Mina förutsättningar och krav var följande:
Kostnad, 20 000 - 25 000
Bra ljud till musik
Inga småsatteliter som frontar
Minst "OK" vad gäller design
Jag resonerade som så att om musiken är bra, så borde de fungera fint till film också.
Först på listan var Hifi-klubben med tjejen.
Killen visade först Dali Concept 6. Både jag och tjejen var överens om att ljudet inte imponerade det minsta. Det fanns ingen "känsla" i det. Dessutom var de fula så de gick bort direkt.
Han fortsatte sedan med ett par B&W-stativare, 602S3 om jag inte minns fel. Dessa var förvisso bättre men fortfarande inte det ljudet vi letade efter.
Började vid detta laget undra om det var något fel på min hörsel. Tjejen pekade då på ett par B&W CM7.
Nu började det likna något!!! Närvarokänslan var finfin, det kändes som att Jack Johnson var inne i butiken och drog ett par ackord! Både tjejen och jag var riktigt imponerade och var överens om att designen var snygg.
Vi gick sedan vidare till Reference audio på Götgatan för att se om de kunde ge oss något alternativ. Killen i affären började att visa satteliter, bland annat KEF's "ägg" men dessa upplevdes fula som stryk så jag bad om stativhögtalare istället.
Han visade då ett par KEF IQ3 och en Infinity Beta SW10. Högtalarna såg riktigt bra ut (en tanke som gick genom huvudet var att namnet kanske inte var det bästa på den svenska marknaden men man kan inte få allt, eller hur?

Vi tackade för oss och begav oss mot staden för att utföra klädhandel (jag får mitt, tjejen får sitt). Dock så gick vi förbi ytterligare en Hifi-klubben och jag lyckades lura in tjejen.
Där inne hoppade jag över Dali helt och valde att lyssna mer på B&W. 604 S3 spelade helt OK men övertygade inte hela vägen.
Eftersom jag gillade CM7 tänkte jag "äsh, kan ju lika gärna lyssna på de där små pluttarna också" (B&W CM1). Säljaren lägger in Jack Johnsson (igen

Dagen började lida mot sitt slut och affärerna stängde så det var dags att gå hem och planera nästa dags lyssnande.
Jag började med att kika runt på forumet efter tips på högtalare och snubblade över Klipsch - hos ljudmakarn och Quad - hos audio concept. Ringde upp båda affärerna och båda kunde visa högtalarna samma dag varav Audio Concept vågade gå så långt att han självsäkert kunde säga att Quad var bättre än Klipsch (då jag frågade om han hade dem också).
Började med Ljudmakarna, som mer liknade en byggarbetsplats än en Hifibutik. Där slussades jag in för att lyssna på ett par RF62. Jack Johnson på, igen och visst var ljudet helt ok, men inte så imponerande som jag hoppas på. Försäljaren påpekade att ackustiken inte var den ultimata i rummet och bad mig att ge dem en chans i själva butiken. Dessvärre hjälpte det föga, högtalarna lät "dova" och hade ingen direkt känsla att prata om. Påpekade detta och fick den buttra kommentaren från en annan försäljare att jag kanske skulle gå och testa Audio Pro's Black Diamond på Elgiganten, för de hade bara diskant och mellanregister. Jag valde att ignorera och lämnade butiken med gott hopp om Quad, de skulle ju trots allt vara bättre...
Väl på Audio Concept, en liten källare vid fridhemsplan möts jag av en självsäker säljare som slussar in mig i ett lyssningsrum med ett par Quad 12L stativare. Jag berättade för honom om motståndet för att han skulle få en bild av vad för sorts högtalare jag gillar (B&W CM7, B&W CM1 och Kef IQ-3+Velodyne Minivee) och han berättade att han har mött många som stått med samma "val". Tydligen skulle 90% av dem till slut komma tillbaka och välja Quad.
Wow tänkte jag, de måste ju vara skitbra. Jag bad om Jack Johnsson igen och satte mig ned för att njuta.
Kan säga direkt att jag inte ens väntade en hel låt. Maken till sk*t har jag inte hört under hela lyssningsrundan. Det lät ungefär som att basen på högtalarna försökte ta i mer än den klarade, ihåligt, lite som en slapp fis

Jag vinkades farväl av försäljaren med kommentaren "...ja, jag antar att alla inte kan ha samma smak". Antar att han har rätt, eller hur?
