Äntligen! förstärkare to the test. :)
Äntligen skall det då sättas fart med lite tester av förstärkare. Mitt favo-område och förstärkare jag har mest av dessutom. Skall bli kul att se hur allt ter sig. Jag har garanterat en åsikt om alla apparater men har jag testat dem så här tidigare. Nej! Ändå är det så lätt att döma apparater. Jag har satt kriterier för hur jag vill att allt skall vara och uppnås. Ett mycket subjektivt test. Jag kommer att normallyssna som jag beskrivit tidigare. Vidare har jag omsorgsfullt valt en högtalare. Borde ha varit F30 eftersom den är bäst. Dock med tanke på att viss elektronik är äldre och inte brukad på ett tag och därmed risk för att få DC på utgången så valde jag bort F30. Ett par nya diskanter kostar nämligen bara 11papp. Det har jag inte råd med eller lust med. Jag vill nämligen att en förstärkare skall kunna driva korrekt en rejäl last. Det är därför jag väljer att göra på detta vis. Mirage är en moderat last samt en mycket stabil och välljudande konstruktion. Jag tror det kan bli bra. Det är vidare så att om man skall välja högtalare först så skall man inte ha samma krav på en förstärkare utan att de tär högtalaren och rummet är skall vara i första rum. Så borde man kunna testa olika förstärkare på en högtalare av rang. Jag vill testa några detaljer. Toppen som enligt mig skall vara öppen och riktig. Mid som skall likaså vara rimligt och korrekt. Basen som skall vara djup och följsam, ge illusionen av styrka och pondus. Samt hur mycket det går att gasa innan korthuset faller. En förstärkare är inte ett magiredskap utan en transmissionslänk som har ett lätt jobb. Man skall utväxla sin last med en vettigt dragare så att säga. Koppla tillräckligt med pollar så att ekipaget kan köras adekvat. Här kommer säkerligen vissa att faila eftersom maskineriet inte är bra nog men då får det bli så agnarna skall skiljas från vetet. Skall man dessutom tro vissa är det MYCKET svårt att skilja förstärkare åt om man håller sig innanför klippgränsen. Jag skall försöka reda ut detta. Första referens kommer att vara Hegel H1 mk IV om någon slår denna kommer denna att representera en ny referens. Tills att alla integrerade förstärkare jobbats igenom. The winner Stands. (2009-02-22 23:06:05) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Sony STR-DB925,  Cyrus 2,  Arcam Delta 290,  Accuphase E-210,  Bow Technology zz-8,  Hegel H1 MK4

Trio 1
Då var det äntligen dags för första trion ut i mitt test av förstärkare. Här väntar jag mig större skillnader men har kommit att börja omvärdera min syn på förstärkare. En förstärkares arbetsområden är inte svår vetenskap utan enkel fysik. Strikt logiskt borde en förstärkare helt enkelt bara vidareförmedla signalen utan att lägga till eller ta bort något. Detta om så är korrekt gör att det torde vara lätt att i stort skilja förstärkare åt som rätt eller fel. Det är inte magi eller religion utan sansad logik. Testet utfaller mellan Hegel H1 mk IV, Cyrus two samt Sony str-db925qs Tre mycket olika varandra maskiner. Hur skall utfallet bli månne tro? Jag startar med den satta referensen nämligen Hegel och lyssnar igenom mitt material av valda stycken välkänt referensmaterial. Jag känner mig imponerad av kontrollen och presentationen. Allt upplevs balanserat och väl nyanserat. Kan inte klaga på något, eller jo den tenderar bli aningen hård i det övre registren ibland. Speciellt med lite högre utenivåer. Den svarar gott på gaspådrag vilket är klart önskvärt. Produkten är rimligt prissatt och lagom designad. Jag finner nöje i lyssningen. Byter till Sony som jag tycker presterar bättre än jag trodde faktiskt. Jag väntade mig absolut ingenting. Den skiljer enligt min bedömning mot Hegel på några punkter och det är att den spretar en del genom registren samt att den förefaller hård och vass i vissa högre register. Basen är ganska mild och återhållsam dessutom bryter den upp mycket tidigare än Hegel. Det skiljer 20w mellan dem men det känns om betydligt mer. Nåja. Det är kanske mer distorsion som framträder vid lite gas. Summan är dock över förväntan. Byter till Cyrus och jag har höga förväntningar eftersom Cyrus alltid varit högt i tanken och försvarad av mig som att vara särledes duktiga på att tillverka hifi. Jag blir mäkta bestört. Cyrus framstår tydligt som luddig och diffus. Mörk och tråkig. Basen är bra och lägre mid men helheten är tydligt sämre än Sony. Jag slår mig i huvudet och gråter floder. Jag menar detta kan ju inte vara möjligt. En erkänd apparat som Cyrus mot en banal biomaskin och ändå måste jag erkänna att Sonyn är den bättre. Jag blir faktiskt förbaskad. Detta är ju inte bra för hifi imagen. Cyrusen skall vara bra. Efter byte tillbaka till Hegel känner jag mig mättad på denna session eftersom det redan tydligt utkristalliserats att Hegel står kvar med Sony som nummer två och Cyrus faktiskt är sist. Återkommer med mera resultat. (2009-02-23 21:09:10) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Sony STR-DB925,  Cyrus 2,  Hegel H1 MK4

mer tester
Då var det testning igen och objektet har varit Arcam Delta 290. En relativt fin klassisk engelsk maskin som jag hålligt högt. 6kg och 2x75w samt ett mytomspunnet namn bakom sig. Jag är mycket spänd och väntar en skön stund i fåtöljen med många vackra stycken av musik. Direkt känner jag en liten lätt besvikelse. Delta 290 är inte heller direkt upplöst utan snarare varm, mjuk och beslöjad. En nasal och ganska tråkig apparat som om än är väl balanserad samt ger fin basrespons. Jag vill hela tiden bara kliva upp och dra på diskantkontrollen en bit för att häva den tydliga sameness som finns i toppen. Jag värjer mig och fortskriden min session av lyssning. Rakt igenom mitt material håller förstärkaren samma ljudkaraktär som ändå inte ens var bra från början. Jag förundras över den engelska ljudskolan som så ofta utfaller just på detta vis. Högtalare som är mörka och mjuka i diskant samt en förstärkare som ytterligare markerar just detta. Jag menar hur gosigt och diffust vill man ha det? Vad är referensen som man vill sträva emot? Det låter ju som en gammal rörradio med inbyggd bredbandshögtalare. Jag klarar inte av detta alls. Allt sådant här felaktigt ljud blir bara för mycket. Att man dessutom påskiner att detta är ett korrekt och bra ljud är mig en vetenskap missad. Delta är mer balanserad och totalt sett nog bättre än Sony men med en jobbigt närvarande alltid i örat sameness. Visst kan man fuska lite med att bruka kontroll för diskant men i detta test är det apparaten egenklang som räknas och i detta faller apparaten och går direkt bort. Jag har som sagt formligen älskat engelska apparater och är ytterst besviken på denna samt Cyrus. Jag anser idag att båda dessa är dåliga alternativ som beggad maskin. Man får bättre för de instoppade medlen. Jag anser nog ändå att jag hellre skulle välja Sony som förmedlare om jag var nödgad att välja dessa tre mellan. Dessa ord är nog magstark för många men jag kan inte annat än rata bort apparater som faller av i diskanten med sådan tydlighet som dessa gjort. Man kan klaga på driften och mr-välljuds sätt att testa med endast en tung högtalare och inga vettiga alternativ. Om en förstärkare inte klarar att driva så är det bara ett bra sätt att skilja ut agnarna från vetet. Delta 290 bryter upp relativt snabbt med och jag tycker generellt att den inte är direkt bra. Tyvärr alla Arcamaläskare så passerar denna inte genom min test. Tydliga felaktigheter hindrar den från avancemang. Hegel är så mycket bättre rakt igenom testet och jag gläder mig att åter få lyssna på en bra förstärkare. (2009-02-24 19:31:15) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Arcam Delta 290,  Hegel H1 MK4

Here we go again! :)
Efter denna trevande inledning känner jag att jag vill ha lite utmaning mot Hegel. Jag har brukat den så mycket nu att jag känner att det sannerligen är tid att putta ner den från tronen. Så jag har släpat fram min Accuphase E-210 som nu skall bli en värdig motståndare. Accuphase är ju sannerligen ett av de verkligt tunga namnen inom Hifi. Nästan med sagolik mystik kopplar jag upp den och bara att ha den framme gör mig glad och fylld av förväntan, en maskin som med bara sitt yttre utstrålar känsla, lyx och makt. Jag är på toppen fylld av en stark förväntan. En maskin som ny kostade runt en 25kkr så det är en seriös kombattant detta. Jag spelar inte så mycket på Hegel innan eftersom jag känner att jag kan den så bra numer utan raskt och nyfiket kopplar jag om till det tunga, sköna japanska smycket. Låter tonerna rulla ut och lutar mig tillbaka för att få ett par timmars njutning. Ljudet kommer emot mig silkeslent och kontrollerat, med bra och stabil bas. Inget spretar eller sticker ut. Det märks att förstärkaren är stabil och rejäl. Men jag känner en kompression i toppen även på denna, en sten i skon som hela tiden finns där. Genom Krall, Cassidy, Knopfler samt div andra artister och sammantaget är jag nöjd med maskinen som låter bra eller. Vette 17 men jag vill älska min fina Accuphase, vill låta magin skölja över mig och vill verkligen låta superlativen flöda som ett vårregn ur min mun. Dock kan jag inte, förmår ej att ljuga längre, är less och kritisk. Accuphase är komprimerad i toppen, inte mycket men dock. På med Hegel och det står ganska klart att den är den bättre av de två. Ljudet slöjas av och flödar fritt och öppet så som jag tycker att bra ljudåtergivning skall vara. Jag imponeras mer och mer av denna Hegel. Hegel är billigare, lättare och fulare men bättre. Accuphase är överkörd tyvärr. Jag trodde det ej med måste ju böja mig inför detta faktum.

Så enligt Mr välljuds kunnande

Hegel H1
Accuphase E-210
Sony str-db925qs
Arcam delta 290
Cyrus two (2009-02-24 21:47:45) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Accuphase E-210,  Hegel H1 MK4

Bow to the test.
För att ytterligare stressa Hegel så valde jag Bow ZZ-1 som nästa motståndare, en på papper värdigt sådan. En maskin vars nypris var på runt 45papp enligt vad jag kommer ihåg. Effekten ligger på 2x75w ren klass A dock. Faktiskt så skall Bow på papper ju vara den bättre om man ser till nypriset! Med ett leende på läppen bär jag upp den på plats och ger mig an på kopplingarna. Denna gång kommer Bow att gå först ut i lyssningen. Den otroligt vackra Bow är en fröjd för ögat, lik ett playboy mittuppslag ligger den nu blottad uppe på Hegel redo för att få visa vad hon går för. För att bygga upp magin ytterligare så låter jag den stå en bra stund och värmas upp innan själva lyssningen. Jag tror innerligt på att Bow kommer att knuffa ner Hegel. Detta för att jag haft Bow länge som huvudförstärkare och minns den som mycket god. På den tiden räknade jag frenetiskt även värdet på min stereo. Om Bow nu skulle bräda Hegel från nummer ett så tänker jag att Hegel sannerligen kommer att få kliva ned med flaggan i topp. Hegel är dock tilltrotts en apparat som jag från första anslagen vid hemkomst imponerats av. En verklig keeper. En apparat som både utstrålar enkelhet och badass attityd på samma gång. En sak står klart och det är att Hegel har visat sig vara en mycket potent apparat som är mycket rimligt prissatt vare sig man handlar den ny eller beggad. Börjar med att rulla igenom mitt material och först ut är Live at Blues Alley, en skiva som jag formligen nött ut av alla spelningar. Det är den skivan jag inte skulle kunna vara utan. Kan den utan och innan. Jag slås av en stressfri och harmonisk, väl sammanhållen ljudbild som mycket korrekt återger vad jag förväntar mig av materialet, nästan. Basen är definierad och solid, mid är helt korrekt enligt min bedömning och det känsliga trumskinnen, cymbalerna samt kontrabas och gitarr är snyggt återgivet. Rösten är mycket vacker och ljudbilden är upplöst på ett bra sätt. Överglänser Accuphase och de andra. Men Hegel då. Måste ju byta och se samt byta tillbaka och tillbaka igen innan jag kan uttala mig. Tja det står ju klart igen att Hegel överglänser Bow. Jag skojar inte utan den är bättre helt enkelt. Inte med mycket men dock tillräckligt. Framförallt handlar det om upplösningen i toppen där Bow brister. Den har likt Accuphase en sameness som icke är önskvärd. Ett underligt sätt att kanske låta mer analogt som en rörförstärkare? Vet ej utan spekulerar. Dock håller den bra balans i övriga register vilket även Hegel gör. Bow är en god förstärkare men sannerligen inte prisvärd. Hegel kostar en 1/3-del och utan större lyssning åker den ifrån Bow helt regelrätt. Detta resonemang är utifrån att jag anser att presentationen skall vara korrekt återgiven och inte manipulerad. Efter denna testsession skulle jag nästan bli förvånad om inte Hegel kommer att stå länge på tronen som kung. Som en ytterligare förtydning så är Bow lite varmare, mjukare, gosigare, diffusare i toppen likt Accuphase men bättre än den. Jag anser att denna typ av sameness skulle bara dö. Det har ingenting med hifi att göra utan faller omedelbart bort som sämre. En del vill ha och tycker sig gilla varmare ljud. Jag bedömer och väljer utifrån att en förstärkare inte skall tillföra signalen något. Den skall bearbeta förlustfritt och med endast ren förstärkning. Detta är facit. En ren signal in skall vara en ren signal ut. Skit in equals skit ut så att säga. All typ av manipulering anses vara negativt i detta test. Hegel lyckas bra med att förlustfritt hantera signalen enligt min bedömning. Den tryggt kvar som ledare.

Så enligt Mr välljuds kunnande

Hegel H1
Bow ZZ-1
Accuphase E-210
Sony str-db925qs
Arcam delta 290
Cyrus two (2009-02-25 21:31:17) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Bow Technology zz-8,  Hegel H1 MK4

Kavalkad HEGEL :)
Lite nyfiket vill jag nu presentera Hegel från insidan och ut. En sak som vi vet med Hegel är att deras filosofi är att tillverka apparater med låg dist och inga egenljud. Det är grunden .Den passar mig som hand i handske. Vidare så har de sitt säte i Norge och det är imponerande hur mycket fin elektronik som kommit från Norden genom åren. Sannerligen får vi nordbor lyfta på hatten. Väl under skalet kan man direkt utröna att någon dold vikt inte föreligger utan de 15kg som apparaten väger är mest elektronikvikt. Förutom en underlige placerad trafo. Jag vi tar den först. Genom att placera Trafon upp i hörnet går H1 inte alls att bära eller lyfta på. 90% av all vikt ligger i ena hörnet. Snack om obalans. Vidare kan man direkt notera att den uttjatade sälj klyschan om Dual mono konstruktion inte finns på Hegel. Det går tydligen ändå. Ändå trotts minimalism och enkelhet ger H1 ett seriöst intryck med en bra måttfullhet. Visuellt upplever jag insidan som adekvat men inte överdådigt. Lyssningsresultatet bekräftar med all tydlighet mitt omdöme, en apparat med enkla vettiga medel som överglänser många gånger dyrare förstärkare som Accuphase och Bow. Jag imponeras av denna helylle maskin. Skulle utan att blinka rekommendera H1 till den som verkligen vill ha en korrekt och genuin maskin.
Trafon på 500Va och effekten på 2x120w.
(2009-02-26 19:46:26) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Hegel H1 MK4

Mera HEGEL.
Vidare med lite mer bilder av Hegel. Jag finner det värdigt med en just presentation av den maskin som hängt med som referens så länge nu. Kommer nu under morgondagen att även fota upp Bow på insidan för lite fina insider bilder er till gagn. Vidare kan tilläggas om denna maskin att den verkar fungera med allt som den jobbar med, allt från CD till högtalare. Detta är ju intressant från det perspektivet att en sunt konstruerad neutral maskin inte behöver andra hjälp att låta bra. :) (2009-02-26 20:45:47) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Hegel H1 MK4

Multikanal Vs Hegel!
Vidare i testet så konkade jag upp en bioreciver mot Hegel. Nad T-760 som är en rejäl klump som många rosat som varande bra som biomaskin. Jag är/var av uppfattningen att biomaskiner inte hade alls med stereoåtergivning att göra. Alla surroundförstärkare är av ondo och borde samtliga buntas ihop och användas som barlast på grävmaskiner. Lite i smyg började jag ändå med hemmabio men dock aldrig att jag skulle spela musik på en sådan apparat. Nu är jag sannerligen nyfiken på att se hur det egentligen förhåller sig. Jag kopplar upp och låter nadden rulla ut på min session och det börjar med Eva Cassidy. Jag lyssnar och funderar och funderar och funderar. Förstärkaren orkar ju driva högtalarna. Dessutom kommer det musik ut högtalarna. Hmmm. Ljudet är typiskt Naddvarmt och inte ett ljud jag normalt uppskattar. I detta fallet lyssnar jag dock hur noga och intresserat som helst eftersom jag gärna vill vara så objektiv jag kan och se hur det står med denna myt som säger att hemmabiomaskiner inte duger som musikförmedlare, en myt jag sannerligen hjälpt till att låta leva. Förutom att ljudet är varmt och avrullat i toppen så är det aningen spretigt genom registret. Men ändå är jag totalt sett mycket överraskad. Förstärkaren är sannerligen inte en dålig maskin på att spela musik. Den är något under Accuphase men inte långt efter. Accuphase är striktare och mindre spretig osv. Det skiljer en del i pengar med. Vidare upplever jag att Nadden orkar bra med upp i volymen. Tja generellt är den på klassisk Nad-vis en klart dålig förstärkare som är yvig och oneutral men jag är ändå mycket positiv eftersom den totalt sett visar sig fungera bra som musikmaskin fast det är en bioreciver. Myten om att biomaskiner inte kans spela musik håller kraftigt på att naggas i kanten. Detta gör att nästa maskin ut bli Vsx Ax5 från Pioneer som är en ännu större och kraftigare maskin.

Så enligt Mr välljuds kunnande

Hegel H1
Bow ZZ-1
Accuphase E-210
Nad t-760
Sony str-db925qs
Arcam delta 290
Cyrus two
(2009-02-26 21:33:23) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  NAD T760,  Hegel H1 MK4

AX-5 to the test! :)
Så var det dags igen då för lite testresultat. Denna gång Pioneer vsx-ax5, mastodon receiver med prioritet på hemmabio. Jag har alltid imponerats över designen på denna modell. 3-5 och 10 är grymma och brutala men ändå vackra på nått sätt. Med en negativ syn på HB-maskiner har jag börjat denna test. Klart fördomsfull vilket jag nu skämmes över. Jag menat vad vinner man på att sprida fördomar. Dessutom kan man ju ha hur fel som helst. Kopplade upp denna stora skönhet och lutade mig tillbaka. Pure direct och sen ut med lite Krall. Igen märker jag att även denna maskin har inga problem att till rejäla volymer driva Mirage M5, som ändå representerar en lagom last med sina 85db. En last som sannerligen skiljer agnarna från vetet. Jag imponeras över styrkan eftersom jag ändå inte haft några förväntningar. Ljudet är inte perfekt utan saknar en del strikthet genom registren och är inte direkt ljus utan snarare beslöjad i toppen. Man vill öka på i diskanten lite för att bli lite bättre till mods. Ljudet går igen genom lyssningen men totalt sett är den ändå aningen bättre eller likvärdig med nadden men starkare. Jag imponeras även om jag samtidigt vet att den inte representerar den korrekthet som jag eftersträvar. Jag har funderat på och insett att jag inte kan lista mina förstärkare som jag önskat utan jag indelar dem i grupper. Ett slags kastsystem inlemmas härmed i mitt test.


1.Förstärkare som representerar neutralitet och är genuint bra.
Hegel H1

2.Förstärkare som är mycket bra men har medveten färgning.
Bow ZZ-1
Accuphase E-210

3.Försatärkare som är över förväntan och som har charm att smälta mig med.
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Sony str-db925qs

4.Förstärkare som är felande och gör mig arg samt besviken.
Cyrus Two
Arcam Delta 290
(2009-02-27 19:57:40) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer VSX-AX5i,  Hegel H1 MK4

Revealing BOW!
Då var det dags att sätta tänderna i Bow zz1 och avslöja insidan på den. Efter lika arbetsam insats som med ZZ-8 så sprang locket upp och den mysiska insidan avslöjade sig. Jag fylls av spänning och dramatik när jag lyfter på locket, som ett barn vid julens paketöppning. Mina ögon försöker att på första nanosekunden fånga allt som ZZ-2 innehåller och stressat flyttar min blick runt i en mycket hög frekvens. Insidan är vacker och layouten är genomtänkt. Minimalistiskt konstruerat enligt dual monoprincip. Väl separerade kanaler samt bra komponenter. Inget känns direkt undermåligt förutom att av de 16kg som denna apparat väger finns en hel del dödvikt i ett makalöst tungt chassi. Uppskattningen är att ca hälften av vikten är lådan och att med ett enklare kabinett skulle ZZ-1 väga ca 8-10kg. Jag har faktiskt inget att klaga över på insidan utan enligt vad jag förstår är det rätt bra. Lite skit finns det men inget att nämna förutom priset! Jag menar 40papp för detta! Det är horribelt mycket pengar och du får faktiskt flera rejäla steg för dessa pengar. Igen bevisas med skapt tydlighet att du som konsument betalar skjortan för att få design och brand. Denna apparat med de specifikationerna samt dess prestanda hade aldrig kostat med ä 10papp under andra förutsättningar. Det märkt tydligt vid bruk med att detta är en svag apparat som är i behov av anpassad last för att kunna leverera. Att prestanda inte var så bra som jag trott beror säkerligen delvis på att Mirage är klart för trög för denna relativt trötta maskin (2x75W). Drar slutsatsen att det är helt fel att tillverka en högprestandamaskin med en så pass löjeväckande prestanda som denna är specad till. Det är lite som en Golf som ny har en 1.6l motor på 90hkr. Tillverkaren gör om den och stylar den så den ser ut som en värsta need for speed racer men man behåller den lilla 1.6l motorn på 90hkr. Det man gör är att säljer den som en högprestandabil för rimliga 1,4milj kronor. Jag köper inte detta och inser till mitt förtret att det sannerligen varit ett bättre drag att handlat ett RB-1090 än denna. Dock får jag passera min dyrköpta lärdom vidare till dig. (2009-02-28 17:10:01) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Bow Technology zz-8

Bow kavalkad
En liten kvalkad av Bow ZZ-1. Denna är trotts enormt vacker layout och all mystik och magi som den omger sig med en undermålig maskin i förhållande till sitt pris. Klart negativt prissatt. Jag anset att man för de slantar denna kostar ny som beg görs prestandamässigt bättre i andra produkter. Tyvärr. (2009-02-28 17:13:51) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Bow Technology zz-8

Ett underligt resultat. :O
Ja mina vänner. Nu var det åter dags för en maskin att gå den hårda vägen. Pioneer A-656, en rejäl och maffig men förlegad och ful förstärkare. En apparat vars öde ofta blivit att hamna i händer på glada Cerwin Vega diggare eller nyblivna tokiga ljudfreaks. Detta nog på grund av storlek, tyngd samt pris, ja och priset är mycket trevligt då man på Blocket ofta hittar dessa för en rimlig slant av en sådär 1000:- vilket är sannerligen rimligt. Jag har alltid funnit dessa som välkonstruerade och gedigna men inte direkt lyft på ögonbrynen eftersom de är för billiga och generellt inte så statushöjande. Även vid testet så hade jag en förväntning som ett mörkt och tråkigt ljud. Jag kopplade upp denna maskin och lutade mig tillbaka för att lyssna mig igenom en session igen. Lite trött på att hålla på kände jag mig en aning less och uttråkad. Men redan vid inledningen spetsar jag öronen och känner en ton av välbehag. Men vad är det som händer. Den här apparaten ger allt en trevlig ljudbild. Faktiskt så upplever jag toppen som upplöst och rätt. Basen är fast och ordentlig. Efter några skivor känner jag att det är svårt att både minnas och att placera in apparaterna i någon slags inbördes ordning eftersom det finns skillnader apparaterna mellan men hörselminnet och mina fördomar ger hjärnspöken som är en allt för stor felkälla. Efter sessionen är jag nästan säker på att vid ett blint test skulle bedömt A-656 som vinnare över både Accuphase och Bow. Jag vet det inte säkert men antar det, suck. Jag måste nog tänka om och kanske göra en graderingsstege där jag primärt väljer utifrån vilka apparater som är kapitalt felande och går bort, vilka som jag är osäker på men får gå vidare och vilka som direkt kvalificerar. När jag valt ut alla apparater som skall vara kvar i testet måste jag ha kommit på ett sätt att jämföra med ett blint moment. En växel som gör att jag snabbare kan växla mellan apparaterna. Om jag inte gör detta så kan jag inte ge en ordentlig redogörelse. Så trotts alla mina timmar av lyssning, alla mina apparater och all min vunna kunskap genom år står jag helt slätt när allt kommer omkring. Inget av allt detta har ett värde om jag inte eliminerar alla de viktiga felkällorna, den mänskiga faktorn primärt. Jag kan endast enligt vad jag nu erfar grovsortera apparaterna och kommer så att göra eftersom detta test skall vara mer än bara lyssna tyck. Det skall vara ett värde, en resa för mig som live presenteras. Jag gör en audiologisk walk about. Så för att summera så skulle denna apparat mycket troligt kunna vinna över Accuphase och Bow, kanske till och med förmodligen så. Mitt psyke tror dock inte att den är så rekorderlig. Jag tror heller inte att den räcker emot Hegel. Jag finner en viss spretighet genom registret samt att upplösningen i toppen känns mer genuin på Hegel men som sagt jag vet inte helt 100%, Faktiskt börjar det bli så att jag itne riktigt vet alls. Jag känner mig konfunderad och strulig i huvuden och min värld är på väg att igen revideras.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Accuphase E-210

Till nedflyttning
________________________
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Sony str-db925qs
Cyrus Two
Arcam Delta 290
(2009-03-01 11:51:56) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer A-656

Classé to the test!
En bit till i denna svårnavigerade terräng är avklarad och en Kanadensare är avverkad. Classé cap-101 har gått genom prövningen och kommit igenom med ett resultat som jag snart skall redovisa. Det exotiska smycket cap-101 är lika vacker på utsidan som insidan. I vårt land tar man namnet med stor respekt på läppen om man är audiofil. Nypriserna och begpriserna står givetvis högt, vad annars. Vi få väl se om prestanda hänger med i samma takt som priset ökat. 11kg och 2x100w ger denna förstärkare. Efter uppkopplingen och efter en svår session med A-656 som presterade bättre än jag ville så kände jag ett visst obehag inför detta test, en smula i kalsongen, oro och stress. Jag vet inte men jag känner mig som en torkad varböld som är hård och karg men som efter en tid i vatten bara löses upp. Min värld står igen på branten till fritt fall. Efter det fria fallet så vet jag hur ont det gör i egot och stoltheten. Det är minst sagt svårtmodigt att bryta med gamla vanor för att ersätta dem med nya. Jag lyssnar på mina gamla vanliga skivor och slås av tanken att denna spelar helt ok, dock enligt mina upplevelser saknar jag något. Kan inte ta på det och känner viss tvekan. Kan vara att den tenderar att vara aningen mörk. Allt är dock väl sammansatt och inget spretar eller sticker ut. Efter en stund byter jag till Hegel och upplever igen att den är något bättre. Dock eftersom jag inte helt litar på mitt omdöme så byter jag ett par svängar . Drar A-656 ur minnet och Bow, försöker att komma på och ge ett omdöme huruvida denna skulle stå sig. Det är svårt. Hörselminnet är klent och jag får erkänna mig besegrad i frågan tills vidare. Cap-101 är i alla fall så passa bra att den passerar vidare, det vill säga att den har inga övertydliga felaktigheter som lämnar den på avbytarbänken. Hegel får dock stå referens ett tag till.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210

Till nedflyttning
________________________
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Sony str-db925qs
Cyrus Two
Arcam Delta 290

(2009-03-01 19:51:04) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Classé CAP101

Varning!!! Achtung!!!!
Tillåter mig att filosofera lite, en meditation, ett barn av detta test.

I början fanns ljud och ljud fanns hos människorna det var i början av tiden med ljud. Allt ljud ljöd naturlig och människorna ifrågasatte aldrig ljudet och dess naturlighet. Men en dag kom människan att lära om fysik och som ett led av denna upptäckt kom hennes barn, elen och elen tog så småningom över människornas liv, elen förslavade henne under teknikens grymma ok. I den postmoderna, virtuella värld, av apparater och data hade människan mer skärmtid än utetid. Hennes tillstånd degraderades och hon fann sig lamslagen men stolt, hon ratade all kunskap och vunnen logik och begav sig tillbaka till sina neandertalarrötter, hängav sig igen åt mystik och trolldom. Den naturliga världen slutade existera och människans ända existens var i ett slags äckligt Matrix. George Boole verkade i denna värld borttappad eftersom nu lyssnade människan mer på vad andra tycke och vad som gav bekräftelser från vänner än på den rena logiken. Den stora sköka som härskade slog hela tiden in sina kilar av skism mellan människan och hennes förnuft. Skökan visste att smörja hennes ego eftersom det var hennes akilleshäl. Människan spenderade istället ännu mera av sin tid på forum för att kunna slåss i verbal form om vem som visste bäst, vem som hade dyrast, vackraste och bästa sakerna. Grr JAG är starkast, nä jag är starkast. Alla följde ivrigt debatten men ingen vågade ställa sig upp och peka på kejsaren och skrika ut från fulla halsar. HON HAR JU INGA KLÄDER DENNA TROLLDOMENS SKÖKA, HON SOM HÄRSKAR MED OFÖRNUFT. Detta var en tragisk tid, Ad fontes ljuder profetens ord från vakttornet. Låt oss alla mer lyssna på riktigt, på förnuft och kunskap istället för på trolldom och packor. Du som har öron hör vad Boole och Newton skriker från sin plats i den saliga evigheten. De ropar till dig du enkla brukare av Audio. Testa, lek och lär mer och skapa dig en grund av sund kunskap befriat från världen nedsmutsade dyhål.
(2009-03-01 21:46:52) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Classé CAP101,  Bow Technology zz-8

Puccini sjunger ut
Även den italienska skönheten AudioAnalouge har fått bekänna lite färg. Min bild av detta skrytbygge är att det är en genuint dålig maskin. Jag ångrar att jag köpt den. Men det var ett tag sedan och jag har kanske inte gett det en ärlig chans. Det har ju visat sig att jag varit duktig på att döma ut apparater. Det var dock inte med någon förhoppning jag kopplade upp den utan det blev så på grund av smidighet i logistiken. Det var helt enkelt Puccini som stod på tur. Efter lite lyssning är jag glatt förvånad då jag tycker att den inte var så dålig som jag tidigare proklamerat. Efter ytterligare ett tag så känner jag även att den tydliga sameness som finns är störande. Puccini är alldeles för mjuk och varm i toppen. Klart avrullad och färgad. Det är nog tyvärr även sämre än både AX5 samt T-760 sett till neutralitet. Detta trotts att den ny kostade en bit över 12000:- så att köpa en sådan här apparat är en mycket dålig affär tycker jag. Vidare verkar den trotts sin måttliga specifikation har bra med kraft. 2x55w är sannerligen inte mycket effekt men den ger grymt driv i basen och den känns skön i botten. Kanske är denna även i lågregistren lite hissad för att ge just känslan av kontroll och kraft.
Puccini åker ut tyvärr.

Jag är nu en bit på väg i mitt testade. Jag slås av några detaljer. I min värld har jag ofta snackat om ljudbildens betydelse. Ljudbildens förändring mellan olika förstärkare och dess möjlighet att driva en last. Ljudliga epitet som bredd, höjd och djup eller lyster och dynamik. Jag har talat om detaljer och placering av instrument. Varm och analog, kall och analytisk. Ord om driv och rytm eller kanske mer tyngd i bas och krispighet i topp. Ja det finns sannerligen en radda av vackra termer som man kan bruka vid beskrivning av Audio. Jag har lärt mig hela det förskönade fikonspråk som finns att tillgå. Jag kan inte längre ta denna terminolog i min mun utan att få kräkningskänslor. Efter de första testerna av förstärkare hör jag ingenting skilja på dessa tidigare så kritiska punkterna. Förstärkare skiljer mer på enkla grundläggande sätt. Ljusare, mörkare, Spretigare, lugnare etc. Jag får revidera igen och göra ett omtag. Det förefaller handla om distorsion. Mer distorsion under frekvensgången ger stressigare ljud. En lugn ljudbild ges av en förstärkare som inte distar, en som med bra ork inte pressas till distorsion. Ljusare i toppen är lika tror jag. Man höjer lite på diskanten för att ge känsla av dynamik alternativt kan man nog ge epitetet ljus till en neutral apparat. Mörkare är avskuren och återhållsamhet. Kanske för att medvetet ge en mer analog ton, Man önskar ge lite rörighet men betoning på RÖR samt vinylkänsla utan knaster. Det är dock ett medvetet val och jag finner det inte önskvärt. Basen förefaller kunna höjas lite för att öka känslan av driv och kraft. Men det är falsk marknadsföring. En apparat som är neutral ger ju det som den skall och inte mer. Så även om skillnader mellan förstärkare förefaller större så verkar det vara samma typer av skillnader som ligger mellan de flesta. Hmmm. Jag blir mer och mer konfunderad för var dag som passerar. Detta är det svåraste jag gjort sedan den dag jag intresserade mig för Audio.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210

Till nedflyttning
________________________
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Cyrus Two
Arcam Delta 290

(2009-03-01 22:16:56) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Audio Analogue Puccini SE,  Hegel H1 MK4

Down the drain.
Jag tog fram en Harman Kardon avr 45 som jag haft liggande ett tag, en kraftfull maskin som har varit i ropet som varande bättre än standard. Jag var nyfiken eftersom ryktet gör gällande att HK är mörka och tråkiga i klangbilden. Jag kopplar upp denna pjäs och rullar ut. Lyssnar genom flera skivor och håller med majoriteten. Denna apparat är jättetråkig och alldeles för komprimerade av toppen. Hela det övre registret är beslöjat. Det står klart att detta är en byegone. Faktiskt så kommer den långt ner tillsammans med Cyrus och Arcam. Jag kan inte med denna typ av ljudbild. Jag menar i övrigt upplevs ju HK som stabil med bra bas och mid.Snygga och tunga med så vad är problemet. Det finns ju diskantkontroll och jag får bita mig hårt i läppen för att inte justera på denna. Det är ju inte kul att lyssna på detta underliga dova ljud. Bort puts väck och kom aldrig tillbaka igen.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210

Till nedflyttning
________________________
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Harman Kardon avr-45
(2009-03-02 20:33:33) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Harman Kardon AVR 45,  Hegel H1 MK4

Klassiska Nad 3020 :)
Jag har nu kopplat upp den klassiska milstolpen Nad 3020 (denna är i version B), kanske världen mest omskrivna förstärkare, en klassiker och för många en symbol för hifi. Denna klassiska Nad som inte ens är konstruerad av Nad räknas som deras i särklass bästa förstärkare genom tiderna. Tror inte detta stämmer dock. Men denna lilla apparat, som ny kostade under 1000:-, var i sanning ett gem och en maskin som lyckades med något som ingen annan elektronikkomponent tidigare eller senare i historien lyckats med nämligen att ge massor av stora haksläpp alltjämt där den drog fram. Ingen kunde föreställa sig att en apparat på 5kg och med ett inre som inte ens imponerar på elektricitet-lösa nunnor i norra Spanien. Nad 3020 var en redig fattig mans förstärkare med fina features. Klassiska mje 2955 och 3055 transistorer var nyckeln, dessa militärspecificerade trissor var och är riktigt stabila. Denna lilla skitförstärkare kunde om jag minns rätt ge runt en 2x25w men var redigt underspecad. Ett kolossalt headroom gjorde att 3020 kunde short term ge runt en 150-200w. Drivstyrkan var även den rejäl och man imponerade ofta med att lasta på allt från låga ohmtal till tröga elektrostater utan att 3020 kroknade. Denna lilla maskin jobbar som en iller med väl godkänt. Hur står den sig idag då? Jag kör mitt pass igenom och för första gången under denna resa skrattar jag öppet. Det är makalöst hur 3020 utan ens ett enda gnäll driver det stora titanerna M5 från Mirage. Basen ger en känsla av kontroll och upplösningen och renhet i resten av registren är förvånansvärt bra. Jag minns den som mörk och murrig men det låter helt ok, lätt och musikaliskt, varmt och förskönande. Den är dock tydligt färgad men en sameness som finns. Inget som egentligen stör så mycket tänker jag. Eller så är förväntningarna på en sådan här liten apparat så låga att den kommer undan med sina tillkortakommanden. Summa summarum är att Med en Nad 3020 och en Rotel rcd-955ax då har du en otroligt kompetent stereo som kostar mindre än 1000:- beggad idag. Matcha dessa med vilka högtalare du vill men vi säger ett par Audio pro Live A 2.42 och din totala stereo med kablage och allt kostar 1600-2000:- och jag lovar på min heder att denna spelar riktigt bra och ger säkerligen väldens bästa bang for the buck. Tyvärr på grund av tydlig färgning åker den inte vidare i kvalet. Den åker ut med betyg VG och med en tår i ögat. Jag vet dock att det är fel och rätt måste ju vara rätt.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210

Till nedflyttning
________________________
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Harman Kardon avr-45
(2009-03-03 19:44:49) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Harman Kardon AVR 45,  NAD 3020B,  Hegel H1 MK4

Mirage M-5 kavalkad! :)
Här kommer en bildkavalkad på mina mycket älskade M5:or. Det som är så skoj med dessa är just priset som tenderar vara synnerligen resonabelt och sett till vad man får för de utlagda pengarna skulle man rent kunna se dem som välinvesterade. En kostnad som ger valuta. Verkligen en högtalare jag varmt rekommenderar alla som möjligen hittar ett par. Titta och avnjut mina under tiden. (2009-03-03 22:33:14) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Mirage m5

The fatman!
Drog fram en svullen best som heter Denon pma-2000r. En gigantisk förstärkare och därmed en skön fallossymbol, ett mått på manlighet. Livet börjar efter 20kg förstärkare, eller hur var det? Denna tjockis är en maskin jag gillade från första start. Jag bytte till mig den för ett par år sedan mot en gammal marantz och var skeptisk men eftersom den lät bra så smygdiggade jag den fast än den aldrig varit i direkt bruk. 2000r var på tok för billig och på tok för ordinär för att fastna i mitt sinne som varande bra, då men nu är jag nyfiken på hur den står sig. Har alltid gillad Denon, har ansett dem göra vettig elektronik. Prisvärda. Så igång med åbäket och ned i fåtöljen. Jag slås direkt av att ljudet är kontrollerat och homogent. Efter ett tag känner jag att inget sticket ut och inget finns att direkt klaga på. Den blir inte vass, inte mjuk och inte på nått sätt felande. Jag känner att denna är kvalificerad utan vidare. Vet inte om den är bättre eller sämre än Hegel utan låter de blinda testerna avgöra det senare. En sak dock är att jag skulle kunna sätta en månadslön på att jag skulle föredra denna före både Bow och Accuphase E210 som utfall av ett blint test. Är inte den märkligt? Denon är en kanonmaskin som kanske inte är perfekt men den kostar heller ingenting. Drivstark och rejäl. Mirage M5 är ingen match alls på Pma-200r. Bara lyfta på hatten.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-2000r
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210

Till nedflyttning
________________________
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Harman Kardon avr-45
(2009-03-04 21:15:31) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Denon PMA-2000R

Vintage Denon
En nattlig lyssning på en gammal Denon var nästa session. Hoppades på en kul stund och med en förväntan på ytterligare bra återgivning med tanke på föregående Denons lysande resultat. Denna pma-1060 är en präktig maskin som sannerligen inte var en dålig apparat när den såldes. Dock inte en hiend så vi får väl se hur den står sig i mitt getingbo. Jag begynte min session med att ta fram ett gammalt album med Eric Bibb och forstsatte med div blues och jazz för att slutligen mjuka lite med soft rock och Steely Dan samt Knopfler. Totalt sett imponeras jag igen faktiskt över att apparaten ger ett genuint bra ljud. Den enlig min subjektiva bedömning spretar lite mer och är mindre kontrollerad än Pma-2000r. Vidare har den en blötare bas. Detta är dock inte så intressant eftersom det kommer att visa sig i de blinda testerna Det är nog bra för att passera vidare. Det är detta som trotts allt räknas i slutändan. Heja Denon. En apparat som kostar en kapp 1000:- på Blocket och ändå kvalar in här. Det ger goda vibbar även om den skule visa sig åka ut senare.
Verkligen bra pris prestanda! :)

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-2000r
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060

Till nedflyttning
________________________
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Harman Kardon avr-45
(2009-03-05 10:45:09) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Denon PMA-1060

Sviskonpar! :) On the roll!
Från samma familj kommer nästa två apparater. Sansui Au-117 samt Au-717. Vi befinner oss i tiden 1978 och eran för mosterförstärkare och de så kallade THD-kriget. Alla de stora kämpade om herraväldet genom att överträffa varandra i en otroligt rolig stege av monstruösa maskiner. AU-717 var en av dessa som faktiskt är relativt billig än så länge. 717 står ju för dåtidens hiend, en apparat som skall jämföras med det bästa från idag. Dubbla transformatorer och en rejäl nätdel. AU-717 har Lysande pappersprestanda. Kombinera detta med en gigantisk förpackning som inte innehåller luft och förutsättningarna för en magisk nostalgitripp är instant. Jag behåller inte min nyfikenhet utan går all in i denna sittning som kom att bli en lång session. Sansui presenterar ett mycket avvägd ljudbild med en bra upplösning och en stabil bas som kanske kan ge till och med Krell en match. Gisses så det brakar och låter. Vidare upplever jag att ljudet är sammanhållet men kanske lite spretigt ibland. Konfys och lite undrande vankar jag fram och åter med kastskoveln i min hand. Jag slungar högt och under tiden summerar alla intryck och se efter vart den landar. Ett givet vete men hur högt på min lista? Jag vågar inte hela vägen men sätter den just efter pma-200r. Hårfint och mycket intressant att se sen hur detta resultat kommer att ändra sig vid de blinda testerna. Jag är säker på att Au 717 kommer att stå sig bra. Intressant även att jag köpte denna som defekt för 200:- men efter att ha kopplat en kabel mellan preout och main in så var det bara att köra. En investering på 200:- kommer kanske att visa sig vars en av de bästa integrerade förstärkarna jag har. Suck vilken paradox.

Au-117 är på lika sätt en strikt och helylle apparat som helt otroligt bra drev M5 men med tydligt svagare maskineri blev inte resultatet helt perfekt. Den tappar lite i toppen som mjuknar aningen samt lite blöt och sladdrig i basen. Dock är den för bra för de 100-300:- man kan hitta en sådan här för. Jag är förvånad. Verkligen. 2x15w samt ett mildare visuellt framträdande gör att denna skulle vara skoj att testa med en 90db högtalare istället för mina monster. Den är i paritet med Nad 3020 men kanske något sämre men jag vet inte. Bedömmer den som en god återgivare med felaktigheter som avskiljer den från ytterligare tester. Sätter in den efter biostärkarna men över Arcam och Cyrus. Lite konfunderad är jag allt. Resultatlistan ser sannerligen inte ut som jag tänkt mig så långt. Helt för mycket för en puristisk audiofil som jag.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-2000r
Sansui Au-717
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060

Till nedflyttning
________________________
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Sansui au-117
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Harman Kardon avr-45
(2009-03-05 22:21:01) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Sansui AU-117,  Sansui AU-717

Klassiska marantz!
En klassiker upp för test. Marantz 2225, den gamla klassiska serien från 70-talet som så vida är känd för en explicit design, den egna och mycket älskade formgivningen. Saul Marantz är sannerligen en av legenderna inom hifi det med rätta. Just 2225 är konstruerad och tillverkad i företagets originalkostym de vill säga i USA. Jag finner spänning och intresse för hur denna gamla apparat skall stå sig idag. Att ha denna framme skulle i bilkretsar vara lite som att ta fram en gammal Ford Mustang från 1975 och jämföra med en modern Audi A6 eller liknande. Komfort, teknik och övrigt har ju gått framåt men har prestanda ökat inom hifi? Jag har testat igenom en rad skivor. Närmare 6st faktiskt men inte alla spår på alla skivor utan väl valda. Drygt 1 timma har jag lyssnat effektivt på 2225 och inser att det spelar genuint bra. Mer och mer förbryllad inser jag sakteliga att skillnader mellan olika förstärkare är små som attan. Sådana här jämförelser som jag utför är inte roliga att se resultatet av. Jag tycker att 2225 kommer att kvala vidare. Men inom de inkavlade är skillnaderna små och ens många gånger och jag bävar inför vad den blinda delen kommer att resultera i. Ljudet från 2225 känns ärligt och äkta men en viss spretighet och lite svampiga och trött i basen. Men totalt sett mycket bra. Jag förvånas STORLIGEN.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-2000r
Sansui Au-717
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060
Marantz 2225

Till nedflyttning
________________________
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Sansui au-117
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Harman Kardon avr-45
(2009-03-06 10:38:25) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Marantz 2225

Chock! :O
Jag är sannerligen konfys. Mina grundvalar skakar. Eftersom jag testar så klarnar mönster, mönster jag tidigare inte sett. Jag har strävat efter, kämpat med att ha råd, tampats och stretat som en galning. Jag har köpt, äger och har ägt många tunga fina apparater. Hiend har glänst som guldklimpar i den sandvattenblandningen som vaskaren sköljer igenom på sin jakt efter lycka. Ja sannerligen har jag vaskat efter guld, sökt med ljus och lykta för att hitta ljudlig lycka. Nu i dessa tester är det hårresande vilka underliga resultat jag får. Jag förvånas och idag värst hittills. Testade en Denon pma-757 från mitten av 80-talet. Fulare design än samtida Citroën. Jag köpte denna för 200:- på second hand och har väl knappt ens gett den mer än en liten stund av lyssning. Köpte den nog mest för att det var en Denon och att den hade lite vikt. 2x80w och ca14kg. Det är underligt, och jag tror det är få som seriöst vågar, att dessa gamla häckar kan vara så bra. Jag är totalt förvånad. Lyssningen fortskred med ytterligare ett skrattande nylle. Denna maskin ger en grym kontroll, Stuns och känsla av dynamik. Musiken är rolig och upplösningen är kanon. Jag tror egentligen inte att den står efter Hegel om ens. Jag har svårt att de den sämre än Pma-2000r, snarare kanske bättre eller lik. Kanske är den lite färgad i basen på nått sätt för återgivningen i det området är fundamentalt. Det slår mig en svindlande tanke vad som skulle hända om jag tog denna fula förstärkare och kopplade blint mot en Krell kav-400xi med ett nypris på 30papp. Jag är övertygad om att åhörarna skull skita i brallorna rent bokstavligt. Blint test det vill säga. 200:- myrornas mot 30papp fin hifihandel. Vart 17 har jag varit de senaste åren? Allt detta godis har funnits i mitt hem och det ända jag gjort har varit att titta på andra sidan ån efter vackra glimrande apparater men svåruttalade namn. Får man skämmas? Jag tror att de blinda testerna av mina maskiner kommer att bli svåra att ta sig igenom. Vill jag verkligen veta utgången av dessa? Pma-757 placeras mellan Hegel och Pma-2000r Ett sant gem för den som uppbringar en.

Vidare med Nad 3140 som gick en sväng efter Pma-757 och tyvärr för 3140 blev det en kort session. Jag menar det var ju rent löjligt att komma efter en kanonmaskin. 3140 är för varm och tråkig. Typiskt nad. Jag vill bara öka på diskanten så det låter hyfsat. Denna åker ut direkt. Inget att direkt hänga i granen.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-757
Denon pma-2000r
Sansui Au-717
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060
Marantz 2225

Till nedflyttning
________________________
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Sansui au-117
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Nad 3140
Harman Kardon avr-45
(2009-03-06 21:38:19) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Denon PMA-757,  NAD 3140

Denon pma-757 kavalkad
Hur kan en maskin för 200 riksdaler vara bland de bästa integrerade maskinerna jag har. Kanske har jag fel på hörselorganet? Jag skulle kunna vara mentalt handikappad. Jag har idag inga bra svar men erbjuder en kavalkad på detta underverk av ingenting. Maskinen har kanske en hemlighet i mycket påkostade transistorer. En bastant vikt på 14-15kg men utan fusk, dvs det är plåtkabinett av tunnaste plåt. Vikten sitter i en rejäl transformator. En normal och tja normal nätdel. Det är inte kraften och inte heller tyngden som gör det utan att den låter rätt. Jag är rätt övertygad om att den får stryk av kraftigare maskiner men det är liksom befogat. Kanske är det simpel fyik trotts allt och de normalt tråkiga japanerna har kanske fattat enkeltheten i hifi. En bra maskin har ett enkelt jobb. Don%u2019t fuck with the signal. Typ (2009-03-06 22:08:42) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Denon PMA-757

yamaha bites the dust.
Till alla tvivlare och ivriga kritiker vill jag meddela att jag kommer i fortsättningen, efter grundomgången, att blindtesta och då med andra högtalare. Allt för att eliminera ytterligare felkällor. Då kommer Revel F30 att stå till tjänst.

Dagens presentation är av en vintageklassiker nämligen Yamaha CA-1000 mkII som är en gedigen och otroligt vacker förstärkare. Jag hade stora förhoppningar på denna då jag tidigare höjt den till skyarna. Visst låter den bra men aningen mjuk. Lite avrundad i toppen och inte så Yamahaig. Kan vara tackvare koppling i klass A. Den jobbar i ren klass A upp till 20w. Förstärkaren är förlåtande och rörig i ljudet. Jag finner en önskan att öka på lite i toppen samtidigt är den stark men aningen blöt och trött i basen. Nja jag funderade länge men vet allaredan från början att denna inte gå vidare. Även detta är ett underligt resultat. Det är dock gränsfall så den kommer högst bland inkvalade. DEt är i sanning en bra förstärkare som dock tyvärr inte platsar denna gång. Inget jag skulle byta bort dock. En del kommer att fara tyvärr men det på grund av deras undemålighet.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-757
Denon pma-2000r
Sansui Au-717
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060
Marantz 2225

Till nedflyttning
________________________
Yamaha Ca-1000 mkII
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Sansui au-117
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Nad 3140
Harman Kardon avr-45

(2009-03-07 16:16:22) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Yamaha CA-1000 II,  Hegel H1 MK4

Yamaha igen.
Yamaha ax-550. En medeltung lagom apparat från 90-tal. Tja en sannerligen vettigt layout med en tidstypisk design. Har tidigare inte gillat denna maskin eftersom jag dömt den som vara undermåligt. Det var nu helt klart bättre än jag minns. Faktiskt överraskande bra. Den vara aningen trött i toppen och tunn i botten men helt klart bättre än jag minns. Förvånande på ett positivt sätt, Tyvärr dock ej vidare. Dock just efter Yamaha ca-1000 mkII.

Notera dock att jag testar alla apparater med rak signal. Jag brukar inte justering av diskant samt baskontroll. En apparat skall enligt mig leverera och hantera signalen utan manipulation. Så flera av de utdömda apparaterna går att så klart justera till lite så ljudbilden blir trevligare. Jag ser det dock som fusk.

Vidare noterar jag att flera kritiker av mitt test noterar saker att det är subjektivt, bedömt av en person etc. JA det är ju sant. Jag informerar att detta är mitt test. En sak till som är av vikt. Detta är grundomgången och jag gör en bedömning men den utifrån tydliga felaktigheter. Det vi säga att de som inte kvalar vidare har hörbara felaktigheter i återgivningsförmåga. Det blir mer intressant framledes. Då kommer jag att koppla så att det blir ett blint moment och kommer att även försöka bruka flera öron.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-757
Denon pma-2000r
Sansui Au-717
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060
Marantz 2225

Till nedflyttning
________________________
Yamaha Ca-1000 mkII
Yamaha ax-550
Nad 3020b
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Sansui au-117
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Nad 3140
Harman Kardon avr-45

(2009-03-08 08:09:12) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Yamaha AX-550

Triss i fel. :(
EN radda av maskiner är passerade genom min grovsortering. Pioneer A-8, Pioneer sx-450 samt Arcam alpha 8r. ALLA testade under gårdagens magsjukeperoid, blä för magsjuka. En dålig dag i alla bemärkelser. Ingen av nämnda duger till som musikförmedlare.

Den 18kg tunga A8 är den sämsta maskinen jag har är jag numer övertygad om. Sicket mörker. Ljudet är dovt och grumligt, vidare helt avsaknad av topp. Botten är som en stock dragen genom högtalare, tyvärr inte allt är bekvämt för örat. Det finns säkerligen 30tals rörförstärkarmöbler med bättre återgivning än vad denna sjuka pjäs presenterar. A8 är stämplad med omedelbart respass.

SX-450 är en skön maskin som är ljudligt är mycket lik nad 3020. Jag skulle nog ha svårt att skilja dem åt vid ett blint test. Skön men tydligt färgad. Ett plus i kanten men inget som kan gå vidare.

Arcam är relativt varm och trevlig men även denna likt delta 290 ör tydligt färgad i ljudet och än om denna är relativt bra så går den inte vidare.

Har forcerat fram rätt fort ett tag och känner en liten stress. Jag har på tok för många apparater och känner att det är dags att komma vidare. Hehe. Dock är det även skoj jag menar så mycket stereotid jag haft de senaste veckorna är vida mer än normalt. Dessutom med en rad av nya lärdomar. Helt sjukt att jag inte gjort dessa tidigare.

Vidare är det ganska intressant hur många apparater som faktiskt är undermåliga återgivare. Att konstruera en förstärkare kan sannerligen inte ses som någon stor hemlighet egentligen.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-757
Denon pma-2000r
Sansui Au-717
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060
Marantz 2225

Till nedflyttning
________________________
Yamaha Ca-1000 mkII
Yamaha ax-550
Nad 3020b
Pioneer sx-450
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Arcam alpha 8r
Sansui au-117
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Nad 3140
Harman Kardon avr-45
Pioneer A-8
(2009-03-08 17:36:37) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer SX-450,  Arcam Alpha 8r,  Pioneer A-8

Tristiess :S
Efter en session av idel tristess så var förväntningarna låga. Jag har ju betat av alla bra apparater allaredan och nu är det en transportsträcka kvar till nästa omgång. Jag måste dock ta mig igenom samtliga av mina förstärkare. Denna gång bor jag fram tre småttingar. En rotel ra-930ax, En klassiker som heter Creek as 4040 samt en Rega brio.

Testets i särklass minsta grupp. Minst av dem alla är nog Creek som väger måttliga 3kg. Alltså mindre än Locket till Primare V25. Innan detta test hade det varit mig så främmande att koppla upp en sådan liten förstärkare till ett par stora golvhögtalare. Det är så sinnessjukt fel och jag var faktiskt tom rädd. Skulle maskinen brinna eller fela så kanske en DC laddning skull knäcka diskanten. Det är liksom alla fel. Man sätter inte en 1.0l motor från en VW polo i en Rolls Royce.

Helt utan förväntningar på något positivt satte jag mig ned för ett par timmars tristess igen. Suck. Jag menar alla fattar ju att en förstärkare måste vara stor och tung. Ellerhur? Det är ju fysik vi talar om.

Börjar med Rotel och finner att återgivningen är tämligen OK. Jag försöker hela tiden hitta fel men nä. Ljudet är upplöst och sticker inte ut. Allt flyter på snyggt. Tester lite mer krävande musik och ändå finns allt med. Basen är kanske något tunn? Eller svampig, kanske inbillning. Jag byter musik på musik men ljudet är väl sammanhåller och allt fungerar bara bra. Det är löjligt tänker jag, skall jag måste skicka en 4,5kg tung lite fjant förstärkare vidare. Jag hittar tyvärr inga avvikelser som gör att jag kan förpassa denna lilla maskin. Det är hemskt.

Fortsätter med Creek och har minnesbild av en förstärkare som är mörk och avrullad i toppen. Men även här blir jag undrandes. Ljudet presenteras snyggt och soundstage, instrumentplacering och allt som man kan tänka sig är på rätta ställen och ljudet är dynamiskt och snyggt. Tom i basen finns tyngd och ork. Jag håller på att alldeles få dåndimpen. Va 17 är detta, skall mista skitapparaten komma vidare. Efter lite ytterligare efterforskning så inser jag det makalösa faktumet att denna mot alla odds kommer att komma vidare. Jag ser ett otroligt scenario framför mig när Creek möter Accuphase eller Bow. Jag menar var är det som händer?

Rega brio är en förstärkare med som väger runt en 3kg och denna ger också en kanonfin ljudbild. Helt befriad och snygg. Hittar inger fel med denna maskiner heller. Jag hade dömt denna som varande klart färgad men jag känner igenting av detta nu när ag lyssnar, Efter 40min avslutar jag med Rega och inser att även denna måste få en chans till.

Kan bara nämna att jag är storligen förvånad. Att bara komma på tanken att spela stora tröga högtalare som Mirage med fjantelektronik som denna är för mycket för mitt huvud och att de går vidare är mindblowing. Är det inte fysik vi talar om eller? Hoppas jag är galen eller felande. Om så lär det visa sig. Denna utveckling känns allt annat än bra.

Om någon undrar varför Regan är öppen så var det en säkring som lossat i den vilket gjorde att den inte gick på ena kanalen. Jag lät den vara öppen under lyssning då den redan var öppen.

INKVALADE
________________________
Hegel H1
Denon pma-757
Denon pma-2000r
Sansui Au-717
Pioneer A-656
Bow ZZ-1
Classé cap-101
Accuphase E-210
Denon pma-1060
Marantz 2225
Rega brio
Creek pas 4040
Rotel ra-930ax

Till nedflyttning
________________________
Yamaha Ca-1000 mkII
Yamaha ax-550
Nad 3020b
Pioneer sx-450
Pioneer vsx AX5
Nad T-760
Audio analouge puccini se
Sony str-db925qs
Arcam alpha 8r
Sansui au-117
Cyrus Two
Arcam Delta 290
Nad 3140
Harman Kardon avr-45
Pioneer A-8
(2009-03-08 20:12:25) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Creek Audio 4040,  Rotel RA-930AX,  Rega Brio-R

en watt är en watt är en watt?
En watt är en watt är en watt.

Efter eftermiddagens mycket underliga lyssnings session har jag varit tvungen att tänka och fundera. Har lagt min panna i veck och klurat. Dessa små fjantmaskiner som Creek, Rega och Rotel skall inte mäkta med och prestera välljud. För billiga, för små och alldeles för liten penisförlängning.

Jag vet att rotel och Creek har en angiven effekt på 30w per kanal samt att Rega ligger på 2x40. Eller tror det i alla fall. Har för mig. Nåja. Ljudbilden är alltså helt ok. Det man kunde klaga på är så klart uppbrytningen vid gaspådrag men ljudnivån är ändå vid bra återgivning klart ok. Runt en sådär 90db spelades nog och det är väl i alla fall lite över normal samtalston.

Fysiken är väl givetvis så att en watt är alltid en watt. Det kanske inte behövs mer egentligen utan att för att komma högre än detta så kommer mer effekt och med mer effekt så kommer tyngd och storlek som en given faktor. Jag vet inte helt säker men är skakad av denna lyssning. Om mitt nya resonemang håller så förefaller det löjligt att producera en apparat som levererar 2x40w och väger 18kg. ellerhur?
(2009-03-08 20:25:07) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Creek Audio 4040,  Rotel RA-930AX,  Rega Brio-R

Filosoferar lite.
Tillåter mig att ytterligare filosofera runt detta med förstärkare.

Mike Creek hade som vision att visa världen att man med billiga medel och enkel design kunde producera en bra förstärkare. Jag ger han rätt. Har gjorde det. För den normale brukaren i det normala hemmet är den kanon. Man behöver egentligen inte mycket mer.

Man har genom audiohistorien påtalat att den bästa förstärkaren är en straightwire with a gain. Men betydelsen att det är en passage som inte interfererar med signalen mer än att boosta den. Det kräver egentligen inte så mycket. En normal sund konstruktion. En sunt konstruerad last det vill säga 8ohm utan dippar och andra otrevligheter gör att en förstärkare inte alls behöver vara på något sätt överdimensionerad. Den största delen av din lyssning passerar du knappast ett uttag av effekt på mer än 1w.

Jag förvånas över hur många floskler som sprids runt denna hobby och hur många jag närt och spritt. Dagens lyssning får stå som en väckarklocka.

Kan vara så att mina Mirage visar sig vara mycket föredömligt konstruerade och på så vis är en bra last för förstärkaren. Att den är trög är inte det samma som tung. Kan vara så att med en högtalare med lägre impedans samt andra otrevligheter så kommer dessa små att få bekänna färg. Å andra sidan kan då undra om man verkligen skall nära marknaden med att handla orimligt tungdrivna högtalare? Det verkar huvudlöst att göra så. Men det är min tanke.

Återkommer imorgon med sluttampen.

Go natt!


Senaste nytt.

Det har kommit till min kännedom att Mike Creek kan vara konstruktör åt Regas mindre apparater. (smile)


(2009-03-08 21:45:54) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Denon PMA-2000R,  Sansui AU-117,  Classé CAP101,  Accuphase E-210,  Bow Technology zz-8,  Creek Audio 4040,  Sansui AU-717,  Denon PMA-757,  Hegel H1 MK4,  NAD 3140

2:a omg förstärkar TEST !!
Drar igång en serie till av öppna tester innan de blinda kommer igång och detta på grund av att projekt testutrustning ligger på is för närvarande. En kille, kunnig elektriker skall konstruera ett manöverbord för BT, som skall tjäna som partner vid de blinda testerna. Men eftersom det fortfarande är många apparater kvar i elimineringen ger jag mig an på en ytterligare elimineringsomgång i jakt på den perfekta förstärkaren. Ribban är höjd avsevärt dock och kriterierna är nu följande inför varje lyssning. En kvälls fri lyssning på varje förstärkare. Efter detta kommer en kväll med Revel F30 högtalare och singer/songwriter för båda förstärkarna följt av en kväll av Rock med F30 av båda förstärkarna. Efter detta kommer byte till Epos M12i stativare och proceduren upprepas. Under denna mer seriösa lyssning hoppas jag att felprocenten minskar radikalt och att skillnaderna mer träffsäkert kan påpekas.
Första paret ut kommer dock att bestå av två nykommlingar eftersom dessa införskaffats efter förra testet. Den ena är en Marantz Pm-17 mkII, en upphosad, ny dyr integrerad förstärkare som många känner till och har dreglat över. Den andra kom till mig av en slump och helt gratis, en Nad 3100 som även den är en relativt stabil maskin som dock var betydligt mer rimligt prissatt. 3100 är en ny bekantskap för mig och har sitt ursprung från monitorserien, den klassiska och enligt mig fula serien. ;)

Båda har en angiven effekt på 2x60w rms vid 8ohm. Marantz väger 16kg och Nadden väger 10,5kg.

Jag kommer att mäta apparaterna enligt 5st individuella mått där slutresultatet är ett resultat av sammanräkning av dessa 5 tester.

Testerna består i

1. Ekonomi
2. Handhavande/estetik
3. Basregister
4. Midregister
5. Toppregister

(2009-04-17 18:15:34) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Marantz PM-17MKII

Nad under fria lyssning
Efter lite lyssningar under naddens fria omgång känner jag att jag verkligen är överraskad av 3100 som inte alls ter sig typiskt %u201Dnaddig%u201D i betydelsen varm och gosig i ljudet. Jag upplever att Revel sjunger ut bra och korrekt. Tittar in under skalet och inser att denna likt många andra naddar är avskyvärd att titta på. Ett inre utseende som inte kan mig behaga. Det matchar upp det även fula yttre som en enhetligt genomful apparat. Nad kröner sina i övrigt fula skapelser med den vedervärdiga militärgröna färgen som fyllde sitt syfte på 50-60talet om ens men vem vet idag varför många tillverkare (oftast engelska) brukar dassig grön finish på sina fina maskiner?

Under skalet finner man dock funktion genom en rejäl trafo många sluttrissor i detta fall 8st samt en stabil nätdel 40000uF. Hittar ingen fuskvikt utan front, huv och botten är i tunnaste laget. Kylflänsen är minimal och som sagt inget annat som är onödig deadweight. Detta är något jag uppskattar. Inget skrytbygge alltså som endast lurar den okunnige. ;)

Jag känner mig dock fylld av förväntan efter denna lyssning eftersom jag känner att jag nog på förhand dömt nadden. Den kanske kan göra gött ifrån sig trotts allt.

(2009-04-17 18:32:49) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:

Pm-17mkII fria lyssning
Då var det dax Marantz och fri lyssning. Redan innan upplever jag viss mystik och tyngd i Marantzen som har en maffig design som ger en känsla av respekt och vördnad. Jag vet inte men jag tror att jag är svag för dessa mer tunga och tydligt designmarkerade apparaterna som typ denna pm 17 mkII. Jag får en självgod känsla av rikedom och kvalité som en slags konnässör som vet vad den vill och har god kunskap om vad som är bra och inte. :) . Efter lite lyssning slås jag av att Marantzen svarar på bra och ljudet upplevs som relativt gott och smakfullt. Den fria lyssningen är dock endast en försmak inför kommande så jag lägger ingen större vikt av detta utan koncentrerar mig på det mödosamma att hitta väldens minsta insektsnycket som skall passa skruvarna till locket. Jag har många men ingen så lite som till dessa skruvar det slutar så illa att jag tager en radiomejsel och filar ner den till det minimala mått som dessa skruvar har. Efter en timme är jag tillslut inne och hittar en betydligt mer estetisk konstruktion med en centralt monterad rejäl trafo samt ett par stora rejäla kondingar, hmm dock ensast 30000uF i pm-17. I denna finns mer deadweight och jag tror att slimmad i designen skulle de båda nog matcha varandra i vikt. Vidare har pm-17 hälften som många transistorer som 3100:An. Men detta är endast bara torrsnack. Nu kommer själva testet. Hur skall detta nu gå? :)

(2009-04-17 18:59:19) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Marantz PM-17MKII

PM17 vs. Nad 3100!
The big showdown då!

Så till själva testet då. Jag lyssnar mycket genomgående och under mer tid än någonsin tidigare vilket så här i efterhand är till och med roligare. :) Det är ju faktiskt detta som är själva poängen med denna hobby, att avnjuta vacker musik i hög kvalité.

Jag börjar med F30 till singersongwriter och Nad, en kombo som fungerar otroligt bra tillsammans. Det känns och upplevs att dessa två faktiskt verkligen arbetar gott ihop. Jag Hittar inga omedelbara felaktigheter utan snarare upplever jag om möjligt att stereoperspektiv är aningen O-fokuserat ibland. Efter sessionen är jag faktiskt lite undrandes över att denna förstärkare levererar ett så bra ljud som den gör. Känner även att den sätter ribban rätt högt för Pm17.

Efter bytet känner jag att anslagen direkt är aningen ljusare och att basen är aningen tyngre och efter ett par minuter in på aint no sunshine med Eva Cassidy är jag rätt säker på att basen är lite loudad. :) Nåja efter ett par låtar känner jag en irriterande dist i diskanten som jag så väl känner igen från en del bladelius-produkter jag haft kontakt med. Jag irriteras mer och mer med tiden av lyssning. Jag blir lyssningstrött faktiskt. Det bränner i öronen så att säga.

Lite underligt finner jag mitt omdöme så långt. Detta mest på grund av allt jag hört av många och dessutom läst på forum att Pm-17 är lite mer mörk och avrullad i toppen som Primare eller liknande. Men jag finner ingenting av detta som mångas vittnesmål säger. Tvärt om känner jag igen en typiskt hängmatta i frekvensgången i denna maskin, en manipulation av frekvensgången som närmast kan kallas sameness. Efter min session är det byte av musik som gäller och i rocken som kanske är mer komprimerad gör Marantz lite bättre ifrån sig och svänger friskt Dire Straits vackra toner. Men efter Nadden känner jag dock att den igen överaskar med ett mer korrekt och rätt ljud.

Jag vill verkligen inte gilla nadden, kanske för att jag betalat 7papp för pm17 och nadden kostade ingenting. Dock hittar jag inte mycket att gnälla på hos naddens ljud. Den känns något mer slimmad men mer rapp i basen. Den har en topp som inte sticker ut eller spretar speciellt.

Vidare upplever jag tom att jag utan vidare kan gasa mer med Nadden. Den bryter inte upp lika fort som pm17.

Efter samma procedur med Epos kvarstår utan förändring mitt omdöme och efter noggrant testande finner jag att stereoperspektivet är bättre i pm17 och jag röstar in den som vinnare i mid-området.

Så för att betygsätta mina områden.

Ekonomi.
Klar vinnare Nad som går lös på en spottstyver av Marantzen. Ca 1000:- beggad och man har en kanonförstärkare. Bang for the buck. Marantz ca 16papp ny och ett begpris på 7ca är inte vettig för pengarna.

Estetisk och Handhavande.
Marantz Vinner denna överlägset. Enkla reglage och Fjärr samt en vacker design som överlägset överglänser Nadden. Lite som att Jämföra Wall-e mot eve%u2026 EVE är vacker och skön medan tja. :)

Bas.
Nadden känns mer korrekt och framförallt rappare i basen. Nadden vinner. Marantz är färgad helt klart.

Mid.
Jag röstar Marantz som vinnare på grund av att den har bättre perspektiv och aningen mer skärpt i detta register. Jag tror att det är så men den är på håret och skillnaderna om de inte är placeboartad mycket små.

Topp.
På grund av korrekthet och neutralitet vinner nadden, jag säger inte att nadden är trasparent utan i detta fallet är den mer än den andre. Hehe-. Jag känner inte att jag uppskattar den överdrivna diskant som Pm17 ger. Kanske är det manipulationen som gör att Pm17 bryter upp tidigare med%u2026 Många kanske men totalen är fördel Nad 3100 och den kommer att gå vidare i detta test och Pm17 får snopet lämna min eliminering. Inte vad jag väntade i början men faktum är och jag kan inte skicka den vidare. Det går inte.

Det skall sägas dock att skillnaderna är små och mycket banala vilket tydligt märktes i byte av högtalare mellan F30 Till Epos som utgjorde en markant skillnad i ljud vilket inte byten mellan förstärkarna har gjort.


Nad 3100
_______________________Vidare icke vidare

marantz pm-17 mkII (2009-04-17 20:42:27) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Marantz PM-17MKII

Rond II fri lyssning.
Efter en liten skräll i första line ut är jag ytters spänd på nästa par som består av en Pioneer A-656 mkII mot Bow technologie ZZ-1. En på papper given vinnare är Danska Bow som byggts av Primares grundare Bo Christensen. Efter att ha sålt Primare grundar han detta lilla hiend märke med tydlig profil på skaran personer med alldeles för mycket pengar på kontot. ZZ-1 är deras första maskin producerat och designen känns igen i primare. Christensen är Industridesigner och mycket begåvad med det estetiska.

På papper har ZZ1 16kg vikt och 2x75w pure klass A. a656 är något lättare men är även den riktigt rejält byggt med en något högre uteffekt ca 90w per kanal om jag minns rätt AB dock%u2026 ;) . Nypris på ZZ-1 är hiskeliga 44000:- och Pioneer tror jag inte var mer än en 5-6000:- max. Man får här gärna komma in med korrekt info%u2026

Den fria lyssningen går av stalpen och den maskin som individuellt sticker ut är Bow som jag finner intressant och givande på ett för den kvällen positivt sätt. Jag lägger inte så mycket vikt vid den fria passagen utan låter apparaterna helt enkelt bara lira på helt prestationslöst. Efter båda maskinerna så kommer vi alltså till alvaret. Ett tungt test väntar med en numer kritisk lyssnare som inte så lätt låter sin imponeras.


(2009-04-19 19:54:50) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer A-656,  Bow Technology zz-1

ROng II Inside A656
För att titta lite på tekniken i Pioneer så kan man väl tillägga att apparaten är snygg på insidan. Snyggare än på utsidan som känns väldigt förlegad. På insidan finns en rejäl trafo samt snyggt avskärmade interna delar, detta följt av adekvat nätdel, inte överdrivet men OK, 4st sluttrissor av märke Toshiba. Det är inget direkt märkvärdigt men allt håller god kvalité. Lite för typiskt Japanskt bra. Inget att direkt klaga på finns. 24000uf i kondingbank. (2009-04-22 08:48:31) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer A-656

Rond II Bow inside
Klaga kan man inte heller på Bow som är snygg på insidan men här kanske man hade förväntat sig aningen mer än hos Pioneer, kanske för att prislappen är så hög och då vill jag inte hitta standardprylar på insidan. Det är så klart givet att valet av komponenter inte är åsidosatt utan det handlar mer om min förväntning som okunnig och att den okulära besiktigningen av insidan skall ge mig en känsla av tillfredställelse, en känsla av mervärde på de enorma pengar jag lagt ut. Det är givet så att det inte är de individuella komponenternas märke eller design som är av vikt för slutproduktens totala ljud. Men dock vill jag ha mer av insidan på Bow. Det säger mig att produkten är för dyr om insidan inte är guldförgylld%u2026 Bow har 40000uF samt 8 stycken sluttrissor. Mesta delen av vikten är dock i chassi vilket jag finner negativt. Pioneer väger betydligt mer äkta.

(2009-04-22 09:21:48) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Bow Technology zz-1

Reslutat omg II Bow vs A656
Efter mycket intensivt testande fram och åter så jag förbryllad nått fram till ytterligare ett resultat. Det är i sanning inte lätt alla gånger att testa audio enheter. Det skall man ha klart för sig. Det är lätt att med fördomar och all sköns klyschor labela alla apparater i vackra fack. Men att försöka vara objektiv är inte lätt. Har jag erfarit. :)

För att ytterligare säkerställa resultatet gjorde jag denna gång ett extra test med ett ytterligare par högtalare. Ett par Dynaudio Contour 1.3 mkII som jag nyligen landat hem. Så Först Epos sen Revel och sist Dynaudio. Dynaudio fick äran att vara vågmästare i denna kamp mellan Bow och Pioneer.

Jag kan direkt meddela att detta var ett riktigt tufft test, ett svårbedömt och jämt lopp ända till målflaggan.

Efter den fria lyssningen, rocken, de ljugna tonerna med byte av högtalare står jag alltså tillslut helt handfallen med några små bitar av differenser som jag nu kommer att presentera.

Ekonomi.
Givet en vinst till Pioneer som beggad idag kostar en spottstyver av vad Bow kostar. Bow är dyr även som begköp.

Estetik och handhavande
Detta är en post som Bow defilerar igenom utan motstånd. Vacker som ett kuttersmycke på en lyxjakt formligen pulserar den av omåttlig skönhet.Pioneer är typiskt japansk ordinärt ful och anonym.

Bas.
Pioneer är den kraftigare och det känns som att den är även mer linjär i basen och stabil i gångarna. Jag tycker att den vinner. Bow är fin och stram men aningen återhållsam. Det är min upplevelse.

Mid
Bow är säkerhet och Pression i midområdet och jag upplever kanske att den är aningen höjd i mid för att ge känslan av att ha mer detaljer och mer snärt. Kanske är Pioneer mer linjär och korrekt och efter mycket lyssning på flera stilar av musik och med olika högtalare tycker jag ändå att bow gör det så vackert att det inte är ett problem men den eventuella manipulation som jag upplever finns. Lite Linn över Bow men inte lika fullt ut och framförallt mer snyggt maskerat.Mid är styrkan hos bow som jag ser det.

Toppen
Här är jag kluven.
Jag tyckte i början att det kändes som att bow på grund av som jag tror aningen höjd mid hade aningen avrullad topp. Kanske är det en upplevelse som blir av att mid höjs maginellt. Säger inte att det är så men detta är min upplevelse och slutsats. Efter mycket lyssning avböjer jag nu detta och anser att Pioneer och bow är likvärdig i toppen. Jag tycker inte längre att bow är avrullad utan fram och åter kommer jag inte här fram till någon vinnare. Detta gör att det är dött lopp. Vem vinner då?

Det finns kvalitéer hos båda som gör dem till vinnare på sitt sätt så skall jag ta lotten eller vad?

Kommer fram till att det nog är så att jag måste välja efter eget sinne och på så vis skickar jag vidare Bow som jag finner bättre för mitt sätt att lyssna men notera att för de allra flesta skulle jag tro att Pioneer är det bättre valet. Det flesta tendera att uppskatta fastare bas. Notera även att skillnaderna är marginella. Det är löjeväckande hur liten differens som föreligger mellan två så vitt skilja prissatta maskiner. Det är hemskt och skam på torra land att en simpel Pioneer skall vara så förbaskat bra att den drar dött lopp med en maskin för 44000:-, en HIEND apparat.Det moraliska vinnaren är Pioneer A-656 som med strålglans dragit dött lopp med Bow och ja nu är jag kluven igen. Hur jag än väljer detta är det fel att en skall vinna och den andra åka ut men det få bli Bow som går vidare. Punkt.

Nad 3100
Bow ZZ-8
_______________________Vidare icke vidare

marantz pm-17 mkII
Pioneer A-656


(2009-04-22 13:37:31) Bilden är högupplöst. Klicka i bilden för att zooma.    

Produkter på bilden:  Pioneer A-656,  Bow Technology zz-1