfullt sätt spelar musiken och jag njuter av tonerna. Ljudet får skölja över mig i våg efter våg medan jag låter mig halv-liggades dåsa bort i eftermiddags-filosofier. Under tiden som jag tänker kommer jag fram till att det är skillnad mellan dessa och Wijk och M5 på det vis att 804:orna har mindre ljudvolym. Rundare och mildare i basområdet samt att toppen upplevs lite mindre på. Totalt sätt är nog ett par 804 optimala för normallyssnaren med strikta krav. Det tar inte mycket utrymme i anspråk och kräver inte monsterförstärkare. Vidare så är de precis lagom på allt. Kanske skulle dessa högtalare ha hetat B&w 804 lagom. Men det hade kanske inte sålt lika bra som lite cooooolare namnet Matrix. Nåja ljudet skiljer även lite på att det är lite mer laid back på 804 men harmoniska och gediget trevliga att avnjuta. Ännu 2009 är detta en genuint bra högtalare som sannerligen inte låter sig besegras i första taget. Jag finner även om nypriset 14kkr var rätt skapligt och begrpiserna runt 5000-7000:- är ganska högt så för dessa pengar kan man vara säker på att man får bra ljud och det även om man flyttar och byter elektronik, Min bedömning angående testet är i alla fall att det kryper in på en lagom plats som nummer 4.

1 Wijk Acoustic V5
2 Mirage M5
3 Avance Eplison 8
4. B&W matrtix 804
5 F3/lyd trapez X
6 B&W cdm 1nt
7Qln Signatur
8 Qrs 500
9 Dahlquist DQ8
10. Sonab Oa-12
11 Audio Pro Live A 2.42
12. Klipsch Klf 20
13 Dali Suite 3.5
14 Rega ara
15. monitor audio B2
16. Celestion F30
17. Infinity Ref 61 mkII
18. Wharfedale modus one three
19. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-12 20:30:31) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  B&W Matrix 804

Paus i kaosland!
Bloggar av en liten strof igen eftersom jag behöver lite ommöblering i mitt förvaringsrum. Skickar en talande bild. Jag har lärt mig en sak med detta test. Jag har för många saker. Har faktiskt i mitt vansinne någonstans inte fattat detta utan manisk jobbat vidare, framåt mot nya mål, nya kickar av att inhandla någon ny maskin. Känner mig rik och stolt då jag ur vardagstristessen kommer hem med en ny leksak att pilla med. Jag känner mig fortfarande trotts att jag ser bilderna och jobbar med testerna sugen på nya saker. Rubbat? Möjligen. Tyvärr kommer jag nog inte att helt ändra riktning även om det är tydligt att många apparater som skrotar omkring här inte håller måttet på långa vägar och jag ställer mig frågan nu om jag verkligen behöver ha dessa apparater kvar? Det har varit lärorikt på många sätt och några saker jag dragit som slutsats av testet är att det är tydligt att testet följer ett mönster, en hierarki som utkristalliseras. De högtalare som är instegsmodeller och lägre i pris kan vara lite bra men de håller sällan måttet på långa vägar. Exempel är ju B&W 804matrix mot Celestion F30 som är i lika klass i storlek etc här ser man att ju mer man lyssnar desto större ter sig kvalitéerna. Ett och annat undantag finns såklart, några slags russin i kakan, som är gränslöst bra som t.ex. Audio Pro live a 2.42. Med detta i hand ser man ju att det tydligen går att tillverka väldigt sunda kompromisser som gör att man som kund får otroligt valuta. Det är nog troligen inte big business dock för tillverkarna att göra så. Jag får känslan av att en del fabrikanter följer detta mönster med berått mod för att lura in oss köpare i uppgraderingsstegen. Detta eftersom vi konsumenter vid inträdet har relativt nykter syn på hifi och inköp av det samma men väl inne besudlas vårt sinne och branschen bryter ner och staplar in oss i formen som vi alla sen följer med norskt huvudlag. Vi luras in i att alltid handla det senaste nyaste eftersom tekniken hela tiden går framåt och med rasande fart dessutom. Vi dumpar allt det gamla på blocket och hifimagasinet och köper nytt och nytt. En sjuk snurra som endast leder till risig ekonomi och feta hifihandlare. För att nyktra till igen bör man inse några enkla grundregler. All utveckling är inte ledande framåt av de ljudliga kvalitéerna. En del små bra saker har gjorts men hifi har varit mycket bra sen 70-talet.. Det är något man tydligt ser genom att äga och testa saker genom alla tider, att just vart tog utvecklingen vägen. Hursom är sensmoralen i denna betraktelse just att man hittar en högtalare man är nöjd med en cd som fyller ens estetiska och pratiska behov alternativt DVD så klart vidare en förstärkare som är bra nog att driva högtalarna och har de features man önskar och sen tar man det lugnt. Lutar sig tillbaka och njuter. Känner lugnet och inte stress av att hela tiden måsta uppgradera%u2026 Se på mig! Gör inte så! Jag är inte helt sund i mitt hobbyutövande. Bilden är talande och det är ändå inte alla högtalare med. Flera står utom bild. (2009-02-13 09:20:20) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Monitor Audio Bronze B2,  B&W CDM1 NT,  DALI Evidence 470,  Audio Pro A2 42 Live,  Celestion F30,  DALI Suite 3.5,  Rega Ara,  QRS 500,  Dahlquist DQ-8 Phazed array,  B&W Matrix 804,  QLN Signature,  Sonab OA-5 typ2,  Infinity Reference 61 mkII,  Wijk acoustic v5,  Sonab OA-12,  Klipsch Legend KLF-20,  Hegel H1 MK4,  Wharfedale Modus One-Three,  Avance Audio epsilon 8,  Wharfedale Diamond 7.2 Anniversary Edition,  F3/lyd trapez X,  Mirage m5,  Purist Audio Design Elementa Advance (par) 1m

20 par ut! :)
Spendor på tur! Mytomspunnet Engelskt helylle med respekt på alla kännares läppar, SA2 är dock några år gamla så min förväntning var nog inte att de skulle hamna i topp men långt ifrån sist. Sa2 är utrustad med en 8%u201D egenkonstruerad bas samt en 1%u201D aluminiumdome från franska Audax i ett mjukt klassiskt engelsk fult kabinett i svart. Men vad behöver man för lite välljud? Jag går till själva lyssningen. Antar att eller rättare sagt ja vet att väldigt många engelska högtalare är konstruerade utan lågbas och jag fattar inte varför? Vill inte engelsmännen ha komplett ljud eller vad är problemet. Det förefaller vara en typ av inhemsk standard bland monitorhögtalare att falla av radikalt från en sådär 70hz. Detta par är inget undantag! Nåja jag börjar med lite akustiskt och Cassidy. Jag slås efter en stund av tanken att ljudet upplevs inte så avrundat som så många engelska monitorer normalt gör utan dessa är faktiskt till och med ljusa och hårda i de övre registren. SA2 känns aningen mjuka i mitten och jag spekulerar om inte de dippar rejält någonstans. Lågbasen existerar knappast. Totalt sett finns det uppenbara brister i dessa gamla gubbar. Det positiva är att upplösningen ör ok och totalt sätt känns högtalarna som ganska vettiga om man ser till totalen. Jag vet inte men jag känner att begpriser på dessa runt en 1500:- är väl ok men det finns nog mer ljud för slanten det är klart. Kanske, och jag spekulerar lite igen så skulle dessa vara bra till rörförstärkare eftersom dessa normalt kroknar lite i toppen vilket skulle sänka toppen lite. På min lista hamnar dessa mellan Rega Ara och Monitor Audio B2 med motiveringen att dessa är totalt sett bättre än MA men huruvida de slår Rega så är det hårfint. Jag efter vad jag kommer ihåg av Ara skulle föredra den vid lyssning under lite längre tid. Upplevde dem som aningen mer homogen.

1 Wijk Acoustic V5
2 Mirage M5
3 Avance Eplison 8
4. B&W matrtix 804
5 F3/lyd trapez X
6 B&W cdm 1nt
7Qln Signatur
8 Qrs 500
9 Dahlquist DQ8
10. Sonab Oa-12
11 Audio Pro Live A 2.42
12. Klipsch Klf 20
13 Dali Suite 3.5
14 Rega ara
15. monitor audio B2
16 Spendor sa2
17. Celestion F30
18. Infinity Ref 61 mkII
19. Wharfedale modus one three
20. Wharfedale Diamond 7.2a
(2009-02-13 18:56:14) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Spendor SA2

21:a par ut! Puhhh
Då skall vi se hur Vega klarar hifinördens lyssningsrum. Hmmm. Ett par av några jag ägt men som lyckats övervintrat hos Mr-välljud. D-7 heter denna modell och är en äldre typ på den tiden Vega producerade burkarna i USA, från företagets golden era så att säga. Dessa äldre vegor har ju rykte om sig att vara mer hifivänliga och det är det jag är sugen på att testa. Efter lite konkande beundrar dessa monster som likt en dinosaurie upplevs som från en svunnen tid. De är så fula att jag inte kan förstå att någon skulle vilja pryda sitt rum med ett par, det har ett utseende endast en moder kan älska. En fråga jag har är varför de envisas med den fula röda kantupphägningen? Rent tekniskt är lådor, element och filter rejält och ordentligt. Inget att gnälla på. Ljudet då? Jo det slår mot en som en Wall of dist! Jag måste undra hur man tänker när man konstruerar ett par högtalare på detta vis. Vi tar en bas som woffar mycket och har rejält med distorsion så den hörs ordentligt sen väljer vi ett par midbasar som ligger en 4-5dB högre i utnivå och tillsist den vassaste hordiskant vi kan hitta för 99:- Då når vi vår målgrupp. Tuffa metallarbetare som vägrar bruka hörselskydd och därigenom behöver den enorma energin som mid samt diskant kan leverera. Denna kategori kunder är säkert också intresserad av fula bruna gigantiska högtalare så de kan kompensera lite. Jag vet inte men spekulerar på en fredagskväll. Ljudet är ju under all kritik. Visst låter det mycket om dem, högt med men inte bra? Mycket ljud för pengarna JA men bra ljud för pengarna NEJ. På tok för grötigt, utsmetat och horribelt vasst. Basen är mycket men inte ren eller definierad. Jag tycker detta är rent junk. Begpriser på en sådär 1500-2000:- är inte ovanligt men det är inte värda de pengarna. Jag skulle inte rekommendera någon att handla dessa. Näst sist på listan.

1 Wijk Acoustic V5
2 Mirage M5
3 Avance Eplison 8
4. B&W matrtix 804
5 F3/lyd trapez X
6 B&W cdm 1nt
7Qln Signatur
8 Qrs 500
9 Dahlquist DQ8
10. Sonab Oa-12
11 Audio Pro Live A 2.42
12. Klipsch Klf 20
13 Dali Suite 3.5
14 Rega ara
15. monitor audio B2
16 Spendor sa2
17. Celestion F30
18. Infinity Ref 61 mkII
19. Wharfedale modus one three
20. Cerwin Vega D7
21. Wharfedale Diamond 7.2a
(2009-02-14 00:20:28) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Cerwin Vega D7

22:a par ut
Då tänkte jag att efter att ha plågat mig igenom Vegorna så ville jag åter känna luft under vingarna så jag plockade fram Dali Evidence 470. En mycket snygg och gedigen högtalare som rakt igenom andas kvalité. Snygg finish, bra element och snyggt filter. Inget finns att klaga på. Vidare är de slimmade, smala och diskreta. Allt verkar helylle. Så på med lite musik och på lite erfarenhet drar jag dessa skapligt nära bakvägg och tiltade uppåt ytterst lite och lite lagom intoade. Intrycken då? Jo det finns en sak som verkligen slår en med häpnad med dessa högtalare och det är egenskaperna i basen som är brutala. Evidence går djupt i frekvens och lätt. Hela vägen upp till övre midbasen känns allt fundamentalt och perfekt. Snärtighet och attackvillighet i världsklass. Dock är dessa tydligt seamade i toppen vilket sannerligen stör mig. Hela övre registret är laidback och avrullat. Jag fattar inte detta. En sådan i övrigt kanonfin högtalare och detta eländiga engelsksjuka sound i toppen. För mig är det helt obegripligt. Ljudintrycket besudlas ju totalt av detta. Lite som att man språkar med en läspande person (inget ont menat) och efter ett tag hör man liksom bara läspningarna även om det är så många ord utan problem så är det problemen som sticket ut. Jag tycker detta med sameness är som att ha ketchup på maten. Med Evidence får du ketchup inbyggt på allt du spisar. Det är ju givetvis gott på hamburgare och korv men ibland (ofta) vill man kanske äta lax och oxfilé och då vill jag sannerligen inte ha ketchup. Kanske är SE versionen bättre på toppen men denna är under kritik. Jag får sannerligen svårt att placera dessa eftersom de totalt överglänser Qrs 500 och DQ8 i mid och neråt. Men de är klart besudlade med detta tänkande om en %u201Dförlåtande%u201D diskant. Jag placerar dem dock över Qrs500 och under Qln signatur men bara för att basegenskaperna är så kompletta. Nypriser på dessa var väl runt 10kkr om jag minns rätt och beg ca 4-5000:- och nja inte värt pengarna med tanke på helheten. Det är en kvalitativ högtalare som kanske skulle passa lysande till elektronik som har problem med ljushet. Typ Viss bladeliuselektronik eller liknande. Dock känner jag spontant att diskantbyte skulle vara på plats. En bättre och mer upplöst diskant. Så vill du köpa dessa betala 3000:- och lägg 1500-2000:- på nya diskanter! Jag kommer nog att i framtiden labba med detta!

1 Wijk Acoustic V5
2 Mirage M5
3 Avance Eplison 8
4. B&W matrtix 804
5 F3/lyd trapez X
6 B&W cdm 1nt
7Qln Signatur
8. Dali Evidence 470
9 Qrs 500
10 Dahlquist DQ8
11. Sonab Oa-12
12 Audio Pro Live A 2.42
13. Klipsch Klf 20
14 Dali Suite 3.5
15 Rega ara
16. monitor audio B2
17 Spendor sa2
18. Celestion F30
19. Infinity Ref 61 mkII
20. Wharfedale modus one three
21. Cerwin Vega D7
22. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-14 13:48:02) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  DALI Evidence 470

Ett par tyska Canton då, några år äldre halvsmå fula burkar i snudd på öststatslik design. 3-vägs med en 8%u201D bas. Specade till 30hz. Kopplar upp och rullar ut. Börjar med lite soft Jazz i form av Krall och känner en relativt ok ljudbild om än liten och lite fattigt på botten. Byter mig igenom och noterar att botten är den övervägande svagheten samt att toppen är onormalt hård och kantig. Men overall sådär halvbra. Jag känner att jag nu håller på att lessna på dessa halvbra högtalare som alla är fyllda av tydliga brister. Det är lite som att man som fabrikant måste kompromissa och då väljer man helt sonika vad man vill ha fram. Det håller på att utkristalliseras att givna mönster följs. Jag skapar mig igenom Canton men utan att känna något speciellt. Men som sammanfattning måste jag ju på en seriös grund för min egen del lista dem och för att göra det skapa en grund solid att göra det på. Canton har likt spendor en ljushet och en hårdhet som är tydlig. De är faktiskt rätt lika Spendor i ljudet och det är likt även i på det vis att Canton saknar helt vettig basrespons. Jag skulle dock no med facit i hand lyssna på dessa hellre än Spendor så de ramlar in ju ovan i listan.
Efter detta känner jag ett måste att plocka fram Revel F-30. Nu vill jag ha ett rejält bra ljud. Jag har abstinens.

1 Wijk Acoustic V5
2 Mirage M5
3 Avance Eplison 8
4. B&W matrtix 804
5 F3/lyd trapez X
6 B&W cdm 1nt
7Qln Signatur
8. Dali Evidence 470
9 Qrs 500
10 Dahlquist DQ8
11. Sonab Oa-12
12 Audio Pro Live A 2.42
13. Klipsch Klf 20
14 Dali Suite 3.5
15 Rega ara
16. monitor audio B2
17. Canton Fonum 600
18 Spendor sa2
19. Celestion F30
20. Infinity Ref 61 mkII
21. Wharfedale modus one three
22. Cerwin Vega D7
23. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-15 10:00:39) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Canton Fonum 600

24:e par ut
Äntligen då kommer testet av Revel F30%u2026 Kommer dessa titaner att flytta ned Wijk från toppen? Det trodda jag inledningsvis men efter att seriöst testat Wijk kände jag en aning osäkerhet. Dock finnes vakuum efter senaste tester, ett abstinens på riktigt ljud så kanske är också tiden perfekt nu. Sagt och gjort kopplade jag upp Revel och känner direkt att det är en helt annan återgivning än tidigare tester. Cassidy och fåtöljer och jag förtrollas bort under en längre stund, känner inga behov av att alls byta låtar utan bara avnjuter det presenterande. Det står nu helt klart att F-30 är en synnerligen god konstruktion. Slående ät direkt basen som vars presentation inte påminner någon om någon annan högtalare jag har. Basen är Djup och så lätt. Inget klassiskt basljud utan basåtergivningen bara liksom andas ut, fyller rummet och bygger ett fundament utan att på nått vis göra anspråk. Midregistret är klart och tydligt och skulle man på denna högtalare hitta något att ta på är det kanske att jag hört högtalare som ytterligare har definierat midrange område. Diskanten är toppklass. Det är kristallklart och ändå aldrig hård. Man väntar titt som tätt i passager där man slagits av hårda toner men dessa spretar aldrig. En mycket balanserad och rekorderlig högtalare. Wijk är minst lika bra periodvis men har lite att önska i basen och ibland i toppen. Vet inte men F30 har ett synnerligen attraktivt pris egentligen men dyra i Sverige. Runt 28000:- i Usa tror jag men ca 40000:- här. Dock finns en sak att önska på dessa högtalare. Designen är väl under all kritik. För inte är de snygga direkt. Frun formligen tappade haka när jag konkade in dessa garderober. Jag sätter dessa på plats 1 och nu är det endast en högtalare kvar som möjligen kan kriga i toppen och det är Audio Vector M3 Signatur som är en rejäl och gedigen högtalare.

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. B&W matrtix 804
6 F3/lyd trapez X
7 B&W cdm 1nt
8Qln Signatur
9. Dali Evidence 470
10 Qrs 500
11 Dahlquist DQ8
12. Sonab Oa-12
13 Audio Pro Live A 2.42
14. Klipsch Klf 20
15 Dali Suite 3.5
16 Rega ara
17. monitor audio B2
18. Canton Fonum 600
19 Spendor sa2
20. Celestion F30
21. Infinity Ref 61 mkII
22. Wharfedale modus one three
23. Cerwin Vega D7
24. Wharfedale Diamond 7.2a (2009-02-16 08:21:48) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Revel Performa F30

26:E par ut
Så mina vänner efter en lång rad tester samt lite tid för reflektion och omvärdering är jag nu tillbaka med lite nya resultat. Jag har bytt bort en hel rad med apparater som tyvärr inte håller måttet och det är bara dead weight som skräpar. Tog kontakt med Thomas på Repsam (Rehifi) och gjorde lite halvdåliga affärer men dock. Skönt att kunna ta tillbaka lite plats hemma. :)

Bytte bland annat till mig ett par stativare som verkligen var en gris i säcken. Engelska Epos M-12i. Har normalt svårt för stativhögtalare på grund av deras otillräcklighet i basområdet samt tungdrivenhet. Efter ankomst noterade jag lite intressant att denna relativt billiga högtalare har en häpnadsväckande finish där allt sitter perfekt och den formligen utstrålar perfektion. Detta fast högtalarna endast har en prislapp på 550£. Det priset är ett synnerligen attraktivt byte för en sådan vacker skapelse. Vidare med konstruktionen då. Noterar att kabinett är rejält och väl stagat. Elementen är egenkonstruerade med filosofin att elementen delar själv vilket gör att filtret är endast 6db till diskant samt ett motstånd (metalloxid) för impedansen. Kondingen är en ordinär polypropylen. Denna filosofi som Epos brukar går endast att göra då man ha egentillverkning av element.

Kopplar upp mina nyförvärv med min referensrigg som består av även nyinförskaffade Accuphase P-300v samt C11 försteg och Theta pearl och Wadia 12 dac. Lutar mig tillbaka för att avnjuta lite musik som förväntades vara lite avslagen i toppen samt tunn i botten. Redan snabbt in på sessionen känner jag att jösses så det lirar. Toppen känns sannerligen korrekt och inte alls engelskvoicad. Basen chockar genom att spela både rappt, tight och djupt. Mycket djupt. Enligt specifikationerna har den 54db -3d men jag upplever att denna siffra är aningen underspecad. I mitt rum med den inkopplade elektroniken tror jag att det är stora golvare jag testar. Med ett smile på munnen avnjuter jag musik på ett rafflande sätt. En högtalare som jag verkligen rekommenderar till alla som har vettig elektronik att driva med. Med en mildare och mer effektsvag förstärkare upplever jag dem som mildare och inte lika spänstiga.

Jag placerar dessa ovanför B&W Matrix 804. Så bra är de dessa små Epos. En högtalare som fått mig att omvärdera min syn även på stativhögtalare. :)

Jag tycker dock att det är synd att Epos inte har någon svensk generalagent och att de är svåra att få tag på i vårt land.

En sak till som jag slagits av är att dessa högtalare skulle jag verkligen har sett sida vid sida med Ino audios pIP. Med tanke på vad jag minns och hur dessa har charmat mig är det en högtalare som säkerligen skull matcha upp dessa Ino på ett riktigt bra sätt. :)

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. Epos M-12i
5. B&W matrtix 804
6 F3/lyd trapez X
7 B&W cdm 1nt
8 Qln Signatur
9. Dali Evidence 470
10 Qrs 500
11 Dahlquist DQ8
12. Sonab Oa-12
13 Audio Pro Live A 2.42
14. Klipsch Klf 20
15 Dali Suite 3.5
16 Rega ara
17. monitor audio B2
18. Canton Fonum 600 (borta)
19 Spendor sa2 (borta)
20. Celestion F30 (borta)
21. Infinity Ref 61 mkII (borta)
22. Wharfedale modus one three (borta)
23. Cerwin Vega D7 (Borta)
24. Wharfedale Diamond 7.2a (borta) (2009-03-25 10:47:06) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Epos M12i

Epos M-12i kollage
Lite mer av ett kollage på Epos kan vara på sin plats. :)

En högtalare som imponerat på mig verkligen. Jag tycker inte att den är bättre än t.ex. CDM 1nt eller matrix 804 men snyggare och smidigare till ett rimligare pris! Det placerar sig högre upp på min lista just därför. Mycket komplett och bra högtalare till normalt pris.

(2009-03-25 14:02:45) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Epos M12i

27: PAR UT
Uppställningen var en annan än på bilden! ;)

Lite oturligt eller hur man nu tycker så skickade jag iväg modus one three i mina byten nu senast men fick erbjudande om att handla ett par one six av en bekants bekant i stan. Inget direkt fel förutom att de är lite kantstötta på ett par ställen samt att frontskydden gått sönder till båda. Jag bjöd 350:- paret och fick dem. Nåja tänkte jag och bor hem dem. Intressant även att se om dessa mot tidigare utgåva uppgraderade skulle kunna stå sig bättre. Man kan tydligt se några detaljer som skiljer. Baselementen är nya och av polypropylen istället för papp. Även basreflexröret är nytt. Ett längre rör är monterat. Detta är de ända som jag ser som skiljer. Filter, låda samt diskant är lika mot tidigare utgåva. Lite intressant är att denna högtalare även har identiskt filter som lillebror Modus 8. Det gäller att se till att effektivisera. Hehe.

Ljudligt så känner jag att denna är maffigare i basen och tunggung finns. Dock samma sameness som tidigare och med diskantfall och en rejäl dipp i delningsfrekvens är detta en högtalare som inte står sig speciellt bra. Erkänner dock att jag är mycket svag för designen på denna högtalare. Vet inte varför men det känns sköt och sitta framför dem och ha stereon avslagen. Placeringen är högre än one three på grund av rejält bättre basåtergivning .

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. Epos M-12i
6. B&W matrtix 804
7 F3/lyd trapez X
8 B&W cdm 1nt
9 Qln Signatur
10. Dali Evidence 470
11 Qrs 500
12 Dahlquist DQ8
13. Sonab Oa-12
14 Audio Pro Live A 2.42
_________________________________________ Linje som skiljer agn från vete.
15. Klipsch Klf 20
16 Dali Suite 3.5
17 Rega ara
18. monitor audio B2
19. Canton Fonum 600 (borta)
20 Spendor sa2 (borta)
21. Celestion F30 (borta)
22. Wharfedale Modus one six
23. Infinity Ref 61 mkII (borta)
24. Wharfedale modus one three (borta)
25. Cerwin Vega D7 (Borta)
26. Wharfedale Diamond 7.2a (borta)
(2009-03-25 20:19:18) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wharfedale Modus One-Six

Modus one six kollage!
Ett litet kollage på Modus one six till FF. Kommer att göra så på flera eftersom jag tycker det är vettigt att även få förståelse av helhet. Apparater som är bra kanske har likheter som man kan se via okulär besiktning. :)

(2009-03-25 21:29:53) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Wharfedale Modus One-Six

27:e par ut
Då var det ännu ett par högtalare till test och det mitt senaste kap. Ett par Contour 1.3 mkII från Danska Dynaudio, en tillverkare jag verkligen har gillat de senaste åren. Jag har ännu inte hittat en Dynaudioprodukt jag funnit undermålig i ljudåtergivning.

Contour släpper lös magin direkt och får mig att spetsa öronen samt luta mig tryggt tillbaka och njuta en härlig resa av musikpresentation. Högtalarna arbetar frenetiskt på att hålla liv i varje ton och på ett bra sätt presentera för mig en tolkning av musikhändelserna. Det spelar inger roll vad jag matar med så svarar contour med härlig respons.

Basen är brutal och djup. Det ända som jag kan finna är att den är något lite hissad vilket ger en lite svullenhet. I basiga låtar kan det snudd på bli för mycket. Midområdet är synnerligen rappt och tight. Det känns att detta är en bra högtalare. Toppen är även den kanske aningen hissad men det är vacker och upplöst toppregister som inte lämnar en utandning ifred. Jag gillar det brutala och ärliga på-presentation som dessa högtalare ger. De är inte helt korrekta men mycket skojiga att lyssna på.

En kanonbra högtalare som direkt kommer upp en bra bit på min lista. :)

Efter avvägning och fram och åter kommer dessa att placeras just över Epos M12i och inte för att de är mer korrekt utan för att de är så skojiga att lyssna på. Jag är nog övertygad om att Epos inte är efter i linjäritet. Epos har även mindre bas.

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. Dynaudio Contour 1.3 mkII
6. Epos M-12i
7. B&W matrtix 804
8 F3/lyd trapez X
9 B&W cdm 1nt
10 Qln Signatur
11. Dali Evidence 470
12 Qrs 500
13 Dahlquist DQ8
14. Sonab Oa-12
15 Audio Pro Live A 2.42
_________________________________________ Linje som skiljer agn från vete.
16. Klipsch Klf 20
17 Dali Suite 3.5
18 Rega ara
19. monitor audio B2
20. Canton Fonum 600 (borta)
21 Spendor sa2 (borta)
22. Celestion F30 (borta)
23. Wharfedale Modus one six
24. Infinity Ref 61 mkII (borta)
25. Wharfedale modus one three (borta)
26. Cerwin Vega D7 (Borta)
27. Wharfedale Diamond 7.2a (borta)
(2009-04-22 21:27:13) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Dynaudio Contour 1.3 mkII

28:e par ut
Då var det dags för lite återupptagande av högtalartesterna. Äntligen lite skoj eller?

Jag skall nu leka med ett par vintage Pioneer, den rosade och prisade hpm serien. I detta fall mina just införskaffade HPM-30 som är minstingen i serien. Stora förväntningar har jag eftersom jag endast hört gott om dessa högtalare. Det exceptionella med HPM är just HPM-diskanten som är en mylarfilm, bredstrålande toppdiskant som handhar allt över 12kHz.

Lite direkt upplever jag känslan av könlös massproduktion i dessa högtalare. Tyvärr tycker jag inte att de lever upp till min förväntning av prestation. Basen är svampig och odefinierad. Jag gillar inte alls basen som dessutom känns oharmonisk. Mid är hårt och direkt vilket inte alls känns bra och vidare med toppen som är det ända som håller sig på banan. Som om detta inte är nog så tål HPM-30 inte mycket effekt utan vid lite pådrag bryter musiken raskt upp i ett inferno av hopkok som inte lämnar ett öra oberört. Efter en stunds lyssning med dessa inser jag att HPM-30 är en simpel stormarknadsproduktion som visst har lite kvalitéer men är inget direkt man skall köpa om inte för känsla av nostalgi och kanske ett billigt pris på loppis.

I min hirearki placeras dessa lågt. Kanske tycker många att jag är hårt här då jag lägger dem näst sist men tyvärr hur nostalgisk man än är så är detta inte bra högtalare ut perspektiv HIFI.

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. Dynaudio Contour 1.3 mkII
6. Epos M-12i
7. B&W matrtix 804
8 F3/lyd trapez X
9 B&W cdm 1nt
10 Qln Signatur
11. Dali Evidence 470
12 Qrs 500
13 Dahlquist DQ8
14. Sonab Oa-12
15 Audio Pro Live A 2.42
_________________________________________ Linje som skiljer agn från vete.
16. Klipsch Klf 20
17 Dali Suite 3.5
18 Rega ara
19. monitor audio B2
20. Canton Fonum 600 (borta)
21 Spendor sa2 (borta)
22. Celestion F30 (borta)
23. Wharfedale Modus one six
24. Infinity Ref 61 mkII (borta)
25. Wharfedale modus one three (borta)
26. Cerwin Vega D7 (Borta)
27. Pioneer hpm-30
28. Wharfedale Diamond 7.2a (borta)
(2009-05-05 21:50:03) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer hpm-30

HPM-30 kollage
Ett litet kollage på HPM-30 som faktiskt även på insidan inte imponerar. Ett simpelt bygge och det hörs och syns. (2009-05-05 21:58:11) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer hpm-30

29:e par ut
Efter en tids seriös lyssning så har jag ett resultat att förtälja till min lilla testtråd. Ett par införskaffade Mission 761, engelsk hifi från back in the day. Detta är ett par mindre monitorer av billigare klass med ett par 6,5" basar samt ¾" diskanter i toppen. Kabinett byggt i spån och ett simpel 2:a ordningens filter till bägge elementen. Lådorna är slutna.

Nåja när jag ställs inför en möjlighet att handla dessa för 50:- st på loppis så är driften allt för stor att motstå även om jag på förhand vet att detta nog är en högtalare som inte är allt för bra. Eller rättare sagt inte min cup of tea. Jag ser framför mig en typisk lågbudget högtalare med en våldsam dipp i mitten samt en avrullad diskant och ett klent basregister.

Lyssningen bekräftar mina farhågor med råge. Jag faller inte i alls i lugn och sans till tonerna utan känner problematiken som allt för stor. Förutom just den instängda burkiga diskantfattiga toppen finns hårdhet och ren dist i övre mid mot topp. Basen är i avsaknad och ett område som knappt är värt att nämna. Efter 3 olika förstärkare så inser jag att detta är en klart undermålig produkt som har vissa kvalitéer och som absolut duger som extra högtalare till ett sovrum, en dator eller liknande men jag är tveksam som huvudnummer i en stereo.

Endast ett lågt pris kan motivera ett köp av dessa och på min lista kommer de tyvärr inte högt.
Faktiskt kommer de sist.

Ångrar jag köpet? NEJ. Det handlar om pris och ett par hundringar är de klart värda. Det är ju trotts allt leksaker och som leksak är de skoj.

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. Dynaudio Contour 1.3 mkII
6. Epos M-12i
7. B&W matrtix 804
8 F3/lyd trapez X
9 B&W cdm 1nt
10 Qln Signatur
11. Dali Evidence 470
12 Qrs 500
13 Dahlquist DQ8
14. Sonab Oa-12
15 Audio Pro Live A 2.42
_________________________________________ Linje som skiljer agn från vete.
16. Klipsch Klf 20
17 Dali Suite 3.5
18 Rega ara
19. monitor audio B2
20. Canton Fonum 600 (borta)
21 Spendor sa2 (borta)
22. Celestion F30 (borta)
23. Wharfedale Modus one six
24. Infinity Ref 61 mkII (borta)
25. Wharfedale modus one three (borta)
26. Cerwin Vega D7 (Borta)
27. Pioneer hpm-30
28. Wharfedale Diamond 7.2a (borta)
29. Mission 761


(2009-05-10 20:21:29) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Mission 761

761 kollage
Byggkvaliten är inte i topp men en viss charm har dessa högtalare och en viss känsla finns. Kanske på grund av att det är ett grundmurat rykte att engelsk hifi är bra. (2009-05-10 20:33:05) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Mission 761

30:e par ut
Ännu ett loppisfynd till test och visst kan det förefalla lite som att kvalitén skiljer en aning i detta test samt ålder osv. Jag medger att det är kanske lite ryckigt men för mig är det roligt att jämföra tvärs över spannet för att utröna även hur bra eller dåligt mindre dyra högtalare står sig.

HD-8 är en medelstor sluten monitor med halvrisig kvalitet. Benämningen HD vette 17 hur man får in i bilden. Elementen ser ut att vara i klass med MGR och lådan inger inte direkt nytankande eller känsla av kvalitet eller lyx. Hade det inte varit för att jag fyndat dessa på bakluckeloppis för 25:- paret så hade de inte varit i min ägo.

Kopplade upp dem med lite måttlig entusiasm och inser rätt snabbt att alla mina farhågor besannas en efter den andra. Tunn och relativt könlös bas följt av ett hårt och dominerande midregister för att utmynna i en hår och distande topp med kraftig avrullning i toppen av toppen. Det burkiga och smått handikappade ljudet dessa högtalare brölar ur sig är allt annat än skönsång. Ett par man verkligen kan klara sig utan.

Dessa burkar hamnar sist på min lista. Nu är det sannerligen dags för ett par bättre burkar innan jag tappar alldeles lusten att lek med hifi. :)

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. Dynaudio Contour 1.3 mkII
6. Epos M-12i
7. B&W matrtix 804
8 F3/lyd trapez X
9 B&W cdm 1nt
10 Qln Signatur
11. Dali Evidence 470
12 Qrs 500
13 Dahlquist DQ8
14. Sonab Oa-12
15 Audio Pro Live A 2.42
_________________________________________ Linje som skiljer agn från vete.
16. Klipsch Klf 20
17 Dali Suite 3.5
18 Rega ara
19. monitor audio B2
20. Canton Fonum 600 (borta)
21 Spendor sa2 (borta)
22. Celestion F30 (borta)
23. Wharfedale Modus one six
24. Infinity Ref 61 mkII (borta)
25. Wharfedale modus one three (borta)
26. Cerwin Vega D7 (Borta)
27. Pioneer hpm-30
28. Wharfedale Diamond 7.2a (borta)
29. Mission 761
30. Boston HD8
(2009-05-11 20:27:58) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Boston Acoustics HD-8

HD-8 kollage
På dessa bilder framgår den usla kvalitén lite bättre! Lådan är i spån med en MDF baffel kan nämnas.



(2009-05-11 21:21:26) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Boston Acoustics HD-8

31:a par UT! :)
Mirage M790 ,en högtalare jag fyndat på blocket för 500:- och som nu varit i min ägo väl över 2år. Dessa har verkligen hamnat i skym undan av okänd anledning. Men en riktig uppställning och med bra förstärkeri har jag äntligen testat på riktigt dessa högtalare.

Hittills i min hifiresa har jag hittills inte hört en dåligt högtalare från Mirage. Ett företag som verkligen vet vad de sysslar med vill jag påstå.

M790 är en mycket välbyggd högtalare med äkta faner. Högtalarna har en bakåtriktad ambiens 4%u201D midbas. Vidare är filter intern stagning av hög kvalité. Underligt nog hittar man dessa ute som beg för en 1000 1500 kanske 2000:- i topp men inom det spannet.

Direkt sås an en ljudbild jag känner så väl och med en oerhörd basrespons. Dessa högtalare lirar spikrakt ner till 30Hz men även under en bra bit. Efter lite justering i placeringen sitter jag bakåtlutad med ett brett leende på läpparna och småfnissar att jag har kunnat få hem dessa för 500:- paret. Nu upplever jag det som ren stöld. Hela högtalaren känns riktigt vettigt från djupaste bas till övre diskant. En aning hårdhet finns i övergång mellan mid och topp och ibland kan finnas lite känsla att upplösningen i detaljområdet har lite att önska.

Men det är inte katastrof utan marginaler som finns. Dessa placerar dig definitivt över Dali evidence 470 och kanske tom Qln signatur men där tvekar jag en aning. Eftersom jag tyvärr inte kan just för tillfället på grund av logistikproblem testa Qln direkt mot Mirage så sätter jag in M790 just under Signatur men efter dessa test känner jag spontant att jag tar tillbaka min titel bästa bang for the buck från Audio Pro Live A 2.42 och sätter den kronan på Mirage. En lysande högtalare för en skitpeng.

1 Revel F30
2 Wijk Acoustic V5
3 Mirage M5
4 Avance Eplison 8
5. Dynaudio Contour 1.3 mkII
6. Epos M-12i
7. B&W matrtix 804
8 F3/lyd trapez X
9 B&W cdm 1nt
10 Qln Signatur
11. Mirage M-790
12. Dali Evidence 470
13 Qrs 500
14 Dahlquist DQ8
15. Sonab Oa-12
16 Audio Pro Live A 2.42
_________________________________________ Linje som skiljer agn från vete.
17. Klipsch Klf 20
18 Dali Suite 3.5
19 Rega ara
20. monitor audio B2
21. Canton Fonum 600 (borta)
22 Spendor sa2 (borta)
23. Celestion F30 (borta)
24. Wharfedale Modus one six
25. Infinity Ref 61 mkII (borta)
26. Wharfedale modus one three (borta)
27. Cerwin Vega D7 (Borta)
28. Pioneer hpm-30
29. Wharfedale Diamond 7.2a (borta)
30. Mission 761
31. Boston HD8


(2009-05-12 20:56:16) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Mirage M-790

(2011-07-21 23:05:06) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden: